Banner

Året när 1 januari kom den 21:a januari

Mina jobbår brukar alltid börja på samma sätt, med två ganska lugna veckor där barnen först är hemma och lediga (och jag kanske max börjar kolla av mailboxen) och sen en period av stiltje innan jobbuppdragen rasslar in på allvar.

I år … blev det inte alls så. Dels hade vi vårt enorma Formex-projekt som tog upp nästan hela jullovet och rivstartade året (resultatet syns här), dels blev min dotter akut sjuk vilket ledde till en helt oplanerad sjukhusvistelse i fem dagar (hon mår mycket bättre nu).

Allt detta kaos gjorde att jag vaknade i tisdags morse, dagen efter vi röjt det sista från Formex, och tänkte ”det känns som nyårsdagen”. För 21 januari började ju mitt år på riktigt!

Det jag inte alls hunnit med än är att sitta ner och klura på vad jag vill få ut av 2025. Så det får jag väl göra nu då, även om nästan en månad redan gått. Så här såg mina planer ut för 2024 som jag skrev för lite mer än ett år sen:

Fokus: EFFEKT

Q1: Nystart

Q2: Utveckling

Q3: Skala upp (och skala ner)

Q4: Utvärdera

Jag kan lugnt konstatera att det är svårt för en frilansare att planera så långt fram, för mitt Q4 – när jag hade tänkt utvärdera, planera och lägga upp en strategi för 2025 – var istället min mest intensiva jobbperiod. Hann absolut inte reflektera ett dugg.

Men, i stora drag gillar jag ändå hur jag tänkte för ett år sen, och lite av samma tänk vill jag få in igen i år.

Min plan för 2025

Foto: Maddi Bazzocco/Unsplash

Jag lyckades sådär med mitt effektfokus ifjol, istället skulle jag nog säga att året präglades av utforskande. Jag gjorde en massa saker jag aldrig gjort förut – projektledde två cirkulära pop up-butiker, kurerade en hållbarhetsutställning och planerade ett hållbarhetskafé – och testade mina egna gränser, utvecklade mina projektledarskills och utmanade mig själv rejält.

Jag gillar också att mycket av det jag gjorde 2024 var så konkret, fysiska platser som människor kunde upptäcka. När man jobbar mycket med sociala medier blir allt lätt lite abstrakt och overkligt, och då kändes det så bra att skapa utställningar, butiker och kaféer som omväxling. Det som däremot tidvis fått stryka på foten är ju mina egna kanaler, när tiden inte räckt till.

Årets fokus får därför bli kontinuitet – att jobba aktivt med att försöka fixa rutiner så att tiden räcker till utan att skapa onödig stress, och så att jag kan hålla tempot i bloggen, på Instagram och i podd (japp, snart ny podd på gång!) även när större projekt trillar in.

Kvartalen lär vara lika svåra att planera i år så klart, men ska jag göra ett försök ändå så får det bli så här:

Fokus: KONTINUITET

Q1: Nytt år, nya rutiner

Q2: Hitta balansen

Q3: Utvärdera i halvtid

Q4: Planera framåt

Jag är hur som helst mäkta peppad på 2025, trots Trump vid makten, vår egen regering som fortsätter att ducka allt ansvar och att klimatläget är värre än någonsin. Svårt att förklara hur det är möjligt, men jag får helt enkelt försöka ta vara på energin istället!

23 jan 2025 Direktlänk Reflektioner 0 kommentarer

Relaterade inlägg

80 000 timmar – 6 nycklar till en hållbar karriär

Om det här med att inte veta bättre

Café Conversation Piece – hållbarhetskafé på Formex!

Nytt år, nytt Formex – och nytt uppdrag för mig, Malin Jensen och Maria Lagerman (under namnet IMMA, som också gjorde förra årets hållbarhetsutställning). Eller i själva verket flera uppdrag, men det största är att vi fått sätta tänderna i Formex kafé i A-hallen! 250 kvadratmeter att göra vad vi vill med, vilket otroligt rolig utmaning! Och eftersom Formex är en branschmässa som inte är öppen för allmänheten tänkte jag berätta om kaféet, så ni också får se.

Malin, Maria och jag. Foto: Appendix Fotografi

Namnet – och konceptet

Vår moodboard för kaféet.

Vi visste direkt tre saker.

1) Först och främst att vi ville satsa på färg (eftersom hållbarhet ofta lite fördomsfullt förknippas med typ oblekt, beige, brun och andra lite jordnära färger). Vi ville helt enkelt visa att hållbarhet inte har med yta att göra, hållbarhet kan se ut lite hur som helst helt enkelt! Superfärgstarkt, exempelvis!

Så här såg väggfärgerna och hyrmattorna vi valde ut. Foto: Maria Soxbo

Färgfest var det här! Alla kafébilder: Maria Soxbo

”Rummen” är inte stängda, men tydligt avgränsade med mattor i matchande färg.

250 kvadrat av färger, former och diskussionsmöjligheter.

Den andra saken vi direkt bestämde var att vi ville uppmuntra till diskussioner. Ett kafé är ju, till skillnad från en utställning, en plats som man stannar en längre stund på, och sätter sig ner – ofta i sällskap med någon. Så perfekt ställe att snacka hållbarhet på!

Så därav namnet – Café Conversation Piece – som också syftar på den tredje saken.

Let’s talk!

För till sist – vi ville förstås också inreda kaféet med så mycket hållbarhetstänk vi bara kunde. Ett tillfälligt kafé (eller en monter) på en mässa är ju inte en optimal grej egentligen, eftersom det går åt resurser för något som inte är permanent. Men just därför ville vi också utmana ”mässnormerna”.

Vårt kafé är inrett med hyrväggar och hyrmattor (som återanvänds på mässa efter mässa och inte kastas). Färgerna valdes utifrån de mattfärger som fanns tillgängliga att hyra, så vi grävde där vi stod kan man säga. Många mässmontrar inreds med ”engångsmattor”, tunna mattor som går att välja i massor av färger men som inte återanvänds när mässan är slut utan slängs. Den normen ville vi ju inte förstärka, utan vi ville istället visa att hyrmattor är ett utmärkt alternativ.

Möblerna är också hyrda, samt i ett av rummet återbrukade. All övrig dekoration, våra ”conversation pieces”, är gjorda i princip helt och hållet av … skräp.

Vi har samlat på oss sånt som kastats efter andra mässor under hösten, inte minst just engångsmattorna, och sen har vi gått loss med kreativitet och fantasi och försökt göra så roliga saker vi bara kan av det för att visa att skräp egentligen är resurser på fel ställe.

En ”tavla” gjord av diverse förpackningsmaterial på en skiva vi räddat från en mässcontainer.

En textilkedja i jätteformat gjord av textilier som lämnats in på ÅVC.

Ett ”korallrev” av diverse plastskräp.

Vårt ”mattmonster”, en väggdekoration gjord av kastade mässmattor.

Våra undantag

Tre tydliga undantag finns. Vi behövde göra massor av skyltar till kaféet för att sprida olika hållbarhetsbudskap, de görs av materialet ReBoard som är den bästa lösningen som finns på mässan (och som vi också använde på utställningen i höstas). De är kartong helt enkelt, och kan återvinnas.

Vi har också målat om alla hyrväggar förstås (och en del av våra skräpinstallationer), helt enkelt för att hållbara budskap behöver förpackas snyggt för att nå ut – men färgen är förstås nyproducerad.

Alla skyltar är gjorda för kaféet.

Och så behövde vi ordna det svartvitrandiga tyget över kafédisken, det gick inte att lösa med secondhand tyvärr. Men vi beställde det allra bästa ur klimat- och miljösynpunkt, ett superhärligt tyg som vi sedan skänker till Stina Löving som ska skapa ett plagg av det! Så ingenting kastas i onödan – och resultatet av Stinas kreativitet ska också ställas ut på nästa Formexmässa i augusti!

Den randiga kafédisken i bakgrunden.

Det blå rummet – havet & plasten

Blått, vitt och vatten i fokus. (Bokstäverna räddade från en tidigare mässa och omklädda med slänga mattbitar.)

Alla rum har olika teman och partners. Vi ville lyfta plast och nedskräpning, och teamade ihop oss med grymma mattföretaget Interface som är internationellt erkända för sitt skickliga hållbarhetsarbete. I kollektionen Net Effect har man låtit samla in ”spöknät” (alltså fiskenät som dumpats i havet eller slitit sig och drivit iväg, och sen spolas upp på stränder) och gjort mattor av dem. Det löser ju två problem i ett – nedskräpningen på stränderna, och råvaran till mattorna!

Mattan Net Effect från Interface är gjord av insamlade spöknät.

En ”manet” av plast.

Det orange rummet – textilierna

Det orange rummet i bakgrunden, med secondhandsoffor lånade från Telge Återvinnings personalrum!

Textilbranschen är ju en av de smutsigaste som finns, och här slog vi oss samman med Telge Återvinning (som har en sprillans ny försorteringsanläggning för textilier som har kapacitet att hjälpa hela Sverige) för att lyfta återbruk av textilier!

Textilier från Telge Återvinning, i återbrukad plastsäck.

I det här rummet lyfter vi så klart Naturskyddsföreningens Max 5-kampanj om att inte köpa fler än 5 nyproducerade plagg per år! (Fast vi illustrerar det med secondhandkläder så klart.)

Skräpmobilen ovanför den gula kuben är gjord av mattspill och gula plastfilter som sätts på mässhallens lampor för att ge varmt ljus – och som kastas i drivor efter varje mässa.

Det gula rummet – den biologiska mångfalden

Det gula rummet, en riktig ljusterapihörna!

I det här knallgula rummet ville vi ta ett grepp om biologisk mångfald, och det gör vi tillsammans med Svenska Bivaxljus som gör bivaxprodukter av svenskt, spårbart bivax (som ju är en restprodukt från honungsproduktion).

”Bikupa” av återbrukat hönsnät (som en snäll vän på facebook skänkte oss från sitt trädgårdsförråd) och gula pappremsor som är det som man river bort på baksidan av mattejp.

Bivaxljus och bivaxark – det luktar SÅ gott i detta rum! Lilla ”bina” högst upp har jag pysslat ihop av trasiga glödlampor, tavelkrokar och keso-lock.

Det gröna rummet – ullen

Grönt var det här! En hängande dekoration skapad av kasserad mässmatta.

Vi ville också lyfta ett specifikt material i ett rum, och valet föll på ull – denna otroligt användbara och förnybara råvara. Svensk ull går ju tyvärr ofta till spillo, och här krokade vi arm med föreningen Arena Svensk Ull för att lyfta hur viktigt det är att samarbeta för att bättre kunna ta vara på den fantastiska svenska ull vi har.

Ull i kasserade mattrör som vi målat.

Produkter i svensk ull, bland annat Sveriges första inhemskt producerade möbeltextil på evigheter – från VERK.

Det kreativa rummet – livslängden

Vår workshopyta! Alla stolar kommer från Beyo Vintage och är renoverade till nyskick. Inredare kan beställa eller skicka med eget tyg, så att stolarna blir exakt rätt stil för olika projekt.

Vi gjorde också ett workshoprum, där Malin, Maria Wiig och Blombruket-Malin håller workshops under mässan. Det går i bruna färger för att bryta av lite mot allt färgstarkt, och ramar perfekt in vintagemöblerna från Beyo Vintage som vi samarbetar med där. Även Blombruket är en partner, eftersom torkade blommor också handlar om livslängd!

Vackra buketter av torkade blommor, upphängda på trästegar som vi räddat ur en container på mässan. Kartongerna till vänster visar hur platta förpackningar Blombruket har, som gör under för transporteffektiviteten – också viktigt hur hållbarhetssynpunkt!

Skräpkonst så klart!

Det röda rummet – samarbetena

”Vårt” rum – det röda. För relationer och samarbeten. Röda tråden i bakgrunden visar vad som kan hända om man samarbetar, där någons spill eller skräp blir någon annans råvara.

Sen behöll vi ett rum själva för IMMA också, och det fick bli det röda som ju representerar relationer. För är det något som behövs för att omställningen ska ta fart är det ju mer samverkan på alla nivåer i samhället.

Här ställer vi tex ut redesignern Stina Lövings fina krage – och hon ska ju också ta sig an det randiga tyget från kafédisken sen! Ännu ett samarbete alltså. Den hängande dekorationen är gjord av mattor så klart.

Vi gjorde också ett ”Resurs-Tinder” – där företag på mässan kan efterlysa eller erbjuda resurser. Tex emballage, spillmaterial eller annat.

Maten då?

Portionen under tian-Hanna. Foto: Therese Elgquist

Klart vi tänkte till ang maten också! Vi frågade fantastiska Hanna Olvenmark som driver Portionen under tian om hon ville skapa en klimatsmart meny till kaféet, och hon tackade ja! Så glada för detta, så i kaféet kan man också äta massor av god vegetarisk och vegansk mat, ta ett av hennes berömda mellis eller något sött. (Hennes meny är också kompletterad med Mässrestaurangernas klassiker, så sånt som kanelbullar och kardemummabullar är inte Hannas recept – men det mesta på menyn är signerat henne!)

Matvetesallad med rotfrukter och soja- och ingefärsdressing, så god!

Fröknäcke på linser, med rotfruktsstavar och gråärtshummus. Mums!

Tacosoppa med ärtguacamole och tacochips, färgstarkt som kaféet!

Och nu är det bara en dag kvar av Formex, sedan ska allt stuvas undan i förråd och annat igen. Så knasigt att jobba så hårt med något som bara varar en kort stund! Men jag är stolt över att det enda som riskerar att slängas från den här monterytan är skräpdekorationer som redan kastats en gång, men nu fick i alla fall ett lite längre liv genom oss. Plus – flera av dekorationerna har faktiskt fått nya ägare, som ska hämta dem när kaféet monteras ner!

18 jan 2025 Direktlänk KlimatkunskapReklam: Samarbeten 4 kommentarer

Relaterade inlägg

Hejdå Plan B-podden! (Och en nyhet!)

80 000 timmar – 6 nycklar till en hållbar karriär

Hejdå Plan B-podden! (Och en nyhet!)

Våren 2020 försvann ALLA mina föreläsningsuppdrag över en natt. Emmas också. Pandemin var ett faktum, och allt stängde ner. Då föddes Plan B-podden!

Vi hade varit sugna på att podda länge, men aldrig haft tid – och nu plötsligt hade vi mer tid än vi någonsin önskat oss. Med tiden kom ju digitala kompromisser igång och vi fick uppdrag igen, men jag kommer alltid att vara tacksam över att något så hemskt som en pandemi faktiskt ledde till något väldigt roligt också.

Några av våra 69 avsnitt!

69 avsnitt blev det till slut, under 4,5 år. Under tiden hann Emma flytta från Stockholm och bygga ett halmbalshus i Värmland, bara en sån sak. Vi har också gått igenom sorger och personliga kriser under dessa år, och skrivit varsin bok! Och jag kan nog tryggt säga att jag tror att vi bjudit på mer skratt än man kanske förväntar sig av en klimatpodd.

Jag är stolt över att vi tog den här idén i hamn, från start till mål! Och det allra sista avsnittet av Plan B-podden, det släpptes idag.

Hejdå från Plan B-podden!

Allt har nämligen sin tid, och under hösten har vi insett att vi känt oss klara med Plan B-podden. Vi har lyft hur många vinklar på klimat och omställning som helst, allt från tillväxt och BNP till secondhandmode, jämställdhet och energi. Från matsvinn och ekologiskt, till lokalproducerat och så specifika frågor som bröd. Från badrumsprodukter till vattenåtgång, från vänner och influencers till bilen och barn (ja, våra egna gästspelade till och med i ett avsnitt!). Från Brad Pitt till Bästsverige. Man hinner snacka sig igenom ganska mycket under 69 avsnitt som ni hör.

Vi har däremot så klart inte pratat klart om klimatfrågan, var så säkra. Först och främst finns ju hela arkivet kvar, det går finfint att börja lyssna på Plan B-podden idag och ha alla 69 avsnitten framför sig! Nya lyssnare är alltid välkomna.

Och i slutet på vårt finalavsnitt berättar vi vad som händer härnäst. För en slags fortsättning blir det!

Lyssna gärna, och om ni orkar vore det så himla roligt att höra vad ni tyckt om Plan B-podden?

En gammal bild från första hösten med Plan B-podden.

28 dec 2024 Direktlänk Klimatkunskap 3 kommentarer

Relaterade inlägg

Café Conversation Piece – hållbarhetskafé på Formex!

80 000 timmar – 6 nycklar till en hållbar karriär

Hållbara svepet, del 112 – statliga utsläppsbovar, Shell backar och kärnkraften uteblir

Borde inte staten gå före och visa vägen? Jo, det kan man tycka – så därför är veckans toppnyhet extra anmärkningsvärd. Detta blir det sista svepet för i år, nu tar nyhetsbevakningen julpaus!

Statliga bolag slarvar med utsläppen

Sveriges riksdag. Foto: Photo Mix/Pixabay

Ökande utsläpp och brist på redovisning. Klimatkollen (som jag sitter i styrelsen för, transparenskommentar) har granskat 24 statliga bolag med omsättning över en miljard kronor och deras hållbarhetsrapportering.

Här finns det en hel del brister:

  • Almia, Lernia och SJ rapporterar inte utsläpp alls. (Hallå, SJ?! Borde inte glasklar utsläppsrapportering vara rätt fördelaktigt för er?)
  • LKAB och Infranord rapporterar bara utsläpp i egna verksamheten, men inte i värdekedjan (där uppskattningsvis 60-80% av utsläppen finns).
  • Swedavia rapporterar utsläpp per flygplats, ett helt omöjligt mått att jämföra med något annat.
  • Sveaskog (Sveriges största skogsägare) rapporterar inte biogena utsläpp (vilket andra skogsbolag gör, och där kan man också se att de biogena är större än de fossila).
  • Systembolaget redovisar klimatavtrycket från förpackningarna, men inte från innehållet.

En viktig sak att ha med sig här är att svenska staten har en ägarpolicy, som slår fast att det är ”av särskild vikt” att statliga bolag ska arbeta för Sveriges miljö- och klimatmål och Parisavtalet – agera föredömligt helt enkelt.

Klimatkollen har skrivit en debattartikel om detta – läs den här!

Shell backar i stämningen av Greenpeace

Foto: Steve Sharp/Unsplash

Ett år av hot är över. För lite mer än ett år sen stämde fossilbolaget Shell Greenpeace UK, Greenpeace International och nio privatpersoner på över 100 miljoner kronor efter en fredlig protest till havs. Allt som skadades under aktionen var ett ynka hänglås, som knappast kostade så mycket.

Shell lovade tidigt att dra tillbaka stämningen om Greenpeace lovade att aldrig någonsin genomföra aktioner mot deras infrastruktur, vare sig i hamn eller till havs. Greenpeace backade dock inte utan istället mobiliserade en lång rad kända namn, bland andra Emma Thompson och Greta Thunberg, för att uppmärksamma det vansinniga i stämmningen.

Nu drar Shell tillbaka stämningen. Greenpeace har fått gå med på vissa krav, men betydligt mildare än de initiala. Och Shell? Ja, de borde stämmas.

Shein & Temu – del 9456 av följetongen

Shein-kunder: Fattiga eller klimathjältar? Förra veckan var det full rulle i mina Instagram stories ang Shein och Temu (för långt att sammanfatta här, men allt är sparat i en höjdpunkt), och samtidigt kom en intressant krönika av Peter Alestig om hur skevt utsläppen från Shein/Temu redovisas. Mycket läsvärt, och ännu ett argument till samlingen kring varför Shein/Temu är förkastligt.

Veckans 4 snabba nyheter

Kärnkraftverk i Schweiz. Foto: Daniele la Rosa Messini/Unsplash

  1. Regeringens kärnkraftlöfte kraschar. Vid valet lovade regeringen att sätta det första spadtaget för ny kärnkraft inom 100 dagar. Nu har det gått över 800 dagar, och ingen har ens nuddat en spade. Nu säger dessutom regeringens egen kärnkraftsamordnare Carl  Berglöf att ”det blir svårt” att ens inleda utbyggnaden under denna mandatperiod.
  2. Beteendeförändringar krävs för att nå Parisavtalet. Det är lätt att lägga all skuld och allt ansvar på näringslivet och industrin, men ungefär hälften av utsläppsminskningarna behöver komma från minskad konsumtion, enligt ny forskning. Intressant, tycker jag!
  3. 2024 är det varmaste året någonsin. Och så var det officiellt – 2024 är varmare än 2023 (som var det varmaste året hittills), och detta år blir också det första där temperaturen gått över 1,5 grader. Gott nytt klimatkrisår!

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

16 dec 2024 Direktlänk Hållbara svepet 1 kommentar

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 111 – kärnkraftsutsläpp, flygskam och Volvos reklam

Hållbara svepet, del 110 – AMOC, tv-tips och 27 förslag

Hållbara svepet, del 111 – kärnkraftsutsläpp, flygskam och Volvos reklam

Flyg, kärnkraft och bilar – tre av de hetaste potatisarna i klimatdebatten. Fick full pott i veckans svep – håll till godo!

Hur mycket ska vi krama flyget?

Foto: Chuttersnap/Unsplash

Flygskam eller förnuft? Just nu haglar det artiklar om flygets framtid. Infrastrukturminister Andreas Carlson uppmanar oss att flyga mer mitt i klimatkrisen, samtidigt som transportstyrelsen har gjort en analys kring flygets framtid och landar i att SAS och Bra kommer att erbjuda 22 procent färre avgångar inrikes efter årsskiftet jämfört med första kvartalet 2024.

Bra-ägaren Per G Braathen säger att ”flygskammen har tagit livet av Bromma flygplats”, men sanningen är förstås snarare att många företag insett hur mycket pengar de sparar på att ha digitala möten, kombinerat med att flygets extremt höga utsläpp rimmar dåligt med företagens hållbarhetsarbete. Kanske är det snarare så att allt fler faktiskt lyssnar på forskarna? (Alla utom regeringen då.)

Viggo Cavling på Travel News slår något slags rekord i sin krönika om flygkrisen. Han ifrågasätter klimatforskares (eller förlåt, ”forskares” enligt Cavling) kompetens kring biobränsle och elflyg, slår fast att ”vi måste flyga om hela landet ska leva och fungera” och avslutar med ”Alla har en åsikt. Ingen har kunskap” – kanske inte heller Cavling, i så fall?

Bäst inspel hade Daniel Hirsch på Linkedin, som länkade till en nio år gammal artikel han själv skrivit om flygets framtid i just Travel News, väl värd att läsa så här nästan ett decennium senare. Där kan man till exempel läsa att flygbranschen är ”100% sitt eget problem” – och det är väl just det som är lite jobbigt att inse.

Mna tankar: Vi behöver flygplatser även fortsättningsvis förstås, framför allt för ambulans- och brandflyg – beredskap helt enkelt. Och en viss flygtrafik på de längsta avstånden är eventuellt ett nödvändigt ont i vissa lägen.
Vad vi däremot inte behöver är kommersiellt flygs vanligaste flygsträcka: Stockholm-Göteborg. Dörr till dörr tjänar man på sn höjd fem minuter om man tar flyget, men utsläppen är enorma i jämförelse med tåget. Och det vi behöver mest av allt är förstås enorma investeringar i Sveriges järnvägsnät.

Volvos bilreklam hyllas – och sågas

Skärmdump från Volvos reklamfilm.

Hyllar livet – men ska bilreklam hyllas? Volvo har släppt en mycket uppmärksammad reklamfilm signerad fotografen Hoyte Van Hoytema, som sägs ”hylla livet” (se den här för att själv kunna avgöra). Den handlar om ett ofött barns liv sett ur en blivande pappas fantasi – och ett ögonblick som hade kunnat förändra allt.

Filmen har hyllats (bland annat av Emanuel Karlsten), men också kritiserats – bland annat av Isabelle McAllister. Jag står på kritikernas sida, för även om filmen handlar om säkerhet och bilen i fråga är en elbil – är det inte lite bisarrt att berätta om barn och kommande generationer, och samtidigt göra reklam för bilar av alla saker? Vi behöver välja andra transportmedel för en framtid inom planetens gränser.

Mest ambitiös i sin kritik är Car Sverige, som analyserat varenda bildruta i filmen (läsvärt!).

Regeringens kärnkraftsplan i utsläpp

Foto: Jakob Madsen/Unsplash

Ny rapport: Kärnkraftsfällan. Naturskyddsföreningen har släppt en ny rapport, Kärnkraftsfällan, som jämför två olika scenarion. Ett där regeringens färdplan för kärnkraft följs och det byggs totalt 10 nya reaktorer till år 2045, och ett där ingen ny kärnkraft byggs alls utan Sverige istället satsar på förnybart.

Det första scenariot tar längre tid för att ge samma nivå av elproduktion (det tar tid att bygga kärnkraftverk), vilket ger ett produktionsgap som försenar omställningen från fossilt till elektriskt. Sen kommer kärnkraftsscenariot i kapp och producerar lika mycket el som det förnybara alternativet, men fram tills dess hinner 220 miljoner ton (!) koldioxid släppas ut. Det är alltså fem gånger mer än hela Sveriges territoriella utsläpp förra året.

Det här borde skapa större rubriker, tycker jag.

Veckans 4 snabba nyheter

Foto: Jason W/Unsplash

  1. Årets secondhandklapp är boken. Efter Årets Medvetna Julklapp (fröpåsen) och Årets julklapp (unisexparfymen) har nu Myrorna också utsett Årets Secondhandklapp – boken. Bra klapp så klart, är det något som inte tappar i värde för att den är begagnad så är det ju boken – berättelsen är ju densamma.
  2. Torvaktivister friade. Sex ”torvaktivister” som stått åtalade för olaga intrång friades helt i Eksjö Tingsrätt med motiveringen att mossar är platser där man med stöd av allemansrätten har rätt att vistas. Rimligt, och fint att allemansrätten faktiskt skyddade klimataktivister.
  3. Stockholms nya miljözon överklagas. Vid årsskiftet skulle Stockholms nya miljözon klass 3 införas, den första miljözonen i världen som enbart tillåter elfordon, bränslecellsfordon och gasfordon med utsläppsklass Euro 6. Tanken var att komma till rätta med den dåliga luften i innerstan, och förslaget har både granskats och godkänts av EU-kommissionen. Men nu har flera aktörer överklagat (här finns några ledtrådar om vilka), och införandet försenas därför. (Känner så här: SUCK. Med den här typen av försenande byråkrati kring något som borde vara en no-brainer – en liiiten del av Stockholm skulle förbjuda bensinbilar – känns lösningen kring klimatkrisen rätt långt borta.)
  4. ny miljözon klass 3 i en del av city. Det kommer att bli världens första miljözon som enbart tillåter elfordon, bränslecellsfordon och gasfordon med utsläppsklass Euro 6. För tunga fordon tillåts även laddhybrider med utsläppsklass Euro 6. Syftet är att komma till rätta med den dåliga luftkvaliteten.
  5. Bolia Design Awards skippade hållbarhetspriset. Inte helt pinfärsk nyhet, men kanske fler än jag som missat den? Danska möbelföretaget Bolia har delat ut sina design awards, men ”Cirkularitetspriset” delades inte ut. Trots över 1000 bidrag från hela världen hittade juryn ingen pristagare som kändes värdig. Intressant – även om det skaver lite att två andra priser delades ut, till bidrag som rimligtvis inte heller uppfattades hållbara då. Skrev lite om detta för snart två år sen – här.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

9 dec 2024 Direktlänk Hållbara svepet 1 kommentar

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 112 – statliga utsläppsbovar, Shell backar och kärnkraften uteblir

Hållbara svepet, del 110 – AMOC, tv-tips och 27 förslag

80 000 timmar – 6 nycklar till en hållbar karriär

Häromdagen fick jag nys om en intressant organisation – 80 000 hours. Det är en icke-vinstdrivande förening som kort och gott går ut på att hjälpa människor att ställa om sina karriärer och byta till jobb som bidrar till lösningar på samhällets olika problem.

Namnet? Jo, med amerikanska mått mätt är en genomsnittlig karriär 80 000 timmar lång. 40 timmar per vecka, 50 veckor per år i 40 år. Med svenska mått mätt – det vill säga fem veckors semester istället för två – blir det över 75 000 timmar. Och med tanke på att de flesta av oss säkert jobbar till minst 67 års ålder blir det säkert mer. (Även om jag i smyg hoppas på arbetstidsförkortning så klart.)

Hur som helst, något med detta berörde mig. Tänk att det finns en non-profit-organisation som helt och hållet går ut på att flytta människor från ohållbara industrier, branscher och jobb till sånt som verkligen skapar värde, mening och skillnad. Otroligt!

Är din jobbframtid ett oskrivet blad? Bra, så många möjligheter du har då! Foto: Freddy Castro/Unsplash

På sajten finns mängder av intressant läsning, så är du sugen på att sadla om och börja bidra till lösningarna istället för problemen – kika där! Som smakprov kan jag ge er 80 000 hours lista på de 6 saker som vi alla borde leta efter när vi ska byta jobb:

6 nycklar till en hållbar karriär

  • Work that’s engaging. Det som betyder något är det vi faktiskt utför på jobbet, det är viktigare än flotta titlar eller exakt siffra i lönekuvertet. Här finns det fyra faktorer som påverkar hur engagerade vi blir i vårt jobb: Frihet i hur vi utför arbetet, tydliga arbetsuppgifter, variation och feedback.
  • Work that helps others. Det finns gott om jobb som upplevs engagerande, men för att vi också ska uppleva att de är meningsfulla behövs något mer. Och i princip alla jobb som går ut på att hjälpa andra upplevs också meningsfulla. Det är därför vi mår bättre av att jobba ideellt till exempel. Så leta efter jobb där det du gör faktiskt hjälper någon annan!
  • Work that you’re good at. Det låter självklart, men i tider där vi ofta får höra att vi ska ”göra något vi brinner för” eller ”utgå från vår passion för något” kan det vara viktigt att påminna om att vi också måste känna att vi är bra på det vi gör. ”Skill trumps interest”, helt enkelt. Det fina med detta är att om andra tycker att vi är duktiga på det vi gör får vi också större förhandlingsmöjligheter att påverka vår roll, och kanske kunna skapa större förändring.
  • Work with supportive collegues. Kollegor du inte har något gemensamt och en knäpp chef kan få vilket drömjobb som helst att upplevas mardrömslikt. Relationer är alltid viktiga för oss människor, och vi tillbringar mycket tid på jobbet. Så försök få koll på arbetsplatskulturen och vilka som jobbar där.
  • Work that doesn’t have major negatives. Ett drömjobb ska inte bara kunna bocka av vissa kriterier, det ska också sakna uppenbara problem. Vissa saker kommer att påverka oss, oavsett hur jobbet är i övrigt. En sån sak kan vara långa pendlingsavstånd, oskälig lön, mycket övertid eller osäkra arbetsvillkor.
  • Work that fits with the rest of your life. Det här är lätt att glömma bort, men vi måste ju väga in alla delar av livet när vi överväger ett nytt jobb. Under småbarnsåren är flexibla arbetstider guld värt, medan massor av jobbresor är krångligt för familjelogistiken, till exempel. Har du ett fritidsintresse du egentligen tycker är viktigare än vad du gör på jobbet så kanske möjligheten att gå ner i tid smäller högre än den perfekta arbetsbeskrivningen. Och så vidare.

Vad har allt det här med hållbarhet att göra då?

Börja fundera, och hitta din väg framåt. Foto: Unseen Studio/Unsplash

Jo, allt hänger ju som bekant ihop. 80 000 hours försöker inte få alla att jobba med just klimatfrågan, utan vill generellt bara få människor att välja jobb som bidrar till goda saker i samhället. Eftersom klimatfrågan påverkar precis allt från hälsa till infrastruktur, trygghet och samhällsplanering så finns det också massor av jobb som spelar roll om man ser klimatfrågan ur ett större perspektiv.

Jag tror generellt att det är superbra att känna mening på jobbet, inte minst för vårt eget välmåendes skull. Jag har ju själv valt en mer osäker inkomst (och att dessutom jobba en hel del ideellt) till förmån för att kunna jobba med det jag känner är viktigt – och det har gjort enorm skillnad för mig i hur väl jag trivs med mitt yrkesverksamma liv.

Så! Jag ville bara tipsa vidare om denna sajt, jag har inte alls hunnit läsa särskilt långt själv, men gillar det jag sett – så kanske kan den hjälpa dig som fortfarande står och stampar vidare?

28 nov 2024 Direktlänk KlimatkunskapReflektioner 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Café Conversation Piece – hållbarhetskafé på Formex!

Hejdå Plan B-podden! (Och en nyhet!)

Hållbara svepet, del 110 – AMOC, tv-tips och 27 förslag

COP är över och blev en besvikelse (och protestuppvisning!), Naturskyddsföreningen ger regeringen förslag på vad de borde göra och så är det dags för Black Friday. Veckans läsning kommer här!

 

27 förslag för rättvis klimatomställning

Inte bara städerna ska gynnas. Foto: Jessica Pamp

Bara att genomföra! När Naturskyddsföreningen och Miljöjuristerna anmälde regeringen till EU för dess bristande klimatpolitik efterlyste Romina Pourmokhtari konkreta förslag från miljörörelsen. Well, här är de. 27 konkreta förslag för en rättvis klimatomställning, snyggt serverade i en rapport. Bara att genomföra, Romina!

Och vad är då en rättvis klimatomställning? Jo:

En rättvis klimatomställning handlar i grund och botten om att samhället ska göra två saker:  

  • Minska utsläppen tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt.
  • Se till att alla i samhället kan ta del av omställningens nyttor och att fördela omställningens utmaningar på ett rättvist sätt. 

All rättvis klimatpolitik bygger på den välkända principen om att förorenaren betalar, vilket betyder att den som skapar skada på miljön och klimatet ska stå för samhällets kostnader för den skadan. 

COP29 – en besvikelse

Foto: Matthew Tenbruggencate/Unsplash

Apropå klimaträttvisa. Så var årets klimatmöte, COP29, avklarat och det blev ett avtal – men det är långt ifrån tillräckligt. Framför allt är det klimatfinansieringen som fortfarande inte är på den nivå den behöver vara. Klimatstödet från rika till fattiga länder ökas från cirka 100 till 300 miljarder dollar/år, men behovet ligger snarare kring 1000 miljarder dollar årligen.

Det sattes också ett övergripande mål om 1 300 miljarder dollar om året till 2035 – men pengarna behövs ju nu, inte i framtiden.

Det har snackats en hel del om Kinas roll i detta också, eftersom Kina räknas som ”fattigt” (dvs mottagare av klimatstöd snarare än finansiär) eftersom ländernas kategorisering härstammar från 1990-talet. Men sedan dess har mycket hänt och Kinas ekonomi har vuxit enormt, så många anser att Kina borde ”byta sida”. I det nya avtalet ”uppmuntras” utvecklingsländer att bidra, men det är inget krav – och alltså en förlust för de rika länderna som tycker att Kina borde bidra.

Ett annat beslut som togs var att regler för global utsläppshandel klubbades, men well – perfekt är det inte.

Några framsteg i kampen mot de faktiska utsläppen gjordes inte, och det är kanske det värsta av allt.

2 x titt-tips inför Black Friday

Dokumentärerna som förtjänar storpublik. Nu startar årets värsta shoppingperiod, så mycket bra tajming att det släpps två dokumentärer värda att lyfta just nu. Jag har inte hunnit se dem själv ännu, men planen är att se dem denna vecka.

  • Köp nu – hur vi luras att handla (Netflix, originaltitel Buy now! The shopping conspiracy) handlar om hur vi konsumenter manipuleras att överkonsumera genom data, köptriggers och andra knep.
  • Sanningen bakom Temu (TV4 Play) handlar om den kinesiska shopping-appen Temu, där en undersökande reporter börjar granska produkterna.

Veckans 3 snabba nyheter

Scenario från det öppna brevet där AMOC har kollapsat. Det blir KALLT i vår del av världen.

  1. Atlantströmmen på tapeten. 40 forskare har skrivit ett öppet brev till de nordiska regeringarna där man varnar för att Atlantströmmen, AMOC, riskerar att kollapsa så snart som år 2050 om vi passerar denna viktiga tipping point. Det skulle innebära total katastrof, inte minst för Norden och Europa, eftersom det bland annat skulle försämra möjligheterna att odla mat i många områden.
  2. Sverige tappar i klimatranking. Under många år kunde vi klappa oss på axeln över att vi sågs som ett av världens mest klimatsmarta länder, men not anymore. När CCPI (Climate Change Performance Index) släppte sin nya ranking nyligen visade sig att vi rasat från våra normala placeringar kring 4 eller 5 (de tre första platserna är alltid tomma för att visa att ingen gör nog, så egentligen ligger vi vanligtvis 1:a eller 2:a) till plats 11 totalt (efter bland andra Indien), och i kategorin ”klimatpolitik” hamnar vi på plats 54 (!) efter bland andra Kazakstan och Thailand. CCPI motiverar Sveriges ras så här:
    Den nuvarande svenska regeringen backar på många progressiva klimatpolitiska åtgärder, såsom flygskatten, stöd för elfordon och investeringar i järnvägssystemet. Våra experterna poängterar att Sverige nu tappar sin position som ledare inom internationell klimatpolitik och kräver att regeringen behåller progressiva klimatpolitiska åtgärder.
  3. När klimatkrisen kommit. Just nu trillar MSB:s broschyr Om krisen eller kriget kommer ner i våra brevlådor, en uppdaterad version av den klassiska beredskapsinformationen. Extinction Rebellion har dock tagit fram en egen variant – När klimatkrisen kommit – riktad till beslutsfattare, för att betona allvaret i läget vi är i. Här finns mer info och förslag på hur du själv kan använda den.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

25 nov 2024 Direktlänk Hållbara svepet 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 112 – statliga utsläppsbovar, Shell backar och kärnkraften uteblir

Hållbara svepet, del 111 – kärnkraftsutsläpp, flygskam och Volvos reklam

Black Friday – och hur man kan tänka

Drygt en vecka kvar till årets största shoppingdag, Black Friday. Detta hetsiga fenomen som uppfanns redan på 1960-talet, men som etablerades i Sverige 2013. Sedan dess har vi alltså ägnat ett decennium åt att överkonsumera lite extra vid den här tiden på året.

I det här inlägget tänkte jag spalta ner hur jag själv känner kring de argument som dyker upp kring Black Friday. Kanske tycker ni annorlunda, kanske bekräftar jag er i era tankar – oavsett hoppas jag att ni får med er något av det här inlägget.

Om att man ändå ska köpa julklappar …

Foto: Tamanna Rumee/Unsplash

Det vanligaste argumentet mot att bojkotta Black Friday är förstås att det lackar mot jul. Har man ändå en massa julklappar att köpa känns det rimligt att passa på när priserna är lägre, särskilt som man då också kan vara ute i god tid.

Och ja, om nyproducerade klappar är det enda alternativ man kan tänka sig förstår jag resonemanget. Däremot kan jag inte riktigt förstå behovet av att köpa en massa nya grejer i julklapp? Det finns ju massor av alternativ!

Så min tanke är att Black Friday är en perfekt påminnelse om att det är dags att börja fundera på julklappar – det vill säga börjar leta på secondhandmarknaden, börjar tillverka eventuella hemgjorda klappar, börjar klura på roliga upplevelser, smarta medlemskap och andra hållbara idéer. Gott om tid är alltid en bra grej.

Om att om plånboken är tunn så är Black Friday enda möjligheten

Många påpekar att Black Friday är enda chansen på året då låginkomsttagare kanske har råd med det som annars är utom räckhåll. Och jag har full förståelse för det, så klart – och kommer heller aldrig att rikta klimatkritik mot en låginskomsttagare överhuvudtaget, eftersom överkonsumtion inte är möjligt om man har ont om pengar.

Men återigen, nyköpsnormen är stark. Vad är det som absolut måste köpas nytt, och därför bara kan inhandlas på Black Friday? Visst, strumpor och underkläder samt förbrukningsvaror som schampo, diskmedel och målarfärg är smart att inhandla när de kostar mindre än vanligt om ekonomin är tajt. Men kläder, inredning etc – varför måste det vara nytt?

Att handla begagnat är nästan alltid billigare än att handla nytt, även när det nya är på rea. Och på begagnatmarknaden finns allt, från smartphones till vinterjackor, soffor och sängkläder. Det finns helt enkelt väldigt få anledningar att köpa helt nyproducerat, oavsett storlek på plånboken. (Även om jag förstår att en förälder som alltid handlat begagnat av ekonomiska skäl kan längta efter att få ge sitt barn något helt nytt.)

Och återigen – det är inte låginkomsttagarens behovsköp under reatider som är problemet. Det är medel- och höginkomsttagarens onödiga köp för att det är billigt.

Om klimatet som inte bryr sig

De som argumenterar för att det inte spelar någon roll om man handlar på Black Friday eller i mitten av februari, utsläppen är desamma, har förstås rätt. En nyproducerad grej är en nyproducerad grej med allt vad det innebär, oavsett datum och rabatt.

Däremot signalerar våra köp på Black Friday att denna ”högtid” är viktig för handeln, och ska behållas till varje pris. Och den signalen vill åtminstone inte jag skicka, så därför håller jag mig medvetet borta från så mycket konsumtion jag kan under denna dag (och vecka, Black Week). Jag vill inte bidra till köphetsen, överkonsumtionen eller normen att allt ska vara a) nytt och b) billigt.

Om att handeln behöver denna dag

Foto: Jon Tyson/Unsplash

Det beror helt på hur man ser det. De stora aktörerna räknar förstås kallt med att Black-perioden blir en försäljningssuccé och planerar sina inköp efter att maxa förtjänsten då. Men för små aktörer är det inte alls lika lätt. Där ligger förstås julen som en förhoppning om extra intäkter, men att dras med i det stora Black Friday-racet mot aktörer som är mycket större och har mer marknadsföringsresurser är inte alls enbart positivt för den lokala handeln.

Det här delade Hållbara Sara en artikel om från Norrbottenskuriren. Tyvärr är den låst, men den belyser just hur den lokala handeln tvingas sänka sina priser (och då slakta sina egna marginaler) för att inte helt spelas ut under reaperioden. Varor som kanske hade kunnat säljas till fullt pris för att de är perfekta julklappar slumpas nu bort i förtid till priser som de små aktörerna kanske egentligen inte har råd med.

De stora aktörerna borde ta ett större ansvar för att inte driva överkonsumtion, de små aktörerna borde få en större chans att faktiskt skapa hållbara affärer.

Så gör jag

Slutligen då, hur resonerar jag själv. Jag avprenumererar på alla typer av nyhetsbrev och liknande (reklam-sms är mitt värsta) som hetsar om Black Friday-kampanjer, de förtjänar inte att finnas i min inbox. Väldigt skönt, bättre ju mindre företagsreklam som når mig tänker jag.

Jag brukar ibland dela BRA grejer företag gör som är anti-Black Friday, tex som erbjuder reparation av produkter istället för rabatt på nyköp, som skänker all vinst till välgörenhet eller som stänger helt denna dag för att markera att de inte vill vara en del av det. Den typen av aktiviteter lyfter jag gärna, som inspiration till andra företag.

Men annars? Tja, jag ser det som vilken fredag som helst, som kan tillbringas på andra ställen än i butiker. I skogen, med vänner, hemma i soffan med en bra bok. Det går utmärkt att ställa sig utanför denna shoppingkarusell, om man vill.

21 nov 2024 Direktlänk Klok konsumtion 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Black Monday, Black Week, Black Future

Julklappar som första steget att ställa om

Om det här med att inte veta bättre

Funderar en hel del på det här med kunskap just nu. Som journalist gillar jag ju att kunskapssprida, det är därför jag gärna skriver guider till hur man tar tåget till London, hur man flyttar pensionspengarna från fossilindustrin eller hur man anmäler företag för greenwashing. Min inställning är generellt att mer kunskap gör oss bättre rustade i allt från diskussioner till köpsituationer.

Samtidigt tror jag inte ökad kunskap är hela nyckeln. Vi människor gör mycket vi vet att vi inte borde – allt från att röka till att cykla utan cykelhjälm. Tror inte någon svensk har missat att rökning är hälsofarligt eller att cykelhjälmen ökar chanserna att överleva i en olycka – och ändå gör vi tvärtom.

På samma sätt ignorerar vi det vi vet om klimatkrisen. 95% av alla svenskar tror att Sverige kommer att påverkas av klimatförändringarna. Ändå lever vi som att vi hade mer än fyra jordklot. Vi är helt enkelt ofta ganska oförmögna att motstå frestelser, göra som vi alltid gjort eller ta den enkla vägen ut – trots att vi vet att det är viktigt att vi gör precis tvärtom.

Det är därför vi behöver lagar och styrmedel från politiken, så att det blir betydligt svårare att göra fel.

Foto: Stephanie Renee Cluff/Unsplash

Dessutom tror jag att det faktiskt finns en hel del okunskap därute, det ser jag bevis på lite överallt. Har hört både en och två personer säga att ”det är lugnt, jag köpte biljetter till ett flyg som går på biobränsle” (finns inga plan som går enbart på biobränsle idag). Eller att de klimatkompenserat resan, så den är klimatneutral (utsläppen sker nu, kompenseringen – utan garantier – sker i framtiden).

Och när jag skrev om Shein/Temu i det här instagraminlägget så fick jag många DM från följare som irriterade sig på att andra tipsade om dessa kinesiska klimatbovsjättar i alla möjliga typer av facebookgrupper och communities. Till och med i föräldraforum, vilket är bisarrt givet att dessa produkter visat sig innehålla allt från hormonstörande ämnen till rena gifter. Det måste ju bero på en viss okunskap.

Så, jag fortsätter att försöka sprida kunskap så gott jag kan. och så länge lagarna som ser till att samhället ställer om tillräckligt snabbt inte finns på plats måste ju vi konsumenter ta så mycket ansvar vi kan. Okunskap är inget vattentätt försvar längre, vet vi att det finns en kris bör vi läsa på, googla och be om råd när vi är osäkra. Men vi vet inte allt, och allas resa börjar någonstans. Det gjorde även min.

Och med det sagt vill jag säga ett stort tack till alla er som sprider det jag skriver. Delar, kommenterar och gillar mina instagraminlägg, länkar till mina blogginlägg, lyssnar och tipsar vidare om Plan B-poddens avsnitt. Jag har inga enorma följarskaror någonstans, och jag vet ju att jag främst skriver för de redan frälsta.

Ni är klimatoroade personer med en vilja att göra rätt som söker er till mig, och ni vet redan mycket av det jag skriver (och det ni inte vet försöker ni nog kolla upp). Och även om jag gärna bekräftar er i era val och får er att känna att ni gör rätt så är det ju andra som behöver nås av inläggen egentligen.

Just därför är mitt instagramkonto, min blogg och podden ett grupparbete. Jag producerar, ni hjälper mig att nå ut till de som behöver läsa och lyssna. Tillsammans kan vi förhoppningsvis så frön till förändring – genom att hjälpas åt.

Så tack för all hjälp, hörni! Jag skulle aldrig kunna göra detta utan er.

19 nov 2024 Direktlänk KlimatkunskapReflektioner 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Café Conversation Piece – hållbarhetskafé på Formex!

Hejdå Plan B-podden! (Och en nyhet!)

Hållbara svepet, del 109 – plastpåseskatt, vegomåndag och Bluesky

En liten paus i svepproduktionen på grund av höstlov och jobb med Årets medvetna julklapp, och OJ vad det hann hända mycket under tiden. Mycket är old news nu, så jag har plockat ut det viktigaste.

COP29 – fossillobby och dödläge

Symbolisk skulptur utanför klimatmötet i Baku. Det finns en vilja att mötas, men det går så där. Foto: Matthew Tenbruggencate/Unsplash

Akut läge i förhandlingarna. FN:s klimatmöte i Baku i Azerbajdzjan pågår, och förutom att värdlandets president kallar olja ”en gåva från Gud” så är det som vanligt kickoff för fossillobbyn i samma lokaler. 1 773 fossillobbyister har fått ackreditering, vilket är långt fler än de tio mest klimatkrisutsatta nationerna har på plats tillsammans. Det är onekligen lite som att bjuda in tobaksbolagen att tycka till under en cancerkonferens.

Det är också dödläge i pengadiskussionerna. Den stora frågan under COP29 är klimatfinansiering, där utvecklingsländerna kräver 1300 miljarder dollar för att kunna sänka sina egna utsläpp och klimatanpassa sina samhällen för att trygga sina medborgares framtid. På andra sidan förhandlingsbordet sitter rika länder (inkl Sverige) som anser att summan är för hög, men också att fler länder måste bidra – framför allt Kina och gulfstaterna (som listas som utvecklingsländer i FN:s klimatkonvention från 1992 och därför är på mottagarsidan snarare än givarsidan).

Där finns det sannerligen en poäng eftersom framför allt Kinas ekonomi vuxit enormt under 2000-talet, men det rimliga är förstås att göra både och. Att ta ansvar och betala, samtidigt som man sätter press på Kina med flera.

Två intressanta grejer från COP29:

  • Storbritanniens nya klimatlöfte. Den nya premiärministern Kier Starmer lovar 81% (!) lägre utsläpp till 2035 jämfört med 1990, ett riktigt ambitiöst löfte som sätter press på på andra nationer. Och EU förstås, som Storbritannien inte längre är en del av. Sen blir det ju intressant att se om målet verkligen nås också – här krävs rätt mycket action.
  • Överraskande nog tycker fossilgiganten Exxons vd Darren Wood inte att Trump ska lämna Parisavtalet eller att nya presidentens löften om att utöka olje- och gasproduktionen är rätt väg att gå. Det beror dock inte på att Exxon tänker bli fossilfria tyvärr, tvärtom – men positivt ändå att inte ens oljebolagen tycker att Trump är toppen.

Och så kan vi konstatera att världens koldioxidutsläpp slagit nya rekord under 2024. Toppen, verkligen.

Regeringen anmäld för bristande klimatpolitik

Foto: Christian Lue/Unsplash

Naturskyddsföreningen och Miljöjuristerna har fått nog. Regeringens bristande klimatpolitik gör att Sverige riskerar att missa EU:s klimatmål, vilket de nu anmäls till EU-kommissionen för. Målet med anmälan är att få kommissionen att granska regeringens energi- och klimatplan – och om kommissionen håller med om att de bryter mot EU:s lagstiftning riskerar Sverige böter.

Även Tyskland, Irland, Frankrike och Italien har anmälts till EU-kommissionen av lokala miljöorganisationer. Heja, säger jag!

Plastpåseskatten avskaffad

Foto: AI-genererad bild lånad från Maria Wolrath Söderbergs Linkedin-inlägg.

Omdiskuterad skatt väck. 1 november avskaffades plastpåseskatten (som intressant nog var ett förslag från regeringspartiet Liberalerna från början). Skatten infördes 2020 som ett sätt att nå EU-målet om minskad förbrukning av plastkassar. Och det funkade strålande. 2017 köpte vi 83 kassar per person och år, enligt Naturvårdsverket, och 2023 var vi nere i 17 kassar.

Så varför tas den bort? Regeringen tycker att den är onödig eftersom vi nu ligger långt under EU-målet (om 40 kassar per person och år) och att vi borde klara att nå det utan skatt. Dessutom tycker man att den innebär ”administrativa kostnader”, och att den ”kan leda till ökad konsumtion av andra alternativ”. Något tydligt alternativ verkar man däremot inte vara intresserad av att presentera. Och bland andra Håll Sverige Rent varnar nu för att nedskräpningen kommer att öka igen.

Så är skatten bara symbolpolitik? Nja, den fick ju effekt – konsumtionen av kassar minskade dramatiskt, och en forskare på KTH har dessutom räknat ut att hushållen sparade i snitt ca 50 kr/år på skatten eftersom vi återanvände kassar för att slippa köpa nya. (Många intressanta fakta i Björn Hedins blogginlägg om detta!)

Jag tycker att Maria Wolrath Söderberg beskriver det bra i sitt Linkedin-inlägg:

”Symbolhandling” brukar användas som ett skällsord – för något man gör för att pleasa någon, men som egentligen inte är effektivt. Men den som tänker så har fel – symbolhandlingar är mycket viktiga, de är statements som positionerar och sätter normer. Och de är ofta effektiva. När plastpåseskatten infördes så kallades det en symbolhandling, om det var det så var den synnerligen effektiv. Den har nämligen fungerat. Användningen av plastbärpåsar har minskat med 75% enligt naturvårdsverket. De har inte ersatts av tunna plastbärpåsar, för även de har minskat dramatiskt under samma tid. Antalet tunna soppåsar som köps har visserligen ökat något men det har inneburit en marginellt ökad plastanvändning på den fronten. Med all sannolikhet har plastpåseskatten dessutom ändrat våra normer. Nu känns det knäppt, slarvigt och miljöovänligt att missa att ta med sig kassar till butiken.

Intressantaste tanken kring den slopade skatten är denna: Om alla företag behöll det högre priset på kassarna även efter slopad skatt, och istället skänkte mellanskillnaden till klimat- och miljöorganisationer – då hade det kunnat bli en bra grej för klimatet! Apoteket Hjärtat gör precis detta, mellanskillnaden går till WWF – heja!

Veckans 3 snabba nyheter

Foto: Mirjan Letsch/Unsplash

  1. Potential i litet vegosteg. En ny internationell forskningsstudie visar att om den rika delen av världen gick över till att äta vego en enda dag i veckan skulle utsläppen kunna sänkas kraftigt. Det baserar sig på en tanke om att en minskning av nötköttskonsumtion på 13% skulle frigöra en massa mark att plantera skog på, vilket skulle kunna binda 125 miljarder ton CO2 (det är alltså lika mycket som tre års globala utsläpp!). Så istället för att odla mat till djur som sen ska bli mat till oss skulle man kunna återställa mark till kolsänkor, helt enkelt. Jag är ju för att snarare se köttkosten som undantaget och vegokosten som norm/vardag, men om en dag i veckan skulle ju onekligen fler gå med på – så let’s try it, tänker jag! (Och så blir jag sugen på ransonering …)
  2. Ny rapport från Naturskyddsföreningen. Idag släpptes Naturskyddsföreningens nya rapport Rättvis klimatomställning i praktiken. Till den lanserar de också 27 förslag till klimat- och miljöministern, som skulle underlätta för en rättvis klimatomställning. Exempelvis inkomstprövat transportbidrag och elstöd, och satsningar på kollektivtrafiken. Kan man hoppas att en massa riksdagsledamöter kopierar loss från rapporten?
  3. Flykt från X. Allt fler verkar lämna gamla Twitter, alltså X, nu när det visar sig att Elon Musk blivit Trumps maskot. Bland annat lämnar The Guardian plattformen, vilket går helt i linje med deras beundransvärda inställning till klimatfrågan. Så vart tar alla vägen? Främst till Threads och Bluesky, vad det verkar.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

18 nov 2024 Direktlänk Hållbara svepet 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 112 – statliga utsläppsbovar, Shell backar och kärnkraften uteblir

Hållbara svepet, del 111 – kärnkraftsutsläpp, flygskam och Volvos reklam


Close
Husligheter