Banner

Ett loppisfynd fick en kompis

Sommarens loppande blev faktiskt ganska stillsamt, på Gotland köpte jag ovanligt lite saker. Ett par korgar att lägga 50-årspresenter till vänner i, och någon enstaka grej till sommarhuset bara. Men, plötsligt kom jag på att jag faktiskt glömt att visa er ett loppisfynd från innan sommaren! När jag och Emma drog iväg till Limmared (loppismecka!) hittade jag ju en skulptur på ett av ställena där, titta:

Lady från Limmared. Alla foton: Maria Soxbo

Och när jag kom hem visade sig hon bli en perfekt kompis till donnan jag redan har, som jag hittade på Facebook Market för några år sen. Ibland har man tur! Nu sitter de tillsammans på hörnbordet i vårt vardagsrum och är tjusiga.

Och min elvaåriga son undrar om det inte finns någon övre gräns för antalet nakna tjejer vi ska ha i vardagsrummet? (Han gick runt och räknade – dessa två, två mindre som står i ett vitrinskåp och så skulpturen som blir till på min tavla. Minst fem alltså. (Han ville gärna räkna in denna också, men hon har faktiskt baddräkt på sig.)

Hur som helst, generade tweenies åsido så är jag oerhört nöjd med mitt fynd – ett fint försommarminne från Limmared!

(Men obs, får man shoppa loss på saker man inte behöver på det här sättet, även om det är begagnat? Vi hade ju denna diskussion nyligen om mode, och här har jag skrivit på insta om statyshopping också.)

3 okt 2024 Direktlänk Hantverk & historiaHem, inredning & inspirationKlok konsumtion 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Att göra något med händerna – en kärleksförklaring

Om spår av tid

Hållbara svepet, del 106 – kyrkans skog, återbruksbygg och Ulf vs vargarna

God morgon måndag! Svepdags igen, vilken av nyheterna hade ni inte koll på redan?

Kyrkans nya skogspolicy

Kyrkans skogsbruk ska läggas om för ökad klimatnytta. Foto: Rural Explorer/Unsplash

Helomläggning i skogsbruket. Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare, och har på senare tid fått allt mer kritik för sitt skogsbruk som sätter ekonomi före klimatnytta och bland annat avverkat gammelskog. Nu har man precis gått i mål med en egen skogsutredning, Kyrkan och skogen, som föreslår att hela skogsbruket ska läggas om. Förslaget innebär att kyrkan borde skydda 20% av skogen för biologisk mångfald och kolinlagring, och lägga om 33% till naturnära skogsbruk (mer småskaligt och varierat än kalhyggesbruket som idag används på 97% av all skogsareal i Sverige). Sammanlagt berör de här två ändringarna 53%, eller 460 000 hektar, av kyrkans skog, men även resten av skogen ska brukas varsammare, och bland annat ta mer hänsyn till rennäringen.

Jag tycker att detta låter helt fantastiskt, och att förslaget väckt uppmärksamhet för att det går emot vad Skogsindustrierna själva förespråkar säger mer om dem än om kyrkans utredning, skulle jag säga. Nu ska förslaget ut på remiss, och behandlas på kyrkmötet nästa höst, för att i så fall träda i kraft i januari 2026. Håll tummarna!

Veckans förvirring: Återvinning eller återbruk?

Foto: Altitudevs/Dreamstime

Mark Isitt om kåkstäder. Arkitekturjournalisten Mark Isitt (även känd som programledare för Grand Designs) vevar hejvilt i en kulturkrönika i GP med rubriken Återvinning fungerar inte i det storskaliga husbyggandet. Där slår Isitt fast att en fjärdedel av utsläppen och hälften av allt avfall kommer från byggsektorn, men skriver sedan att eftersom vi gör nästan allt i hus (”sover, sliter, slappar, sexar, spisar”) så borde väl det vara värt vissa uppoffringar?

Bortsett från den uppenbara bristen på krisinsikt om en fjärdedel av utsläppen i en klimatkris ska ses som en uppoffring värd att göra för att kunna bygga nya hus, så har Isitt vissa problem både att hålla isär begreppen och att följa utvecklingen i den bransch han bevakar. Han påstår att ”alla tjatar om återvinning” (fast texten handlar om återbruk av material), och skriver sedan att det inte går att ha en cirkulär process i stor skala. Både för att ingen fastighetsägare skulle tycka sig ha råd med kvalitetskontrollerna som skulle krävas, men också för att vi riskerar få en estetik av ”Frankenstein-fasader, hela stadsdelar som liknar kåkstäder, ett virrvarr av sekundamöbler?”.

Jag var inte den enda som suckade högt när jag läste, eftersom Isitt har fel på så många punkter. Dels i begreppen förstås (bra att förstå skillnaden mellan återbruk och återvinning om man vill hamra in en poäng), dels i rena faktafel. För återbruk i den stora skalan sker ju redan, det går att återbruka hela betongblock, tegelväggar, armering, bjälklag, golv, fönster och så vidare redan idag, även om takten och omfattningen förstås behöver öka. (Här är ett exempel, här är ett till och här är ett svenskt innovationsprojekt som prick nu utvecklar metoder för att kunna skala upp återbruket inom byggsektorn.)

Bäst svar på tal gav arkitekten och cirkulära experten Anna-Maria Blixt på Linkedin. Läs hela, men här är ett utdrag:

Tycker att du har otroligt tam tilltro till det skrået du ska representera om du inte tror arkitekten kan skapa något bra av återbrukat material. Tamt att tänka att arkitekter bara är kapabla att skapa något fint av något nyproducerat- då har du väl ändå missat hjärtat i arkitekturen som väl ändå alltid varit kreativitet, innovation och problemlösning?
Sist, men inte minst, Mark – trist att du själv inte verkar tro på den omställning faktiskt som sker. Kanske på sin plats att du själv engagerade dig mer i frågorna för att kunna får en bättre förståelse för det du pratar om, och förhoppningsvis också lite hopp?

Veckans debatt: Ulv vs Ulf

Foto: Robert Larsson/Unsplash

Sänkt skyddsstatus på varg – för vem? EU har – med hjälp av Sverige – röstat för ett förslag om sänkt skyddsstatus av varg. Detta firade statsministern med ett inlägg på Instagram, där han säger att svenska barnfamiljer inte ska behöva ”vara rädda för vargen när de rör sig ute” och ”inte heller den som är ute med hunden på en löprunda i skogen”.

Eftersom ingen människa har dödats av varg i svenska skogar sedan 1821 (dvs för över 200 år sedan) så kan vi lugnt konstatera att detta inte var ett stort samhällsproblem. Det som däremot är ett enormt samhällsproblem är artdöden och den sviktande biologiska mångfalden, vilket också flera miljöorganisationer påpekat i den här frågan. Det finns idag omkring 400 vargar i Sverige, och forskare har räknat ut att det behövs minst 1 200 vargar för att vargstammen ska ha tillräckligt stor genetisk variation för att vara en livskraftig art på sikt. Vi behöver leva i samklang med naturen för att reda ut klimatkris och artutrotning, inte trycka ner redan hotade arter ännu mer.

Att vargar däremot tar en del djur för bönder är förstås ett problem för berörda lantbrukare, men där finns alternativa vägar framåt – som stöd för att sätta upp fler viltstängsel och ersättning från staten för drabbade bönder tex.

Två saker till om Kristerssons instagraminlägg: Jag tycker att det är rätt smaklöst att posta om människans beslut att riskera en annan arts långsiktiga överlevnad illustrerat med en bild där statsministern fyrar av ett enormt leende – det visar på en ganska hänsynslös inställning till levande varelser. Och, jag tycker också att det är intressant att kommentarsfältet är fullt av kommentarer om från människor som ser Ulf som ett större hot mot barnfamiljer och deras framtid än vargen.

Jag är mamma och inte tusan är jag rädd för någon varg för min sons skull. Däremot är jag rädd för eran främlingsfientliga och klimatvidriga politik som hotar mitt barns säkerhet.

Veckans 3 snabba nyheter

ArkDes nyöppnar med inredning av återbruk. Foto: Marco Cappelletti

  1. ArkDes satsar på återbruk. Museet ArkDes (som också faktiskt är en myndighet – Statens centrum för arkitektur och design) har precis öppnat igen efter renovering, och utställningsytorna har Arrhov Frick ansvarat för. De har utgått från stål, trä och glas som redan funnits i lokalerna, plockat isär allt och sedan satt ihop det igen till nya objekt. 80% av alla glaspartierna, 70% av stålet och 100% av plywooden har kommit till användning på nytt. Bra jobbat!
  2. Nya kostråd kring kött. Livsmedelsverket ändrar sina rekommendationer från max 500 gram kött i veckan till max 350 gram. I nuläget äter svenskarna lite mer än 500 gram, och det innebär rätt stora hälsorisker (samt förstås att vi eldar på klimatkrisen dessutom).
  3. Extremväder drar fram i USA. Orkanen Helene drar fram över sydöstra USA och förstörelsen är enorm. (Se tex före- och efter-bilder här och bildspelet i denna artikel.) 95 har hittills dött, många fler saknas. Helene är den åttonde orkanen av styrka 4 eller 5 som dragit fram i USA de senaste åtta åren. Det är lika många starka orkaner som drabbat USA totalt under de föregående 57 åren. De blir allt vanligare, allt kraftfullare och mer oförutsägbara, på grund av klimatkrisen.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

30 sep 2024 Direktlänk Okategoriserade 1 kommentar

Relaterade inlägg

Om att hålla sin bok i handen för första gången

Hållbara svepet, del 79 – influencers, Tysklands buss-rea och dags att byta bank

Jag bestämde mig för att bara handla secondhand – det var en lättnad

(För den som vill läsa inspirationen till blogginlägget finns det en krönika i DN av Tara Moshizi med rubriken ”Jag bestämde mig för att bara handla second hand – det var en katastrof”.)

För mig växte principen ”andrahand i första hand” fram stegvis. Jag var under många år en överkonsument av nyproducerade kläder. År av jobb på modemagasin satte sina spår, och en arbetsplatskultur av att ständigt prata om kläder, ha koll på trender, gå på utförsäljningar och dessutom vistas i sammanhang där klädseln spelade roll pushade mig in i ett konsumtionsmönster som jag egentligen inte hade råd med. Eller trivdes i.

Än idag finns det spår av den här tiden i min garderob, dels i form av en del basplagg i väldigt god kvalitet som jag slitit på i närmare 15 år nu, dels i form av dyra skor med höga klackar som förmodligen aldrig kommer att få följa med mig på fest igen – jag är för bekväm numera. (Och för obrydd kring vad andra tycker om min stil, eftersom jag nu umgås i kretsar där ett lågt klimatavtryck smäller mycket högre än en uppdaterad garderob.)

Men, även om processen gick stegvis var den relativt snabb och effektiv. Jag, Emma och Johanna drog nämligen igång Klimatklubben, och vill man påskynda sin egen omställning är det en utmärkt väg att gå. För om jag ska vara ett av ansiktena utåt för en klimatorganisation måste jag så klart leva någorlunda som jag lär – allt annat kändes som hyckleri.

Nu har det gått sex år sedan Klimatklubben grundades, och åtminstone fem sedan jag verkligen började leva efter ”andrahand i första hand”. Och så här ett halvt decennium senare konstaterar jag att det var ett av mitt livs bästa beslut.

Foto: Nik Bibik/Dreamstime

Missförstå mig rätt, jag har också gått på minor. Först en period av total överkonsumtion av secondhand, i ruset av enormt mycket lägre prislappar än jag var van vid och en helt ny modemarknad att utforska. En hel del felköp, både i färg, form och inte minst skick. Men, så här i efterhand ser jag det som att det var min utbildning i att bli cirkulent.

Det är nämligen inte riktigt samma sak att handla nytt som att handla begagnat. Det krävs lite mer av mig som konsument, inte i klimatkunskap men i uppmärksamhet, sunt förnuft och självkännedom. Är plagget helt? Finns det fläckar, och är det i så fall rimligt att de går bort? Orkar/kan jag verkligen laga/justera det här plagget som är superfint men lite trasigt eller för stort, eller ska jag inse mina begränsningar?

Å andra sidan finns det också många fördelar, utöver det enormt mycket lägre klimatavtrycket. Plagget är (förmodligen) redan tvättat, och har alltså krympt färdigt. Jag kan se hur användning påverkar plagget – blir det noppigt? Urblekt? Vrider sig i sömmarna? Eller ser det fortfarande som nytt ut, och kommer inte bjuda på några otrevliga överraskningar när jag bär eller tvättar det?

Foto: Natalia Rutz/Dreamstime

Jag började också förlita mig mycket mer på min egen smak, för på secondhandmarknaden finns inte bara det som anses ”rätt” och trendigt, utan även allt annat. Det en modeskribent (som jag en gång var) skulle ha dömt ut som ”so last year” hänger där, i fint skick, sida vid sida med plagg som fortfarande finns i butik – och plagg från 1960-, 1970-, 1980-, 1990-, 2000- och 2010-talet också. Vad är egentligen min stil, och vad är det inte – om ingen dikterar vad jag ska välja? Jag blev snabbt mycket mer säker på vad jag faktiskt gillade, när reklamkampanjer och trendrapporter plockades bort från ekvationen. Och jag fick lättare att hitta plagg som passar min kropp, när höga och låga midjor, smala och vida byxor, korta och långa kjolar och lösa och tajta tröjor är tillgängliga samtidigt.

Allt detta lärde jag mig genom min initiala period som peppad men oerfaren secondhandrookie. Det tog kanske ett år (eller tja, minst nio månader i alla fall) av ömsom superfynd, ömsom felköp innan jag började landa i min nya roll som cirkulent. Genom att våga testa, inte döma mig själv för hårt och ha kul längs vägen blev jag en allt vassare cirkulent som gör betydligt färre felköp och också konsumerar betydligt mindre.

Jag skulle inte klara Naturskyddsföreningens Max 5-utmaning om den inkluderade secondhand, för jag passar absolut på att besöka lokala secondhandbutiker när jag besöker andra städer, skapar bevakningar efter plagg jag vet att jag verkligen skulle använda om jag bara hittade dem i rätt storlek på Tradera och Sellpy och jag är trots allt modeintresserad i grunden så ibland vill jag addera något ”nytt” från den preälskade marknaden.

Men ”Max 5” för nyproducerat? Det klarar jag utan problem. Jag tror att jag har köpt ett enda nyproducerat plagg (ej inräknat strumpor och underkläder) under de senaste tre åren – ett par löparshorts på Gotland i somras när jag hade glömt mina på fastlandet och inte hittade några på den lokala secondhandmarknaden. Allt annat jag behövt eller velat ha har jag utan problem hittat på secondhandmarknaden.

Foto: Diana Vyshniakova/Dreamstime

Min plånbok gapar inte heller tom bara för att jag blivit cirkulent. Jag klarar mig på en betydligt lägre klädbudget numera, även när riktiga behov uppstår (utslitna vinterkängor tex) eftersom secondhand är så mycket billigare. Jag prenumerar inte längre på ett enda nyhetsbrev som vill locka mig att spontant slå till på reor eller limited editions, så frestelserna att konsumera är otroligt mycket färre. Jag spar enorma mängder tid på att inte hålla mig uppdaterad på trender, ”gå på stan” och kolla i skyltfönster eller plöja igenom online-outlets och reaflikar, utan lägger hellre mer tid på att hitta helt rätt när jag verkligen behöver eller vill ha något. Jag känner inte heller något skav kring min konsumtion längre, för den innebär numera inte stor klimat- och miljöpåverkan.

Sammantaget känner jag en stor lättnad! 

Någon gång blir tiden mogen att problematisera secondhandkonsumtion. Men den tiden är inte nu. För även om begagnathandeln för kläder ökar, så står den fortfarande bara för 7% av den totala modekonsumtionen, enligt Svensk Handel. 93% av alla plagg som köps är fortfarande nyproducerade. ”Alla” kanske vet fördelarna med begagnat vid det här laget, men det betyder inte att alla också ändrat beteende. Tvärtom.

Och innan vi ersatt den stora majoriteten av alla nyköp med begagnat och förskjutit nyköpsnormen är det farligt att börja problematisera, anser jag. Vi ska inte höja nya trösklar för ändrade konsumtionsmönster, vi måste fortfarande fokusera på att sänka de som redan finns. (Däremot ska vi vara medvetna om och vara tydliga med att secondhandköpen måste ersätta nyköp, inte bara ske vid sidan om den vanliga konsumtionen – och det är en fälla som allt för många går i fortfarande.)

Foto: Caimacanul/Dreamstime

Men ska vi ens fortsätta shoppa över huvud taget? Ja, det kan vi förstås diskutera. I vissa fall är det svårt att undvika helt. Mina och andras barn kommer inte att sluta växa till exempel, vilket gör att klädinköp blir ett måste. Andra plagg slits med tiden sönder även om de köptes secondhand och är av bra kvalitet. Och då är det alltid ett bättre val att köpa secondhand än att köpa nytt.

Men jag tror också vi måste väga in att vi människor har olika intressen. Någon älskar böcker eller att spela fotboll, och bryr sig minimalt om sin garderob så länge plaggen är hela, rena och bekväma. Andra brinner för mode som uttrycksform, och ser sin garderob som ett verktyg för att uttrycka sin personlighet – eller utöva en hobby. Det behöver absolut inte innebära överkonsumtion, det kan också handla om att sy och skapa, eller kanske byta kläder med vänner. Men att säga att någons klädintresse inte får finnas tror jag är fel väg att gå. Vi måste få fler intresserade av en livsstil inom planetens gränser, inte färre. Och med tanke på att det går 394 begagnade jackor på en ny i utsläpp räknat finns det rätt stort utrymme för en secondhandälskare att leka med stil och kläder utan att införa totalt köpstopp.

Foto: Vikkywild/Dreamstime

Dessutom kan vi inte beskylla secondhandmarknaden för de kläder och kvaliteter (eller brist på densamma) som erbjuds där. Secondhandmarknaden får ärva det som produceras, oavsett om det är enorma volymer av ultra-fast fashion eller småskaligt producerade kvalitetsplagg av naturmaterial. I Naturskyddsföreningens Max 5-rapport står det också att varje nyköpsplagg ska hålla i 15 år eller för 270 användningar, vilket är en betydligt större utmaning än att begränsa antalet nyköp. Det sistnämnda är buslätt, men merparten av kläderna som produceras idag (och sen hamnar på begagnatmarknaden) är absolut inte gjorda för att hålla så länge. Förändringen måste ske i lagstiftning, affärsmodeller och fabriker, så kommer också secondhandmarknaden att kunna erbjuda bättre plagg.

Jag tror på att sänka trösklar och locka med morötter, i kombination med politiska styrmedel och skärpta lagar. Gör det lätt (och gärna även kul och prisvärt) att göra rätt, på alla områden.

Och ge dig själv lite tid att hitta rätt i din nya roll som cirkulent. Det är få saker vi blir fullblodsproffs på över en natt. Men övning ger färdighet.

27 sep 2024 Direktlänk Klok konsumtionReflektioner 8 kommentarer

Relaterade inlägg

Ett loppisfynd fick en kompis

Hållbart? En utställning på Formex

Hållbara svepet, del 105 – budgeten, strumporna och EU-kommissionären

Ny vecka, nytt svep. Denna gång inramad av regeringens nya budget.

En budget som sänker klimatet

Mörka tider för klimatarbetet. Foto: Nosa/Unsplash

Mindre pengar till klimatet, mer till redan rika. Finansministern har presenterat budgeten, och även om man gärna vill få det att framstå som satsningar på klimat och miljö så är det långt ifrån sanningen. Att reformerna dessutom framför allt gynnar höginkomsttagare – finansministern själv får 4 000 kronor extra i månaden – har också väckt uppmärksamhet.

Det här är ännu ett bevis på regeringens totala brist på ansvarstagande i klimatfrågan, och precis som väntat nås inte klimatmålen med nuvarande politik.

Veckans lyssningstips: Två klimatpsykologer möter

Frida Hylander och Sara Nilsson Lööv. Foto: Anna Bokström

 

Om mänskligt beteende. Den här podden har jag faktiskt inte hunnit lyssna på ännu, men den ligger först i pipen i min podd-app: Två klimatpsykologer möter. Frida Hylander och Sara Nilsson Lööv (@klimat_sara) har en ny podd om det mänskliga beteendet och vilka möjligheter och hinder vi kan stöta på när vi försöker påverka omställningen och samhället. Så intressant! De har också gäster, så räkna med många kloka röster. Finns där poddar finns!

Veckans stad: Paris

Paris. Foto: Leonard Cotte/Unsplash

Bilarna motas bort. Paris har varit i nyheterna flera gånger den senaste tiden angående bilar. Först kom rapporten att avstängningarna för biltrafik vid Eiffeltornet som infördes för OS ska bli permanenta. Sen har borgmästare Hidalgo dessutom slagit fast att hastigheten på Paris ringled runt stan sänks igen till 50 km/h (från 70 – och tidigare 90 km/h). Poängen med det sistnämnda är att minska buller och luftföroreningar – men det blir ju också mindre lockande att ta bilen och snigla sig runt stan.

Veckans 3 snabba nyheter

Inga fler strumpor i soporna. Foto: Nikhil/Unsplash

  1. Slut på textilier i soporna. Från årsskiftet får man inte längre kasta trasiga strumpor och urtvättade t-shirts i soporna, utan då får kommunerna ansvar för textilinsamling som ska sorteras separat precis som allt annat vi källsorterar. Bra förstås, men det som stökar till det är att EU samtidigt är på gång att besluta om producentansvar, vilket gör att klädtillverkarna också ska ha ett sorts ansvar för uttjänta textilier. Sen är det upp till varje land hur man utformar detta, och eftersom det kan innebära att man landar i en annan modell än det som införs vid nyår kan det innebära att kommunerna inte riktigt törs satsa fullt ut på att investera i ett bra system från start. Vi får se hur stökigt det blir …
  2. Vi slänger mat för 14 miljarder kronor/år. Livsmedelsverket har släppt nya siffror om matsvinn, och det är läskiga siffror trots att matsvinnet i stort faktiskt minskar. Ett hushåll på fyra personer slänger mat för cirka 5 300 kronor varje år – och motsvarande 140 portioner i sopkorgen.
  3. Ny EU-kommissionären får ansvar för miljö. Den nya svenska EU-kommissionären Jessika Roswall (M) föreslås få ansvar för EU:s miljöarbete – vilket fått många att höja på ögonbrynen med tanke på regeringens katastrofala klimatpolitik. Och valet blev också en internationell nyhet – pinsamt, Sverige.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

23 sep 2024 Direktlänk Hållbara svepet 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 104 – flygskatt, finansiera mamma & max 5 plagg

Hållbara svepet, del 103 – kärnkraft, betesrätt & IKEAs pyjamasar

Hållbara svepet, del 104 – flygskatt, finansiera mamma & max 5 plagg

Hej från tåget från Lübeck! Här kommer ett litet nyhetssvep i väntan på min reserapport!

RIP Flygskatten

Det går neråt med klimatpolitiken, minst sagt. Foto: Eduardo Velazco/Unsplash

Ingen halvering. Värre än så. Från 1 juli 2025 tas flygskatten bort, och de fossila subventionerna blir bara fler och fler. Det kommer i runda slängar att innebära att en flygbiljett inom Sverige och Europa blir omkring 80 kr billigare och utanför Europa blir den 325 kr lägre. Att detta kommer att innebära högre utsläpp vet Tidögänget mycket väl, men det verkar som vanligt inte oroa dem. Eller som Linda Lindberg (SD) säger:

Det är såklart att det kommer att påverka miljön och klimatutsläppen på det viset men det är något vi får titta på framåt.

När då ”framåt”, kan man undra? Vi är ju redan i en akut klimatkris, alla utsläpp räknas och vi ligger långt efter tidtabell. Men hon kanske menar efter mandatperiodens slut, så hon ska slippa fatta eventuella obekväma beslut?

Veckans aktion: Fund Your Mother

Nytt svenskt klimatinitiativ. Fund Your Mother (med bland andra We Don’t Have Time och Norrsken i ryggen) syftar till att rikta om världens pengaflöden i en mer hållbar riktning. Första kampanjen, #Flyttapengarna, handlar om att samla svenska pensionssparare som vill få AP7, alltså Sjunde AP-fonden, att flytta de 45 miljarder kronor man just nu har investerade i 141 fossilbolag. Uppropet skriver du på här.

(Sen har jag sedan tidigare skrivit om att flytta pensionspengarna själv för den som vill det – det hittar du mer om här.)

Veckans rapport: Monstret i garderoben

Max 5 är Naturskyddsföreningens budskap. Foto: Wander Fleur/Unsplash

Max 5 nya plagg/år. Naturskyddsföreningen har släppt en ny rapport om ”monstret i garderoben” – att nyproducerat mode och fast fashion aldrig kan bli hållbart. Enligt dem köper svensken i snitt 25 nya plagg om året (vilket ändå skulle vara en enorm förbättring jämfört med de siffror Myrorna anger som är det dubbla – 50 plagg om året), och 60% av dem är gjorda av olja (polyester).

Naturskyddsföreningen har nu kampanjen Max 5 som handlar om att signa upp sig för att köpa max 5 nyproducerade klädesplagg per år. Siffran är beräknad på den livsstil vi kan ha och samtidigt nå 1,5-gradersmålet, och den gränsen gäller i så fall inte bara i Sverige utan i alla världens länder (som ju är en mix av länder som överkonsumerar som vi, och fattiga länder där medborgarna absolut inte konsumerar fem nya plagg om året idag).

Vi ska alltså gå från 25 till max 5 nya plagg per år – ej inräknat strumpor och underkläder. Inte svårt, obs – jag minns inte ens när jag köpte ett nyproducerat plagg senast.

Signa gärna upp er på kampanjen här!

Veckans 3 snabba nyheter

Uppsala. Foto: Aron Fjell/Unsplash

  1. Uppsala har renast luft. The Alliance for Clean Air (som bland annat involverar World Economic Forum) arbetar för att minska luftföroreningar på olika sätt. 99% av världens befolkning andas in luft som skadar vår hälsa och inom EEA (European Economic Area) är det bara 13 städer som har så låga nivåer av luftföroreningar att det anses säkert. Topp två är faktiskt svenska – på andra plats ligger Umeå och överst på podiet återfinns Uppsala.
  2. Ny flyglinje skulle ta längre tid än tåget. Företaget Lygg kollar på att starta en ny flyglinje mellan Stockholm och Borlänge. Förutom det uppenbart klimatkorkade i den planen så kan man lätt ifrågasätta nyttan med det. Klimatgranskaren har nämligen räknat ut att den flygresan förmodligen skulle ta en kvart längre än tåget. 
  3. Svenskar utnyttjar inte grannpotentialen. Svensk Fastighetsförmedling har släppt en rapport som visar att svenskar generellt är rätt dåliga på att bygga band med sina grannar. 6 av 10 kommer endast i kontakt med grannarna när man passerar varann i trapphuset/på gatan och säger hej, typ. Det intressanta är att 7 av 10 svarar att de gärna skulle låna ut verktyg till grannen, men bara 3 av 10 gör det idag. Här finns det en stor omställningspotential som jag också skriver om i Ställ om-boken – granncommunitys är ju perfekta för att både få fart på delningssamhället och minska antalet onödiga transporter till exempel. Trivs vi där vi bor och umgås med grannarna blir vi inte lika bilberoende eller sugna på att fly så fort vi är lediga.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

9 sep 2024 Direktlänk Hållbara svepet 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 105 – budgeten, strumporna och EU-kommissionären

Hållbara svepet, del 103 – kärnkraft, betesrätt & IKEAs pyjamasar

Höstlistan 2024 – dags igen!

Det är ju min grej att alltid skapa en slags mini-bucket list inför hösten, för att påminna mig själv om att inte bara låta den grå vardagen ta över. Den behöver kryddas extra mycket under de allt mörkare månaderna, och då är det inte fel att skapa en slags minivariant av en bucket list att bocka av. Kul också ju!

Så här ser min höstlista ut, helt utan inbördes ordning.

Lübeck från luften. Det kommer jag dock INTE att se, eftersom jag naturligtvis tar tåget dit! Foto: Leonie Janko/Unsplash

1. Tågresa till Lübeck och Travemünde. Så pepp på att jag och Emma ska ut och åka tåg igen ihop! Vi åkte ju till Bremen förra våren, och nu ska vi hållbarhetsutforska Lübeck och Travemünde på samma vis. Detta sker rätt snart, så det blir nog mer sommarfeeling än höst – men kul inledning på hösten i alla fall! Har ni tips på sånt vi inte får missa? Kommentera!

2. Promenadhäng! Jag har fått ett sånt sug efter långa samtal med vänner. Gärna över en promenad! Det fina med detta är att krispiga höstdagar är perfekta för det (inte för varmt, inte för kallt) och att det blir lite extra mysigt att dyka in på ett kafé längs vägen denna årstid. Som bonus går ju detta (minus kaféstoppet) också att göra med vänner i andra städer!

Nej, jag kommer inte att använda en kvist som bokmärke och julkransen får vänta. Men det var liksom en mysig bild! Foto: Thought Catalog/Unsplash

3. Bokklubben rullar på! Nu har det gått ganska precis ett år sen jag blev inbjuden att gå med i en helt ny bokklubb i mina hoods, och vi har nu gått varvet runt. Vi har varit hemma hos alla, alla har fått chans att välja bok en gång och nu går vi in på varv två. Vi har så himla trevligt och den mix av personer vi är leder alltid till väldigt intressanta samtal. Plus – så kul att läsa böcker man kanske inte hade valt själv! Nästa gång är dessutom det min tur att välja bok, och jag kan inte bestämma mig. Har ni några tips?

4. Garderobs-AW. Jamen det här är ett så briljant koncept, om jag får säga det själv! Jag har precis rensat min garderob, och hängt tillbaka allt jag vill behålla och börjat sälja av det som inte används. Men sen är det ju ett gäng plagg som jag har svårt att fatta beslut kring. Sånt som jag inte vet vad jag ska matcha med, som jag är osäker på om jag faktiskt klär i och sånt som är snarlikt andra plagg i min garderob och jag velar kring vilken av dem jag ska behålla. Och då har jag kommit överens med två vänner om att de ska bjudas in som smakråd. Med ett glas bubbel i handen ska de få hjälpa mig att vässa garderoben och sortera det sista. Mysigt häng och praktiskt nytta samtidigt!

Svensk landsbygd – så vackert alla tider på året! Foto: Carl Tronders/Unsplash

5. Bubbel & loppis – stugversionen. Ni som hängt med ett tag vet ju att jag brukar åka på egenföretagarkonferens med mina vänner och kollegor Malin och Maria (som jag också gjorde Formexutställningen med). Vi åker två gånger om året, och stöter och blöter både enskilda och gemensamma projekt. Allt inramat av loppisrundor, eftersom det är ett gemensamt intresse. Senast var vi i Köpenhamn, väldigt lyxigt – och den här gången funderar vi på att istället åka till Marias sommarstuga norr om stan och laga gemensam mat och på landet-mysa, och utforska loppisarna däromkring!

6. Date nights utan barnvakt! Detta är en sån gamechanger, men nu är mina barn så stora att de kan vara hemma ensamma några timmar så att jag och maken kan gå på date utan den framförhållning som barnvaktsbokningar kräver! Vi har testat några gånger nu, och det går utmärkt – kidsen tycker att det är lyxigt att vara ”oövervakade” och vi kan dra nytta av fint väder/spontant dejthumör. Detta måste ju utnyttjas i höst, minst en gång i månaden!

Uppsala! Foto: Malin Strandvall/Unsplash

7. Barndomsvänner i Uppsala. Lite oklart om detta blir av, vi har löst börjat prata om det, men precis som vi förra hösten var i Norrköping vore det så mysigt att ses igen – och denna gång i en av de övriga vännernas hemstad – Uppsala. God mat, prat, kanske lite loppis och vem vet – ett escape room kanske?

8. Måla akvarell med min dotter. I somras körde jag och Tilda några eftermiddagar när vi satt sida vid sida och målade med akvarellfärger. Så himla mysigt! Vill gärna göra detta oftare, det är ju än mer passande på hösten.

Smith & Thell.

9. Gå på konsert. En enda konsert har jag inbokad i höst, och nu så här i efterhand känns det tur att jag bokade eftersom Smith & Thell ska lägga ner som band. Jag har lyssnat mycket på dem, men aldrig sett dem live – så detta ska bli så kul! Kompisdejt med middag, tänker jag.

10. Höstlovsresa. Det här är verkligen inte klart ännu, men om vi bara lyckas få hjälp med tågbokningen av den ständigt överbelastade men fantastiska resebyrån i Kalmar så hoppas vi kunna ta med barnen på deras gemensamma drömresa – till London – på höstlovet! Jag har inte varit där heller på många år (och för maken var det ännu längre sen) så detta blir i så fall härligt för hela familjen. Wish us luck!

Höst på Gotland. Den finaste hösten! Foto: Maria Soxbo

11. Och så avslutningsvis några stående punkter då. Som alltid – årets sista tripp till Gotland! Skörda vindruvor, kratta löv, elda i kaminen, se på mysiga filmer och vandra längs havet. Ingen höst utan detta!

12. Träna kontinuerligt. Älskar att vara tillbaka i träningsrutinen efter sommaren igen, och detta ska jag verkligen hålla i hela hösten! Känna mig stark är nog min bästa känsla.

INNESTÅENDE FRÅN FÖRRA HÖSTEN

Jag missade att bocka av allt på förra höstens lista, så när kreativiteten tryter ska jag också passa på att:

  • Åka till kakslottet Taxinge. Helgfika deluxe, varför kom vi inte iväg på detta ifjol?
  • Baka plommonpajer. Jag bakade absolut inte tre sorters paj ifjol, hög tid att göra det nu istället.
  • Bjuda in till afternoon tea. Sån fail att jag inte kom mig för detta – obegripligt! Revansch 2024! (Kanske med plommonpaj?)

Vad står med på er höstlista?

4 sep 2024 Direktlänk Hygge & härligt liv 5 kommentarer

Relaterade inlägg

Ny säsong – nya planer!

En kvart innan semestern

Hållbara svepet, del 103 – kärnkraft, betesrätt & IKEAs pyjamasar

Dags för ett nytt svep, och OJ vad det händer mycket just nu! Detta är bara en bråkdel, men en hel del matnyttigt i alla fall.

”Höjd” (det vill säga lite mindre sänkt) reduktionsplikt

Foto: Engin Akyurt/Unsplash

Regeringen backar ut ur rummet. Inget beslut som regeringen har fattat har haft sån enorm impact på utsläppen som den sänkta reduktionsplikten. Det har kritiserats från alla tänkbara håll (utsläppen ökade med 6,7% i Sverige under första kvartalet i år, främst på grund av detta beslut), men att ”priset vid pump” inte ska bli för högt var uppenbart viktigare än att nå klimatmålen. Nu backar dock regeringen en smula och ”höjer” (krymper sänkningen) reduktionsplikten en smula – men sänker samtidigt drivmedelsskatten för att inte detta pris vid pump ska förändras för mycket.

Tidigare låg reduktionsplikten på 30,5% biobränsle för diesen och 7,8% för bensin. Tidös beslut innebar att den sänktes till 6% totalt. Nu höjs den till 10%. Så här kommenterar Naturskyddsföreningens David Kihlberg (chef jurudik och klimat) detta:

”Samtidigt med den höjda plikten sänks skatterna på fossila drivmedel. Det ökar de klimatskadliga subventionerna och utsläppen. Regeringen konstaterar själva att detta raderar halva klimatnyttan med att höja plikten, och ger ett löfte om att de klimatskadliga subventionerna ska bestå mandatperioden ut. Istället för att använda reformutrymmet till att investera i järnväg, kollektivtrafik och andra omställningsinvesteringar så ska skattebetalarna nu finansiera ännu mer privatbilism.

Regeringen menar att vi med detta förslag klarar EU:s klimatmål till 2030. De kommer presentera underlaget för det påståendet först i samband med budgeten 19/9, men jag är väldigt skeptisk. Förslaget påstås ge en utsläppsminskning på 2 miljoner ton till 2030. Det låter osannolikt givet det jag skriver ovan. Samtidigt är regeringens egen bedömning i den klimatplan som lämnades till EU-kommissionen i somras att gapet till målet är 3,7 miljoner ton, det vill säga betydligt större än 2. Hur de får ihop den matematiken blir intressant att läsa.”

Klimatminister Romina Pourmokhtari kallar detta ”en gyllene lösning” och energiminister Ebba Busch ”en win-win lösning”. Alla håller inte med:

Veckans heta potatis: Kärnkraften (som vanligt)

Kärnkraftverk i Schweiz. Foto: Daniele la Rosa Messini/Unsplash

Dyrt och … överproducerande? Den nya kärnkraftens vara eller icke vara är ett ständigt debattämne, och den gångna veckan har två saker seglat upp på tapeten.

  1. Kostnaden. Klimatgranskaren har utifrån regeringens ”färdplan för ny kärnkraft” räknat på prislappen, och fått fram att regeringens plan kommer att kosta skattebetalarna minst 2 400 miljarder (!) kronor över 60 år. Per år är det dubbelt så mycket som Sverige satsar på klimat, miljö och naturvård.
  2. Behovet. Professor Arne Kaijser har skrivit en debattartikel kring kärnkraften, och påpekar att regeringen inte alls tar hänsyn till hur osäker den framtida elanvändningen är. Han varnar för riskerna med en enorm överproduktion och de samhällsekonomiska förluster det skulle innebära. Intressant perspektiv tycker jag – eftersom energieffektivisering är ett oerhört viktigt vapen i klimatkampen framöver.

Veckans aktion: Jagvillbeta

Foto: Alexander Dummer/Unsplash

Korna ska stängas in – men Stockholm protesterar. Regeringens utredare har lagt fram ett förslag om slopad betesrätt – en del av världens starkaste djurskyddslag som Astrid Lindgren fick i 80-årspresent en gång i tiden. Nu vill landsbygdsminister Peter Kullgren alltså luckra upp denna lag för att öka konkurrenskraften inom mjölkproduktionen. Förslaget har kritiserats förstås, något som KD avfärdar som ”känsloargument”. Forskarna håller dock inte med.

Det här har dock Stockholms stad tagit strid emot, genom att helt enkelt slå fast att man kommer att vägra att köpa in mejeriprodukter från kor som inte får gå ute och beta. Stockholm stad (alltså Stockholms kommun) köper in enorma mängder livsmedel till sin offentliga verksamhet som skola, vård och omsorg, och det handlar med andra ord om stora pengar. Man uppmanar samtidigt fler kommuner att haka på bojkotten. Spännande!

För alla som tycker att det är orimligt att våra kor ska leva hela sina liv utan tillgång till sol, frisk luft eller grönt gräs finns ett upprop att skriva på här! (I skrivande stund har över 85 000 personer signerat.)

Veckans lyssningstips: Klotet om bilfrihet

Gent. Foto: Mayumi Maciel/Unsplash

Lyssna på Klotet. Det här avsnittet har jag faktiskt inte hunnit plöja själv än, men jag tipsar ändå tack vare rekommendation från andra! SR:s Klotet har gjort ett avsnitt om borgarrådet i Gent som dödshotades för att han plockade bort bilar från staden – men gjorde det ändå, och nu hyllas!

Veckans 4 snabba nyheter

Foto: IKEA

  1. IKEAs pyjamasar – mitt i secondhandsatsningen. IKEA samlade 2052 medarbetare i Älmhult, klädde upp dem i matchande pyjamasar och slog samtidigt världsrekord för den ”största sammankomsten av människor i tvådelad pyajamas på en och samma plats” (enligt Guinness World Records). Det här imponerade föga på alla. Hållbarhetskonsulten Maria Collings skriver tex på Linkedin: ”Vilket kul initiativ IKEA. Inte nog med att ni lyckades samla så många människor. Tillsammans bidrog era pyjamasar också till en förbrukning av ca 11 miljoner liter vatten, ca 4 000 kg kemikalier och ett klimatavtryck på ca 17 500 kg CO2e. Bra jobbat! Blir spännande att följa er årslånga satsning på de många människornas förbättrade sömn och vilka effekter de får på klimatet.”
    Lite extra otajmat kanske med tanke på att detta krockade med lanseringen av IKEAs egen globala köp- och säljsajt, som ska vara en del av hållbarhetsarbetet. Kanske bra i sig, men när säljaren kan välja att få betalt i presentkort med inbyggd rabatt på IKEA så blir det ju dessutom väldigt dubbla budskap.
  2. Digitala produktpass ser ut att bli verklighet. Från nästa år ser det ut som att EU inför en ny lagstiftning som innebär att alla produkter måste ha ett ”digitalt produktpass”, DPP. Dessa ska kunna ge hållbarhetsdata under hela produktens livscykel, och ger både företag och konsumenter tillgång till exempelvis ursprung, garanti, återvinning etc. Det kan bli en game changer! Här finns ett exempel från Filippa K kring hur det kan se ut.
  3. SJ lägger ner uppsalatåget. SJs avgångar mellan Uppsala och Stockholm läggs ner av kostnadsskäl. 18 avgångar per dygn berörs och många som pendlar till jobbet får färre möjligheter att skippa bilen. Här finns upprop.
  4. Nominera till Änglamarkspriset. Är du under 35 och jobbar för klimat och miljö? Då kan du nominera dig själv (eller någon annan) till Änglamarkspriset.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

2 sep 2024 Direktlänk Hållbara svepet 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 105 – budgeten, strumporna och EU-kommissionären

Hållbara svepet, del 104 – flygskatt, finansiera mamma & max 5 plagg

Hållbart? En utställning på Formex

Innan sommaren fick jag, Maria Lagerman och Malin Jensen i uppdrag att skapa en hållbarhetsutställning som kunde visas på Formex nu i augusti. För roligt att tacka nej till förstås, och en riktigt intressant utmaning. För hur gör man egentligen en utställning om hållbarhet mitt i en mässa som trots allt är proppfull av nyproducerade prylar – där vi dessutom ska visa upp en massa produkter – på ett trovärdigt sätt?

Egentligen är det ju upp till andra att avgöra om vi lyckades, men jag tänker att jag kan förklara hur vi resonerade och berätta om alla delar och teman – både för att förklara närmare för er som besökt mässan och för er som inte varit där.

Namnet: Hållbart?

Utställningen i sin helhet. Alla foton: Maria Soxbo

Vi kände direkt att vi ville adressera hur svårt och komplext hållbarhet är, och att det råder så delade meningar om vad som är hållbart och inte. Som vi skriver i utställningstexten:

Alla pratar om hållbarhet. Och alla menar olika saker.

För någon är det hållbart med återvunna material. För en annan att lokalproducera. För en tredje, fjärde och femte att använda naturmaterial, skapa arbetstillfällen eller göra om det som redan finns till något helt annat. 

Alla har en poäng – men vem har egentligen rätt?

Och vid sidan om alla dessa tolkningar står ytterligare en person och ifrågasätter om världen verkligen behöver en till stol? Skål? Sänglampa? Oavsett var, hur och av vem den är tillverkad.

Oavsett om man är designer, inköpare, driver butik, är journalist eller helt enkelt medborgare och konsument så ställs vi hela tiden inför olika val – och behöver då förhålla oss till hållbarhet.

Material och matta

Själva utställningen består av totalt nio bord, en för varje bokstav – inklusive frågetecknet. Vi ville jobba med mycket färg för att komma ifrån bilden av att allt som har med hållbarhet att göra måste se ut på ett visst sätt, och för att det skulle tilltala Formexbesökaren. Poängen här är ju att så många som möjligt ska se utställningen!

Några små hästar av spillträ – och en närbild på materialet ReBoard som vi byggt av.

Vi bad om mässans vassaste material ur hållbarhetssynvinkel förstås, och det blev ReBoard, ett material gjort av pappersfibrer som då kan återvinnas helt (till skillnad från tex kapa-skivor) och som tillverkas i Norrköping och trycks i Västerås/Stockholm – vilket innebär relativt korta transporter. Materialet användes sen för att bygga de totalt nio borden i olika höjder.

Mattan i montern är den klassiska mässmattan, som består av kvadrater som läggs ut på golvet och hyrs in medan mässan pågår. Sedan plockas de bort igen, och används på någon annan mässa. Delningsekonomi! Vi ville att även golvet skulle vara färgstarkt, så vi valde ut mattkvadrater i grönt och blått som lades i ett mönster.

9 bord – 8 aspekter av hållbarhet

L för Livscykelanalys och B för Banbrytande innovationer.

Varje bokstavsbord representerar en aspekt av hållbarhet, som vi ville belysa.

  • H – hantverk
  • Å – återbruk
  • L – livslängd
  • L – livscykelanalys
  • B – banbrytande
  • A – ansvar
  • R – resurssmart
  • T – tidlöst

Genom att plocka isär hållbarhetsbegreppet i dessa olika delar så kunde vi välja ut och visa produkter från företag som var bra på just den aspekten – och samtidigt belysa att det ena varken behöver inkludera eller utesluta det andra.

Två exempel:

Rostfria bunkar och mått, både nya och begagnade. Slitstarka fårskinn och begagnade glasburkar. Och nya respektive renoverade gjutjärnspannor från 1960- och 1980-talet.

  • På livslängdsbordet visar vi bland annat olika bunkar, skålar och husgeråd i rostfritt stål. Att producera saker av metall är energikrävande, och det är inte alls säkert att en livscykelanalys för en klassisk köksbunke skulle se jättebra ut. Men – den håller å andra sidan i en evighet. Den är närmast oförstörbar, och behöver inte ens underhållas mer än vanlig disk. Det gör den motiverad att producera, just för att den har en så enorm livslängd. Vi tog också med rostfria bunkar vi hittat på secondhand, för att visa hur en bunke som kanske slitits på i 50 år nästan ser helt ny ut. (Och det visar ju också att vi inte bör producera stora volymer av nya metallbunkar och mått, eftersom de också finns på secondhandmarknaden – just för att de är så långlivade.)

Vackra, handgjorda träskor.

  • På hantverksbordet visar vi bland annat träskor från nya svenska företaget HOL Studios/Träskofabriken. De är gjorda i läder, och skulle man bara granska materialet så får det inga bra klimatpoäng – läder kommer ju från samma djur som kött, och vi vet ju alla att kött är det sämsta du kan äta för klimatet. Men, så länge det finns en köttindustri ska vi självklart ta hand om lädret (något som absolut inte görs överallt idag), och till skor är läder dessutom ett väldigt passande och slitstarkt material som åldras vackert. HOL gör dessutom också skor i samarbete med Remake Stockholm av återbrukade material.

Hantverksprodukter är inte per automatik helt hållbara med andra ord, men hantverk lägger grunden för kvalitet och längre livslängd.  Allt som håller länge är inte heller gjort av klimatsmarta material, men ibland är materialet motiverat just för att det ger förutsättningar för närmast evig livslängd.

Vi lyfte också korgen – som ALLTID är handgjord, helt enkelt för att det inte finns maskiner som kan fläta korgar. I utställningen visade vi näver, en halvfärdig korg i spån och en färdig näverväska – allt från grymma Emma Dahlqvist.

Så där jobbar vi oss genom de olika borden, med texter om varje tema.

Secondhand och återbruksdesign på återbruksbordet.

Vi berättar om Återbruk (och skillnaden gentemot återvinning) genom att både lyfta secondhand och genom att berätta om olika företag som utgår från återbrukat material – hotell-lakan blir tygkassar, skinnjackor blir kuddar och glasflaskor blir vaser.

De olika delarna (förenklat) i en livscykelanalys.

Vi lyfter de olika delarna av en Livscykelanalys olika delar (material, produktion, transport, användning och avfall) genom att exemplifiera varje led med produkter som utmärker sig på det området – från doftljusföretaget som arbetar med refiller till tapetföretaget som har egen fabrik med vattenreningsverk och textilföretaget som valt att arbeta med lin och helt väljer bort helvita produkter för att komma ifrån blekmedel och kunna minska de skyddande plastförpackningarna.

Banbrytande design, från spillminimala trävaser till rengöringsmedel med bakterier till 3d-printade vaser av hushållsplast.

Vi pratar om de Banbrytande innovationer som skapar allt från rengöring med hjälp av naturens bakterier till vasdesignen från Hve me over som utnyttjar ALLT trä i träbiten så att det enda spill som skapas är lite sågspån från de olika kapningarna.

Ansvarsbordet, med allt från handgjorda borstar till Svanenmärkta pärlor och vettigt kaffe.

Vi berättar om olika sätt att ta Ansvar på, allt från social hållbarhet i form av exempelvis arbetstillfällen för människor långt från arbetsmarknaden till ekologiska och svenskproducerade livsmedel, Svanenmärkta pärlor och medveten arkitektur – och dessutom ansvarstagande kommunikation och hur den kan se ut.

R som i resurssmart. Med pallen Lilla Snåland mitt på bordet.

Vi diskuterar vad som är Resurssmart genom att lyfta olika material och hur de används, allt från svensk ull (som ännu inte används i full utsträckning utan kastas/bränns medan vi importerar utländsk ull) till bivax, trä, tvål, textil och skinn.

Tidlös design i form av en klassisk ljusstake från Paradisverkstaden som sett likadan ut i många, många år.

Och vi lyfter Tidlöshet genom form och design som håller långt längre än trendvindarnas kast, och som aldrig riktigt blir omoderna. Det man inte tröttnar på eller dömer ut som otrendigt får ett längre liv.

Alla upptäckte säkert inte att borden var bokstäver eftersom de är så stora och man inte ser dem rakt uppifrån, men för den som är nyfiken på helheten filmade jag hela montern från en skylift här!

Egentligen skulle jag vilja kopiera in alla våra utställningstexter här också så att ni får läsa, för vi lade så mycket tid och kraft på dem – men då skulle detta bli en roman. Så det får nog vara, men som ett exempel finns meningen Vi kan inte heller shoppa oss ur klimatkrisen med – då anar ni kanske vilken typ av budskap vi ville förmedla.

Men frågetecknet då?

Som ett julklappsbord att fundera kring.

Vi ville döpa utställningen till Hållbart? med ett frågetecken för att att faktiskt uppmana besökarna att ställa fler frågor, att inte ta hållbarheten för given utan ständigt ifrågasätta. Och på frågetecken-bordet står en rad olika produkter inslagna i papper och med olika etiketter. Made in …? Made by …? If worn … och så vidare, för att påminna om att vi faktiskt behöver ställa oss frågor om allt från vem som faktiskt gjort produkten (och under vilka villkor) till vad som händer med produkten när den är utsliten. Vi avslutar med en lista:

  1. Är ett köp nödvändigt, eller kan jag hyra/låna/använda det jag redan har istället?
  2. Är det här en produkt som förtjänar att existera på marknaden?
  3. Var och hur är den producerad?
  4. Av vem – och under vilka arbetsvillkor?
  5. Vilket/vilka material har använts?
  6. Kommer den att hålla över tid – både vad gäller design och slitstyrka?
  7. Vad händer om produkten går sönder, kan den repareras?
  8. Vad händer när produkten är uttjänt, kan materialen tas om hand?

Det har varit otroligt utmanande och roligt att jobba med den här utställningen, och vi har så klart inte kunnat ta upp precis alla idéer, vinklar och tankar vi spånade fram i början – det fanns det varken utrymme eller tid för. Men, utifrån de förutsättningar vi hade – och de helt fria tyglarna, tack för det Formex! – så känner vi oss väldigt nöjda med hur helheten blev. Vi har sett många besökare fota av alla våra informationsskyltar, och det är det bästa och viktigaste betyg vi kunde få – att de som sett utställningen vill vara säkra på att inte glömma vad de lärt sig.

Några av beståndsdelarna till VERKs möbler, från egna skruvar till det första helsvenska möbeltyget i ull på marknaden på många år.

Jag tror jag berättat om det mesta nu, men om ni undrar något – fråga gärna!

30 aug 2024 Direktlänk KlimatkunskapKlok konsumtionReklam: Samarbeten 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Kom och lyssna på mig på Formex!

Aktivism, bråkstaken Greta och svenskarnas meningslösa liv

Hur kan vi skapa en Kamala-effekt för klimatet?

Kamala.

I våras kände jag mig så deppig över valet i USA. Det stod mellan två vita män som båda passerat pensionsåldern för 10+ år sen. Den ena hade på kort tid blivit betydligt skörare och möjligen drabbats av demens – och den andra har i princip alltid varit komplett galen.

Det kändes minst sagt uppgivet, håglöst och ganska skrämmande – för den amerikanska presidentposten är ju världens mäktigaste jobb. Och i en tid av multipla kriser världen över behövs en kapabel, stark och empatisk person på just den posten.

Sen gjorde Biden till slut det enda rätta och klev av för att lämna plats för nästa generation, och in kom Kamala Harris – med energi, kompetens och gott om år kvar till pensionen. Puh.

Foto: Adobe Stock

Ingen vet ju än om det räcker för att ro valet i hamn, men mitt flöde är plötsligt fullt av amerikaner som är genuint hoppfulla och engagerade i politiken igen. Många verkar känna att det här faktiskt skulle kunna gå vägen och den håglösa känslan är som bortblåst, för plötsligt finns det ju en möjlighet att skriva historia! Vinner Kamala blir hon inte bara den första kvinnliga presidenten, utan också både den första svarta och den första asiatiska kvinnan på posten.

Och SOM vi behöver lite segrar för ett mer jämställt och jämlikt samhälle just nu. Man behöver inte hålla med om allt Kamala Harris står för (eller kommer att stå för, vi vet ju ännu inte så mycket om vad hon vill genomföra för politik) för att uppskatta känslan av att äntligen gå ett steg framåt istället för 23 steg bakåt.

Parallellerna till klimatkampen känns för mig ganska uppenbara också. Åren innan pandemin hade vi momentum (mycket tack vare Greta förstås). Men efter fyra år med Trump, en pandemi som tyvärr begränsade möjligheten att visa en stark opinion på gator och torg och sen ett regeringsskifte i Sverige som varit en katastrof för klimatpolitiken känns det just nu håglöst och uppgivet, tycker jag.

Vi behöver en Kamala-effekt. Inte nödvändigtvis i form av en specifik person, utan kanske i form av ett genombrott, ett framsteg, ett globalt beslut som snabbt ger effekt? Något som får människor att känna att nu händer det – nu gör vi det här tillsammans!

Vad tror ni, vad skulle kunna ge den där Kamala-effekten? I Sverige, eller globalt. Vad skulle kunna blåsa liv i klimatkampen igen på allvar, och skapa den där känslan av framtidshopp och att vi kommer att klara det här?

26 aug 2024 Direktlänk Reflektioner 1 kommentar

Relaterade inlägg

Jag bestämde mig för att bara handla secondhand – det var en lättnad

Ny säsong – nya planer!

Hållbara svepet är tillbaka! Del 102

Ja, så får det bli – svepet är tillbaka! Nu på måndagar! (Kanske inte varje måndag, men så ofta jag mäktar med.)
Och det första blir en liten recap av sånt som hänt den senaste tiden helt enkelt, som kan vara bra att ha koll på.

Fingertoppskänsla = noll

Snöbrist i Alperna, pengaregn över Sverige? Foto: Florian Cario/Unsplash

Klimatkris = Sverige gnuggar händerna. Senaste tidens bästa debattartikel står fyra expert på Mistra Environmental Communication för. Sverige riskerar att bli känt som klimatkrisens gulaschbaron. I debattaren berättar experterna om hur svensk media rapporterar om klimatkrisen genom att vinkla den som affärsmöjligheter för den egna nationen.

Några exempel:

Det är förstås sant i sak – blir det för hett och farligt att semestra vid Medelhavet så kommer förmodligen Norden framstå som ett rimligt resmål. Och när de vanligtvis bördiga vindistrikten torkar ut kan Sverige – där växtzonerna flyttar norrut med med många, många meter varje dygn – snart odla vin i större skala. Men – det är rätt så himla smaklöst att rapportera om klimatkrisen som en möjlighet att profitera.

Som artikelförfattarna skriver:

Uttrycket gulaschbaroner användes under första världskriget för att beskriva de som tjänade stora och snabba pengar på andra människors lidande. Att profitera på andras olycka anses vanligtvis stötande. Att glädjas åt andras förlust är inget fint karaktärs­drag och även om skadeglädje är en vanligt förekommande känsla hos många, är den sällan uppskattad. Därför är skadeglädje inte heller något man brukar skylta med – och definitivt inte i form av stora rubriker i landets största medier. Ska Sverige bli känt som klimatförändringarnas gulaschbaron?

Eller som retorikforskaren Maria Wolrath-Söderbergh skriver på Linkedin när hon delar artikeln:

Det är något djupt stötande i att profitera på andras olycka. ”Ledande herr­fotbollslag störtat i flygkrasch: Bra läge för Sverige att vinna EM”. Nej så skulle vi aldrig säga. Det borde vara lika orimligt att perspektivet på klimatförändringarna är vad vi kan vinna (på andras bekostnad).

Det som smakar mest illa för mig är också det som går att läsa mellan raderna. Klimatturister är välkomna, klimatflyktingar är det inte.

Veckans begrepp: Underconsumption core

Behöver du eller världen verkligen en tröja till? Foto: Haryo Setyadi/Unsplash

En TikTok-trend att gilla? Under sommaren har underconsumption core blivit ett allt mer uppmärksammat begrepp. Det är en trend som hyllar minimalism och återhållsamhet, som handlar om att förlänga livet på det vi redan har och bara köpa saker vi faktiskt behöver. Hej konsumtionssamhället, börjar du darra nu?

Istället för shopping hauls börjar därför sociala medier-inlägg om sparsmakade garderober och välnötta plagg och prylar trenda – Hållbara Sara har gjort precis den typen av reels, för den som vill se ett exempel.

Trenden kommer förstås som både en motreaktion mot överkonsumtionen och som en följd av att klimathot och lågkonjunktur i kombination helt enkelt sänker shoppinglusten. Men visst är det intressant? I somras trendade underconsumption som google-sökning, sida vid sida med overproduction och The Great Depression.

Sen ska det sägas att det ”underconsumption core” egentligen betyder är ju ”normal konsumtion”. Det vill säga att inte shoppa mer än vi behöver och som ryms innanför planetens gränser och vår klimatbudget. Vår syn på vad som är normalt är ju det som verkligen kantrat här.

Fortsättning följer …

Veckans måste-se


Rockström om läget. Johan Rockströms nya TED talk har precis släppts på Youtube, och det är 18 minuter som borde vara obligatoriska för alla – politiker, beslutsfattare, vd:ar och medborgare – att se. Det här handlar om krisinsikt, och fakta som motvikt till allt tyckande som pågår. Se hela vägen, slutet är inte så mörkt som det kan kännas längs vägen, jag lovar.

Hur går det med klimatutredningen, tro?

Foto: Aleksandr Popv/unsplash

Dagarna går … När regeringen sänkte reduktionsplikten skenade förstås utsläppen från vägtrafiken direkt (+24% under årets första tre månader jämfört med 2023). Hur det rimmar med klimatmålen skulle den kommande klimathandlingsplanen berätta, men när den väl lades fram saknades svaren helt. Istället föreslogs en ny utredning – som om all tid i världen finns för att vända klimatkrisen.

Och hur går det nu med utredningen då? Den skulle ju trots allt ha dragit igång i våras? Ingen vet – och nu börjar det spekuleras om vi ens kommer att se någon utredning (med tillhörande resultat) innan mandatperioden är över. Ska vi gissa att nästa regering får det mindre härliga uppdraget att städa upp?

Veckans 3 snabba nyheter

Foto: Vadim Sadovski/Unsplash

  1. RyanAir frestar regeringen. I våras lade regeringen fram ett förslag om halverad flygskatt för att gynna flygbranschen, och trots kritik från olika håll förväntas regeringen när som helst presentera beslutet om att genomföra förslaget. Då passar lågprisbolaget RyanAir på att locka med extra business, om regeringen inte bara halverar – utan tar bort skatten helt. Återstår att se om regeringen lyssnar mer på forskare och experter, eller på kommersiella flygbolag.
  2. Samtidigt läggs nattåg ner. Medan regeringen är sugna på att satsa på flyget blir det allt svårare att hålla sig på marken. Nu läggs nattåget mellan Göteborg och Umeå/Åre ner på grund av olönsamhet, meddelar SJ. Namninsamlingar för att rädda linjen är redan på gång – men ministern är inte direkt tillmötesgående. Känns det inte som att det blir allt lättare att göra fel och svårare att göra rätt? Och att statens uppgift borde vara att stötta än så länge olönsamma, men nödvändiga, transportalternativ som sänker utsläppen?
  3. Noll klimatreportrar i public service. I våras fick SR:s uppskattade klimatkorrespondent Marie-Louise Kristola sluta, och ersattes inte – vilket innebär att Sveriges radio nu helt saknar personal dedikerad till klimatjournalistik. Nu kommer beskedet att Svts klimatreporter Erika Bjerström också slutar, efter 27 år varav 5 som klimatjournalist. Inte heller hon ersätts, och nu är alltså public service nere på noll reportrar med klimatexpertis i en eskalerande klimatkris. Det finns också uppgifter på att klimatbevakningen ska prioriteras ner – vilket vore katastrof.

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

24 aug 2024 Direktlänk Hållbara svepet 5 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 105 – budgeten, strumporna och EU-kommissionären

Hållbara svepet, del 104 – flygskatt, finansiera mamma & max 5 plagg


Close
Husligheter