Jag håller på att plöja två intressanta böcker (mer om dem i ett eget inlägg snart), och i den ena fick jag lite av en aha-upplevelse. Författarna skrev att vi tror att vi lever i en materialistisk tid – men att det inte stämmer. Vi lever i själva verket i en konsumistisk tid, där vi köper saker för att vi kan kan och vill och där shopping blivit ett fritidsintresse. Vi köper saker för köpandets skull, mer än något annat. Vi unnar oss.
Om vi istället skulle bli mer materialistiska, i betydelsen att vi skulle uppskatta de få saker vi har, ta hand om dem och ge dem ett långt liv, så skulle ju väldigt mycket vara vunnet.
Är det “fult” och “ytligt” att köpa ett par skor – och sedan ta hand om dem? Foto: Rupixen/Pixabay
Det sistnämnda är ju ganska självklart, att vi måste använda det vi har, och det bör ju finnas ett ord för att beskriva det också. Och att värna om materialen och de materialistiska ägodelar vi har borde kanske göra oss till materialister då?
Det känns lite ovant att tänka i de banorna, jag har nog alltid förknippat ordet “materialistisk” med något fult. Någon som rankar prylar högre än andra värden i livet, och som kanske också bedömer andra människor efter vad de äger snarare än deras handlingar eller egenskaper. Någon som är materialistisk upplevs därför ofta också som ytlig.
Att bry sig om sina saker är något annat än att värdera dem högre än annat i livet. Foto: Sweetlouise/Pixabay
Men, kanske är det dags att omvärdera begreppet? Att vara materialistisk kanske istället borde betyda att man:
- … respekterar resurserna som gått åt för att tillverka något.
- … uppskattar hantverket som ligger bakom.
- … är mån om att vårda sina saker på rätt sätt, baserat på vilka material det rör sig om.
- … vill bidra till att ett föremåls livslängd blir så lång som möjligt.
- … är intresserad av ett föremåls historia, både vad gäller design och tidigare ägare.
Eller finns det ett annat ord som bättre sammanfattar en sån person? Det känns ju lite svårt att ladda om existerande ord (för att inte tala om hur svårt det blir att få alla att hänga med på den nya innebörden), så kanske är det ändå bäst att tänka i nya banor här.
Men, tack författare till den intressanta boken – ni fick i alla fall mig att tänka i nya banor!
