”… Mitten på 2020-talet var en turbulent tid för stora delar av världen. Man hade precis hämtat sig från en pandemi som skördat många dödsoffer, men kriserna fortsatte att avlösa varandra. Två brutala krig i Europas utkanter pågick samtidigt – Rysslands brutala angrepp mot Ukraina och Israels omänskliga förstörelse av Gaza där de hårt drabbade palestiniernas tillgång till mat och vatten skars av helt medan all bebyggelse och infrastruktur förstördes i bombanfall. Tiotusentals barn dödades inför världens ögon via massiv dokumentation i sociala medier – medan regeringar över hela världen valde att förhålla sig passiva och inte ingripa. Inbördeskriget i Sudan ledde till att miljoner människor tvingades på flykt, och konflikter i såväl Somalia och Yemen som Etiopien och Libanon resulterade i humanitära kriser på flera håll på den afrikanska kontinenten.
Samtidigt tillträdde Donald Trump som president för andra gången, och började nedmontera demokratin, vetenskapen och många av de framsteg som gjorts inom mångfald, jämställdhet, jämlikhet och antirasism i USA – med stöd från flera av techvärldens mäktigaste entreprenörer, som parallellt bidrog till en allt mer osäker digital värld utan faktagranskning och med AI som ett kraftfullt vapen för desinformation. Högerextremismen gick framåt igen i stora delar av Europa, och partier med nazist- och fascistkopplingar tillskansade sig allt mer makt och inflytande. Den fria journalistiken och det livsviktiga civilsamhället begränsades i allt större utsträckning, både genom minskad finansiering och genom nedmontering, hot och politiskt maktmissbruk.
Och medan allt detta pågick ställdes också hela mänskligheten inför det största hotet någonsin – klimatkrisen. Korallreven blektes, det sjätte massutdöendet av arter inleddes, glaciärerna smälte och naturkatastroferna avlöste varandra. Den samlade forskarkåren larmade för döva öron, fossillobbyn dominerade de globala klimatmötena och klimataktivister fängslades, hotades och målades upp som hot mot nationell säkerhet. Utsläppen fortsatte att öka, även i Sverige som tidigare setts som en föregångare inom klimatområdet, och allt fler avgörande tipping points närmade sig samtidigt som Golfströmmen riskerade att kollapsa.
Då …”
Hur lyder nästa kapitel i historieböckerna? Det kapitel som handlar om våra barn alltså. Hur mycket kollektivt ansvar tar vi för handlingen framåt, och vilken roll vill du – och jag – spela i den här berättelsen?
Det är sånt jag funderar på just nu.

Foto: Jarl Schmidt/Unsplash