Banner

En vårsammanfattning, en sommarpaus och en höstpepp

Hörni, nu signar jag ut på ett tag! Lediga veckor med familjen väntar, och efter en rekordintensiv vår ska det bli så skönt att bara vara ett tag. Sänka tempot till knapp styrfart, guppa runt i vågor, misslyckas med vägkantsvägvallmo i vas, äta solvarma jordgubbar. Allt jag begär, faktiskt!

Foto: Fredrik Winquist/Unsplash

Sedan några år tillbaka brukar jag ju pausa bloggen sommartid, helt enkelt för att det känns mest personligt hållbart. För mig (som inte behöver jobba in min egen semester genom att massproducera inlägg som sen ska tidsinställas – och sen ha lite dåligt samvete för att jag inte bevakar kommentarsfältet). Och för er (som säkert också kan uppskatta lite mindre skärmtid, ingen fear of missing out och ett avbrott från vardagen.

Det har varit ett kaosigt halvår (skrev mer om varför här), men även om den första halvan av 2022 verkligen hade sina dalar så var den också på många sätt otroligt rolig! Till exempel så hände detta:

  • Jag skrev klart min nya bok, som nu går till tryck i början av nästa vecka – hurra!
  • Tillsammans med Emma så höll jag i en delkurs i strategisk hållbarhetskommunikation på Brobygrafiska under 8 veckor, vanvettigt kul!
  • Överlevde mitt livs läskigaste och samtidigt mest adrenalinstinna ögonblick – att hålla ett TedX talk!
  • Jag blev nominerad till Årets secondhandprofil tillsammans med Emma av Erikshjälpen, sån ära! Isabelle knep välförtjänst priset, men känner mig ändå som en vinnare!

(Sen harvade jag så klart på med massor av mindre bloggvänliga grejer, som att sortera kvitton, missa tåg och trilskas med en överfull dator också, men men.)

Foto: Drahomir Posteby Nach/Unsplash

Jag ser fram emot att komma tillbaka i höst med nyladdade batterier, fler fräknar på näsan och pepp inför en ny ”säsong”. Då väntar bland annat:

  • Formex – med föreläsning, juryarbete, ett event och lite bakom kulisserna-jobb
  • Boksläpp av Ställ om! Allt att vinna på ett klimatsmart liv – och förhoppningsvis ett gäng mediaframträdanden och föreläsningar (tipsa gärna om mig!)
  • Bokmässan i Göteborg, där jag ska medverka i ett gäng samtal på olika scener och även hålla i ett panelsamtal
  • Ett omtag av Hållbara listan, som ska få en ny form inför 2023
  • Halvtid och lansering av vårt stora projekt med Klimatklubben, finansierat av Postkodstiftelsen
  • Ett spännande projekt i en av Sveriges kommuner, som nog blir det första i sitt slag
  • Ett (halv)nytt styrelseuppdrag kommer att bli offentligt, ser fram emot det!

Förutom det hoppas jag också på massor av spännande poddavsnitt, att få skriva mer om klimat för Vad Vi Vet och att dra igång konsultverksamhet – en plan jag haft länge men hoppas kunna sjösätta i höst. Den som lever får se!

Foto: Nicholas Selman/Unsplash

Tills vi ses igen – ha en underbar sommar! Och kom ihåg att de perfekta semesterveckor som filtreras genom sociala mediers algoritmer bara en är en liten, liten skärva av verkligheten. De flesta av oss lever inte perfekt instagramvänliga liv, och som mycket kloka Henrik Wahlström skrev nyligen:

”Vi får se undantagen. Det är bara de som har haft turen att vinna på sin trisslott som lägger upp bilder på den.”

Ta hand om er, och prenumerera gärna på Plan B-podden i valfri podd-app – där dyker jag upp med jämna mellanrum (varannan fredag) hela sommaren! (Då kommer också tillhörande blogginlägg till varje avsnitt här, men förutom det så får bloggen vila sig i form den också.)

GLAD SOMMAR!

26 jun 2022 Direktlänk Reflektioner 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Om spår av tid

Hur jag tänker kring att unna sig

Det ofiltrerade avsnittet

Precis som förra året har jag och Emma bunkrat upp med ett gäng bonusavsnitt av Plan B-podden, som kommer att släppas varannan vecka under sommaren. Hängmattelyssning? Beachgodis? Sällskap på den nödvändiga egentidspromenaden mitt i släktumgänget? Ja, ni väljer.

Alla foton: Maria Soxbo

Det första avsnittet blev lite … speciellt. För det är så sjukt mycket som vi pratar om utanför podden också. Som inte riktigt platsar i ett avsnitt med tema matsvinn, energi eller biologisk mångfald, men som snurrar runt i huvudet dag ut och dag in.

Hade vi haft en ”vanlig” snackispodd där vi manglar vad som hänt sen sist varje vecka hade vi ju kunnat pysa ut lite sånt här då och då, men så är ju inte riktigt Plan B-podden upplagd. Så vi hade helt enkelt ett uppdämt behov av att prata av oss – och den här gången får ni lyssna.

Varsågoda – Det ofiltrerade avsnittet. Berätta gärna vad ni tänker och tycker efter att ha lyssnat!

24 jun 2022 Direktlänk Hygge & härligt livKlimatkunskap 2 kommentarer

Relaterade inlägg

4 loppade vaser och klimatsmarta buketter

Hur jag tänker kring att unna sig

Det stora inlägget om fast fashion – det alla bör veta

Det finns några saker alla borde känna till om mode i allmänhet och fast fashion i synnerhet. Med den här vetskapen i bakhuvudet tycker jag att det blir väldigt lätt att välja bort nyproducerad fast fashion, och jag tänker att det är det allt handlar om. Att hållbarhet är att välja bort snarare än att välja rätt. Det är en djungel därute, oavsett vad vi behöver konsumera, och att göra perfekta val hela tiden är det nog få som lyckas med. Men vissa saker kan vi helt enkelt bestämma oss för att välja bort, och billiga, massproducerade kläder är just en sån grej  – ett val som betyder något.

Frågor & svar om fast fashion

Klimatsmart dress av återvunnen plast? Eller bara … skräp. Foto: Karina Tess/Unsplash

”Plagget jag köpt är av återvunnet material, då är det väl hållbart?”

Det beror på hur man ser det. Det är klart att återvunnen polyester eller bomull är snäppet bättre än ”jungfrulig” dito, eftersom vi ska bli allt mer cirkulära och låta resurserna stanna i ett kretslopp. Men det finns några saker att känna till kring det här:

  1. En tröja av återvunnet material är inte gjord av gamla kläder. Modebranschen är extremt linjär i dagsläget, eftersom textilåtervinning knappt existerar i dagsläget. Mindre än 1% av alla insamlade textilier återvinns i dagsläget, enligt Ellen McArthur Foundation. Så din nya tröja av återvunnen polyester har varit något helt annat förut. Det kan vara insamlat plastskräp från havet, och det finns förstås en vinning med det. Men – och detta är viktigt – PET-flaskor ingår redan i ett slutet kretslopp. PET-flaskor kan göras om till nya PET-flaskor gång på gång. Det innebär att varje gång en PET-flaska istället blir en del av en fast fashion-tröja så har vi plockat ut den ur ett redan fungerande cirkulärt system och istället stoppat in den i ett linjärt system – eftersom kläder numera har kort livslängd och inte kan återvinnas. Det är … jättedumt.
  2. Att materialet är återvunnet sänker bara utsläppen med 5–10 procent jämfört med plagg gjorda av nya fibrer. Jo, så är det faktiskt, och det beror på att bara 16 procent av plaggets genomsnittliga klimatpåverkan härstammar från fibrerna. Återvinning är inte lösningen, särskilt inte när 90 procent av den svenska textilkonsumtionens klimatpåverkan kommer från inköp av nyproducerade kläder – oavsett material. Det motsvarar utsläppen från 850 000 varv runt jorden med bil.
  3. All återvinning kräver också resurser. Det låter så bra med återvunna material, som inte krävt att träd huggits ner eller olja pumpats upp. Men att ta något som redan finns, till exempel en PET-flaska, och förvandla den till ett material som det går att skapa en mjuk tröja av kräver (förutom problem jag beskrev ovan) också massor av energi.

Så – måste du köpa något nytt plagg är det absolut ingen nackdel att det är tillverkat av återvunna material. (Men det är inte en särskilt stor fördel heller.)

Rensat – eller gjort plats för nya köp? Foto: Andrej Lisakov/Unsplash

”Jag har rensat ut massor av kläder och skänkt till loppis, det är väl bra för klimatet?”

Nja. Det som är bra för klimatet är när du tillgodoser dina klädbehov från begagnatmarknaden istället för att köpa nyproducerat. Ett begagnat plagg har liksom redan gjort sina utsläpp, så förutom transporten hem till dig – eller transporten av dig till och från loppisen – så är det i princip inga utsläpp alls kopplade till ett begagnatköp. Att det går 394 begagnade jackor på en ny säger ju allt.

Att skänka till loppis är förstås bättre än att kasta plagget i soporna (vilket tyvärr också sker, vi svenskar slänger omkring 7,5 kilo textilier i soptunnan varje år, och av dem hade mer än hälften gått att återanvända). Men eftersom vi svenskar är bäst på att shoppa nya plagg, näst bäst på att skänka till loppis och jättesämst på att handla begagnat så drunknar secondhandaktörerna i avlagda kläder som ingen vill ha. Bara Stockholms stadsmission får in 42 ton i veckan (!) och det är bara en aktör. Mer än varannan svensk köper inte secondhandkläder alls, så efterfrågan är långt mindre än utbudet tyvärr.

Så vad händer med alla kläder? Tja, mycket av västvärldens avlagda (eller oönskade – vissa är inte ens använda) fast fashion-plagg dumpas i andra delar av världen. Som i öknen i Chile, där 39 000 ton skitbilliga kläder slängts vind för våg. Eller i Kenya, som 2019 importerade 185 000 ton secondhandplagg, varav 30-40 procent var obrukbara (ett annat problem med lågprismode – det är så dålig kvalitet att plaggen bara håller några få tvättar). Så varje dag hälls motsvarande 60-75 lastbilar fulla med kläder – som i själva verket är textilavfall – ut i ett fattigt land som inte har något system för att ta hand om det. Out of sight, out of mind? Nä, det är inte okej.

Så skänk för all del hela, rena kläder till loppis om du inte kan använda dem själv längre. Men se hellre secondhandmarknaden som ditt första val när du ska köpa, inte när du ska rensa. Och om du köper ett nytt plagg, var beredd på att ta hela livslängden själv.

Textilfabrik i Indonesien. Foto: Rio Lecatompessy/Unsplash

”Vad händer med alla människor som försörjer sig inom textilindustrin om vi slutar köpa nya kläder?”

Well, vi kan ju börja med att fråga oss vad som händer med dem för att vi köper nya kläder. Att gynna lågpriskedjorna är också att indirekt stötta en industri där exempelvis två av tre fabriksarbetande kvinnor i Bangladesh utsatts för sexuellt våld eller trakasserier. Där 1 132 personer miste livet 2013 för att det undermåligt underhållna fabrikskomplexet Rana Plaza rasade. Där miljoner människor inte kan leva på sin lön. Där en stor del av världens 170 miljoner barnarbetare befinner sig. Det är också värt att fundera över vad textilindustrin för med sig för människorna i de länder där fabrikerna finns. Storskalig miljöförstöring exempelvis.

Arbetsmarknader har alltid anpassat sig. Att bevara en bransch som 1) är en bidragande orsak till att klimatkrisen är så akut och 2) håller många, många miljoner människor fångade i ett system med enorma hälsorisker och löner som inte går att leva på känns som ett dåligt försvar för att fortsätta köpa fast fashion.

”Det finns ju massor av hållbara kollektioner nu hos varenda märke, det måste ju betyda att det går att shoppa hållbart mode?”

”Sustainable collection”? Foto: Maude Frederique/Unsplash

Vad är ens ”hållbart mode”? Ett gigantiskt problem med modebranschen just nu är att alla hittar på sina egna definitioner av vad hållbarhet är. En kedja bestämmer att ”hållbart val” innebär att minst 50 procent av materialen ska vara återvunna, men nu har vi lärt oss att återvunna material gör väldigt marginell skillnad på utsläppen – och här är det inte ens 100 procent återvunnet. En annan kedja pratar om hållbara processer, att det går åt mindre vatten till exempel. Men när man massproducerar såna volymer som de här företagen gör är vattenåtgången absurd oavsett hur ”hållbart” plagget bedöms vara av företaget själva.

Volymerna är elefanten i rummet här, och för att man ska kunna prata om hållbara kollektioner utan att greenwasha så bör den delen utgöra den största delen av sortimentet, inte en bråkdel (och absolut inte vara en extra kollektion utöver alla plagg man redan producerar, utan den måste förstås ersätta sämre producerade plagg). Annars blir det ungefär så här.

Hållbarhet är ingen skala, så dra öronen åt dig varje gång du läser att något är ”mer hållbart”.

Hållbarhet handlar om att respektera de planetära gränserna. Inte om hur många procent av en nyproducerad tröja som består av återvunna fossila material.

Hållbarhet är ett ord som är enormt svårt att leva upp till idag. Ändå snackar ”alla” om hållbarhet just nu. Kan det vara för att det … säljer?

En vit skjorta. Kan det tänkas finnas såna på begagnatmarknaden tro? Foto: Ryoji Hayasaka/Unsplash

”Jag ser till att investera i tidlösa plagg av bra kvalitet som håller över tid, inte slit-och-släng. Är det inte bra?”

Jodå, det låter som ett sunt tänk. Problemet är bara att just det budskapet – att vi ska ”investera i en hållbar basgarderob” – har varit modebranschens argument för att sälja på oss mer kläder i decennier nu. Jag jobbade på modemagasin i slutet av 00-talet, jag har utan tvekan gjort mig skyldig till liknande formuleringar många gånger.

Kläder är inga investeringar. De ökar inte i värde, med några mycket få undantag. Fast fashion-plagg har nästan inget andrahandsvärde alls, även om det är en perfekt beige trenchcoat. För året efter ser branschen till att trenchcoaten istället har dold knäppning, är mer figursydd eller har markerade axlar – och så matas vi med budskapet att det är dags att investera igen.

Vissa extrema fast fashion-bolag, som Shein, gör i princip engångsplagg. Snäppet över det kommer våra vanligaste kedjor, men plaggen därifrån används i snitt sju gånger innan de slängs. Det är ingen investering. Punkt.

Om jag skulle försöka definiera vad som skulle kunna vara en klädmässig investering så är det ett par riktigt varma vinterskor, en rejäl och stadig sport-BH eller en riktigt slittålig funktionsjacka. Plagg som inte bara är där för att göra oss snygga, utan som verkligen också fyller funktioner. Håller oss varma, torra och bekväma när vi utsätts för väder och vind eller anstränger oss till max. Där har jag full förståelse för att man kanske inte alltid hittar det man söker på andrahandsmarknaden, och att få ha varma fötter vintern igenom kan jag lätt se som en investering. Men ytterst få andra plagg och skor är det.

7 saker DU kan göra

Vi avslutar med några lösningar, visst? Här kommer de:

  1. Använd de kläder du har så länge du kan.
  2. Laga, tvätta och vårda dina kläder – så att de får en lång livslängd oavsett om du behåller dem själv eller ej.
  3. Handla andrahand i första hand, i alla lägen du kan. Begagnat är bäst.
  4. Byt, låna och hyr som ett alternativ till att köpa nytt.
  5. Om du behöver köpa något nytt, handla från företag som tar ett stort ansvar för sin påverkan och var beredd på att ta hela livslängden själv.
  6. Anmäl gärna företag som greenwashar sin reklam (guide här).
  7. Skaffa och sprid kunskap om modebranschens klimatpåverkan. Dela gärna detta inlägg, och följ Johanna Leymann!
14 jun 2022 Direktlänk Klok konsumtion 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Om spår av tid

3 fynd från Antikmässan – och hur jag resonerar när jag köper på loppis

Hållbara svepet, del 79 – influencers, Tysklands buss-rea och dags att byta bank

Det börjar närma sig semestrar både här och var, och jag fick njuta av Den blomstertid nu kommer på barnens skolavslutning förra veckan – äntligen, efter två års pandemi! Det kan ha kommit en tår där bakom solglasögonen, precis som det ska vara. Nu vankas ett långt sommarlov för mina kids, och jag minns ju själv känslan av ”tusen lediga dagar” från mina egna skolår. Ljuvligt!

Det här innebär också att jag kommer att pausa svepet igen, eftersom sommarmånaderna sällan bjuder på så väldigt mycket nyheter, och eftersom jag tänker att ni förhoppningsvis också får vara lediga och njuta av sol, bad och en och annan glass känns det ganska rimligt att svepet också tar semester. Så nästa nyhetsrapporter kommer i ett par veckor in i augusti!

Årets bankgranskning är här – dags att byta bank?

 

Hur rankar din bank? Varje år rankar Fair Finance Guide bankerna utifrån hållbarhet, och varje år toppar samma bank – nämligen Ekobanken. De får 99% av 100 möjliga i granskningen och är därmed Sveriges mest hållbara bank ännu en gång – grattis, och bra jobbat! (Ekobanken är också den bank jag rekommenderar via Hållbara listan.) Bäst klättrare är SEB, som lämnade sistaplatsen och numera är näst bäst av de konventionella bankerna. Bra jobbat där också! (Dock ligger de fortfarande bara på 68/100, vilket säger en hel del om hur mycket storbankerna behöver jobba på.)

Hur varje bank ligger till kan man snabbt se här, och om man vill höra av sig till sin egen bank och protestera mot att de inte rankar högre hjälper Fair Finance Guide också till med det via detta fiffiga verktyg. Perfekt aktion att göra nu på stört! Det gör också skillnad, sedan Fair Finance Guide började ranka bankerna har 40 000 bankkunder hört av sig till bankerna, och bankerna har i sin tur förbättrat sig enormt.

 

Veckans 3 SoMe-tips

Förra helgen skrev Greta Thurfjell en mycket intressant text om influencers i DN, som skapat svallvågor i influencerbranschen. Börja gärna med att läsa artikeln – Vi är generationen som sålde våra själar till företagen – och se sedan några intressanta uppföljningar nedan.

Foto: @sarawimmercranz

1. Om identitet kopplat till konsumtion. @sarawimmercranz funderar över varför inte fler influencers har klimatet som hjärtefråga, och ställer sig från om det beror på att det är svårt att fortsätta framstå som ”unik, creddig och relevant när den enda identitet man känner till är den man kan konsumera sig till”. Läsvärt!

2. Om att multiplicera effekten. @johannaleymann.se är med även denna vecka efter sin kommentar om Thurfjells text, där honbland annat konstaterar att ”det som en influencer gör alltid bör multipliceras med antalet följare. En influencers flygresa eller köksrenovering är inte en – utan mångfalt fler”.

3. Om influencers och greenwashing. @greenwashingisverige har inte sparat något specifikt kring Thurfjells text, men hela hennes höjdpunkt om influencers är väl värd att kika igenom.

Veckans titt-tips: Pressträff kring partiernas klimatlöften

Foto: Angela Benito/Unsplash

Pressträff inför valet. På tisdag den 14 juni kl 08.30 livesänder Naturskyddsföreningen en pressträff kring sin granskning om partiernas klimat- och miljölöften, som kan vara väldigt intressant att följa. Anmäl dig här om du är sugen!

Veckans 3 snabba nyheter

Foto: Julia Joppien/Unsplash

1. Tyskland dumpar priserna på kollektivtrafiken. En otroligt intressant satsning pågår i Tyskland just nu, där man sänkt priserna på kollektivtrafiken med uppåt 90% (!) under juni, juli och augusti. Ett månadskort kommer att kosta 9 euro (cirka 90 kronor). Satsningen är en del av en strategi att göra sig kvitt beroendet av rysk gas och olja, men visst är det också ett oerhört bra sätt att locka folk att helt enkelt ställa om? Jag fick någon rapport i instagram-DM om att tågen är proppfulla och att det är både glada och sura miner över detta, så frågan är om man tagit tillräcklig höjd för anstormningen. Men vi kan väl bara konstatera att vi då har svaret på hur man får folk att ställa bilen och ta bussen. Sänk priserna jättemycket.

2. EU vill förbjuda fossilbilar efter 2035. Inget är klart än, det ska förhandlas med alla medlemsländer också, men någon form av seger är det ändå att det skarpaste förslaget kring förbud mot fossilbilar faktiskt vann i EU-parlamentet. (Och andra sidan blev det magplask kring nytt klimatpaket, så you win some, you lose some. Tur att det inte är så bråttom med klimatåtgärder. Eller vänta …)

3. IKEA öppnar cityvaruhus med secondhandavdelning. 30 juni öppnar IKEA ett cityvaruhus i Gallerian i Stockholm som kommer att sträcka sig över 4 våningar (där 3 är öppna för kunderna). En avdelning kommer att vikas åt secondhand, och en ”grön tråd” kommer att löpa genom varuhuset för att guida till hållbara val (eller ”mer hållbara” som det står i pressreleasen, men det är ju ett obegripligt begrepp …).

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

11 jun 2022 Direktlänk Okategoriserade 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 49 – bästa kommunen, hejdå sugrör och bilar i Svt

Hållbara svepet, del 44 – sårbara platser, klimatmöten och Bromma läggs ner

4 loppade vaser och klimatsmarta buketter

Har #fredagsbuketten bleknat lite på sista tiden, tro? Den floristköpta trendbuketten känns inte alls lika synlig på instagram längre – men det kanske helt enkelt beror på att våren gjort intåg och naturen grönskar igen?

Hur som helst så vill jag bara passa på att påminna om hur busenkelt det är att ordna vackra buketter, utan att varken köpa nyproducerade vaser eller influgna snittblommor (mer info om detta i det här inlägget). Det här gänget står exempelvis hemma hos mig just nu:

Kvistar i art déco-vas

Äppelkvistar i Tradera-vas. Alla foton: Maria Soxbo

Denna pärla till vas ramlade jag över på Tradera, och föll pladask. Perfekt vas-storlek, fulsnygg färgskala och perfekta hänklar – jag är kär. Den är rätt ny här hemma, så äppelkvistarna är det första jag har i den – blev fint!

Fint med äppelblommor!

Tulpaner i sköra glaset

En triss från min ytterst påvra tulpanskörd.

Min tulpanodling blev det inte mycket med, skulle tro att jag kommer att kunna räkna den totala skörden på mindre än 10 fingrar om inte ett under inträffar. Men dessa tre frasiga skönheter orkade i alla fall slå ut, och de passade perfekt i den lite underliga, etsade glasvasen jag fyndat på en lokal loppis. Den är lite som ett jätteglas, så här kommer en tulpandrink lastad!

Obs, hur klimatsmart det är att odla hemma handlar förstås mycket om var man beställer lökar och fröer och vilken jord man använder. Här lär jag mig fortfarande och gör både en och tre missar längs vägen, men för varje år går jag på färre och färre minor.

Fras, fras.

Syrener i lilla favoriten

Den är inte stor, men naggande god (utan nagg).

Det frestar ju alltid att bära in ett gigantiskt fång med doftande syrener, men eftersom de står så oerhört kort tid tycker jag det känns bättre att spara prakten utomhus och bara ta in någon liten kvist då och då istället. Den lilla vita vasen är ett kärt loppisfynd som är så perfekt för just den där enda kvisten.

Känner ni doften?

Minibuketten i vitrinen

Ansade småkvistar får också vara med.

Favorit i repris med äppelkvist här, men när man tar in kvistar ansar man ju alltid bort några småkvistar innan den större hamnar i vasen. Dessa små är så perfekta att sätta i minivaser tycker jag. I badrummet, vid sängen eller som här – i min lilla bordsvitrin. Den etsade glasvasen finns i otaliga varianter på loppis, jag har flera stycken, men oftast är de betydligt större så det var kul att hitta en sån här liten mini.

Blommor under glas.

Några tips kring blommor och loppade vaser

  • En loppad vas med en rotad stickling, vägkantsbukett eller blommande kvist i blir en perfekt gå bort-present till middagen. Att loppa åt andra är alltid lurigt (och med tanke på nyköpsnormen kan det ta emot att ge bort något loppat alls), men genom att sätta en blomma i den blir det lika mycket buketten eller kvisten som är presenten – och lite lättare att ge bort.
  • Alltid bra att ha några olika storlekar på vaser hemma. Vida, smala, höga, låga och i olika storlekar. Glöm inte minivaser! (Och så klart – alla finns på secondhandmarknaden.)
  • En annan bra grej att ha är någon form av blomsterfakir att placera i botten för att få blommorna att stå som du vill. Här ger Gustav Broström en massa bra tips för hur den kan användas, och här finns ett smart hack om du inte har någon!
10 jun 2022 Direktlänk Hygge & härligt liv 0 kommentarer

Relaterade inlägg

Det ofiltrerade avsnittet

Hur jag tänker kring att unna sig

Om spår av tid

För många år sedan jobbade jag på ett kontor som låg i ett av Stockholms äldsta hus. Stentrappan upp till arbetsplatsen på andra våningen krävde lite övning att gå i, för varje steg var så nednött efter hundratals år av fötters tramp upp och ner att ingen del av den längre var plan.

En annan gammal trappa som nötts av tiotusentals fotsteg. Foto: Maria Soxbo

Just trappan är det som etsat sig fast i mitt minne, snarare än den helrenoverade, moderna och flotta kontorslokalen. Jag kan fortfarande minnas känslan av att kliva in i det ständigt svala – vintertid kalla – trapphuset och höra historiens vingslag när jag satte foten på det första, kraftigt sluttande steget. Hur många steg krävs för att nöta bort flera centimeter sten? Hur mycket, eller snarare lite, bidrar mina egna skosulor till trappans förvandling?

Hur många steg krävs för att nöta bort flera centimeter sten? Hur mycket, eller snarare lite, bidrar mina egna skosulor till trappans förvandling?

Det är intressant att fundera på vad vi egentligen sätter värde på. Det perfekta, oanvända och oförstörda, eller det som har en lång historia? I dag producerar vi långt fler prylar, möbler och kläder än vad som behövs, och ändå vill vi ständigt ha mer. Byta ut det lite matta och repiga mot något högblankt och orört som kommer direkt från fabriken. Det avlagda förpassas till den enorma mängd redan producerade prylar som ska förvaras någonstans. På vindar och i förråd, på loppisar och i secondhandbutiker och i värsta fall i grovsoprum och på soptippar. Den enes skräp kan absolut vara den andres skatt, men det mesta som kan hittas där har ett rätt obetydligt värde för de flesta av oss. Och det bara på grund av att det är använt – begagnat.

Vilka har ätit på dessa tallrikar innan mig? Foto: Maria Soxbo

Men tänk om vi hade kunnat ta del av varje föremåls hela historia? Om varje repig porslinstallrik kunnat återge alla de intressanta middagssamtal som utspelat sig i dess närhet? Om varje nött trämöbel kunnat berätta om de människoöden som passerat revy, om varje skräddarsydd klänning kunnat ta oss med till de danser, fester och högtider den stått i centrum för? Skulle vi inte sätta högre värde på dem då?

Att ett lövtunt champagneglas på smal och sirlig fot inte bara överlevt den mänskliga faktorn – klumpigheten – utan också otaliga skålar, diskbaljor och ägarbyten under kanske hundra år innan det slumpades bort för en femma på en välgörenhetsloppis är ett under i sig. Att den dessutom har en spännande, men oftast dold, historia sätter en osynlig guldkant på ett helt vanligt bruksföremål. Kanske glaset varit med om fyra bröllop, och en begravning? Ett barns födelse, en inflyttningsfest, ett nytt jobb, en lotterivinst, en världsfred?

Visst kan en ny ägodel lysa upp tillvaron en tid, men lyckan hänger knappast på att föremålet är fabriksnytt – utan att det är nytt för oss. Och även gamla saker blir nya när ett ägarbyte sker.

Livet handlar inte om att konsumera. Visst kan en ny ägodel lysa upp tillvaron en tid, men lyckan hänger knappast på att föremålet är fabriksnytt – utan att det är nytt för oss. Och även gamla saker blir nya när ett ägarbyte sker. Och livet? Ja, det handlar istället om vad vi fyller det med – minnen, upplevelser, relationer, erfarenheter. Och varje möbel, varje champagneglas, varje välsydd klänning som får ett långt liv bär på allt detta i sina årsringar, handsydda sömmar och etsade mönster. Varför förmår vi inte att uppskatta detta mer?

Oftast kommer vi aldrig att få veta vad alla pre-älskade saker vi omger oss med varit med om. På sin höjd kanske vi lägger den tidigare ägaren på minnet, googlar en signatur eller kommer ihåg att fråga loppissäljaren vad hen vet om ursprunget.

Men gör det verkligen något? Jag låter fantasin löpa fritt, konstaterar att det är mycket roligare att drömma om människors liv än om opersonliga fabriker och att plötsligt blir loppisfyndet för en femma nästan ovärderligt.

Den här texten publicerades som krönika hos Linum våren 2021, och jag tänkte att ni skulle få läsa den också.

6 jun 2022 Direktlänk Hantverk & historiaKlok konsumtionReflektioner 2 kommentarer

Relaterade inlägg

#levehantverket – låt oss hjälpas åt att värna om det!

Intervju: Josefina Fogelin – om byggnadsvård och gamla hus

Hållbara svepet, del 78 – Sthlm +50, partigranskning och flyget på tapeten igen

Antiklimax på klimatmöte

STHLM +50. I Stockholm har klimatmötet Sthlm +50 ägt rum, vilket faktiskt mest verkar ha resulterat i trafikkaos i innerstaden ironiskt nog.  Mötet, som uppmärksammade att det är 50 år sedan den första klimatkonferensen i FNs regi ägde rum i Stockholm 1972, har fått svidande kritik från alla tänkbara håll – från Gunhild Stordalen till Johan Rockström, och förstås klimataktivister. Oklara målsättningar, dåliga förberedelser och brist på faktiska resolutioner – kanske ledde STHLM +50 snarare till fler utsläpp än färre, med tanke på hur många internationella gäster som rest hit?

Att Sverige dessutom under 50 år av miljölöften brister i 3 av 4 fall eldar bara på uppfattningen om att Sthlm +50 är ett misslyckande.

Veckans lyssningstips: Tjugosjuttiotvå

Tjugosjuttiotvå. En intressant poddsatsning hade premiär i veckan också, i samband med miljökonferensen. Det är Spotify som tillsammans med Planethon skapat tre ljudnoveller som utspelar sig år 2072. Novellerna är skrivna av Tuva Novotny och Henrik Björn baserade på Dr Andrew Merries forskningsgrundade framtidsscenarion, och inläste av Edvin Ryding och Gizem Erdogan. Finns att höra här!

Veckans 3 SoMe-tips

Bild: @dearlizette

1. Om andrahand i första hand. @dearlizette har skrivit ett så bra och peppigt inlägg om hur hon praktiskt går tillväga för att kunna handla secondhand så ofta som möjligt. Tipsen i sig är ganska självklara (loppisar, Tradera, auktionshus osv), men genom att förklara hur hon tänker kring sina val – som att i första hand utforska de lokala loppisarna – blir inlägget mer handfast och hjälpsamt.

2. Om privilegiet att kunna välja secondhand till barnen. @johannaleymann.se rev internet med detta inlägg om hur det faktiskt är ett privilegium att kunna välja begagnat, lagat och lappat till sina barn, eftersom vi som är resursstarka aldrig behöver oroa oss för att förskola och skola skulle ifrågasätta vårt föräldraskap utifrån hur barnen är klädda. Viktigt!

3. Om att jobba för att leva. @hallbartmedalexandra har klivit av ekorrhjulet och lever numera vanlife, och i ett intressant instagraminlägg berättar hon om hur det valet kan provocera andra – men att hon vägrar ha dåligt samvete.

Veckans titt-tips: WWFs utfrågning om skogen

Foto: Sebastian Unrau/Unsplash

Utfrågningsdags. På tisdag den 7 juni kl 09.00 håller WWF ett valseminarium, ”Skogens biologiska mångfald och skogspolitiken – Vad vill partierna?”, som lär bli väldigt intressant! Seminariet går att följa online här, och bor man i Stockholm och är sugen på att närvara fysiskt så går det förmodligen också bra – anmäl dig här!

Veckans 5 snabba nyheter

Grafik: Naturskyddsföreningen

1. Naturskyddsföreningens partigranskning. Valet tar allt större plats på agendan, och nyligen släppte Naturskyddsföreningen sin granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik. Med tanke på att detta är den allra viktigaste frågan inför valet är det intressant läsning.

2. Långlivade batterier utvecklas. Elbilar är bättre än fossilbilar sett ur ett livscykelperspektiv, det har forskningen slagit fast, men oproblematiska är de förstås inte ändå. Till batterierna behövs mineraler som bryts i gruvor, batteriets livslängd är fortfarande inte optimal och batteriåtervinningen har inte riktigt kommit på plats än. Men, goda nyheter! Det forskas för fullt på att ta fram riktiga superbatterier som kommer att överleva själva bilen, det vill säga när bilen gjort sitt (vilket också tar många, många år förstås) så kan batteriet återbrukas i en ny bil. Batterier som håller i 100 år snackas det om, och naturligtvis är Tesla inblandade.

3. Tyngre bilar = negativ utveckling. Men, än så länge är bilindustrin inte riktigt på rätt spår. Gröna Mobilister har till exempel kartlagt snittvikten hos nyregistrerade fordon, och fått fram genomsnittet 1 800 kilo. Så sent som 2015 var snittvikten 1 600 kilo. Så vad är problemet? Jo tyngre fordon sliter mer på både däck och vägbeläggning, vilket leder till fler skadliga partiklar. Dessutom krävs ju mer resurser ju tyngre bilen blir. Än så länge ökar såväl diesel- och bensinbilar som elbilar i vikt, och här får elbilsproducenterna se upp – om fossilbilarna får stopp på viktuppgången och elbilarna fortsätter att bli tyngre kan det på sikt bli så att elbilar är sämre för hälsan, trots att de inte släpper ut avgaser.

4. Hållbaraste kommunerna. Eftersom det var några veckor sen jag publicerade ett svep sist så har den här nyheten lite tid på nacken, men ändå värt att notera att Skåne verkar vara the place to live ur hållbarhetssynvinkel. För när Aktuell hållbarhet rankar Miljöbästa kommunerna 2022 hamnar Malmö på 1:a plats, Lund på 2:a plats och Helsingborg på 3:e plats. Se alla listor här.

5. Tre intressanta texter om flyg. I svallvågarna efter pandemin slår såväl passköerna som incheckningen på flygplatserna nya rekord, men resa vill många ändå. Det har lett till en lång rad intressanta texter om flyg, både med klimatvinkel och mer aningslösa och populistiska ingångar.

  • Alla har rätt att flyga charter på sommaren. Susanna Kirkegaard tycker att vi borde gå hårdare åt ”storflygarna” snarare än den hårt arbetande vanlisen som drömmer om charterresor sommartid. Och visst, hon har en poäng i att ett litet fåtal flyger vansinnigt mycket, och gick det att komma åt dem skulle ju en hel del vara vunnet. Jag håller också med om att vi måste ha ett klassperspektiv i alla klimatdiskussioner. Men, det som inte framkommer i Kirkegaards text är att majoriteten av Sveriges medborgare redan hör till de 10 rikaste procenten i världen, och att vi redan flyger 4-5 gånger mer än genomsnittet. Dvs även om det absolut finns de som är värre måste vi kunna syna våra egna vanor i sömmarna också.
  • Flygskam och fördömande av andra gör dig olycklig. En som inte heller ser den större bilden är Jennifer Wegerup, som strutsar helt för klimatfrågan och istället pratar sig varm om vår korta tid på jorden och att vi måste ta tillvara på den. (Genom att flyga, tydligen.)
  • Därför ljuger vi för oss själva om flygresan. DN tar ett beteendevetenskapligt grepp om vårt flygande, mycket intressant!

 

Dyker ni på intressanta blogginlägg, artiklar och nyheter som skulle passa i Hållbara svepet ibland? Tipsa mig gärna!

5 jun 2022 Direktlänk Hållbara svepet 2 kommentarer

Relaterade inlägg

Hållbara svepet, del 77 – klimatdebatt, Sveriges största utsläppare och 62°

Hållbara svepet, del 76 – konsumentsansvar, tågmässa och 50 grader i skuggan

Jobbet & klimatet – så hänger det ihop!

Under min karriär har jag gått från jobba med att driva på konsumtion till att jobba med att avråda från det. Ändå har jag inte bytt bransch! Är inte det ganska intressant? Jag började ju som journalist på livsstils- och modemagasin, och ägnade många år åt att bland annat skriva trendrapporter och skapa plocksidor med snygga (och alltid nyproducerade) saker.

Sen kom skavet. Och då började jag styra om. Tacka nej till uppdrag som handlade om att upplysa folk om vad som är inne just nu, tacka ja till att skriva om andra värden. Det ska förstås sägas att jag har ett tacksamt yrke på det sättet, det går ju att skriva om otroligt många olika saker och ändå fortsätta vara journalist. Men för mig var det ändå ett stort steg att kliva av magasinskarusellen, den status som det faktiskt innebär med resor, flotta inbjudningar och något slags (inbillat) frikort att alltid vara klädd i det allra senaste. Lite nervöst var det också som frilans att börja tacka nej, för jag måste ju fortfarande betala hyran.

Foto: Maria Soxbo

Idag tycker jag att det är det bästa jag gjort, att ställa om min karriär. Jag känner så gott som varje dag att jag gör något som är viktigt och som bidrar till förändring, jag känner mig som en del av lösningen istället för problemet (som jag absolut var tidigare). Det gör ju inte att all min påverkan under min magasinskarriär är ogjord förstås, men bättre sent än aldrig.

Lyssna på vägen till jobbet kanske?

Det här – våra tidigare karriärer – pratar jag och Emma om i det senaste avsnittet av Plan B-podden: Business, brödföda & balla kneg. Där pratar vi om allt från statusen som är förknippad med vissa yrken och om normen att jobba heltid eller till och med övertid och vad det innebär för våra liv (livspussel!). Vi pratar om det skeva i att vi fördubblat effektiviteten sedan 1970-talet, idag producerar vi dubbelt så mycket per timme som då – och ändå jobbar vi lika mycket (eller mer!) som då. Varför går vi inte hem vid lunch?

Jag, på mitt jobb. För tio år sen gjorde jag andra saker med den där datorn än idag… Foto: Mikael Lundblad

Vi pratar också om vad vi faktiskt jobbar med, och hur samhället rustar för framtiden. Utbildar vi våra unga till rätt saker, eller traskar vi på i gamla hjulspår trots att hela samhället står inför en totalförändring? För ett år sen gjorde vi i Klimatklubben en lista med 101 framtidsjobb som var otroligt spännande att göra, den listan tycker jag är peppig att kolla igenom för att se hur mycket spännande det förmodligen kommer att finnas att försörja sig på framöver – om Sverige börjar satsa på rätt saker. (Och tips till dig som är sugen på att sadla om – det finns numera ett omställningsstudiestöd, hurra!)

Jag intervjuar också samhällsforskaren Christer Sanne om hur antalet timmar vi jobbar faktiskt hänger ihop med klimatkrisen och att förkortad arbetstid faktiskt skulle kunna vara en del av lösningen! Superintressant, tycker jag.

To do – påverka på arbetsplatsen!

Det här avsnittet gör vi tillsammans med fackförbundet Vision, som jobbar hårt för att bidra till omställningen. Bland annat lanserar de just nu en ny facklig roll – klimatombud! Så briljant och självklart! Den rollen gör det möjligt för alla som jobbar inom till exempel kommunen, regionen, kyrkan eller bolag kopplade till välfärden att faktiskt jobba med klimat och omställning inom facket – på arbetstid. Snacka om en möjlighet att göra skillnad!

Offentliga utsläpp utgör ju en en stor del av vår gemensamma klimatpåverkan, varje år upphandlas varor och tjänster för 650 miljarder (!). Tänk om de som jobbar med att ställa hållbarhetskrav vid inköp hade förutsättningar att göra just det – så är det inte idag.

Så vad gör ett klimatombud? Jo! Som klimatombud kan du bidra till att öka kunskapen om klimatfrågor på din arbetsplats, identifiera viktiga åtgärder som behövs och påverka arbetsgivaren att genomföra insatser som minskar klimatavtrycket. Det kan handla om allt från att driva på för kompensationer för de som kan och väljer att transportera sig klimatsmart till jobbet (heja cykel och buss!) till att verka för att kollegor ska ha villkor och förutsättningar att jobba med hållbarhetsfrågor och hjälpa till att genomföra de klimatmål som politiken beslutat om.

Är du med i Vision och känner att detta är en roll för dig? Toppen! Kontakta Vision eller din lokala avdelning eller klubbstyrelse för att höra hur det går till, och lycka till!

(Och är du inte med i Vision för att du jobbar inom en annan bransch? Jamen tipsa då ditt eget fackförbund om att de också borde ha klimatombud förstås! Det är ju faktiskt ganska märkligt att det inte redan finns inom alla fackförbund!)

Jobba för att leva, inte leva för att jobba.

Lyssna gärna på avsnittet och diskutera ännu hellre jobb kontra klimat mer! Med vänner, kollegor, familj. Vi tillbringar så otroligt mycket tid på jobbet, och förutom att vi mår bättre av att jobba utifrån våra värderingar så finns det ju också stora möjligheter att göra skillnad via arbetsplatsen!

3 jun 2022 Direktlänk Reklam: Samarbeten 1 kommentar

Relaterade inlägg

Evig tillväxt i en ändlig värld – dags att tänka om?

Allt kommer att handla om vatten till slut

Hur jag tänker kring att unna sig

Blir inte livet väldigt tråkigt om man måste tänka hållbart hela tiden och aldrig unna sig något kul? På den svarar jag både ja (det blir tråkigt helt utan unn) och nej (vad är det som säger att man inte får unna sig saker för att man försöker leva hållbart?).

Mitt resonemang går ungefär så här:

En orsak till att vi befinner oss i en kris är att det har pågått ett helt hämningslöst unnande, på alla fronter, i många år. Så kan vi inte fortsätta, om vi vill ha en planet att bo på. Det är fakta.

Men, det är inte bara flygresor och fast fashion som kan kallas unn. Väldigt mycket av det vi tänker på som härligt är också helt lugnt (eller åtminstone näst intill problemfritt) att fortsätta njuta av. Ska vi dra ett par (eller, tja, 33) exempel?

33 sätt att unna sig

Foto: Brooke Campbell/Unsplash

1. Kvällsdopp i en sjö
2. Fynda på en loppis
3. Picknick på en sommaräng
4. En ansiktsbehandling eller massage på salong
5. Datenight på restaurang

Foto: Lena Mytchyk/Unsplash

6. Lång söndagsfrukost
7. Plöja en spännande tv-serie
8. Gå på konstutställning
9. Pyssla i trädgården
10. Dansa till en grymt bra spellista

Foto: Annie Spratt/Unsplash

11. En maffig vägkants- eller självplocksbukett med snittblommor
12. Skapa något med händerna
13. Egentid med något man gillar att göra, oavsett om det är träning eller lägga ansiktsmask
14. Läsa en riktigt bra bok
15. Ta sovmorgon

Foto: Eniola B/Unsplash

16. Ha sex
17. Besöka en annan stad, i Sverige eller utomlands (med tåg)
18. Bjuda (eller bli hembjuden till) vänner på middag
19. Baka något smarrigt till eftermiddagsfikat
20. Överraska någon man gillar

Foto: Zeynep Sumer/Unsplash

21. En riktigt god kopp kaffe (eller i mitt fall te) i morgonsolen på trappan
22. Ta med matsäck och gå ut i skogen
23. Laga mat länge och omsorgsfullt, kanske med ett glas vin
24. Hälsa på en vän och sova över
25. Pyssla med barnen

Foto: Sincerely Media/Unsplash

26. Ett varmt bad (helt okej att göra någon gång i bland så klart)
27. Möblera eller styla om hemma så att ett rum känns som nytt
28. Bädda rent och njut av frasiga, svala lakan till kvällen
29. Gå på – eller ordna en – fest

Foto: Sandie Clarke/Unsplash

30. Påta i trädgården med en podd i öronen
31. Ägna sig åt ett guilty pleasure
32. Ta en tupplur utan dåligt samvete
33. En glass i vårsolen

Och ja, listan kan bli nästan hur lång som helst. Det finns nämligen otroligt mycket som vi kan unna oss att göra, trots att det inte är nödvändigt, nyttigt eller produktivt. Allt du njuter av eller trivs med att göra kan ses som ett unn Fiffigt, visst?

(Och sen kan det också vara värt att syna det vi brukar se som unn i sömmarna. För när vi pratar om unnande just nu handlar det nästan alltid om någon form av konsumtion. Att unna sig något nytt till garderoben eller en weekendresa till exempel. Och just de exemplen behöver vi – nästan – avstå ifrån just nu. Men bara nästan. För så länge det ”nya” i garderoben är begagnat, och så länge helgtrippen sker med tåg så är ju det också fritt fram.

Unna er, hörni. Det sätter guldkant på en orolig tid. Men, kom ihåg att skav och en dålig känsla i magen väldigt sällan känns unnigt, så välj något som inte går emot dina värderingar. Så blir det win/win!

30 maj 2022 Direktlänk Hygge & härligt livReflektioner 4 kommentarer

Relaterade inlägg

Det ofiltrerade avsnittet

4 loppade vaser och klimatsmarta buketter

10 saker som rör sig i mitt huvud just nu

Hjärnan går på högvarv, det är lite stökigt rent jobbmässigt just nu på grund av saker som krockar med varandra (som att hålla i en distanskurs, avsluta bokprojekt och agera extrahand i partiutfrågning samtidigt). Det har inneburit att jag går runt och funderar på en massa saker som liksom aldrig riktigt resulterar i något. Så det slog mig att jag kunde göra ett blogginlägg av det!

Jag har ingen aning om var det här kommer att sluta när jag börjar skriva detta. Vi kan väl bara se vad som händer?

Rullrån. Spröda, söta och hopplösa att äta utan att smula. Foto: Maria Soxbo

1. Ibland krävs det så lite

Tre små saker som gjort mig glad den senaste veckan:
1) En kompis med matkasseabonnemang hade en gratis testkasse att ge bort till en vän, och valde mig. Blev glad, inte bara för kassen utan också för att få saker värmer så mycket som när någon man tycker om tänkt på en. (Sen lyckades jag absolut gå miste om kassen ändå, eftersom jag inte fattade att man var tvungen att hugga på den direkt och erbjudandet brann därför inne. Men men.)
2) Antikmässan var ju tillbaka för första gången på ett par år, och förutom de saker jag köpte (syns i detta inlägg) så slog jag också till på en låda rullrån. Har inte ätit såna sedan min farmor levde och hon dog 1992, så det var alltså 30 år sen jag sist upplevde just den smaken. Egentligen inga fantastiska bakverk, men de är så vackra och fick mig att tänka en stund på min gulliga farmor Hildur och hennes 1930-talskök.
3) Jag skriver det här med regnet som smattrar mot fönsterrutan – för första gången på evigheter.
Bonus: Det gör mig glad att jag blir glad över rätt pluttiga saker. Jag vill vara en sån person.

2. Jag lever inte som jag lär just nu

Vissa dagar känns det som ett skämt att jag precis skrivit klart en bok som handlar om något slags liv i balans, medan jag själv klipper poddavsnitt till halv två på natten och samtidigt jagar en försäkringshandläggare, en elektriker och ett byggföretag som alla vägrar höra av sig trots upprepade påminnelser. Skolavslutningen närmar sig vilket innebär sjuttielva mail om barnrelaterade saker som man måste komma ihåg, jag tror varje dag att kommunen ska ringa och meddela att min mamma fått plats på ett boende här så jag måste börja rodda med ytterligare en flytt och ja, just det – Skatteverket har råkat avregistrera en förening jag driver som arbetsgivare av misstag vilket ställde till det rätt så himla mycket. Och det där var bara toppen på isberget. (Ska inte isberg ha smält undan så här års?)

Jag har precis börjat göra intervjuer inför boksläppet, och gör en mental note om att det nog blir lättare att prata om den om jag får ordning på min shit snart …

3. Jag vill bara städa

Nej, det vill jag ju inte. Jag vill sitta på uteserveringar i den första riktigt varma vårsolen och dricka svalt vitt vin, jag vill gå långa promenader, jag vill hälsa på min barndomskompis. Men jo, jag vill städa också, för det är så jag funkar. När det är kaos någonstans (i huvudet, på skrivbordet, i världen) så är min första impuls att skapa ordning i det jag kan kontrollera. Mitt hem. Logiskt men samtidigt lite risig tajming, med tanke på att när man är stressad så hopar sig ju stöket hemma också – tvättberg, odefinierade kassar med saker som ska hanteras, pappershögar. Har ni också städimpulsen som kickar in när det är som mest olägligt?

4. Jag vill lära mig skills

Hela denna vår har jag känt ett sug efter att lära mig saker. Sy. Snickra. Laga saker. Odla. Det är som att min personliga omställning kommit till den punkt där jag inser mina begränsningar, och det bara kliar i mig att göra något åt det. Men jag vet inte var jag ska börja, och jag vet inte riktigt heller hur jag ska hitta tiden. (Just det, det står i min kommande bok ja.)

5. Hållbarhetsmänniskor är my kind of people

I höst fyller Klimatklubben fyra år, och det är också ganska precis så länge som jag jobbat aktivt med klimatfrågor. Förutom självklara saker som att jag älskar att jobba med sånt som känns viktigt och att det öppnat många spännande dörrar i mitt yrkesliv så är jag så förbannat glad över alla otroliga människor jag lärt känna under de här åren. Så smarta, roliga, vassa, passionerade, pålästa, intressanta! Ett gäng av dem har jag i en messengertråd där vi diskuterar högt och lågt nästan dagligen – och nu har jag svårt att tänka mig hur mitt liv såg ut innan dessa människor tog plats i det. Hållbarhetsmänniskor – my kind of people.

6. Tulpaner, schmulpaner

I höstas planterade jag massor av tulpanlökar, och såg framför mig hur jag skulle skörda buketter på löpande band – det gör ju alla på instagram. De är planterade på norrsidan av huset, så det tog tid innan de tittade upp – men till slut så! Och sen …. stannade de av. Efter att ha beklagat mig i stories så fick jag en hel drös DM:s från er som visade att jag inte är ensam. Populäraste teorin är att de många, kalla nätterna i kombination med riktigt torr vår tog knäcken på lökarna. Jag får njuta av den handfull som verkar ha pallat den usla tulpanvåren, och ta nya tag nästa år. Men det suuuuger.

7. Tid för reflektion är underskattat

I början av veckan tog jag två dagars paus från mailkorg, bokföring och skrivbordsjobb och åkte till Vingåker (av alla ställen) för att ha konferens med två egenföretagarkompisar. Vi började med det i höstas, och planen är att försöka göra det två gånger per år. Vi har snickrat ihop ett konferenskoncept som har tre delar – feedback sessions för varje företags utveckling, alltid skåla i bubbel och avsätta tid för en rejäl loppisrunda. (Fritt fram att kopiera konceptet för alla som vill.) Jag kom tillbaka genomglad över att få hänga med så briljanta vänner i två hela dagar, med en kasse full med loppisfynd och hela huvudet fullt av tankar kring mitt företagande. Och precis som i höstas insåg jag att jag har för lite tid för reflektion kring mitt företagande i vardagen. Det betyder så mycket.

8. Jag behöver en ny podd-app!

Tydligen hade jag helt missat att Acast skulle lägga ner sin podd-app, för plötsligt var den bara kaputt. Och jag behöver nu en ny, pronto. Hankar mig fram med ”Podcaster”-appen, men den är inte alls lika smidig. Hjälp en mycket flitig poddlyssnare att hitta en ny?

9. Sommarlängtet är i full sving

Egentligen älskar jag ju den här tiden på året, när hela sommaren fortfarande ligger framför en. Men just i år har jag ett lite extra starkt längt efter att få spola fram klockan till semestern. Det vankas tågtripp ut i Europa (resan som inte blev av för två år sen på grund av pandemin) och sen har vi också fått tillbaka vårt gotlandshus efter att ha haft det uthyrt förra sommaren. Är så sugen på båda delarna att hälften vore nog!

10. Alla pratar om bloggar

”Alla” är en överdrift, helt klart – men i takt med att instagram tweakar mer och mer så börjar ”bloggen är död”-retoriken bytas ut mot ”bloggen är kanske framtiden ändå”. För mig som bloggat i 15 år är det spännande att ena stunden vara helt ute, och andra helt inne. Jag tycker ju om att blogga, eftersom jag är en textmänniska. Jag vill ge bloggen mer tid, inte mindre. Ändå har den verkligen blivit lite misshandlad av mig det senaste halvåret, på grund av tidsbrist och idétorka. Det känns verkligen som att det är dags att börja prioritera den igen!

Och då kommer ju 10 000 kronors-frågan (ja, jag är 45 år, det är en referens som är fullt rimlig för en 1977:a) – vad vill ni helst läsa om?

28 maj 2022 Direktlänk Reflektioner 4 kommentarer

Relaterade inlägg

En vårsammanfattning, en sommarpaus och en höstpepp

Om spår av tid


Close
Husligheter