Längesedan jag berättade om någon loppisrunda nu, men nog är jag fortfarande på skattjakt med mellanrum! Det här blir ju inte direkt så matnyttiga inlägg för er, men jag tänker att de förhoppningsvis kan bidra till att uppvärdera begagnat en smula och kanske få fler att tänka andrahand i första hand?
Vid sidan om dessa har jag köpt nya (pre-älskade) jeans eftersom jag nu nött ut till och med lagningen på ett par gamla. En kappa och ett par blusar har också hängt med hem, liksom en del plagg till mina växande barn. Och då tänker jag en hel del på det här inlägget av Johanna Leymann som slår huvudet på spiken när det kommer till konsumtion. Att svenskarna i snitt köper ett nytt plagg i veckan får många att haja till, kan det verkligen stämma? Men jo, även Johanna – och jag – som handlar mestadels begagnat köper mer kläder än vi tror. Och då blir det ju desto viktigare att välja begagnat.
Men åter till de fynd som fick synas på bild!
Foto: Maria Soxbo
Tavlan köpte jag på en liten gårdsloppis i Nyköpingstrakten, när jag var där på stugvisning i början av vintern. Jag gillar att konstnären fått till känslan av hur brant det är, och att jag inte har en aning om var denna plats ligger. Vackert och mystiskt! Den hänger numera i vår hall.
Den lilla flätade burken är mitt senaste fynd, den köpte jag på Myrorna för en tjuga på väg hem från jobbet igår. Jag gillade locket, och att den är precis lagom stor att förvara till exempel smycken i på sängbordet.
Lampetten/väggljusstaken i art déco-stil med en liten spegel är ett Tradera-fynd, jag har en bevakning på lampetter och söker egentligen lite större och gärna i par. Men den här lilla karamellan dök upp i sökresultatet och fick komma hem till mig.
Det gröna fatet, den fina väggvasen och det galet stora metallfatet i form av en snäcka kommer alla från samma ställe, nämligen från instagramsäljaren Heidi som driver @vinden_shop! Jag upptäckte henne av en slump, och blev så glad när jag upptäckte att hon bor på gångavstånd från mig! Det var nästan orimligt svårt att välja bland alla fina saker hon har, men dessa tre blev jag lite extra kär i. Heidi kan skicka, så ni behöver inte bo i Stuvsta/Älvsjö för att handla, obs.
Foto: Maria Soxbo
Och så ett Facebook Market-fynd jag är lite extra nöjd med. En stilig 1940- eller 1950-talskvinna från österrikiska Gmundner Keramik, som funnits i över 500 år. Jag har redan en mycket mindre lillasyster till henne, som syns längst till höger här (och donnan ovan är nummer tre från vänster), så det var roligt att hitta en till.
Så vad är min poäng? Jo, främst att förutom kanske den lilla flätade asken (som jag är hyfsat säker på är modernt tillverkad) och möjligen det gröna fatet så är alla de här sakerna rätt unika. Även om min skulptur har ett tydligt ursprung så är det inte helt lätt att springa på en likadan. Och det är något fint! Jag njuter av att se dem hos mig (och inte samtidigt i alla inredningstidningar och på alla bloggar) – jag kommer inte att se mig trött på dem eftersom de inte är överexponerade i media.
Jag har inte heller påverkats att köpa dem för att jag matats med bilder på dem i mina flöden, utan jag är helt säker på att jag tycker om dem på riktigt. Och det tycker jag är en väldigt stor fördel jämfört med att köpa nytt.
Vad är det bästa med loppis enligt er?
