Intervju: Anki Gneib

Anki Gneibs nya ljusstake Holy var en av mina åtta favoriter från årets Formexmässa, jag föll som en fura (haha) för den pampiga ljusstaken som både känns supermodern och traditionell i ett. För några veckor sen fick jag chansen att träffa Anki som hastigast och jag passade på att ställa ett gäng frågor. Så sätt er till rätta i favoritfåtöljen och läs lite om Ankis kloka tankar!

Anki Gneib är aktuell med jätteljusstaken Holy. Här med hunden Goa.

Hur kom Holy till egentligen? Hur fick du idén?
– Åh, det är en idé jag haft länge. Jag älskar levande ljus och vill gärna att de ska ta för sig mer i rummet. Jag tycker man ska se levande ljus mer som en möbel, eller åtminstone något man kan möblera med. Jag har samplat äldre former från klassiska ljusstakar till en helt ny form och målet har varit att skapa en grupp med olika individer eller personligheter som samspelar med varandra. Ljusstakarna funkar i en klunga likaväl som de kan vara självständiga, lite som vi människor är.

Hur valde du färgerna?
– Först och främst är det linoljefärg, för jag vill att man ska kunna känna att det är massivt trä bakom. Det är pigmentfärger, i den grå är det kimrök och den orangea har jag plockat från en gammal dalahäst. Dalahästarna brukade inte vara så röda som de är idag, utan mer orangea i färgen. Den tredje varianten är obehandlad furu.

Varför blev du designer?
– Jag har alltid skapat olika typer av saker och jag hade tidigt en idé om att jag ville bli konstnär. Jag gick på målarskola och började måla tavlor, men det var svårare än jag trodde. Jag fick ångest av den vita duken, och insåg att jag hellre ville ha en uppgift att lösa, något att utgå från. Sen läste jag om inredningsarkitektur och tänkte att det kanske skulle passa mig bättre. Jag jobbade till exempel som möbeltapetserare ett tag. Inredning och formgivning är innehåller mer problemlösning, så det är nog därför jag till slut blev designer.

Vad inspirerar dig i ditt arbete?
– Jag tittar mycket både tillbaka i historien och framåt. Jag tycker om att se tillbaka i historien och hitta något som vi känner igen, former som inte är konstiga för oss. Det som är lite udda med mina ljusstakar är ju att de är så uppskalade, men det är ändå ett formspråk som vi känner igen oss i och tilltalas av. Dessutom är det former som kan funka i alla miljöer – både supermoderna och mer traditionella.

På Ankis sajt finns en tidslinje över allt hon skapat sedan starten. Båda döttrarna finns med också …

Finns det något typiskt svenskt med ditt formspråk?
– Nej, det tror jag inte. Jag tycker åtminstone inte det själv. Svenskt formspråk kanske man framför allt associerar med materialen man jobbar med och så är det ju naturligvis med de här ljusstakarna med sin allmogekaraktär, men jag gör så mycket annat också som inte alls känns svenskt på samma sätt. Med det sagt så bor jag ju här och inspireras av min omgivning, så det är nog svårt att undvika.

Vad jobbar du med just nu?
– Det här är första gången som jag producerar något själv så även om Holy är lanserad och finns i butik nu så är det vansinnigt mycket att tänka på fortfarande. Därför är det här projektet fortfarande inte avslutat även om det verkar så. Det är väldigt intressant att befinna sig på den sidan, att välja rätt leverantörer till exempel. Jag vill  gärna tänka närproducerat, de första ljusstakarna tillverkas i Finland men jag hoppas hitta producenter ännu närmare än så. Vid sidan om allt detta jobbar jag vidare med andra formgivnings- och inredningsprojekt förstås.