När man har upp-över-öronen-mycket att göra så är det ju egentligen inte läge att lägga mer än halva dagen på en utflykt. Men ibland kan det vara precis den paus, inspirationspåfyllning och energikick man faktiskt behöver för att ta nya tag.
Åtminstone resonerade jag så när Elsas inbjudan damp ner i inkorgen – en dag på vackra Millesgården med förhandstitt på den nya Josef Frank-utställningen, afternoon tea i Annes hus och fria händer att komponera blomsterbuketter inspirerade av Franks mönster- och färgvärld. Ni fattar – det går ju inte att tacka nej. Så jag hoppade in i Isabelles bil (tack för skjutsen!) och unnade mig ”fri lek” i några timmar.
Typiskt exempel på att man aldrig turistar i sin egen stad. Det här var mitt första besök på Millesgården! Jag måste komma tillbaka för att utforska på riktigt – så vansinnigt fint.
Innan jag läste de första pressmeddelandena om den här utställningen tidigt i våras så hade jag ingen aning om att Josef Frank även målade tavlor. Men han var en late bloomer – han började som 68-åring! Coolt ändå, och hoppfullt – jag tänker att jag också ska skaffa mig nya hobbies på ålderns höst.
Här är jag – guldiga skor på, dagen till ära.
Vi som bjudits in – nio bloggare och Essa – fick förstås se utställningen och höra historien bakom.
Och frossa i Josef Franks mönstervärld – vilket aldrig gör en på dålig humör.
Sen var det dags att gå ut. Och trots lite molnig stockholmsdag så kändes det som att vara utomlands.
Där stod detta ögongodis och väntade!
Så glad att Mokkasin-Sofia var där, vi har bara träffats live en enda gång förut och då hann vi bara säga ett snabbt hej. Jag är ett sånt fan av Sofia och hennes ”värld”!
Ja, ni förstår ju att det var värt växande jobbhögar på kontoret, detta.
Det här var en fin idé som jag hade tagit med mig hem om jag nu hade planer på att odla lite mer på hemmaplan. Fint med många olika vita blommor i stora krukor!
Så impad av Elsa på så många sätt. Hennes bloggtempo kombinerat med alltid läsvärda och inspirerande inlägg, hennes fingertoppskänsla som entreprenör med bland annat vintagebröllop som affärsidé och inte minst hennes proffsighet. Plus – som relativt kameraskygg person blir jag ju alltid impad av någon som har tio klockrena poser att fyra av i varje givet läge. Så fin med bebismagen också!
När vi alla bundit varsin bukett (och okej, ytterligare minst en till) så var det dags att föreviga resultatet. Det kändes ju naturligt att utnyttja trappan, ända tills vi insåg att …
… det blev lite student, avgångsklass 2016, över upplägget med blombuketter och sommarklänningar. Hehe. Från vänster jag, Sofia, Brita, Sandra, Flora, Elsa, Emily, Emma, Marie och Isabelle.
Vi satte buketterna i vatten, och gick sedan in i …
… Annes hus, en rosa byggnad ritad av Carl Milles bror Evert och inredd av – ja, ni ser ju. Josef Frank och Estrid Ericson. Här bodde Anne Hedmark, som var sekreterare och värdinna på Millesgården under massor av år. Här dog också Carl Milles 1955, men Anne bodde kvar – trots att gården sedan förvandlades till museum. Det måste ha varit … intressant, att bo här då.
Vi fick göra något få är förunnade – slå oss ner i själva museimiljön där fantastiska scones och afternoon tea var uppdukat. Så himla trevligt!
Sen tog jag mina två megabuketter (kunde inte sluta addera …) och åkte hem till make, barn och middag. Dubbla fredagsbuketter på en torsdag – kan det bli bättre?
Och så har jag ju denna vackra bok nu – helgläsningen kirrad. Tack snälla Elsa för att jag fick komma, vilken härlig dag det blev!
Nu var ju detta ett extralyxig tillfälle eftersom det var ett arrangerat event, men åk för allt i världen till Millesgården och njut av omgivningarna ni också! Så fantastiskt ställe!
Så härligt det ser ut Maria, önskar dig en fin helg!
Kram
Inredningshjälpen/Anette
Detsamma Anette, hoppas solen lyser lika flitigt i Skåne! 🙂
Ser helt fantastiskt ut! 🙂 Fanns det fina Josef Frank affischer till salu med anledning av utställningen?
Trevlig helg Maria!
Bra fråga! Jag tror det, men jag hann inte besöka shoppen tyvärr…
Ser verkligen härligt ut! Och så himla fina bilder!
Tack Annika!