Förra veckan råkade jag åstadkomma någon form av modest klickraket med mitt inlägg om snyggkök och faran i att renovera utan hänsyn till hur köket ska fungera i praktiken. Det blev en hel del debatt både här och var, inklusive i min telefon och inkorg, och underbart nog har åtminstone 99 procent av all feedback jag fått varit positiv. Ett litet fåtal har dock ifrågasatt varför jag lyfte fram ett specifikt mäklarobjekt som exempel, är det inte synd om säljaren? Men det finns anledningar till att jag valde just det köket – för det har ju fram tills mitt inlägg hyllats unisont. Av både bloggare och inredningsmagasin. Det fanns med andra ord redan mer än tillräckligt med motvikt mot det jag skrev.
Någon lägger upp en snygg bild, det går en ”vågen” genom följarskaran och allt fler klickar på like, hjärta, dela – nästan per automatik.
Jag har också funderat lite till kring det här fenomenet under veckan som gått. Att vi liksom har en tendens att ”likea” blint. Någon lägger upp en snygg bild, det går en ”vågen” genom följarskaran och allt fler klickar på like, hjärta, dela – nästan per automatik. Jag har garanterat gjort mig skyldig till det själv otaliga gånger. Men var har vårt kritiska tänkande tagit vägen? Lägger vi ens märke till vad vi gillar, eller är likeandet numera helt reflexmässigt?
Foto: Daniela Holzer
Mina funderingar fick nytt bränsle när jag häromdagen pratade med en bloggkollega som stött på denna bild i sin instagramfeed. Ett vardagsrum i den perfekta beige färgskalan, en bild som komponerats med fingertoppskänsla. Bilden har när jag skriver detta över 1800 likes. Men över soffan hänger ett konstverk som åtminstone får mig att faktiskt må lite illa, hur perfekt färgmatchat med soffan det än är. Och när min bloggkollega skrev en kommentar där hon i sansad ton påpekade att konstverket var ”offensive”, så … raderades hennes kommentar och hon blockades från kontot. Det finns egentligen inga rätt och fel inom konst. Därför går det i princip alltid att försvara sitt val av konstverk bara genom att hänvisa till att konst är just subjektivt. Och vem vet, det hade kanske lett till en intressant debatt – inte minst med tanke på till exempel detta. Men tydligen har åsiktskorridoren nu blivit så trång att det ändå bara finns plats för en typ av publikreaktion. Att gilla. Annars är man helt enkelt inte välkommen.
Visst har vi lite för bråttom ibland? Scroll, scroll – like, like. 1800 personer kan väl inte ha fel?
Missförstå mig rätt nu. Det handlar förstås inte om att dissa saker till höger och vänster och på så vis skapa en grogrund för ännu mer näthat och trolleri. Sånt har vi definitivt redan mer än nog av på nätet idag. Det jag efterfrågar är egentligen bara lite mer betänketid mellan synintryck och gilla-tryck. Lite mindre ängslighet. För visst har vi lite för bråttom ibland? Scroll, scroll – like, like. 1800 personer kan väl inte ha fel?
Jo. Det kan de förstås. Och jag tycker att det vore ett sundhetstecken att ibland våga påpeka att kejsaren inte har några kläder (/köket inte har några funktioner/rummet med ett upprörande konstverk över fredagsmyssoffan inte bara är ”so beautiful”). När jag fick ”synd om säljaren”-kommentarerna på mitt inlägg om köket så motiverades de med att jag har ett ansvar som ”storbloggare” för vad jag skriver. Och ja, det stämmer ju verkligen. Men jag skulle nog snarare säga att jag och mina bloggkollegor har ett ansvar att våga kritisera, ifrågasätta och väcka debatt om den bransch vi verkar i när det är befogat.
Till slut kanske vi hamnar vi i en moralisk återvändsgränd där ingen vågar kritisera något. Kanske inte ens det som är uppenbart fel, som barnarbete, giftutsläpp, kvinnoförnedrande reklam.
Och det här är något jag brottas med, för Husligheter startade som en plats för inspiration. Jag ville lyfta fram sånt jag tyckte om, helt enkelt. Om jag inte gillade en trend, inte kunde rekommendera en produkt, inte höll med en formgivare – ja, då lät jag hellre bli att skriva om det istället för att dissa. Be an encourager. The world has enough critics. I grund och botten tänker jag fortfarande att det är så Husligheter ska vara. Men om alla – bloggare, tidningar, tv-program – fungerar så, då hamnar vi kanske till slut i en moralisk återvändsgränd där ingen vågar kritisera något. Kanske inte ens det som är uppenbart fel, som barnarbete, giftutsläpp, kvinnoförnedrande reklam. Så länge slutprodukten är estetiskt tilltalande är det väl okej? Nä. Vi måste nog våga ifrågasätta ibland. Stort som smått, så länge vi uppför oss som folk i kommentarsfälten och låter vår konstruktiva kritik handla om sakfrågan istället för att urarta till personliga påhopp.
Och när vi inte orkar ta debatten. När vi inte vill riskera att bli blockade från ett favoritkonto. När vi inte pallar att släppa in upprörda telefonsamtal, sms och mail. Ja, då kan vi istället låta klickfingret vila. Låta hjärta och hjärna styra tummen istället för att låta andra diktera vad som förtjänar en like. Ett vänligt ifrågasättande kan förhoppningsvis starta en tänkvärd debatt, men faktum är att man inte ens behöver göra det för att markera när något inte är helt okej. I dessa like-jaktstider är det faktiskt också ganska effektivt att helt enkelt … inte göra någonting.
Vad tycker ni?
Vill du läsa mer? Här är några lästips!
Om konsumtion, shopping och samvetet
Skapar vi snyggkök utan funktion?
Om Wish och en önskan om eftertanke
Bra skrivet! Och tavlan i beiga vardagsrummet är offensive.
Heja dig! Väldigt intressant! Jag tyckte verkligen konstverket var ”offensive” …
Jag tror absolut bloggarna måste lägga ribban högre – analysera, ifrågasätta, väcka tankar, våga kritisera… speciellt som motvikt till instagram. Där jakten på likes…
Jag var på Trendenser Fridas event i söndags och reklamombudsmannen (kvinnan) pratade väldigt intressant om dold reklam i sociala medier, att än finns inte tydligt ramverk för rätt/fel, lagligt etc – jag slutade följa många för jag kände att det till slut var/är mer en snygg reklamkampanj i varje bild med senaste lakanen, prylarna etc. Perfekt stylad yta för inbördes beundran.
Med allt som händer i världen i övrigt tror jag verkligen vi alla måste börja visa våra värderingar.
Där satte du ord på något jag inte riktigt lyckades formulera – tack för det! Att våga stå för sina värderingar och visa dem är precis vad det handlar om!
Det hör tyckte jag var otroligt bra skrivet. Precis så går mina tankar och jag förundras över hur alla gillar samma, samma utan att reflektera. Verkligen på pricken! Du är en riktig fena på att formulera dig.
Hälsningar Carina
Tack Carina, vad glad jag blir!
Jättebra skrivet Maria. Utan kritiska inslag hamnar vi i en ganska så märklig parallell verklighet där allt passerar förbi och endast bedöms på estetiska grunder, vilket jag inte kan tänka mig att så många med mig tycker är ok.
Keep up the good work!
Tack Sickan! Ja, jag tänker att det är lite av ett självsanerande system, dvs om tillräckligt många reagerar på konstiga saker så blir folk mindre benägna att sprida dem till att börja med.
Jag följer 10-15 bloggare på daglig basis, en hel del likheter blir det så klart mellan dem. Som läsare hittar och man en gengre som man själv gillar och blir inspirerad av. Men det senaste året har jag tyckt att det blivit mera slätstruket av ”samma saker” tex ”hemnetgodis” av olika slag. Oftast dessutom samma ”hemnetgodis” vilket som läsare är oerhört tråkigt tråkigt. För några veckor sedan var det tex en bloggare som skulle sälja sin grå lägenhet… Alla bloggare visade den…!!! Jag tycker att det är viktigt att man säger mer om sina inlägg (har inget med näthat att göra) utan vad jag menar är att om man nu vill visa sitt ”hemnetgodis” får man göra något eget av det som en feng shui analys, tänk på tips, inköpstips från stilen gärna någon spara/slösa, dyi osv. Inte bara bilder och text som ”åh jag gillar allt och vill flytta in direkt…”?
Kejsarens nya kläder är ett bra uttryck som jag tänkt på själv vissa dagar när jag tänker ”är det bara jag som ser?” ”varför visa man den här bilden?”. Jag kommenterar inte så ofta men gillade inslaget du gjorde om köket för att du ifrågasatte, när man själv har byggt ett antal kök vill man ha dem praktiska i vardagen och inte bara snygga på bild och det var det första jag tänkte på när jag såg det första inlägget från det köket… det kom ju en del…
Som Wille Crafoord sjöng ”Alla vill ha samma typ av annorlunda saker”…
Mer eget, mindre slätstruket samt ett vårdat respektfullt språk kan man väl förvänta sig av både er som skriver och oss som läser!
Keep up the good work!
Tack Anna! Och jag är verkligen inte felfri själv så klart, ibland blir man golvad av något väldigt snyggt och vill bara visa upp det kort och gott – då blir det inte så mycket analys av det tyvärr. Men dina förslag är toppen – att plocka fram VAD som är så bra istället för att bara säga ”fint” är också en typ av analys. Tack för att du kommenterar!
En bra analys – äntligen. För visst ”gillas” det slentrianmässigt och utan reflektion. Kanske även för att ”man ska” gilla, det berömda grupptrycket. I grund och botten handlar det nog även om nätets anonymitet. Vi behöver inte, på riktigt, stå för vad vi gillar och ogillar längre. Analys, källkritik och kontext är lika viktigt på nätet som i andra medier. Men det är svårare när allt flödar snabbare och intrycken är så många fler…
Tack Sofi! Och ja, jag tror precis som du att vi inte riktigt känner att vi behöver ta ansvar för våra handlingar på nätet fullt ut, särskilt inte när vi tycker att vi gör något positivt (som att likea)….
Huvudet på spiken,heja dig !!
Detta är en knepig fråga och det är ju väldigt bra att detta fenomen belyses. Tyvärr har ju alla nättroll gjort så att andra som kommenterar och vill ge positiv-eftertänkande kritik inte vågar göra detta längre. Detta framgår ju av några inlägg på bloggar där själva bloggaren skriver att om man inte gillar det man ser kan man hålla tyst,klicka vidare eller sluta läsa bloggen. man är inbjuden helt gratis och bör uppföra sig. Detta är ju helt korrekt och förståeligt. Mobbing / nätmobbing bör inte alls tollereras och det är jag den första att skriva under på. Men måste det då istället vara standing ovation på allt ? Var hamnar den positiva och välbehövda kritiken ? Om jag som läsare inte får kritisera eller ifråga sätta något alls, så kommer det ju bara positiva kommentarer, för de nergativa/ifrågasättande vågar man inte skriva pga ev. negativ nätstorm. Vilket betyder att bara det positiva syns,det negativa stannar anonymt hos betraktaren/läsaren. Men allt detta blir ju lite snedvridet,ller hur ? För även om jag som läsare inte betalar, så får ju bloggaren betalt av någon. Och säg mig på vilken arbetsplats i världen man bara får en standing ovation hela tiden av sin chef/kollegor/anställda/Kunder ? jag börjar jobba där direkt…..När det gäller mäklarobjekt så är jag lite kluven huruvida detta bör belysas alls av bloggvärlden,både positivt och negativt,under tiden som objektet ligger ute till försäljning. Det handlar ju om privata försäljningar och är kanske lite känsligt om ett objekt belyses negativt och kan ju faktiskt påverka försäljningen. Men jag tycker då att man inte heller ska höja ett objekt till skyarna för då går ju försöljningssiffrorna upp och varför ska bloggarna se till att mäklare och säljare dubblar sin vinst/arvode ? Det är ju faktiskt mäklaren som ska sälja lgh,varför ska andra (bloggare ) helt gratis se till att han/hon tjänar mer ? Detta är kluriga, svåra frågor som inte är helt lätta. Men kanske vi ska börja ta oss en funderare allihop. Ett stort tack till dig som vågar sticka ut och vara obekväm <3
Kram, Monica i Rom
Tack Monica! Och ja, jag håller med dig om att det finns en problematik i att visa mäklarobjekt överhuvudtaget. Jag tror det blir ett litet moment 22 här tyvärr. Antingen får vi bloggare visa bilder på objekt som ligger ute nu (och det kan ju absolut finnas poänger med det då man kan hitta både ny bostad och massor av inspiration genom att se andras hem), eller så blir det nog inga mäklarobjekt alls (eftersom mäklarna inte har någon anledning att låta oss visa bilder på objekt som redan är sålda). Och väljer man det förstnämnda alternativet så måste det ju också gå att visa bilder där man ifrågasätter något, för annars går vi precis som du säger bara mäklarnas ärenden. För egen del skulle det vara rätt skönt att bara visa bilder på redan sålda objekt just av anledningen att man inte vill påverka försäljningspriset i någon riktning (med tanke på både köpare och säljare), men jag har svårt att se att det skulle fungera i praktiken tyvärr. (Mäklare, visa gärna att jag har fel!)
Och jag håller med dig i övrigt också – vi får en ganska skev bild av verkligheten om det enbart är antingen hyllningar eller näthat som syns. Om den sunda, balanserade debatten helt enkelt upphör att existera får vi en värld där det är väldigt lågt i tak.
Jag tycker du tänker helt rätt. Både läsare och bloggare måste reflektera. I min mening sånt som också gör en bättre blogg. Jag gillar också när texter gör mig uppmärksam på sådant jag själv kanske missat, ger en extra nivå.
Mycket tänkvärt. Överlag skrämmer det mig hur avtrubbad jag själv blivit. Like, like, like. Noterade inte ens tavlan och hade lätt kunnat gilla om det flimrat förbi i mitt feed. Fick mig att inse hur få sekunder jag ägnar åt att titta på bilder. Skrämmande.
Jag är nog lika illa däran själv, det är mycket som flimrar förbi som jag knappt noterar vad det är. Avtrubbad är nog precis rätt ord, en slags mättnad på intryck. Det blir kanske lättaste sättet att hantera det då också, att likea det andra likear. Fear of missing out?
Bra tankar. Bra skrivet. Tack!
Tack Mia, vad glad jag blir!
Så bra! Värt att begrunda.
Tack Hanna!
Superbra text!
Livets svåra balansgång, ibland kanske ”likandet” är ett tecken på den tidsbrist många upplever. Vi tittar kort, ser en vacker bild och hinner inte riktigt med att tänka efter eller reflektera övre bilden?
Jag tänker inte att jag vill försvara något fenomen eller någon person utan är mest nyfiken på orsaken till att vi alla (nästan) gör på samma sätt.
Jag tror du har en poäng, Emma – tidsbrist och informationsoverload gör kanske att vi går lite på autopilot när vi scrollar igenom alla flöden? Jag vet inte ens hur man råder bot på det, kanske handlar det om att skala bort lite av alla kanaler vi följer dagligen så att vi orkar engagera oss i de vi har kvar.
Jag håller med. Bra inlägg!
Bra skrivet! Det har nästan blivit så att man inte vågar ifrågasätta eller tycka annorlunda, för då är man ”hatisk” eller borde ”hålla tyst om sin åsikt”. Det blir så ängsligt och slätstruket om alla ska tycka lika och lajka allt. Framför allt blir ju alla hem så opersonliga. Ibland vet jag nästan inte vilken blogg jag är inne på för inredningen är samma lika som föregående, hi hi 🙂
Vilket bra inlägg, så bra formulerat! Jag håller helt med!
Bra skrivet jag anser att det är väldigt farligt om det bara finns ja sägare men om man kritiser behöver man inte vara elak va varsam med orden
Precis så. Man kan ge feedback (kritik) på ett sakligt och konstruktivt sätt!
Det här inlägget är briljant på så många sätt! ❤
Tack!!
Oj! Jag förstår att du reagerade på den bilden, den var hemsk! Så mycket fientlighet den utstrålade. Kritik är bra, om det ges konstruktivt. Att säga att jag mår dåligt av den bilden är att bredda perspektiven. Att inte tillåta det, det är sjukt och oroväckande. Stå på dig!
Tack Madeleine, och ja precis så är det. Man måste få säga till om man ser något som väcker anstöt. Man kan inte förhindra bilden i sig, men man kan definitivt reagera på den.
Jag uppskattar verkligen att läsa professionella och tänkvärda texter på bloggar, därmed inte sagt att jag inte uppskattar ”vardagliga” texter (dit jag räknar mig själv) men det är just den blandningen som är berikande.
Jag tycker att du sätter fingret på dagens problematik på nätet och på sociala medier. Hur ska vi förhålla oss till det som skrivs och visas när ”alla” har möjlighet att göra sin röst hörd, både på gott och på ont? Före Internet var det bara ett fåtal som kom till tals i tryckt media till skillnad mot nu när i princip alla kan det. Jag tror att det kommer att ta tid innan vi hittar hållbara former för det här relativt unga mediet. Vi har inga mallar att gå efter och det kommer ständigt nya forum på nätet som vi varken hinner eller orkar ta ställning till och jag tror att det är en del av anledningarna till att vi famlar och prövar oss fram. Hur vi ska förhålla oss till alla texter och bilder som fullständigt regnar över oss? Jag tror på din väg. Vi måste våga uttala oss och visa på konsekvenser av vårt agerande på nätet, skapa debatt och därmed tillsamanas formulera ett etiskt sätt att vara på. Jag påstår inte att det är lätt men det är den enda framkomliga vägen i detta landskap som ingen äger och där ingen sitter inne på sanningen.
Cathrine
Vilket bra och välbehövligt inlägg. Jag håller med om att det blir så mycket simpelt gillande och visst finns det ”troll” som kritiserar bara för att kritisera. Det kanske har lett till att vi har blivit så känsliga och rädda för att komma med konstruktiv kritik över huvud taget. Men det får ju inte gå så långt att nyanserade dialoger och oliktänkande blockeras. Det är en oroväckande tendens.
Och den där målningen var ju alldeles fruktansvärt obehaglig. Såg i kommentarsfältet nu att flera kommenterat det. Bra!