Om jag bara skulle tipsa om en enda sak som gjort skillnad för mig i min egen kamp för att bli en bättre konsument och tära mindre på jordens resurser så är det en facebookgrupp. En privat, med 18 kvinnor (varför är det nästan alltid bara kvinnor?) som delar klimatångesten och viljan att förändra.
I den gruppen stöttar vi varandra, med lika delar humor och tough love, att ändra vanor. Den som är sugen att slå till på något onödigt plagg på rea ropar hjälp, och genast är någon annan där och berättar varför hon verkligen inte behöver ännu en kashmirtröja/mönstrad blus/soffkudde. Den som lyckats avstå från något får en digital applåd. Den som vill försöka hitta en bättre lösning än att köpa nytt får smarta tips, och den som lärt sig något nytt delar med sig. (Och ibland är lärdomarna närmast bisarra, men de leder alltid till väldigt bra diskussioner.)
Och så har vi infört ett väldigt frivilligt biktande varje månad, där vi redogör för vad vi lyckats med (till exempel att köpa secondhand eller laga istället för att ersätta) och vad vi misslyckats med (till exempel äta mer vegetariskt). Och jag kan garantera att det är lättare att avstå från den billiga, snygga tröjan när man vet att man måste gå the walk of shame på facebook sen …

Poster: Steve Le
Det låter präktigt, och det är det kanske – men fasen så effektivt det är! Och nödvändigt, åtminstone för mig. Jag är nämligen övertygad om att det måste svida lite för oss alla nu. Det handlar ju inte längre om att lägga några extra kronor och få något som är av bättre kvalitet eller av ekologisk bomull längre. Det handlar om att helt ändra synsätt på konsumtion. Och det svider att inte få ”unna sig” i tid och otid om pengarna finns där, för att istället ta ansvar och avstå trots att man både vill och kan köpa. Damn, vad svårt det är! Men med ett supportnätverk blir det så oändligt mycket lättare, jag lovar.
Mina bästa tips för att förändra sitt konsumtionsbeteende
- Skaffa en supportgrupp. Du har garanterat minst en vän som också vill ta sitt ansvar. Slå er ihop! En hemlig fb-grupp är perfekt, se till att det både är högt i tak och att ni vågar vara raka med varandra.
- Få koll på det du har. Att tänka att en grå collegetröja eller en vit skjorta kommer att bli ett perfekt basplagg för resten av livet är säkert rätt i teorin, men har du redan tre behöver du inte fler.
- Ta hand om det du har. Om saker ska hålla måste du vara lite rädd om dem. Följ tvättråd, vädra istället för att tvätta ofta, laga och vårda.
- Odla din kräsenhet. Ibland behöver man faktiskt något nytt – en klänning som passar, en varm jacka, ett par hela jeans. Om du inte är secondhandtypen, se till att det köpet blir det bästa tänkbara istället för att köpa första bästa. Perfekt passform, bra material, något du verkligen gillar. För min del har det flera gånger slutat med att jakten tagit så lång tid att jag lärt mig att leva utan det istället …
- Unna dig – secondhand. Ibland måste man få fira, eller bara unna sig något. Det är då du styr kosan mot antik- och secondhandmarknaden. Där kan du hitta allt från en onödig klänning till ett lyxigt smycke eller en designklassiker, bara du letar på rätt ställe.
Om ni skaffar en stödgrupp, hör gärna av er med en kommentar! Det vore så kul att höra vad ni tycker!
Bra idé!
Inser att jag tycker det känns jobbigt att bli synad, har ingen överdriven konsumtionsvara men spontanköper något ibland enbart för att jag tycker det är fint men ska nog utmana mig själv och försöka få ihop ett likasinnat gäng 🙂
Det är liksom poängen, Josefin – det ÄR jobbigt att bli synad! Men ett bra sätt att tvinga sig själv att bryta mönster. Lycka till!
Vilken bra och rolig idé med en stödgrupp!
Smart idé! Tror dock det är viktigt att tänka på vilka sammanhang olika personer befinner sig i. I min egen bekantskapskrets t.ex. så är ena hälften välbetalda akademiker medan andra är sjukskrivna/arbetslösa/lågbetalda personer som knappast har råd att unna sig en tredje kashmirtröja.
Andrea: Självklart! Och faktum är ju att de sjukskrivna/lågbetalda/arbetslösa redan gör sitt för miljön, även om det så att säga är ofrivilligt. Ju mer pengar vi har, desto större miljöbovar är vi. Så de vänner som har det tufft ekonomiskt är nog inte de som behöver en stödgrupp i första hand, även om de förstås också kan ha nytta av informationen som delas där. Men jag håller med – försök bilda en grupp med relativa likasinnade personer med ungefär samma förutsättningar, då funkar den nog bäst.
Jag starar min grupp idag efter att ha blivit inspirerad av ditt inlägg. Skrapat ihop tre-fyra likasinnade till starten och hoppas att vi kan växa framöver.
Nämen åh så bra! Glad att jag kunde inspirera, lycka till!