Om jag hade fått ett tomt hus och fria händer

Bukowskis har samlat en massa objekt under rubriken ”Inred sommarhuset”, och jag tyckte bilden var så fin att jag vill visa den för er. Och så fick jag, eh, feeling. Så …

Foto: Bukowskis

… idag tänkte jag att ni skulle få följa mig in i ett parallellt universum, vad sägs om det? Ett universum där någon plötsligt ger mig ett stort, helt tomt sommarhus med 100+ år på nacken vid havet och fri tillgång till allt som är till salu på Bukowskis prick nu. Ingen stress nu, Soxbo, men du måste alltså möblera prick hela huset idag, för annars hinner godbitarna säljas! Okej.

En brokig och varm hall

Samtliga bilder: Bukowskis

Puh, ett rum klart. Jag började nämligen med hallen, för ett gott första intryck är ju viktigt. Som tur är verkar hallen vara ganska rymlig, så det ryms en hel del. Jag utnyttjar det, för hur ofta får man egentligen chansen att ställa in en bankettsoffa från 1800-talet i hallen? Nä, just det!

Funktion är också viktigt, vi måste ju hänga kläderna någonstans. Jag gillar ju när det är lite brokigt och stilmixigt, så gissa hur glad jag blir när jag hittar ett funkisklädskåp från Centraleuropa med exakt rätt mått! Där inuti får gummistövlar, skaljackor och annat bös plats, och så hänger vi de allra finaste grejerna, som den glatt gula Louis Vuitton-väskan, synligt på en tambormajor i rotting som är en del av ett helt set med rottingmöbler.

Den finska 1930-talsspegeln matchar funkisskåpet perfekt, och på väggen hänger ett par beigelackerande lampor från Ateljé Lyktan. Eftersom hallen är stor – ja, större än jag trodde, behövs mer lampor. Högt i tak är det också, så jag fläskar på med en riktigt maffig 1920-talslampa i alabaster, har aldrig sett något liknande! Jag hittar också ett par helt fantastiska, italienska bordslampor i samma material, så jag tar dem också – även om jag tydligen inte kom ihåg att nalla ett sideboard att ställa dem på. Nåväl, det kan jag lösa en annan dag.

Jag tänker mig att jag ärvt hela huset av en stilig dam, kanske är det faktiskt henne som konstnären Olli Joki målat av?

Lantliga köket med livets nödvändigheter

Ingen tid att förlora, nu kliver vi in i köket! Här håller vi det lite lantligare, det är ju trots allt ett sommarhus. Jag hittar det finaste settet med underskåp och överskåp, tyvärr är de nyproducerade men de är ju secondhand och eftersom de inte har någon anrik originalmålning kan jag ju gå loss med färgburken sen. Tänker mig att det vore ljusigt med ett duvblått skåp? Ett rejält slagbord från 1800-talet ställer jag in, och eftersom jag älskar mina egna J39-stolar så kan jag inte motstå att välja likadana till det här nya huset som jag plötsligt tydligen äger.

Nu känns det plötsligt som det är lite för lite Svenskt Tenn härinne, så det var ju tur att jag hittade den perfekta taklampan att hänga upp! Lite klent med belysning i övrigt, helt klart, kanske får jag mäta upp ingredienserna i min välbelysta hall så länge. Nåväl. Eftersom jag inte behövde ta med plånboken fyller jag skåpen med Royal Copenhagen-porslin, 53 delar ska väl räcka ett tag. Jacob Ängman-bestick blir fint till, och så här i sommartid är det ju himla bra med en sillgaffel.

Nu spiller och välter ju ALDRIG mina barn någonting vid matbordet, så jag rullar obekymrat ut en megastor, randig och ljus matta under bordet. Tvärtom tänker jag att sexåringarna är redo att lära sig tjusningen med smörsnäckor i silver. Den tufsiga vägkantsbuketten de plockade i morse ställer jag i Simon Gates 1930-talsvas, mitt på bordet. Bam, klar med köket.

Vardagsrum inrett i good enough och grönt

Okej, nu är vi redo för vardagsrummet. Och här måste sägas att utbudet av soffor inte var enormt just denna dag, så en lite smutsig och nersutten Conran-soffa från sent 00-tal fick det bli. En övning i ”good enough” helt enkelt! Jag stuvar undan fåtöljerna i den jättestora loppislada som hör till huset, och ställer in ett par ljuvligt gröna fåtöljer istället. Ännu en orimligt spillvänlig matta kommer på plats, och så ett Wegner-soffbord för vem kan motstå Wegner?

Jamen kolla, här står ju 1950-talssideboardet jag egentligen behöver i hallen? Nåja, det behövs ju även här. Megafina 1940-talslampan får stå ovanpå, och bredvid står den jättestora (nej, den är inte jättestor, men just idag hade Bukowskis ett erbjudande om att supersizea vissa varor så jag förstorar den lite) kinesiska krukan från Qingdynastin med ett riktigt välskött och grönskande palmträd av något slag.

Får feeling att vara lite mer eklektisk och hänger upp ett par råknasiga och väldigt fina art déco-lampetter på väggen, och när jag ändå lajvar konstnärssjäl så nappar jag åt mig en staty också.

Sovrummet – naket, rymligt och i tid

Puh, helt slut nu. Men ingen rast, ingen ro – åtminstone inte förrän sovrummet är inrett. Sänggavlar känns ju som en rimlig start, dessa är från Carl Malmsten. Att jag inte har någon actual säng väljer jag att ignorera så länge. Som sänglampor får det bli dessa Hans Bergström-snyggingar, de ser perfekta ut som läslampor.

En vådligt pampig 1800-talsbyrå behövs ju för att stuva undan kläder i, och ovanpå ställer jag stengodsskulpturen från Rörstrand. En spegel behövs ju, och tyvärr har denna som blev över från rottingssettet till hallen inget glas, men det löser sig … väl.

Sovrummet är helt orimligt rymligt, så att ställa in två fåtöljer och en fotpall av Kerstin Hörlin-Holmquist är inga som helst problem. Jag har till och med golvyta kvar att ställa ett skrivbord med inbyggt slagbord på, den utfällbara delen kommer ju att vara perfekt eftersom jag har all tid i världen och säkert kommer att bli oerhört pysselbegåvad bara av att bo här. Det ska pysslas så mycket att jag nog måste ställa klockan varje morgon för att hinna med, så ett reseur från Cartier känns helt rimligt.

Nu saknas bara pricken över i:t och det får bli denna på riktigt HELT underbara målning av Gustav Magnusson. (När de tar huset och alla möbler ifrån mig igen när jag vaknar vore det fint om jag kunde få tavlan som plåster på såren. Tack på förhand.)

Självgående trädgård med skugga och skumpa överallt

Jag behöver en nypa luft, så jag går ut och där står ju massor av grejer jag plockat med mig till trädgården, så jag kan ju lika bra ställa i ordning där också. Precis utanför dörren, under det gamla knotiga äppelträdet, står den gröna gruppen från Byarums bruk och ser ljuvlig ut. Inte långt därifrån har jag ställt två solsängar av Elsa Stackelberg, för nånstans måste man ju få ligga raklång också. Ett litet gjutjärnsbord bredvid att ställa lemonaden på behövs ju också, det är sen gammalt.

I den här världen är jag oerhört grönfingrad, så jag planterar all möjlig svårskött flora i stora gjutjärnsurnor och udda krukor på blombord som säkerligen egentligen inte ska stå utomhus, men nu fick det bli så okej. Faktum är att jag är så skicklig på odling att jag lägger flera tusen på en ”druvsax” i silver från 1928 att frisera mina frodiga vinrankor med. Nånstans där i skuggan under vinrankorna ställer jag också ett par krusdulliga rottingfåtöljer, för det blir ju väldigt fint.

Bredvid den stora loppisladan står en lite mindre men väldigt fin festlada också, och därinne har jag en hel hoper knallröda fällstolar redo. Därinne nånstans står också min trädgårdsuppsättning (ja, jag har ju två så klart, orka kånka in och ut) av champagnekupor i silver. 22 stycken glas, 7 fällstolar – det kan ju leda till en ganska underhållande hela havet stormar ändå?

Det var vad jag hann med innan Bukowskis upptäckte vad jag höll på med, och krävde tillbaka hela rasket. Synd! Men hoppas att ni uppskattade rundturen i mitt härliga hus!

Translation: A little day dream about what would happen if someone let me take anyhting I wanted at Bukowskis and also gave me a house to put it in ….