Vi pratar om fast fashion, men inte om fast design. Varför?
Vi är nog alla överens om problemen inom modeindustrin. Allt snabbare och kortare trendcykler, som gör att mycket av det vi köper upplevs som ”ute” efter en säsong. Dålig kvalitet på de billigaste plaggen som gör att de ser risiga ut efter en tvätt och dessutom får ett minimalt andrahandsvärde – om ens något. Dåliga villkor på fabrikerna och i värsta fall barnarbete. Enorm vattenåtgång för bomullsodlingar och en smutsig industri med höga mängder kemikalier. Bisarrt låga priser och hetsiga reor som gör att vi shoppar mer än vi någonsin kommer att behöva och med i princip ingen eftertanke. Dessutom tvättar vi sönder plaggen i onödan, slänger istället för att laga, har garderoben full av plagg med prislapparna kvar – och ändå ”ingenting att ha på oss”. Känns det igen?
Foto: Pinho/Unsplash
Vi börjar bli medvetna om fast fashion
”Fast fashion” är ett begrepp de allra flesta känner till och medvetenheten om att vi måste skaffa oss ett sundare förhållningssätt till mode blir allt större. Vi blir fler och fler som vill ta avstånd från slit-och-släng-mentaliteten, och även om diskussionen just nu kanske är lite urspårad åt andra hållet (det vill säga att det fortfarande är fullt accepterat att shoppa loss på nyproducerat, bara man väljer ”rätt” märken) så har modebranschen på något vis nått rock bottom, and the only way is up.
Men när kommer egentligen motsvarande diskussion om fast design? I takt med att inredningsshoppingen både flyttat ut på nätet och in i våra stadskärnor istället för att bara bestå av stora varuhus på bilavstånd från städerna, så har våra konsumtionsmönster inom inredning och design också skenat som en galen häst.
Foto: Ruslan Bardash/Unsplash
Vi överkonsumerar fast design till våra hem
Som vi lyfte under klimatfrukosten om inredning tror vi svenskar att vi sedan 2010 minskat vår inredningskonsumtion med 3,5 procent, medan verkligheten istället är att vi ökat den med 20,4 procent (enligt Konsumtionsrapporten 2018). Inredningens motsvarighet till den Oövertänkta Partytoppen (kuddfodral, ljuslyktor, posters, vaser, ljusstakar, dukar, smålampor, plädar och så vidare) är ett precis lika stort systemfel – fast design – som modevärldens fast fashion. Vi möts av välstylade skyltfönster på gatan, lockande erbjudanden i våra inkorgar, ouppnåeliga ideal via sociala medier, limited edition-kollektioner som kräver att vi shoppar NU och allt mer kortlivade trendrapporter var vi än vänder oss.
Inredningens motsvarighet till den Oövertänkta Partytoppen (kuddfodral, ljuslyktor, posters, vaser, ljusstakar, dukar, smålampor, plädar och så vidare) är ett precis lika stort systemfel som modevärldens fast fashion.
När jag övergav modebranschen för inredning, någon gång kring 2010-2012, så gjorde jag det för att modevärldens bisarrt höga tempo stod mig upp i halsen. När jag jobbade på modemagasin var jag trött på trenderna redan innan de fanns i butik, eftersom pressläggning i kombination med 5–6 kollektioner per år gjorde att jag alltid låg ett eller två steg före. Inredningsvärlden däremot höll ett rimligt tempo. Trendcyklerna varade många år med små variationer, och det fanns alltid fler långlivade stilar än trender för den som ville tänka mer långsiktigt. Men nu? Nu upplever jag allt oftare att vi är på väg rakt ner i samma träsk som modevärlden. Fast design är ett faktum.
Foto: Angelo Pantazis/Unsplash
Måste vi också nå rock bottom?
Kanske hänger det också ihop med att allt fler modeföretag ger oss både och. Vi får lägre priser, sämre kvalitet, kortare livslängd rent trendmässigt och en allt mer snedvriden kultur som handlar om att göra om och bygga kulisser, snarare än att skapa ett hem att leva ett helt liv i. Kan vi göra oss själva medvetna om det här och tänka om, eller behöver vi smälla rakt in i kaklet som vi på många sätt redan gjort inom klädindustrin? Är det först då fast design blir ett begrepp som vi kan förhålla oss till?
Foto: Jonny Caspari/Unsplash
Hur vänder vi den negativa fast design-spiralen?
Även om fast design definitivt är ett problem ur klimatsynpunkt så tror jag vi måste börja i andra änden för att få ordning på detta. Jag tänker att mycket handlar om att bli medvetna om varför vi konsumerar, snarare än vad eller hur? Att det är lättare och smidigare att klicka hem något i mobilen eller att det ”bara är ett litet kuddfodral” är liksom bara symptom, vi måste nog fundera mer på grunden i vårt beteende. Handlar det om prestationsångest som smittat av sig till våra hem? Om att vi förväxlar lycka med ägande? Om att vi vill leva upp till allt högre ställda förväntningar på vad framgång innebär?
Vad tänker ni kring detta? Kan vi skapa en diskussion om fast design, och hjälpas åt att bli lite klokare på kuppen?
Vill du läsa mer? Här är några andra lästips!
Om Wish och en önskan om eftertanke
Vad definierar ett hem för dig?
Skapar vi snyggkök utan funktion?
(Alla mina reflektionsinlägg hittar du här!)
Så bra skrivet
Tack, vad roligt att höra!
Håller helt med. En sak som jag tidigare tänkt på och som jag kom att tänka på nu när jag läste, är alla rabattkoder som pumpas i sociala medier och delas av influencers som samarbetar med t.ex Ellos och Jotex. Ett exempel på inlägg som jag ser ofta, är i samband med att det blir en ny årstid och låter ungefär såhär – ”Så här på hösten blir jag alltid så sugen på att ända om hemma. Och det behöver inte vara så dyrt, det räcker med att köpa nytt kuddfodral/vas/osv… så blir hemmet som nytt.”
Sen tror jag också, som du skriver, att många förväxlar lycka med ägande och känner prestationsångest kring sina hem. Mycket av det vi ser är ju så perfekt och stylat. Och dom influencers vi följer är framgångsrika och har snygga hem. Är du inte en framgångsrik influencer, utan bara en ”vanlig” person, så kanske du känner dig lite bättre och med framgångsrik/lyckad genom att köpa just den där vasen/kudden/mattan eller vad det nu är. För det är en liten detalj du har råd med.
En annan tanke kring det här med influencers, så får jag en känsla av att många drömmer om att kunna tjäna pengar på sina sociala medier. Och i och med att det inte längre krävs att du har lika många följare, så blir det lättare och tillgängligt för fler. Och då är ju inredning en populär kategori. Och för att ”lyckas” behöver du ha ett fint hem. Så istället för att ditt hem är platsen där du lever, blir det en kuliss som du kan visa upp på sociala medier, så att företag ska vilja samarbeta med dig.
Nu känner jag att det blev mycket kritik riktad mot influencers och självklart ska inte dom beskyllas, eftersom alla har ett eget ansvar för vad man köper och gör. Men samtidigt så påverkas folk lätt av såna inlägg och rycks med i tanken att det ju ”bara” är en liten grej man köper och billigt blev det eftersom du fick 20% rabatt.
Åh, jag håller med om prick vartenda ord. Precis så är det (ang influencers), och precis så tror jag också att det är (ang prestationsångest, kulissbyggen och överkonsumtion). Frågan är hur vi backar bandet, eller vänder skutan rätt igen …
Håller med i varje ord! Och blir så trött både på nära och okända som ska styla om sitt hem i tid och otid för att det är billigt (garderoben lika överfull av billigt och ohållbart som tidigare) och blir allt billigare i takt med att nya aktörer ger sig in i branschen. Jag ifrågasatte nyligen en influencer (oklart om personen ser sig så själv) för ett samarbete med ett slit-och-släng-företag när flödet i vanliga fall består av second hand och genuina allmogemiljöer. Jag tycker att hen förstör sitt varumärke genom detta, men jag fick inte ens ett svar utan blev blockad. Hur ska vi få till en hållbar förändring om alla bara ska ropa hurra så billigt, tur att det finns alternativ för alla! Det går ju inte! Det är ju inte alternativ för någon om vi vill förändra något till det bättre, för just nu är vi ju på väg åt det sämre.
Jag håller helt med, och det blir skevt om vi ska behålla flödet av alldeles för billiga saker av dålig kvalitet för att ”alla ska ha råd” när det ofta är lika billigt (men mycket mer hållbart) att handla secondhand. Låginkomsttagare lever ju ofta redan mycket mer hållbart än de flesta andra, eftersom de håller kostnader nere genom att laga, reparera, handla i säsong och köpa begagnat. Det billiga krimskramset där någon annan (fabriksarbetare, barn, miljön) betalar det verkliga priset ska inte belasta samvetet hos människor med sämre ekonomi. (Och dessutom tror jag att det är främst män med relativt god ekonomi som frossar i det billiga …)
Jättebra skrivet. Hur är det att leva ett liv där man aldrig är nöjd? Och hur länge kommer marmorn i världen att räcka? Det finns mycket att fundera över.
Tack! Och ja, vi har ju allt att vinna på att öva oss i att vara nöjda!