Något som blev väldigt tydligt för mig under det första året med Klimatklubben är att vi måste börja lägga vår ”hållbarhetsenergi” på rätt saker. Vi behöver ju verkligen inte en handfull människor som orkat uppnå total perfektion via till exempel zero waste, plastbantning och självhushåll. Vi behöver många miljarder människor som 1) lever mer hållbart än idag och 2) ser till att göra sin röst hörd så att rätt beslut fattas högre upp i samhället.
Och för att uppnå nr 2 så tror jag inte vi som individer ska satsa på att bli 100% perfekta, utan på att sänka våra utsläpp så mycket vi kan – men sen lägga resterande energi på att förändra samhället.
Fördela energin rätt
I vår bok Gör skillnad har vi med ett så grymt bra citat från en av Klimatklubbens medlemmar, och jag tänker citera henne rakt av:
Faksimil ur boken Gör skillnad! Från klimatångest till handlingskraft (Norstedts 2019).
Är ni med på tänket?
Missförstå mig rätt, det är klart att vi ska ställa om våra egna liv så mycket vi bara kan, genom att till exempel förändra vår kost, handla secondhand och resa med tåg. Men det är oerhört svårt att leva hållbart i ett ohållbart samhälle, så ju mer energi vi också lägger på att förändra systemet omkring oss, desto lättare får vi att ställa om. Win/win!
Att tänka som Agnes ovan gör det faktiskt också lite lättare i vardagen. Att komma ner till 1-2 ton i årliga utsläpp är så gott som hopplöst i Sverige, och det kan ju vara frustrerande att känna att vi inte räcker till. Men om vi börjar i andra änden, och tvingar politiker, företag och vår omgivning att göra det lättare för oss, så slår vi två flugor i en smäll. Och let’s face it, mycket av det vi idag tar för givet, som rösträtt till exempel, var ju inget som uppstod ur tomma intet. Det krävdes individer som engagerade sig. Klimatfrågan är inget undantag, tvärtom.
Vi är inte så hållbara som vi tror
Vi kan inte nöja oss med att göra vissa hållbara val, och sen luta oss tillbaka. Foto: Maria Soxbo
Forskning har dessutom visat att vi tror att vi är mer hållbara än vi är, och att det lägger hinder i vägen för oss när det kommer till vår egen insats:
Ny forskning visar att människor tenderar att överskatta sitt eget miljöengagemang. Vi tror helt enkelt att vi gör mer än andra. Och det kan i sin tur leda till att vi gör mindre än vi skulle kunna.
Vi har alltså en tendens att nöja oss, att liksom känna att vi dragit vårt strå till stacken genom att finslipa våra återvinningsskills eller äta ekologiska grönsaker. Men en personlig omställning är ju en resa som i princip aldrig tar slut, så vi måste ersätta den här falska nöjdheten med en hunger, tänker jag. En hunger, eller ambition, att alltid göra lite mer, utmana sig själv (och andra!) och våga gå utanför vår egen comfort zone.
Ta engagemanget vidare utanför dina fyra väggar
Vad väntar du på? Det finns ett helt samhälle därute att förändra! Foto: Maria Soxbo
Så vad ska vi lägga vår energi på egentligen?
Tänk på dig själv som någon som befinner sig innerst i en cirkel. Runt dig har du din närmaste krets – familj och vänner. Dem kan du påverka genom dina hållbara, individuella val förstås (inspirera att ta tåget, börja laga vego eller handla på loppis till exempel) och genom att sprida kunskap. Men också genom att dra med dem i ett vidare engagemang! Kanske ska ni tillsammans maila ett företag eller en politiker (flera mail är starkare än ett enda), gå med i ett demonstrationståg eller joina ett sammanhang (till exempel Naturskyddsföreningen eller Klimatklubben)?
Utanför den cirkeln har du lite större sammanhang du är en del av. Arbetsplatsen/skolan, kanske en bostadsrättsförening, ett föräldrakooperativ, föräldrar till barn i samma klass och så vidare. De kan du också påverka, genom att föreslå förändringar i rätt riktning för allt från inköp och resor till elavtal och rutiner.
De största ringarna är företagen du handlar varor och tjänster ifrån och politikerna som fattar beslut som berör dig och ditt samhälle, såväl lokalt som nationellt och globalt. De kan verka väääldigt långt borta, men om vi påminner oss om att det faktiskt är människor som styr även där blir det lättare att skicka mailet eller lyfta luren. Medborgarförslag, namninsamlingar, personliga mail, debattartiklar, tips till media – det finns tusen sätt att påverka samhället, och alla funkar bäst om vi är många som sluter upp bakom dem.
Mest output för minst output
Foto: Caroline Solberg
En sak jag också lärt mig under dessa första femton månader med Klimatklubben är att det är oerhört lätt att känna sig överväldigad, att känna att tiden inte räcker till och att, ja, bränna ut sig på kuppen. Forskning visar att 92% (!) av alla som engagerar sig ideellt på något vis känner att de fått ett mer meningsfullt liv, och det skriver ju utan tvekan under på.
Samtidigt gäller det att tänka personlig hållbarhet också, och hushålla med resurserna. Att lägga tid och energi där den gör mest nytta, helt enkelt. Och nej, då är det inte extrem plastbantning som är den bästa vägen att gå, även om det kan vara tillfredsställande. Att en person gör av med 0% plast gör helt enkelt inte lika stor nytta som om en hel nation förbjuder engångsartiklar i plast, så att samtliga invånare gör lite bättre val i vardagen.
Ett långt inlägg, men det här har legat och marinerat i mitt bakhuvud rätt länge och nu ville det ut. Tack, ni som orkade läsa hela vägen, och dela gärna med er av era tankar kring det här! Jag avslutar med ett citat ur vår bok (som för övrigt är pepprad med tips på hur vi kan engagera oss):
Dags att sluta tänka »någon borde göra något«, och istället tänka »någon är nog jag – nu kör vi!«
Vad tänker du efter att läst detta?
Tack för detta otroligt kloka inlägg! Så enormt viktigt att vi rör oss förbi det perfekta och börjar påverka politiken och näringslivet.
Tack, vad roligt att höra! Och ja, så trött på perfektionsjakten i alla aspekter av livet just nu. Det blir väldigt mycket sila mygg och svälja kameler …
Har känt mig så otillräcklig i det sista så det här var precis det jag behövde läsa just i dag, tack!
Men hurra! Hoppas du känner pepp att försöka påverka nu, för jag tror verkligen helt och fullt att varenda individ kan göra skillnad!
Tack för ett klokt inlägg! Jag instämmer helt, och tycker du gör ett fantastiskt jobb! Du är en av de som inspirerar mig mest, och jag tycker du är grym som gör den här omställningen av din blogg/arbete och ex vägrar kompromissa ang företag som inte kör hållbart. Jag är en del av din ”bloggcirkel”(de du påverkar) och för detta i min tur vidare. Tack för all inspo och det jobb du gör!
Åh, vilken peppboost! TACK! Det betyder massor att ni hör av er, och jag hoppas verkligen att det jag skriver här kan ge ringar på vattnet genom er som läser!
Ett steg åt rätt riktning, absolut. Du är vettig och faktabaserad men som gammal loppisräv undrar jag över hur stor inverkan andrahandsmarknaden kan ha? Hade varit intressant med fakta och siffror och prognoser om vad som skulle hände om det blev större och var gränsen går för hur mycket återbruk som potentiellt finns tillgängligt. Detta skrivet i en strävan efter att lägga energin där den gör mest verkan.
Med tanke på att Myrorna tar emot 18 ton möbler och prylar om dagen och Stadsmissionen 30 ton kläder i veckan, så skulle jag säga att i princip allt finns secondhand om vi bara letar lite. Tyvärr är svenskar dåliga på att köpa framför allt kläder secondhand (vi köper 14 kg nya textilier, slänger typ 8 kg, skänker 3,8 kg till secondhand och köper 0,8 kg begagnat – en ekvation som inte går ihop). Skulle också gärna se siffror på vad secondhandmarknaden har för potential, jag tror den är enorm!
Men problemet med andrahandsmarknaden är att dess potential existerar så länge en stor grupp överkonsumerar. Självklart är det bra att köpa begagnat så länge det är så och vissa saker som barnkläder kommer ju alltid att kunna återbrukas. Problemet med kläder överlag tycker jag är att kvalitén är låg, kläder är inte producerade för att hålla. Tänker på exemplet med den där diskborsten som är superhållbar men inte går att köpa för vanligt folk, tror mycket med kläder är på samma sätt. Dyrare, mer slitstarka kläder, en norm med färre kläder per person vill jag verka för. Dessa slitstarka kläder skulle ju också ha större chans att få gå ett andra varv.
Håller helt med dig om det!