Ju mer jag börjar klura på mina egna konsumtionsvanor, desto längre tid tar varje köpbeslut. Jag vänder och vrider, bestämmer mig för att sova på saken, bollar med andra och vänder och vrider lite till innan jag bestämmer mig.
Allt som oftast landar jag förstås i att jag inte behöver något nytt, för det gör jag verkligen inte. Jag har ju haft ett helt liv på mig att samla på mig fler saker än jag rimligtvis behöver, så varför addera ännu mer? Varje ny pryl behöver förvaras, tas om hand, flyttas runt, vårdas, användas. Puh.
Foto: Pressbilder från IKEA
Men så kommer det ju då och då behov som är förknippade med det mer hållbara livet. Som att min stavmixer verkar ha gått sönder, och den är ju den perfekta lösningen för att snabbt kunna göra soppa på ledsna grönsaker som riskerar att svinnas bort annars till exempel. Att reparera småelsgrejer är inte det lättaste, och en stavmixer är inget jag vill hyra vid behov eftersom det kan bli ganska ofta.
Eller torkställningen jag hade velat ha för att kunna hängtorka vissa plagg istället för att torktumla dem, för att spara på både plagget och elen. Inte den enklaste grejen att hitta på loppis, även om det säkert inte är omöjligt.
Och så vidare. Och då kommer frågan – hur ska vi ställa oss till nykonsumtion av produkter som hjälper oss att leva mer hållbart? Om en torkställning på sikt gör att mina kläder håller längre och slipper ersättas på grund av slitage kanske det är ett rimligt nyköp?
Många företag ser ju just nu vår lust efter att leva så hållbart som möjligt, och som en del i deras egen omställning utökas kanske sortimentet med just produkter för reparation, skötsel och liknande. Som IKEAs kollektion Borstad ovan, med diverse textilvårdspryttlar.
Är det bra att vi påminns om att vi kan ta hand om våra saker istället för att slita ut dem och köpa nytt genom att stora aktörer lyfter det i sin marknadsföring? Eller lockas vi bara att köpa saker vi inte kommer att använda (eller uppgradera/byta ut borstar och liknande vi redan har)? Är vi kapabla att se en annons för snyggdesignade klädborstar och sedan dra slutsatsen att det vore en god idé att äga en – och lägga in en bevakning på Tradera?
Jag har inte svaren, men hela frågan intresserar mig. Jag tycker ju själv att det är lätt att känna att det vore roligare att sopa golvet med en snygg sopborste som till och med kan få stå framme, eller att hela klädvårdsrutinen skulle kännas mer lockande med bra, fräscha grejer.
Men måste allting bli en estetisk materialsport där varje tillbehör är top notch och instagramkompatibelt? Eller kan vi lära oss att skilja behov-behov (en klädborste behövs, vilken som helst duger) från begär-behov (en snygg klädborste vore kul och bra)?
Vad säger ni?
När man faktiskt behöver sopborste etc behöver det ju finnas någonstans att köpa och gärna utan plast. Och sopborste har jag nog inte sett på loppis. Men med dagens konsumtionsvanor tror jag det är stor risk att folk köper bara för att byta ut redan befintliga saker speciellt om det är ”hållbara” produkter. Trots att det är bättre att behålla sin gamla sopborste i plast än att köpa ny i trä.
Precis så, den risken tror jag också finns. Sen kan man förstås se det så att om man har en så pass fin sopborste att den kan stå framme kanske man använder den istället för att ständigt dra fram dammsugaren som drar el, så eventuellt finns det en vinst i vardagsvanemönstret. Men ja, det gäller att skilja på behov och begär, som alltid.
Men instagramkompatibelt är väl ändå en ickefråga för majoriteten även om några av oss nog kan vara mer infångade i sådana automatsysslor.. Klart snyggborste helst införskaffas på något genomtänkt sätt.. när den gamla är uttjänt. Men kära nån.. glöm för all del inte bort andra viktiga saker.. som att visuella intryck är viktiga, också, i en mer djupare mening . Exv. är växtlighet och natur i sig en välgörande kraft för hälsa och återhämtning, i motsats till en fyrkantig, ful och larmig gatuvy (finns vetenskapliga belägg för det där). Det är därmed heller inte totalt betydelselöst hur det ser ut där hemma.. dvs vad vi omger oss med och som får plats i vårt synfält i den allra närmaste vardagen. Varför inte bara enkelt fundera ett steg till över hur ordna rutiner för att ställa undan störande saker.. läs fula saker som fulborsten och grälla tvättmedel., sånt. Tja, bara en sån enkel sak.. en fundering.
”Instagramkompatibelt” var mer en metafor för vår fixering vid att allt (förpackningar, verktyg, elektronik osv osv) ska vara så snygga att de kan finnas framme. Jag håller så klart helt med om att vi behöver visuella intryck för att må bra, jag startade ju trots allt den här bloggen för 12 år sen för att jag hade ett stort intresse för hur vi inreder våra hem. Men det kanske snarare kan handla om färgval, konst, att välja de möbler vi inreder med omsorgsfullt osv. Mattpiskare, elvisp, klädnypor, etc kanske faktiskt duger i ful, ärvd version eller som lite skavd och begagnad. Jag ville mest belysa att det finns en hållbarhetsfälla här, i att vi lite luras att tro att vi kommer att leva mer hållbart om vi köper prylarna som säga göra jobbet. Ibland kanske det faktiskt är en bra idé att köpa en viss grej som löser ett hållbarhetsproblem, men oftast går det nog att hitta en mer hållbar lösning än att köpa nytt. Och precis som du säger är det ju i så fall bättre att fixa fiffig förvaring för allt praktiskt-men-fult. Dock kommer ju nästa fälla som ett brev på posten också, för snygga förvaringsboxar, möbler och andra organiseringsprodukter finns det ju OCKSÅ en uppsjö av…