Igår höll jag ett webinar om hållbar inredning, där jag pratade ganska mycket om normer och hur de styr oss. Någon av åhörarna kommenterade i chattfältet att det ju är för sorgligt att vi inte kan tänka själva – och jag håller ju förstås med. Men samtidigt – normer är inte bara av ondo.
Normer är liksom ett slags samhällskontrakt, en underförstådd samling ramar för hur vi ska bete oss för att fungera ihop. Att vi ber om ursäkt om vi råkar knuffa till någon, att vi hälsar på varandra när vi ses, att vi reser oss på bussen om någon som behöver sitta kliver på, att vi hjälper till när någon med barnvagn fastnar på trottoarkanten.
Alla gör det inte förstås, men de flesta göra det – och vi tittar lite snett på de som bryter mot ”trevlighetsnormerna”.
Foto: Linus Mimietz
Många normer är alltså väldigt bra, och här tillkommer förstås nya med jämna mellanrum. En ny norm är ju att inte ställa sig för nära någon annan i en kö, till exempel. Vissa normer har förskjutits, som till exempel rökning (från utbrett och glamouröst till totalt oglammigt, ofta förbjudet och inte särskilt attraktivt).
Andra normer håller sig kvar, men förtjänar att bli ifrågasatta. Och det är de normerna vi behöver hjälpas åt att rucka på. Ju snabbare vi kan putta normer i rätt riktning, desto enklare blir det att leva hållbart – eftersom vi följer (den nya) normen. Win/win!
Nyköpsnormen
Fin stol och fint bord. Som andra suttit på/vid innan dig. Foto: Alla Hetman
”Vi behöver en ny soffa”. Inte ”en soffa”, utan ”en ny soffa”. Här kan vi också diskutera ”behöver” vs ”villhöver”, men om nu den gamla soffan faktiskt gått sönder – då behöver vi en soffa, kort och gott. Det finns inget som säger att den måste vara nyproducerad, eller hur?
Men normen är faktiskt att köpa nytt. Att klicka hem, att montera ihop, att vara den allra första användaren av något. Den gamla soffan läggs säkert ut på Blocket (för det är ju ett smidigt sätt att bli av med något på), men någon måste ju vara den som köper soffor på Blocket.
Så kan du bidra till normförskjutning:
Berätta stolt om dina begagnadeköp! Använd ord som ”preälskad” eller ”nygammal” (gammal, men ny för dig), lyft fördelarna och inspirera andra att utforska secondhandmarknaden istället för att reflexmässigt tänka nytt.
Elnormen
Hur många ljuspunkter ska en ljuspunkt bestå av? Och varför ska de lysa när ingen behöver ljuset? Foto: Jean Philippe Delberghe
Lampor tända i varje rum, så att … det ser trevligare ut utifrån? För det kan ju knappast vara något annat skäl, eftersom vi inte får det mysigare i vardagsrummet av att ha det tänt i sovrummet. Lägg därtill den gamla sanningen om ”5-8 ljuspunkter per rum”, och plötsligt är det rätt många lampor som lyser. Bor vi i villa kan vi addera diverse fasadbelysning, punktbelysning på träd och buskar, spottar i stenläggningen och ljusslingor i träden.
Ja, det finns en poäng att inte bara ha en trist taklampa per rum så klart, men låt oss tända de lampor vi behöver och släcka övriga? Och sätt timers på julbelysningen, den behöver inte stå tänd dygnet runt.
Så kan du bidra till normförskjutning:
Släck! Hehe. Låt förbipasserande se vilket rum du befinner dig i, snarare än att ge intrycket av fullt hus.
Renoveringsnormen
Ett kök i din smak – eller inte. Renoveringsbehov har det i alla fall inte. Foto: Charles Deluvio
En flytt till ett nytt hem innebär nästan alltid en renovering av något slag. Ibland av nödvändighet, som att åtgärda fuktskador. Men väldigt ofta av estetiska skäl också. Kök som bara har 8-10 år på nacken rivs ut och kastas, för att kökstrendvindarna vänt eller designen inte är de nya ägarnas personliga stil.
Renoveringsnormen innebär också att vi betar av rum efter rum. När köket är gjort kanske det blir en mellanlandning i något enklare rum, men förr eller senare är det badrummets tur. Och när vi gått varvet runt? Ja, antingen flyttar vi (se Bostadskarriärsnormen) eller så börjar vi om igen.
Så kan du bidra till normförskjutning:
Först och främst genom att inte helrenovera utan anledning förstås. Men också genom att slå ett slag för bevarandet, att framhäva originaldetaljer, att upcycla snarare än att ersätta och att tänka ”good enough”. Om du avskyr köket i ditt nya hem kanske du kan lacka om luckorna och byta handtag, men behålla köket?
Tänk också på att inte alltid fråga vänner som ska flytta om det är ”mycket som måste göras” i deras nya hem. Om de inte tänkt tanken själva så planterar du renoveringsnormen i huvudet på dem.
Förändringsnormen
Estrid Ericssons hem. Perfekt som det är. Foto: Svenskt tenn
Visst är det intressant att många av de hem vi ständigt hyllar är hem som inte förändras? Carl Larsson-gården, Ellen Keys Strand. Vi njuter av att de är bevarade, att de inte berörs av kortlivade trender utan får behålla sitt personliga uttryck. Att tänka likadant hemma verkar däremot svårare. När det gått ett antal år är det enligt normen ”dags” att förnya, uppdatera, fräscha upp.
Att ett hem förändras för att livet förändras – barn föds, blir större, flyttar hemifrån – är ju inga konstigheter. Men att förändra för att det visst är dags för en förändring känns ju lite märkligt.
Så kan du bidra till normförskjutning:
Öva på att vara nöjd! Se ditt hem som en spegling av ditt (och familjens liv), där kökstapeten kanske är ett minne från tiden innan barn och repan i golvet är livets patina och en souvenir från en glad fest. Ett hem växer fram organiskt under en livstid, istället för att ömsa skinn helt och hållet gång på gång.
Prata gärna i positiva ordalag om att ni trivs och om det du älskar med ditt hem. Undvik att lägga in ursäkter av typen ”vi gillar det fast det inte är trendigt” eller värderingar av typen ”vi borde nog renovera, men”. Om någon berömmer ditt hem, säg bara ”tack”!
Bostadskarriärsnormen
Vilken adress är fin nog? Foto: Mårten Björk
Att vilja ta steget från andrahandsboende till förstahandskontrakt eller att äga sitt hem är ju inte konstigt, men att se på ett husköp för miljoner som ett ”bra förstahus” tycker jag vi kan ifrågasätta.
Det skiljer sig förstås åt beroende på var i landet det är, men åtminstone i storstad förväntas de flesta göra någon typ av bostadskarriär genom att köpa, kanske renovera upp, sälja med vinst och köpa något större, finare och bättre. Gång på gång.
På samma sätt förväntas vi flytta till större om vi får barn, som om en bebis tar så mycket plats. Och två barn – ja, då är det nog dags för villa, eller åtminstone radhus?
Så kan du bidra till normförskjutning:
Stå emot omgivningens förväntningar, och följ magkänslan. Om ni trivs där ni bor, bo kvar! Om det är viktigare för er att inte betala mer för ert boende än ni redan gör, bo kvar! För pepp, argument och ett inspirerande exempel: Läs detta inlägg av Volang-Linda!
Har ni fler exempel på ohållbara bostadsnormer? Eller knep för att hantera dem?
Jag bor i hyresrätt och förstår faktiskt inte varför det är förståeligt att köpa bostadsrätt? Jag lever ju mitt liv precis som de som bor i bostadsrätt. Det är ingen skillnad på våra vardagar vad jag kan se. Bara det är jag inte kan renovera. Eller behöver renovera! Det är rätt skönt att slippa! Så får man göra så fint det går!
Ett tips är att inreda med möbler som ska vara för livet. Begagnade så klart. Och sen ha ytor där maj kan förändra – dvs många små stillebenplatser där man kan byta ut ljusstakar, blommor (t ex nyponkvistar) osv, allt köpt på second. Berättar alltid för alla som beundrar något att det är andrahand!
Obs. Förstod att du inte sa att man måste ha bostadsrätt – menade att normen är så! Tycker att du är så himla vettig! Kanske vettigast av alla bloggar jag läser. Har börjar bli så oerhört deprimerad när jag läser om personer som ska byta soffa, köksbord, soffbord, matta för miljonte gången… eller som renoverar och målar och sen flyttar efter ett halvår.
Det förstod jag! Och tack, så fint skrivet! Jag håller med, hyresrätt är bekvämt och kanske också fiffigt just för att vi inte lockas att renovera i onödan. Problemet i städer som Stockholm är ju att det är hopplöst svårt att få tag på ett förstahandskontrakt, det kan krävas 15 år i bostadskö. Så här handlar det nog snarare om det än att man ”måste” bo i bostadsrätt. Men – när man väl är inne i borättssvängen, DÅ är det nog lätt att påverkas av bostadskarriärsnormen, eftersom de flesta bostadsrätter här ökar i värde.
Intressant inlägg! Här kommer några av mina reflektioner.
1. Jag tänker att meningen ”vi behöver ny soffa” inte alls måste betyda fabriksny utan ny för mig. Så hade jag uttryckt mig oavsett om jag hade syftat på ny eller begagnad möbel. Men, med det sagt, kan det ju vara bra att påtala för andra som kanske inte tänker likadant.
2. Håller med Moa ovan om att det finns många fördelar med att bo i hyresrätt, bla att man får bli duktig på att göra fint hemma utan att renovera. Många många bor så hela sitt liv och fastnar verkligen inte i någon norm om att renovera, så det är nog främst ett storstadsfenomen där möjligheterna till sk bostadskarriär diskuteras mycket.
3. Boendenormen upplever jag framförallt handlar om att bo i hus när man fått barn. Så tydligt nu när vi är småbarnsföräldrar och kompisarna köper hus i ytterområden (eller ännu längre bort) och husletande är samtalet nummer ett bland föräldrar på lekplatsen. Själva vill vi ha nära till våra jobb, till restauranger och nöjesutbud och till bra lokaltrafik. Att vara ute i naturen har vi ändå mest tid till på helgerna och då är det enkelt att lämna stan…
Hej Lina, tack!
1. Ja, absolut – så är det för mig med. Men den stora massan handlar ju fortfarande inte begagnat, vilket gör att vi kanske borde använda andra ord om målet är att förskjuta normen? När alla är med på tåget spelar begreppen mindre roll, men just nu kanske vi bara förstärker nyköpsnormen genom att kalla allt (oavsett nytt eller gammalt) för ”ny”? =)
2. Håller helt med! Men som jag skrev som svar till en annan kommentar så är det ju på många orter supersvårt att få ett hyreskontrakt tyvärr (eftersom många hyresrätter ombildats till bostadsrätter). Så det är inte bara ”karriärshunger” som orsakat normen, utan också samhällets spelregler i storstaden som puttat oss i en ohållbar riktning tyvärr. Absolut är det ett storstadsfenomen däremot!
3. Jag håller med, det hänger verkligen ihop! Själv gjorde jag tvärtom, vi bodde i hus i många år innan barnen kom – eftersom vi tyckte att vi fick så mycket mer för pengarna (i Stockholmstrakten) om vi flyttade ut en bit. För samma pengar som en liten lägenhet fick vi hus och trädgård, och då kändes det vettigt. Sen är jag glad att vi har detta nu när vi har barn – men jag förstår verkligen att det inte är för alla. =)
En fråga kring det där med att släcka lamporna, är det inte så att livslängden på led-lampor beror främst på hur många gånger de tänds Och släcks, inte hur länge de är tända? Jag tänker att det går åt mer resurser att tillverka nya lampor än energin de drar när de är tända. Någon som vet?
Åh, intressant synpunkt! Det låter ju lite som att det då skulle funka att ha dem på dygnet runt iofs (dvs att tända dem en gång och sen aldrig släcka dem för att inte påverka livslängden), och det kan ju knappast stämma. Men kanske går det en magisk gräns någonstans?
Bra att du skrev om soffan… vi vill ha en ny modern soffa.. fast egentligen vill jag ha det för att att kommenterar våran gamla soffa. Visst den är den nedsutten…en dragkedja är paj, men inget som märks. Borde gå att puffa upp med vad eller liknande? Sen är jag rädd för vägglöss vid köp av begagnad..men alltså den soffan jag vill ha är ju modern och skulle jag hitta den jag tycker är fin är den inte gammal ..i landsproblem…