Efter att #klimatfrukost blivit i princip omöjligt att genomföra på grund av Covid-restriktioner så har #klimatlunch seglat upp som ett nytt favoritmoment på jobbet! I samarbete med LRF, alltså Lantbrukarnas riksförbund, har jag och Emma fått forma två digitala lunchsamtal om mat, där det första – Framtidens mat – ägde rum igår.
Konceptet är detsamma som för våra frukostar – en klok, vältalig expertpanel reder ut ett högaktuellt ämne och delar med sig av sin kunskap till både oss och publiken.
Vad kommer vi att äta i framtiden? Foto: Taisiia Shestopal
Våra huvudfunderingar handlade om framtidens mat – vad ska vi äta? Hur ska den maten produceras på ett hållbart sätt? Vem ska (vilja) producera den? Och hur ska vi nå dit?
Vi hade dessutom samlat in era tankar och frågor via instagram och så rasade det dessutom in fler via chatten under lunchen. Tiden räckte absolut inte till, vi hann med ungefär hälften, och som Emma sa hade det varit optimalt med ett 24-timmarslive för att hinna vrida och vända på varje sten när det gäller vår framtida matproduktion.
Men – vi har som tur är en lunch till på oss, och den kan du anmäla dig till redan nu! 9 december kl 12–13 snackar vi om Den goda maten, alltså konsumentperspektivet och hur vi individer ska agera för att bidra till hållbar mat.
Foto: Tania Malrechauffe
Tillbaka till framtidens mat då! I vår panel Jens Berggren, hållbarhetschef på LRF, Louise Karlberg, avdelningschef skog & jordbruk på Naturskyddsföreningen och Peter Borring, ekologisk och konventionell bonde från Östergötland.
Vi skulle också ha haft med oss Pernilla Tidåker, som är lärare och forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, men hon tvingades ställa in i sista stund på grund av sjukdom.
Hela samtalet kan du också faktiskt se i efterhand (gör det, så mycket intressant som sas!), men för dig som inte hinner just nu kommer här vad jag själv tog med mig från samtalet:
Matfrågan är otroligt komplex
Det är lätt att tro att bara vi ställer om allt lantbruk till ekologiskt, slutar äta kött och slutar kasta mat så är ”matpucken” i klimatfrågan löst. Men nej, så enkelt är det verkligen inte.
Med i ekvationen ska också allt från odlingsförutsättningar, växtföljder och klimatanpassningar till volymproduktion och efterfrågan. Om inte människor efterfrågar de klimatsmarta grödorna blir de inte ekonomiskt hållbara för lantbrukarna.
Och om lantbrukarna inte kan försörja sig – eller om maten blir för dyr – så går det inte heller att styra om efterfrågan på det bonden Peter kallade ”importerad skitmat” till närodlad, bra mat.
Foto: Jan Antonin
Dessutom kan lantbrukaren inte alltid ens styra vad det hen odlar faktiskt går till idag. Samma gröda kan bli mat till människor, foder till djur eller biobränsle, och i dagens system ligger det ofta utanför bondens kontroll.
Och! Som om inte det räckte ska vi dessutom bort från fossilberoendet (där traktorn till exempel blir viktigare för den ekologiske bonden som behöver bearbeta ogräset mekaniskt istället för med bekämpningsmedel), bevara den biologiska mångfalden samtidigt som vi ska dra ner på köttet (= betesdjur) och locka nya generationer att våga satsa på lantbruk.
Komplext? Ja, minst sagt.
Hur blir maten både rättvis och hållbar?
Vem kommer att ha råd att äta den bästa maten? Foto: Markus Spiske
Louise från Naturskyddsföreningen var inne på att vi måste prata mer rättvisa när vi pratar om matfrågan:
Vem ska ha rätt att äta sund och hållbar mat? Vem ska ha råd att köpa bra mat? Det får inte bli så att vi bara producerar mat till en liten grupp som har råd att köpa bra mat. Den här frågan kommer att bli rätt het framgent, och den får vi inte tappa.
Samtidigt berättade Peter Borring, som idag odlar konventionellt på 2/3-delar av sin mark och ekologiskt på 1/3-del, att han började ställa om till ekologisk odling för att det var ett av få sätt som han själv kunde höja värdet på sina produkter och lättare kunna försörja sig.
Vilka är människorna som ska förse oss andra med framtidens hållbara mat? Foto: Warren Wong
Jens på LRF berättade att en svensk bonde lämnar lantbruket var åttonde timme, dygnet runt. Tre bönder om dagen ger upp, för att ekvationen inte går ihop.
Samtidigt bedömer EU att i delar av södra Europa kommer markpriserna att störtdyka med över 80% i spåren av klimatförändringarna, för att de bedöms bli omöjliga att producera mat på. I Spanien till exempel, där många av grönsakerna vi äter nu produceras. Då blir Sveriges jordbruksmark än viktigare, och vi behöver människor som vågar satsa på lantbruket.
Mat som en del av hela livet
Guldgula rapsfält. Foto: Ivan Bandura
Det är lätt också att vi tänker i silos – att mat är mat, kläder är kläder och bränsle är bränsle. Men samma gröda kan ju användas till olika saker. Jens på LRF visade upp sitt mobilskal, tillverkat av pressrester från linoljeproduktion. Lin kan både bli kläder, goda frön att strö över frukosten och fossilplastsersättare.
På samma sätt används ungefär 20% av vetet som odlas till människomat, 70% blir foder till djur (som i sin tur blir mat) och 10% som är av för dålig kvalitet för att ätas av någon blir till exempel biobränsle eller bioplast.
Ser vi på matproduktionen som en del av en helhet, kanske det också blir lättare att förstå hur viktiga lantbruken är för ett hållbart liv efter omställningen.
Vi kommer att förändra våra matvanor
Betande djur behövs för den biologiska mångfalden – samtidigt som vi måste minska köttkonsumtionen. Foto: Stijn te Strake
Vad vi ska äta kom förstås också upp, och Louise på Naturskyddsföreningen bekräftade att forskarna är eniga – vi måste äta upp till 80–90% mindre kött än idag. Samtidigt lyfte hon hur otroligt viktiga betande djur är för den biologiska mångfalden, och bonden Peter adderade att djur också är extra viktiga för ekologiska odlingar.
Det kött vi väljer att äta måste vara så bra som möjligt, ekologiskt naturbeteskött allra helst. Men då är vi där igen – hur ska alla ha råd med det?
Baljväxter, nötter och grönsaker blir extra viktiga när stora delar att köttkonsumtionen ska fasas ut, och då gäller det att skapa hållbar produktion där istället – så att inte till exempel nötterna kräver så mycket vatten att vi skapar andra problem istället (som till exempel hänt i Kalifornien).
Mina tankar
Det jag tar med mig från samtalet är också att jag behöver se min egen roll. Jag är storstadsbo från privilegierad medelklass, jag behöver inte fundera var nästa mål mat kommer ifrån och jag behöver inte producera min mat själv.
Foto: Glenn Carstens Peters
Just därför måste jag förstås se till att bli en medveten slutkonsument, på alla sätt – genom att skapa efterfrågan på rätt typ av produkter, att ta hand om den mat jag köper så att allt slit som ligger bakom inte svinnas bort och genom att ständigt lära mig mer.
Jag tar med mig det Peter också mailade i efterhand:
Naturvårdsverkets PRINCE-rapport från 2018 är väldigt tydlig med att den största delen av den negativa klimat- och miljöpåverkan i alla parametrar från svenskens matkonsumtion kommer från andelen som är importerad, så det är direkt action för ökad hållbarhet för varje tugga importerad mat som kan minskas!
Det här blev världens längsta blogginlägg, men det är ett så vansinnigt viktigt ämne. Så se gärna hela samtalet om ni har en timme och en kvart över, för ju fler som får helhetsbilden klar för sig, desto fler kan vara med och påverka där det behövs.
Dela gärna med dig av dina tankar kring detta i kommentarsfältet!
Signa upp dig på nästa lunch!
Dags att fokusera på individen! Foto: Ksenia Makagonova
Nästa onsdag kl 12.00 kommer alltså den andra delen av denna digitala klimatlunch, när vi ska prata om Den goda maten. Då blir det konsument- och individperspektiv, och vi ska prata mer om hur vi faktiskt kan bli hållbara matkonsumenter på riktigt. I panelen sitter återigen Jens Berggren från LRF, men denna gång får han sällskap av Madeleine van der Veer från WWF och kocken Paul Svensson!
Vi har totalt plats för 100 i publiken, så hugg en plats redan nu!
Pingback:Framtidens mat – vad äter vi, hur produceras maten och vad är utmaningarna (och lösningen) - Emmasundh.com
Tror rättvisefråga, om vem som har råd att köpa denna fina ekologiska närproducerade mat är bland det mest avgörande. Så länge de som inte tillhör den privilegierade medelklassen och sas ”uppåt” – vidriga uttryck hög samhällsklass, låg samhällklass, ”adel, präster, borgare och bönder” där alla för ren överlevnad är beroende av det bonden producerar- nåja så länge de som alltid måste vända på slantarna inte kan köpa vad ni här väljer att kalla bra mat utan faktiskt måste köpa och äta det som ganska drygt kallas ”importerad skitmat” så kommer detta problem knappast att kunna lösas. Jag vet inte om jag vill se den frukt och den kakao som min familj odlar för export i hemlandet som ”skitmat”. Vi odlar ekologiskt och fairtrade och ett flertal familjer försörjer sig genom detta. De blir inte rika, vår familj blir inte heller rik men i vår del av världen vet vi att ”JUST ENOUGH IS PLENTY”. Och det är dit jag tror att så måga som möjligt behöver komma. Inte bara vilja tjäna mer och ha mer och tro att mer pengar kan lösa problemen. För de allra fattigaste är det väl så naturligtvis. Och de är för många i vår värld. Så många som lever bokstavligen ur hand i mun, där ett dagligt mål mat är lyx, även om det bara är fufu (kassava/majspudding) eller ris med nån liten grönsakssås. Här talar man om mattrender. DEt är bland det mest motbjudande jag vet. Visar så starkt hur oerhört långt från majoritetens verklighet ni lever i Sverige. Mat är en gåva för ren skäröverlevnad. Jag tror att en rejäl omfördeelning av de resurser som finns är enda vägen att gå. Och det kräver att alla ni superpriveligerade medelklassmänniskor i Väst/Sverige verkligen väljer att leva MYCKET enklare än ni gör nu. Ni tror att det ni kallar livskvalitet kan köpas för pengar. Ny lägenhet i gammalt hus (som ni renoverar när ni flyttar in så att den uppfyller era smakpreferenser samt senaste trenden, även att renovera klimatsmart är onödingt om bostaden är funktionsduglig) och sedan också ett annat gammalt hus på Gotland eller i Österlen eller Skärgården tex. Som också renoveras till vanvett. Detta i ett samhälle där klyftorna mellan den privilegierade medeklassen och undersköterskan och hennes familj har ökat markant bara sedan jag kom till Sverige för knappt 20 år sedan. JUST ENOUGH IS PLENTY… och ni har såååå himla mycket mer än ni verkligen behöver. Och när ni sedan ska vara sk ”minimalister” eller leva sk ”zero waste” så är det en estetik, en lyxestetik där det ”minimala” är så exklusivt och dyrbart som möjligt och för att leva ”zero waste” återanvänder ni inte en plastbytta som innehållit smörgåsmargarin utan köper en ny glasbytta av en designer med stort namn. Ni är så vana vid ert överflöd (som är en av de stora orsakerna till klimatkrisen och till orättvisorna i världen) att ni inte ens kan greppa vad ni egentligen verkligen behöver utan girighet och begär på sååå mycket mer än det verkligt nödvändiga sätter ramarna för detta. Börja leva enkelt på riktigt, ge av ditt överflöd till de som inte har något alls i världen, ge de fattiga chansen att överleva, utbilda sig och bygga upp hållbara liv. Tala inte om att den sk ”Tredje Världen ” (antar att Sverige tillhör den Första Världen) har överbefolkning etc. Det är inte hos oss problemen ligger, ty vi har nog med att bara överleva i stor utsträckning. Vi vet att just enough is plenty och även om vi orskakar klimatproblem så beror det på vår fattigdom, inte på vårt överflöd. Tänker att era samtal är väldigt artificiella sas, de är konstruerade. Lev som ni ösnkar att världen skulle vara. Prata är bra, men verklig förändring är bättre. Ni tillhör dem som kan ”gå ner i levnadsstandard” utan att behöva bo i ett skjul, utan att behöva gå i trasor, utan att behöva äta ”importerad skitmat”…De många fattiga miljonerna av medmänniskor i världen har inget annat val än skitmaten (om de alls finns mat just i dag), skitkläderna redan i trasor, skjulet att bo i, inga renoveringsdrömmar och ”sommarställen” för dem, inga mattrender, klädtrender etc, bara överlevnad. Bara mat för idag eller förhoppningsvis i morgon…och nu under pandemin tiotusen gånger värre på många ställen. Visst gör ni viktiga saker för att öka medvetenheten om problemen men innan ni väljer att leva verkligt enkelt och använda ert öveflöd inte till er själva utan där det bäst behövs så är ni tomma tunnor som skramlar. Solidaritet med de fattiga på riktigt är vad som kan förbättra denna utslitna planet och allt liv på den. De fattiga i ”Tredje Världen” och de mindre bemedlade i ert eget land alla dem som producerar importerad ”skitmat” och som äter den för att ingen av dem har något val.
Hej Manda,
Tack för din långa kommentar. Jag håller med dig om mycket – och det skriver jag ju också, att mat inte får bli mer av en klassfråga än det redan är. Och samtidigt är det ett problem på många sätt att maten är för billig. Den som producerar mat måste också få rimligt betalt för sitt arbete. Men i den diskussionen pratar jag förstås bara om svenska förhållanden, där den absoluta majoriteten kan sätta mat på bordet varje dag. Inte om länder där majoriteten svälter. Även om allt förstås hänger ihop på vissa sätt, så måste vi kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt också och prata om hur svenska bönder ska kunna försörja sig, hur Sverige ska kunna öka sin självförsörjningsgrad och hur vi ska kunna bekämpa klimatförändringarna genom att äta mer vego och närodlat och minska matsvinnet – utan att för den skull förminska svältkatastrofer som sker på andra platser i världen.
När Peter nämnde ”importerad skitmat” så pratade han inte om kakao och andra grödor som vi inte ens har i Sverige, och definitivt inte om ekologiska och fair trade-märkta sådana. Utan snarare om importerat, billigt kött från tex Brasilien som framställts på soja som i sin tur orsakar regnskogsskövling till exempel. All importerad mat är naturligtvis inte ”skitmat”, men där det utländska, ickehållbart producerade alternativet blir mycket billigare än det svenska, hållbart producerade så har vi ju ett problem. Och det slår ju också mot de importerade, hållbara alternativen – finns det importerad, risigt producerad kakao som kostar en bråkdel av vad importerad, ekologisk kakao kostar så kommer det att ju att drabba de bra producenterna också. Att Peter överhuvudtaget omnämnde det som ”skitmat” var ju också just för att betona rättvisefrågan, att det inte får bli så att enbart de med pengar har råd att köpa bra, näringsrik och hållbar mat. Så både han och jag håller helt med dig om att klassfrågan och rättvisan är en nyckel i detta.
Du kommer in på väldigt många andra saker som inte rör mat också, och där nöjer jag mig med att säga att jag håller med dig om att ett enklare liv är framtiden på väldigt många sätt. Däremot tror jag inte vi kommer någonstans med att skuldbelägga åt alla håll. Jag vet inte riktigt vilka du inkluderar i ”ni”, men varken svenskar generellt eller svenskar i medelklassen är en helt homogen grupp. Det finns svenskar som lever ett enkelt liv, det finns svenskar som lever ett rikt liv men på ett hållbart sätt och det finns svenskar som lever långt över planetens gränser och inte lägger två strån i kors för att förändra det. Jag tror mer på morötter än piskor, och att vi ska lyfta problemen men också inspirera med lösningar, snarare än att skamma. Även den som inte bryr sig idag kan förändra sig i morgon om det finns tillräckligt med incitament för det.
Jag håller inte heller med om att lösningen är att alla ska ”leva verkligt enkelt” innan de får uttala sig, för då blir det nästan alldeles tyst. Vi behöver inte en handfull personer som lever helt perfekt, vi behöver miljarder människor som engagerar sig och som försöker leva mer hållbart – oavsett om de lyckas eller ej. Så om du inkluderade mig i de tomma tunnorna som skramlar så får jag ta den smällen. Jag lever inte helt perfekt idag (och frågan är om jag någonsin kommer att lyckas göra det så länge det svenska samhället är så ohållbart som det är). Men jag kommer definitivt att fortsätta prata omställning, utsläppsminskningar och hållbarhet ändå. Och varje röst som lyfter dessa frågor är ett steg i rätt riktning, vilket innebär att jag kommer att uppmuntra dem att fortsätta istället för att leta fel hos dem. Jag tror vi alla vinner på det i längden.
Ingen tänker att man ska tiga om man inte lever som man lär. Då vore det sannerligen tyst. Men att leva av att predika om klimatkrisen (vilket ni delvis gör om jag förstår saken rätt, genom reklam, publikationer etc) och sedan själv bidra till problemet genom att inte vilja förändra ert liv så att det verkligen märks. Märks för er själv och er familj och för Moder Jord är inte respektabelt. Ni vill inte göra förändringar som kostar på er levndadstandar, som kostar på er komfort eller sådana saker. Ni vill ha stort hem (två hem, ett för sommar och ett för andra tider på året). Ni vill ha så mycket som ni rent faktiskt inte behöver och samtidigt svälter männiksor i världen, de får ingen utbildning etc. Matfrågan är ingalunda något som är avskuret från den stora frågan om fattigdomen. Utan man dör människorna. Utan bra mat blir de svaga, lätt sjuka, trötta etc. Allt detta om klimat och mat handlar om fördelningen i världen av de resurser som finns. De stora resurserna finns i ”Tredje Världen” varför är det då där de fattigaste finns? Jo FÖR ATT NI VITA VÄSTERLÄNNINGAR ANSÅG ER BERÄTTIGADE ATT STJÄLA PRECIS VILKA DELAR AV VÄRLDEN NI HADE LUST TILL. Sedan påstod ni att de var ”the white mans burden” att göra detta. Än i dag lider större delen av tex Africa av kolonialtidens konsekvenser (om detta kan ni läsa om ni vill veta). Enorma arealer med tex mineralgruvor , plantager etc ägs ännu av vita från Väst. Om ni inte kan se sammanhangen kommer ni aldrig kunna åstadkomma verklig förändring, vare sig i ert eget livsstil eller i stora sammanhanget. Det dåliga skitköttet från Brasil är en del i fattigdomen. Som ni medverkar till genom ert överflödsliv. Även om ni är vegetarian. Skitkakao från odlingar där allt görs på dåligt sätt är också en frukt av fattigdomen. Om ni verkligen håller med så förändra ert liv. Ge av ert stora överflöd till de fattiga mödrarna som bor i skjul i kåkstäder över hela världen. Sälj ett av era hus. Investera i ett projekt som hands on lyfter människor ut fattigdomen så kommer ni att bidra till något som verkligen är meningsfullt, gör skillnad i generationer och räddar människorliv. Och ger bra resutat för klimatet på kort sikt och lång sikt. Allt hänger samman. Ert privilegierade liv hindrar er att se helheten. Men med vilja och kunskap kan även era ögon öppnas. Ni försvarar er mot det jag skrev (delvis i alla fall och avfärdar resten genom att ”hålla med” men det här inte hit resonemang) vilket är intressant och talande. Vågar ni fundera på varför ni går i försvar???
Min erfarenhet är att många gärna försvarar sig eller sätter ett ämne åt sidan (det hör egentligen inte hit…) när de inte vill befatta sig med det på allvar. Ni vill enligt vad ni själv säger ovan inte gå ner i levdandsstandard, ni vill att rättviseaspekten i detta på något magisk sätt skall förändras så de som även i Sverige har problem att sätta mat på bordet, och de många som inte kan sätta fin, närodlad mat på på bordet skall kunna få pengar till detta utan att ni själv gör något för detta alls. Dessa pengar som de fattiga skall odla fairtrade för och som skall skapa ett klimat-hållbart-ekonomiskt-hållbart jordbruk i Sverige skall komma någon annanstans ifrån, varsomhelst bara inte från er personligen. HUR skall förändring uppnås om man gör som ni gör? Pratar om vad andra bör göra men inte vill bidra så det kostar på en själv. I alla fall inte på djupet. Mest bara små saker som är som make up. En make up som som skall får världen och en själv att tro att man ser bättre ut än man gör. Strora äkta livsförändringar kostar på. Det handlar om så mycket mer än att välja närproducerad, ekologisk mat, eller om papperspåsar i stället för plastpåsar eller om sopsortering och grön el. Detta är allt bra och nödvändigt. Men det är som att bedöva en smärta utan att göra något åt smärtans orsak. Men behöver smärtlindring för att läka. Kroppen får vila från smärtan och kan koncentrera sig på den direkta läkningen. Så smärtlindeingen har en viktig funktion. En avgörande funktion till och med. Men om man inte botar själva orsaken till smärtan måste man ta smärtlindrande mediciner för alltid. Eller tills de slutar verka och man får ont igen. Orsaken till de allra flesta problem i världen är fattigdomen. Orsaken till fattigdomen är de priveligierades själviskhet och girighet. Allt vi alla behöver finns på jorden. Det är ”bara” orättvist fördelat för att ni och andra vill äga, vill ha, vill för egen del så mycket. Allt detta som inte är just precis vad ni verkligen behöver sker oundvikligen på bekostnad av andra människor (som får förbli i fattigdom), klimatet etc. Våra arbetare i hemlandet har oftast egna husbehovsodlingar också (vi ger dem mark, som kolonilotter typ). När de lärt sig om ekologisk odling, om klimatet om sina rättigheter och skyldigheter så väljer alla utan undantag att odla ekologiskt på sina egna kolonilotter också (vi tvingar dem inte). Genom bra lön (för oss är det = ”just enough”-lön), genom tllgång till läkare genom oss som arbetsgivare, etc så får de ny stolthet, ny värdighet, nya insikter och väljer att sälja sitt kolonilottöverskott och skicka sina barn till skolan. Pojkar och flickor slipper barnäktenskap (= att flickan ca 14 gifter sig arrangerat med pojke ca 17 vilkte gör att båda måste sluta skolan etc för att pojken måste försörja sin fru och de barn som föda), vi arbetar på att få stopp på kvinnlig könsstympning, etc, etc. Men detta kan bara ske när männsikor har just enough så att de inte behöver vara rädda hur de ska få mat, gå till läkare etc. Förändringen som måste ske är att ni vita lyxmänniskor (med sommarhus etc, vilket verkligen är att betrakta som lyx när många bor i en pappkartong, även i Sverige finns bröder och systrar på gatan) börjar leva enklare. Så att resurser som ni annars konsumerar kan fördelas till de fattiga. HUR har ni annars tänkt att detta skall ske. Genom ”staten”? Vad är staten? Louis 14 av France sade att det var han själv. Svenska staten är ni och jag (som lever här pga krig, pga fattigdom, pga följder av kolonisationens tidevarv). En jämnare fördelning kostar på för dem som lever i lyx och överflöd…men det gör inte att dessa måste svälta, gå i trasor, dö för att de inte har läkare etc. Normen för vad det är att ha det bra är för er vita med pengar väldigt orealistisk. Bra liv är för er att äga saker, hus, bilar, kläder etc i mängder. Långt som bara den igen. Och sannolikt bortkastat. För med det resonemang ni för i er blogg och övriga produktioner visar ni att ni lever i ett dockskåp. Jag försker visa er världen utanför dockskåpet (kanske arrogant av mig att tro att jag vet mer om den världen än vad ni gör…men det verkar i alla fall som om så är fallet. Och jag lider inte av svensk jante-lag. Jag är från ett folk som vågar tala om det svåra och stå för det. Men önskan om öppnade ögon, verkligt engagemang på djupet och insikter som behövs för att göra skillnad som ger djupa långtgående resultat och ett lyckligt liv för er familj. /Mme Safiou
Hej igen,
Jag förstår att du är frustrerad, men jag förstår inte riktigt vad du vill uppnå med dina kommentarer. Jag förstår att du tycker att ”vi” har för mycket med tanke på att människor svälter, men även när jag håller med dig säger du att jag ”avfärdar” dig. Det är svårt att diskutera då.
Du lägger också väldigt mycket tid och energi på att berätta för mig – en enda person – hur fel jag tydligen lever, skriver och agerar, men vad uträttar det egentligen? Även om jag skulle sälja allt jag äger och skänka pengarna till välgörande ändamål så har vi knappast utrotat fattigdomen. Är det inte bättre att lyfta blicken och prata om förändringar på systemnivå?
Jag äger absolut långt, långt mer än genomsnittet, och även om jag absolut inte är rik med svenska mått mätt så hör jag givetvis till en väldigt privilegierad promille av världens befolkning. Det har jag aldrig förnekat, tvärtom tar jag upp det gång på gång i mina kanaler. Och ja, skulle världens orättvisor försvinna om jag sålde mitt hus skulle jag tveklöst göra det. Men det är ju inte så enkelt.
Så istället har jag valt att lyfta blicken, se utanför mina egna fyra väggar och försöka göra skillnad på ett övergripande plan. Genom att vara med och starta Klimatklubben som engagerar tiotusentals människor varje dag kring klimatfrågan. Genom att skriva sex böcker som lyfter hur vi svenskar kan tänka och agera för att bidra till en omställning (som ju också skulle innebära att vi börjar leva inom planetens gränser och mindre på bekostnad av andra människor). Genom att styra om min blogg från inredning till hållbarhet (och därmed inspirera folk att konsumera mindre istället för mer).
Ja, jag försörjer mig numera bland annat på att kommunicera om klimatfrågan på olika sätt. Den förändringen i mitt företag betyder att jag tackar nej till väldigt, väldigt många andra jobbförfrågningar som inte längre rimmar med mina värderingar (och därmed också pengar), samtidigt som jag arbetar väldigt mycket ideellt. Men även jag behöver betala hyran och sätta mat på bordet, och jag är tacksam över att jag numera kan försörja mig på att lyfta klimatkrisen på olika sätt istället för att tjäna mina pengar på något som motarbetar omställningen. Du verkar dock tycka att även det är dåligt, och då är det svårt för mig att känna annat än att du är ute efter att trycka till mig personligen. Återigen – jag tycker att du lyfter många viktiga frågor och jag håller med dig om mycket, inte minst orättvisorna i världen. Men jag VET också att lösningen inte är att jag som enskild individ försöker leva perfekt (vad nu detta är, och vem som nu bestämmer det). Så jag kommer inte att sälja allt jag äger för att göra dig nöjd, utan fortsätta att försöka lyfta klimatfrågan högre upp på allas agendor parallellt med att jag ställer om bit för bit av mitt eget liv.
Jag ser ett brinnande engagemang hos dig för rättvisa och social hållbarhet, och jag tror du kan omsätta dina kunskaper och erfarenheter om detta till långt bättre nytta än att skuldbelägga enskilda individer. Kanske ska du engagera dig politiskt? Du är förstås välkommen att fortsätta läsa min blogg, men ärligt talat tror jag inte att den passar dig då du mest verkar bli upprörd av det jag skriver (vilket absolut inte är syftet). Och för mig tar det väldigt mycket energi att tvingas försvara mig på min egen plattform som du konsumerar helt gratis och helt av fri vilja. Så mitt förslag är att du hittar andra plattformar att läsa och verka på, och att vi på så vis båda kan använda vår tid till vettigare saker än detta.
Stort lycka till med allt du tar dig för!