Visste ni att Myrorna får in 20 ton möbler, kläder och prylar – varje dag? 20 ton!! Och det är alltså bara en aktör på begagnatmarknaden. Vi svenskar köper så vansinnigt mycket nya grejer att rensning närmast blivit en folkrörelse, och det blir ju till slut ett måste dessutom för att allt nytt vi köper ska få plats … Men vår överkonsumtion leder förstås till större problem än platsbrist hemma, och det måste vi prata mer om.
Idag släpper jag och Emma ett nytt avsnitt av Plan B-podden, döpt till Bättre begagnat. Här snackar vi om alla tänkbara aspekter av begagnat, som att vi köper 14 kilo nya textilier varje år – motsvarande ett plagg i veckan – men bara 0,8 kilo begagnade textilier. Det borde ju vara tvärtom! Nykonsumtionen ska ju vara sista utvägen, inte första valet. Vi gör alltså inte en klimatgärning när vi rensar och skänker till loppis (även om det förstås är bättre än att kasta fungerade plagg och grejer) – utan klimatgärningen görs när vi väljer andrahand i första hand.
I avsnittet pratar vi om hur inredningsbranschen växer så det knakar, inte minst under pandemin, och hur Myrorna märkte redan efter en vecka när ett nytt lågprismärke inom inredning gjorde entré på svenska marknaden – för efter sju dagar började vi skänka bort det vi nyss hade köpt. Japp, så ombytliga är vi. Och när nya saker är billiga får de inte heller så värst stort värde för oss personligen. Fast fashion-tröjan blir ett engångsplagg, kuddfodralet från lågprisvaruhuset kan bytas ut efter en vecka.
Vi vänder och vrider också på fenomenet att exakt samma grej kan ses som ohygieniskt sunk i en kontext, men som höjden av lyx i en annan – som begagnade lakan. För ja, många av oss skulle inte komma på tanken att köpa lakan på en loppis – men vi checkar ju glatt in på hotell och kryper ner i sängen utan att ägna en tanke åt att kanske hundratals främlingar legat i samma lakan före oss.
Så vad är ”fräscht” egentligen? Det nyproducerade, inramat av stora utsläpp och som bär färska spår av allt från kemikalier till någons risiga lön och arbetsförhållanden? Eller att använda saker som bevisat sin kvalitet, som har försvinnande lågt klimatavtryck och som värnar om planeten?
80% av ett plaggs klimatpåverkan sker vid produktionen. Med andra ord sänker vi vår garderobs klimatpåverkan med 80% om vi håller oss till begagnat. Det går liksom 397 (!) nya jackor på en begagnad när det kommer till utsläpp, bara en sån sak. Vi borde alltså snacka Utsläpp Per Användningstillfälle snarare än Pris Per Användningstillfälle, eller hur?
Och det finns dessutom så himla många fler fördelar dessutom med att göra begagnat till norm:
- Vi slipper kemikalierna som kläderna är behandlade med, för de har tvättats ur av tidigare ägare. Värdefullt inte minst när det gäller barnkläder och bäddtextilier.
- Vi behöver inte bli materialproffs och lära oss skillnaden mellan viskos, tencel, polyester och bomull – för så länge vi köper begagnat spelar materialet ingen roll. Skönt för en informationsutmattad konsument!
- Våra pengar räcker längre, så vi har råd att sätta pricken över i:t på vår stil och låta begär styra utan dåligt samvete.
- Vi är solidariska med de som inte har det lika väl ställt, så att till exempel barn som växer upp under knappa förhållanden slipper sticka ut bland sina kompisar för att de inte har råd med nytt. En bonus som känns extra viktig när inkomstklyftorna växer.
- Vi kan ofta hitta unika kläder, som sytts upp i ett exemplar, som är handsydda, måttbeställda och av fantastisk kvalitet. Vad hade det kostat att låta sy upp motsvarande plagg idag?
Jag handlar så mycket jag kan begagnat numera. I mitt liv är begagnat norm, och jag köper allt från mobiltelefon till längdskidor, jeans, leksaker och husgeråd begagnat. Ju mer jag övar, desto lättare går det – och desto bättre mår jag för att jag vet att jag minimerar mina utsläpp samtidigt som jag ”unnar mig” en ny tröja eller en fin ljusstake. Det är så värt, och jag hoppas många, många fler vågar testa och kan se alla fördelar med egna ögon.
Just nu har Myrorna en kampanj som handlar om att vi ska välja secondhand i första hand (självklarhet!), och så försöker de också få oss att tänka till lite innan vi skänker till Myrorna eller andra secondhandaktörer. Att vi tvättar alla plagg, syr i knappar, lagar hål och helt enkelt ser till att vår gåva är i så pass fint skick att den är attraktiv för andra – alltså att den går att sälja över huvud taget. Viktigt, för varje bortkastad donation som Myrorna måste sortera bort och istället ta till återvinningen blir en kostnad för dem istället för en gåva. Och så var det ju aldrig tänkt, eller hur?
I vårt avsnitt Bättre begagnat pratar vi också med Myrornas marknads- och kommunikationschef Åsa Blomberg om hur framtidens Myrorna ser ut och så pumpar vi fantastiska (och smärtsamt coola) stylisten, modevetaren och superinspiratören Monika Kichau på hennes bästa knep för att hitta guldkornen i secondhanddjungeln. Missa inte, och berätta gärna vad ni tyckte när ni lyssnat klart!
Har inte lyssnat på avsnittet än, men intressant det där med sängkläder. För min egen del så tror jag att det handlar om att jag verkligen vill vara säker på att få hem en fräsch produkt. Sängkläder känns så intimt.
Handlar det mesta i klädväg second hand och ofta online åt barnen. Och det har ju hänt några gånger att det visat sig vara fläckar och små hål på kläderna, som inte framkommit i text eller bild. Vilket är störande, men oftast krävs mer jobb att skicka tillbaka än att laga ett litet hål. Och en liten matfläck på en barntröja kan jag leva med, det blir ofta snart fler. Så jag låter det va.
Men att liksom få hem sängkläder med någon annans missade ingrodda svett- eller mensfläck, skulle kännas så äckligt. För där går min gräns. Och då står jag där och får slänga nåt jag lagt ner pengar och tid på. För att handla second hand tar verkligen en hel del av ens tid.
Och på hotell har det aldrig hänt mig än, att jag råkat ut för fläckiga sängkläder. Plus att jag nog lever i någon bubbla där det känns som att hotellens sängkläder tvättas mer noga pga att dom används av så många. Men jag inser ju också att en tvätt är en tvätt. Hur mycket mer rent kan det bli liksom? 🙂
Så sammanfattningsvis köper jag nog nya sängkläder av bekvämlighet. Plus att jag rättfärdigar det med att jag eller vi i familjen gör så gott vi kan med andra saker. Äter vegetariskt, undviker bil, lappar och lagar skor/kläder m.m. Kanske inte rätt, men sant.
Och ibland kommer det till en punkt där jag känner att det bara finns så mycket jag som individ kan göra, utan att bränna ut mig själv i jakten på att leva så hållbart, perfekt som möjligt.
Hej Jessica, så intressant att läsa ditt resonemang! För jag tror ju som du – hur mycket mer rent kan det bli så att säga? Tvätt är tvätt. Men, samtidigt klart att jag förstår, vi har nog alla gjort secondhandköp som kanske inte var perfekta. Att fläcken vi trodde skulle gå bort inte gjorde det, eller att vi upptäckte en skada i efterhand som är svår att fixa. Och om vi försöker köpa allt som går secondhand men misslyckas med just lakanen må det ju vara hänt, jag tror inte på att perfektion är det enda som duger för då kommer vi ingenstans. Jag köper underkläder och strumpor nytt, inte för att jag tycker att det skulle vara ofräscht (skulle gladeligen kunna ärva av en kompis tex), utan för att utbudet på secondhandmarknaden av naturliga skäl är väldigt litet. Det får vara good enough att jag handlar övriga kläder begagnat, helt enkelt.
Lakansexemplet handlade mest om att belysa att vi ju faktiskt anser det vara lyx att sova i lakan som andra sovit i när vi är på hotell. 🙂
Är helt med på att lakanen var ett exempel och tog alltså inte illa upp, om det kan ha uppfattats så. Så svårt att uttrycka sig genom text ibland
Extra intressant att reflektera över för min egen del, då vi precis köpte nya sängkläder. Plus att jag inte kopplat det tidigare till lyxen på hotell.
Så bra med såna här inlägg
Åh, trodde inte alls du tog illa upp, helt lugnt! Vad härligt att höra att inlägget fick dig att reflektera, blir så glad över det!
Mkt intressant!
Hur ser du på svt:s program ”Husdrömmar”? Skulle också vara en intressant diskussion. I senaste programmet, där alla avsnitt snart ser likadana ut (ungt par ska bygga sitt drömhus och det mesta är nytt, nytt,nytt…) har paret (-30 ) en budget på 4 milj som snabbt blir det dubbla, alltså 8 milj. Vad sänder det egentligen ut för signaler till unga som inspireras av programmet? Finns det verkligen ingen annan vinkel att visa i nästan alla avsnitt?
Jag håller helt med dig om det. Emma Sundh har ju till exempel fått frågan om att vara med i Husdrömmar med sitt husbygge, men tackar nej just för att merparten av alla projekt i programmet inte tar hänsyn till klimatet. Helt rätt tycker jag, för det blir också fel om ETT husbygge görs på rätt sätt, men blir undantaget.
Ang. lakan finns ju helt fantastiska att finna på välsorterade loppisar (typ den i Väjern). Helt magiska i riktig ”mormorskvalité” med små nätta spetskanter . Så just sängkläder, dukar, handdukar och andra hemtextilier tycker jag är bland det enklare att fynda fräscht second hand, knepigt hur olika en funkar med det där ♀️. Längtar till restriktionerna lättar för tänk vad många fynd man kommer kunna göra efter alla människors pandemirensningar .
Åh herre, det hade jag inte ens tänkt på! Pandemiöverflödet! Jag längtar som en dåre efter att få botanisera på loppisar, och suget blev inte mindre nu!