Idag var det dags för mitt och Emmas andra panelsamtal på tema skogen som vi gör tillsammans med Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Det första kan ni läsa om (och se i efterhand) här, och det handlade om skogen här och nu. Hur den mår, hur vi brukar den och hur mycket vi skyddar.
Den här gången skulle vi istället snacka om skogen ur ett framtidsperspektiv. Hur ska vi agera idag för att skogen ska må bra om 100 år? Hur ska vi resonera för att hitta rätt balans mellan omedelbar och långsiktig nytta? Vad ska skogen användas till?
Skog utanför Kolmården. Foto: Nicholas Selman/Unsplash
Till vår hjälp hade vi även den här gången en otroligt kunnig panel bestående av Sofia Backeus, skogsbruks- och klimatexpert på LRF som doktorerat i skogens roll för klimatet, Paul Christensson, skogsägare och ordförande i LRF Skogsägarna, Louise Karlberg, chef för skog och jordbruk på Naturskyddsföreningen och Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds Universitet och klimatrådgivare vid SMHI.
Hela samtalet går förstås att se i efterhand, och jag vill varmt rekommendera att göra det – det finns så otroligt mycket att lära om skogen och som alltid är det bra att lyssna på de som faktiskt sitter på fakta.
Förra gången sammanfattade jag ändå mina tankar, och det tänkte jag även göra den här gången. Häng på!
Skogen är förnybar – men det tar tid
Sverige är täckt till 69% av skog och virkesförrådet växer. Foto: Brandon Montrone/Pexels
Till skillnad från när vi bryter malm, pumpar upp olja eller tar upp sten (hej tjusiga marmorskivor) så är skogen förnybar. Vi får hela tiden nya träd, och Sveriges virkesförråd är större idag än på många, många år. Men, som Louise Karlberg på Naturskyddsföreningen påpekade så jämför vi ofta virkesförrådet idag med perioder i historien när vi hade ganska lite skog i Sverige. Under slutet av 1800-talet höll vi på att kalhugga Sverige, och inte förrän i början av 1900-talet kom den första skogslagen som krävde att skogsägare återplanterade. Med andra ord ser statistiken för hur stort vårt virkesförråd är idag bra ut, jämförelsevis.
Men ett träd behöver många decennier på sig för att växa till full storlek – uppåt 80-100 år i vissa fall. Vi är just nu i en klimatkris som kräver en snabb omställning, vi har bara 5-10 år på oss. Trots det akuta läget kan vi alltså inte avverka massor av skog för att snabbt kunna ersätta fossila råvaror idag – för då har vi inte tillräckligt med skog i morgon. Och eftersom skogen dessutom behövs både som kolsänka och som hem för biologisk mångfald, så finns det än fler skäl att tänka till innan vi tar fram sågen.
Samtidigt är det massor av produkter som skulle behöva bytas ut eftersom de är fossila, och massor av produkter som redan görs av träråvara som är svåra att ersätta med annat. Tidningspapper, toapapper, livsmedelsförpackningar. Om vi skulle bestämma oss för att inte ta ner träd under det närmaste decenniet skulle vi alltså samtidigt både ha svårt att ersätta alla fossila varor och behöva hitta en annan ersättare till en mängd vardagsprodukter som vi har svårt att klara oss utan. Det är svårt att ha kakan och äta den, som bekant.
Och, lägg därtill att klimatförändringarna kommer att hota skogen på fler sätt framöver, vilket innebär att det blir allt viktigare hur vi tar hand om den. Som Sofia Backeus på LRF sa:
Jag vill varna för att klimatförändringarna kommer att leda till att vi får större risk för bränder, insekter, stormar och så vidare, och att det är extra viktigt att vi har en frisk skog. Kanske så enkla saker som att sätta en planta där den trivs, för att få de bästa förutsättningarna.
Träd är inte kvadratiska
Raka plankor från runda träd innebär ”spill”. Foto: Joey Kyber/Pexels
Eh, say what? Jo, skogsägaren Paul Christensson förtydligade på ett så bra sätt att trädet har sina begränsningar, och att även om vi vill ta vara på hela trädet så kan vi inte använda alla delar till vad som helst.
Trädstammen är som bekant rund, vilket gör att det bara är en del av stammen som kan bli sågade trävaror – alltså exempelvis plankor och reglar. Att göra trävaror av träden är det bästa, eftersom ett trähus eller en trämöbel håller kvar den koldioxid trädet bundit under sin livstid. Dessutom får skogsägaren mest betalt för sågade trävaror, så det är win/win.
Men, för att kunna såga raka, jämnbreda plankor försvinner ju den rundade delen av stammen, liksom toppen och alla grenar. De blir istället pappersmassa, flis och biobränsle. Pappersmassan kan ju bli en bok som ärvs av generationer, men den kan också bli fönsterkuvert och takeawaymuggar, det vill säga sånt som bränns upp relativt snabbt – och då släpper ut koldioxid i atmosfären trots att de inte är fossila. Och biobränslet, ja det är ju till för att brännas.
Paul Christensson berättade att av skogsråvaran blir ungefär 25% sågade trävaror, 25% blir fiberråvara (som i sin tur blir pappersmassa, hygienprodukter och liknande) och 50% – restprodukterna – blir bioenergi. Men intäktsfördelningen ser helt annorlunda ut, så att skogsägaren skulle vilja få ut mer sågade trävaror från varje träd är det ingen tvekan om:
Tyvärr går det inte att trolla med det här, det går att flytta några procent hit och dit bara. Men om 70% av min bruttointäkt kommer från sågtimret, så kommer 29% ifrån massaveden och 1% från bioenergin.
Så drömmen för såväl klimatet som skogsägaren kanske vore att göra långlivade trämöbler och annat beständigt av allt trä, men det går liksom inte fullt ut – för träd är inte kvadratiska. Däremot behöver vi bli bättre på att ge så många träprodukter ett långt liv ändå, och till exempel återvinna eller återbruka byggmaterial som rivits ut (sånt som Isabelle varit inne mycket på).
Grenar och toppar blir sågspån, men sågspånet kan istället för att eldas upp bli spånskivor som sen kan användas gång på gång – och då släpps koldioxiden inte ut. Det behövs ett helhetstänk alltså, som både tar vara på trädet i sin helhet, omvandlar det till så långlivade produkter som möjligt (utöver de behov vi har av förbrukningsvaror) och sen ett system som ser till att inga trävaror kasseras för tidigt.
Vi behöver enas om drivkrafterna
Skogsbruk och miljö måste gå hand i hand. Avverkad skog i Kanada. Foto: Marina Reich/Unsplash
Det här var många i panelen inne på, att vi just nu drar åt olika håll i debatten. Om vi istället kan enas om att målet är ett lönsamt, hållbart skogsbruk som tar största möjliga hänsyn till klimat och miljö samtidigt som skogsägarna får rimligt betalt och virket tas om hand på bästa möjliga sätt så vinner alla. Men just nu landar vi ofta i en konflikt mellan skogsbruket och miljömålen till exempel, kanske helt i onödan? Louise Karlberg på Naturskyddsföreningen formulerade det så här:
Vi behöver en – och det här är helt osexigt – ny skogspolitik. Dagens skogspolitik har två jämställda mål – produktion och miljö. Det är ett feltänk, för det enda det leder till är att två grupper står och sliter och drar i varsin ände på ett rep. Vi behöver en skogspolitik med ett gemensamt mål, nämligen hållbart nyttjande av skogens ekosystem.
Paul Christensson återkopplade till vad skogsägaren Mikaela sade vid förra #klimatlunchen, att det ofta blir en vårdnadstvist om skogen. Ju högre naturvärden, desto större risk för skogsägaren att förlora sin skog – istället för att skapa ett system där skogsägaren kan vinna på att bruka skogen så att naturvärdena stiger.
Ingen vet hur efterfrågan kommer att förändras
Hur långt liv får träråvaran i e-handelskartongerna? Foto: Karolina Grabowska/Pexels
Just nu drar alla i skogen, och vi vill göra allt från biobränsle till trähus och trendiga plagg i tencel av den. Men vet vi helt säkert hur efterfrågan kommer att se ut framöver? Nej, förmodligen inte. Innan internets födelse kunde knappast någon ana att vi så snabbt skulle ta steget in i ett papperslöst samhälle till exempel, eller att vi skulle shoppa så mycket online (och behöva kartonger) snarare än att handla i butik.
Just nu pratas det mycket om biobränsle, men om elektrifieringen tar fart på allvar så kanske biobränslet blir lite som cd-skivan – en kort övergångsperiod mellan fossilt (LP:n) och elektriskt (Spotify). Samtidigt kräver det ju att all världens el i så fall kommer från förnybara källor snarare än kol och olja, och där är vi ju verkligen inte ännu. 2019 var bara 11% av världens el förnybar, även om den siffran hela tiden stiger förstås. Dessutom är biobränslet i sig inte heller oproblematiskt, vilket Markku Rummukainen förtydligade så här:
Biobränslen är inte utsläppsfria, det är bara att utsläppen beräknas någon annanstans i energisektorn. Om vi importerar biobränslen, som vi gör mycket till transportsektorn, så stannar utsläppen i ett annat land enligt det system som man internationellt bokför utsläpp med. (…) Vi har också tidsperspektivet. I det korta perspektivet så lagrar stående skog troligen mer koldioxid än det som huggs ner och används för att substituera (ersätta) andra saker.
Poängen är att ingen riktigt vet exakt vilket typ av efterfrågan kring skog vi kommer att ha om 10, 20 eller 50 år, samtidigt som vi måste fatta bra beslut NU eftersom de kommer att påverka skogen de närmaste 100 åren. Jag är lite glad att det inte är jag som ska avgöra allt detta …
Och så elefanten i skogen – vårt beteende
Takeawaymuggen. Av skog, i skog. Foto: Lisa/Pexels
Det finns inga enkla svar i skogsdebatten, det finns alltid många perspektiv att ta hänsyn till. Men, en fråga som vi kom in flera gånger på och som känns rätt avgörande har egentligen inte så mycket med skogen i sig att göra – utan med människan. För spelar det egentligen någon roll om vi lyckas göra kläder av skogsbaserad tencel om plaggen är så trendkänsliga, billiga och av så dålig kvalitet att vi ändå använder dem två gånger och sen kastar dem i soporna?
Spelar det egentligen någon roll om vi byter ut alla plastförpackningar mot skogsbaserade kartonger, om vi sedan fyller kartongerna med billigt krimskrams vi fyndat online och fraktar dem kors och tvärs över världen?
Vi behöver inse att det inte bara är vad vi har som är hållbart eller ohållbart, utan också vad vi gör. Det är bättre att köpa en begagnad tröja av polyester och sen använda den livet ut, än att köpa nya tröjor varje månad av ekobomull (eller tencel). Sen kan engångskartongen behövas för att landsbygdsborna ska kunna handla begagnade tröjor överhuvudtaget, men då är kartongen motiverad. Vi måste bli bättre på att använda det vi redan har, förlänga livet på allt och minimera mängden skräp som bränns upp eller hamnar i naturen. Varje liten del spelar roll.
Beteendeförändringar, alltså.
Slutligen, vad sägs om några politiska beslut?
Hämnäs, Sverige. Foto: Arvid Skywalker/Unsplash
Vi avrundade samtalet med att alla i panelen fick önska några politiska beslut kring skogen, och det blev en spännande mix!
- Markku Rummukainen: Skogsvårdslagen har sedan 1903 ett föryngringskrav, och sedan 1993 inkluderar den biologisk mångfald. Lägg till en klimatkomponent i lagen.
- Louise Karlberg, Naturskyddsföreningen: En ny skogspolitik med ett mål – ett hållbart nyttjande av ekosystemen.
- Sofia Backeus, LRF: En offensiv trähusbyggnadsstrategi i Sverige, både vad gäller småhus och höghus. Samt ökade krav på biobaserade produkter i offentlig upphandling.
- Paul Christensson, skogsägare: Att formella skydd av skogen ska bygga helt och hållet på frivillighet, för att rensa upp bland alla konstiga drivkrafter inom skogsbruket.
Tack alla som skickat in frågor och lyssnat på våra samtal, och tack till alla grymma experter i våra paneler för att ni tagit er tiden att bidra med kunskap! Nu hoppas jag att alla ni som orkade läsa hit känner er lite mer insatta i skogsfrågorna och att ni vill engagera er på olika sätt. Kanske bli skogsägare själva? Bli medlem i en miljöorganisation som jobbar för att skogen ska må bra? Och kanske framför allt – se till att ta hand om allt omkring oss som redan finns, så att de träd som avverkas inte fälls i onödan.
