Om ”good enough” – och ”hellre inte alls än halvdant”

Ooookej, nu blev det dubbla budskap här, men lugn – förklaring kommer!

Jag tänkte att det här inlägget skulle handla lite grann om var vi lägger ribban när vi pratar om hållbarhet, och när det är dags att dra gränser. Och ja, min uppmaning blir faktiskt att tänka ”good enough” ibland och ”hellre inte alls än halvdant” ibland.

1. Good enough

Inte ens en uppoffring: Att bygga höstgarderoben på loppisfynd. Foto: Maria Soxbo

Tyvärr hade mänskligheten lite otur när vi tänkte och byggde upp världen, vilket resulterat i att det i princip är omöjligt att leva ”hållbart” som samhället ser ut nu. Vi har helt enkelt målat in oss i ett hörn. Och för att ändra på det behöver vi systemförändring, inget annat. Det kommer vi inte att åstadkomma om alla fokuserar alldeles för mycket på individnivå, och därför är det superviktigt att vi inte fastnar i detaljer här.

Så JA, självklart ska vi sänka de utsläpp vi kan sänka och ställa om så gott det går. Det är rimligt att välja tåg före flyg, vego före kött och begagnat före nytt i alla lägen. Vårt elavtal ska vara förnybart, vi ska hellre ta cykel och buss än bil och är vi bilberoende är det toppen om vi kan byta till elbil. Pensionspengarna ska förvaltas på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt, och det är en god idé att byta från storbankerna till en hållbar bank.

Men NEJ, därefter ska du inte lägga all din energi på att plastbanta bort varenda matlåda i köksskåpen, eller känna dig misslyckad om zero waste verkar vara en utopi (för det är det). När du gjort de stora valen ovan är det dags att tänka ”good enough” – och sen lägga din resterande energi på att förändra samhället istället. Maila företag, skriv under namninsamlingar, inspirera vänner att bli mer hållbara, skriv insändare oh debattartiklar, bli medlem i miljöorganisationer, klimatstrejka, dela bra hållbarhetsinformation. (För vi behöver som bekant inte fem personer som lever perfekt, utan flera miljoner – eller helst miljarder – som tar många steg i rätt riktning.)

2. Hellre inte alls än halvdant

En nyproducerad broguesko märkt ”hållbar” hos Zalando med motiveringen ”Denna produkt belastar planetens resurser mindre eftersom den är tillverkad av material som kräver mindre vattenförbrukning i produktionsprocessen”. Men det viktiga här är förstås att den fortfarande belastar planetens resurser.

Men, jag tycker inte att vi ska tänka ”good enough” i alla sammanhang. Tvärtom. Framför allt när det kommer till företag och vilka krav vi ställer på dem.

I fjol skrev jag till exempel ett långt blogginlägg om Zalando, där jag konstaterade att av de 32 520 damaccessoarer Zalando hade i webbshoppen var 1 420 – eller 0,04% – märkta med ”hållbarhet”. Och då är det dessutom hållbarhetskriterier Zalando själva satt, det vill säga det finns ingen oberoende tredje part som konstaterat att dessa 1 420 accessoarer verkligen är hållbara.

För nyfikenhetens skull kollade jag nu, tio månader senare, samma sak. Och nu får jag 2 989 hållbarhetsträffar av totalt 45 630 damaccessoarer. Andelen har alltså ökat från 0,04 till nästan 0,07% på tio månader. Vi har ynka åtta år kvar till Parismålen ska vara nådda, med den här takten kommer andelen ”hållbara” (som alltså dessutom är Zalandos egen bedömning) damaccessoarer inte ens utgöra 1% av sortimentet år 2030. Är det ”good enough”? Är det ens halvdant?

Plus – antalet nyproducerade damaccessoarer totalt har dessutom ökat med 40% på tio månader. Håller Zalando takten även där så kommer de ha över 150 000 olika damaccessoarer i sortimentet år 2030. Är det rimligt?

Nä, jag tycker att vi ska ställa skyhöga krav på alla företag vi funderar på att handla oss från och med nu. Och ifrågasätta också alla de hållbarhetsbudskap vi bombarderas med (för inspiration, kolla det här inlägget där jag mailtjafsat med Mango).

Och sen, utöver det, förstås också ställa en del frågor till oss själva. Behöver jag den här? Om ja, kan jag lösa behovet på ett annat sätt än att köpa nytt? Kommer jag att använda den mycket och länge? Hur är den tillverkad? Av vem? Av vilka material? Vad händer om den går sönder? Och så vidare.

Om det inte känns som ett klockrent köp är det bättre att tänka ”hellre inte alls, än halvdant” – och vänta tills det perfekta valet dyker upp.

Och slutligen – om vi kombinerar punkt 1 och punkt 2, och tänker ”good enough” när vi gjort de stora omställningarna som individer istället för att fastna i detaljer, så kommer vi ha ork och energi kvar att ifrågasätta företagen. Och ju fler vi är så gör det, desto snabbare sker systemomställningen. Och då, då blir det lättare att fortsätta ställa om som individer också. Win/win!

Vad tycker ni?