Ska jag berätta en grej jag inte har räknat ut? Här kommer biktbloggen: Hur mycket koldioxid jag har flugit upp under mitt liv. Jag har varit en riktig globetrotter, med besök i flera världsdelar. Bland de mest långväga resorna finns New York, Nya Zeeland, Bali, Sydafrika, Zambia och Seychellerna. Japp, där har ni (en del av) sanningen. Och japp, it ain’t pretty.
En bild jag har tagit. På Uluru (Ayer’s Rock), i centrala Australien, 2010. Fantastisk resa, förfärliga utsläpp – nu vet jag bättre. Foto: Maria Soxbo
Vissa skulle säkert hävda att jag har noll trovärdighet i klimatsammanhang, just för att min ”semester-CV” ser ut så där. Och på sätt och vis stämmer det förstås, men som vanligt tänker jag alltid att om endast den som är perfekt får prata om hållbarhet och klimat – ja, då blir det förmodligen väääldigt tyst. Jag tänker också att det kanske faktiskt blir lättare att relatera till mig om jag berättar att jag inte alltid hållit på mig marken (/ätit vego/shoppat begagnat), utan för inte allt för längesen levde precis som genomsnittssvensken. Flög massor, åt kött med god aptit och unnade mig ett gäng pinfärska plagg på rean. Som de flesta andra. Kanske blir det lite lättare för er som läser att inspireras av det jag skriver om jag inte samtidigt är något slags übermensch som aldrig tagit ett felsteg?
Och kanske viktigast av allt – omställning är en resa för alla, även för mig. Jag flyger inte så där längre, jag har inte suttit på ett flygplan överhuvudtaget sedan maj 2018, och därför känner jag mig trygg i att nuförtiden stå på en scen och föreläsa om flygets klimatpåverkan. Polletten trillade till slut ner för mig, och därför agerar jag därefter. Jag utesluter inte att jag någon gång i framtiden kommer att flyga igen, för jag tror inte på absolutism – men det har helt ärligt varit buslätt att avstå hittills. Därför tänker jag att jag gott kan vänta tills det antingen 1) uppstår ett akut nödläge (sjuk anhörig eller motsvarande) eller 2) innovationer leder till att flygets utsläpp blir jämförbara med tågets (vilket lär dröja).
Det här jättelånga inlägget ska inte bara handla om mig så klart, utan är tänkt att sammanfatta ett gäng saker om flyg och klimat som jag lärt mig de gångna 3-4 åren. Med dem i bakfickan tycker jag det är en lätt match att stanna på marken, höja rösten för klimatet och ändå leva ett kul liv!
Frågor & svar om flyget
Foto: Mitsuo Komoriya
”Men flyget står ju bara för några få procent av klimatpåverkan?”
Japp, det stämmer. Men det beror ju på att det bara är några få procent av mänskligheten som någonsin haft möjlighet att flyga. Svenskarna flyger 5-6 gånger mer än genomsnittspersonen, och de allra flesta flyger inte alls. Skulle alla flyga som oss, då skulle flyget vara en gigantisk klimatbov, totalt sett. Tack och lov är det inte så, men ju fler länder som tar sig upp ur fattigdom och börjar sträva efter samma levnadsstandard som vi haft länge, desto fler kommer så klart också att flyga. Om inte vi som redan har det bra visar att flyg inte behöver vara en del av ett rikt och gott liv, vill säga. Bra chans för oss att bli vettiga förebilder, istället för att leda fler i fördärvet.
På ett individuellt plan är det också bra att veta att en flygresa inte är några få procent av vårt totala klimatavtryck. Tvärtom, om vi flyger är det nästan alltid den överlägset största posten. En flygresa tur och retur till Medelhavet blir 1 ton koldioxid ungefär, vilket är hela den utsläppsbudget alla människor på jorden måste leva inom på sikt (inklusive allt – boende, mat, transporter, konsumtion). Flyger vi till Thailand bränner vi liksom flera års utsläppsbudget, poff. Gör en klimatkalkylator och ta med dina senaste flygresor, så ser du vilken effekt de har.
Foto: Emiel Molenaar/Unsplash
”Flygbolaget jag flyger med har biobränsle i tanken, så det är lugnt”
Sorry, men nä, det har de inte. I nuläget flyger mig veterligen inte någon flyglinje på 100% biobränsle, helt enkelt för att utvecklingen inte hunnit så långt än. Det handlar om max upp till 50% inblandning av biobränsle i det vanliga fossila bränslet, men oftare några få procents, på sin höjd. En dag kanske flygmotorer och logistik fixar 100% biobränsle, absolut. Men då kan vi ju fråga oss vad biobränslet ska göras av (ska vi odla saker enbart för att elda upp det i flygplansmotorer på vägen till Kanarieöarna?), och om den råvaran inte borde användas till viktigare saker. Ska vi sluta med palmolja i pepparkakorna och istället importera det som flygbränsle?
Sen finns det ett krux till. Biobränsle är bättre än fossilt bränsle förstås, men inte ens med 100% biobränsle kommer vi runt något som heter höghöjdseffekten. Det innebär att så fort planen stiger till en viss höjd (och det räcker att flyga Sthlm-Köpenhamn för att komma upp på den höjden) så inträffar något som gör att klimatpåverkan fördubblas, oavsett bränsle. Och en fördubbling är kanske till och med lågt räknat, det finns uppgifter om ännu större effekt.
Och slutligen – vi flyger mer och mer. Så all eventuell klimatvinst av förändrat bränsle och andra åtgärder äts snabbt upp av flygökningen.
Foto: Nikita Grishin/Unsplash
”Jag klimatkompenserar alla flygresor, så det är lugnt”
Nån finurlig person har sagt att klimatkompensation är lite som att vara seriemördare och spermiedonator samtidigt. (Nån som satte kaffet i halsen?) Jag älskar den liknelsen, just för att man aldrig glömmer den om man hört den en gång! Och lite så är det ju faktiskt. Att klimatkompensera innebär tyvärr inte att det sätts något slags påse på avgasrören som fångar in koldioxiden, utan utsläppen sker ju här och nu oavsett hur mycket pengar vi kastar på problemet under etiketten klimatkompensation. Att klimatkompensera handlar ofta om att plantera träd någonstans vilket förstås är en bra grej, men träd växer som bekant jättelångsamt. Innan dessa träd gjort sin nytta har mycket tid gått – och tid har vi ju inte gott om just nu.
Jag tycker klimatkompensering ska ses lite som en straffskatt. Vi ska i första hand försöka sänka våra utsläpp så mycket vi bara kan själva, till exempel genom att ta tåget istället för flyget mellan Stockholm och Göteborg (75 000 gånger mindre utsläpp). Sen kommer vi inte att lyckas nolla våra utsläpp eftersom allt i våra liv på något vis leder till såna. Vad vi äter, hur vi rör oss och så vidare. På det vi inte rår på (vilket tex kan vara bilen om man bor i glesbygd, det inte går kollektivtrafik och laddinfrastrukturen inte är bra nog än) kan vi klimatkompensera, för att åtminstone göra något. Men vi kan inte klimatkompensera en flygresa och tro att ”det är lugnt”.
Foto: Aachal/Unsplash
”Lätt för dig att sluta resa som rest så mycket, vi som inte gjort det då?”
Håller med fullständigt. Klart det är enkelt för mig att avstå som redan gjort mer än min beskärda del av luftfärder. Och det är klart att jag egentligen vill unna dels alla som inte haft råd att resa förrän nu, dels mina egna barn möjligheten att se världen som jag gjort.
Men, och det här är ju viktigt – vi befinner oss ju ett galet kritiskt läge nu. Jag fyller snart 45, jag kanske lever i 50 år till. De kommande åtta åren (tills Parisavtalet måste vara uppfyllt) är ju inte ens en lång del av mitt kvarvarande liv (om jag har tur). Jag tycker att det känns fullt rimligt att tänka till nu, verkligen anstränga oss och försöka bidra allt vi kan till att lösa den här krisen. Åtta år av härliga tågresor, svemestrar och hemestrar nu, och förhoppningsvis flera decennier av beboeligt klimat sen. (Och en hel livstid för mina barn och barnbarn.) Istället för åtta år av charterresor nu, och en väldigt oviss och förmodligen brutal framtid sen. Och det hade jag tyckt även om jag aldrig hade satt min fot på ett flygplan, jag lovar.
Och som sagt, att inte flyga innebär inte att vi inte får resa. Det finns massor att se och uppleva på tåglängds avstånd, inte minst inom Sveriges gränser. Sånt som vi kanske alltid valt bort till förmån för Medelhavet. Passa på nu!
Foto: Patrick Tomasso/Unsplash
”Det är viktigt för öppenhet och tolerans i samhället att vi möter andra kulturer”
Kanske det vanligaste argumentet jag möter, och de som oftast säger det är ju de som reser mest – inte så överraskande. Jag håller så klart med om att det berikar att möta andra kulturer, det tyckte jag också när jag reste. Sen krävs väl kanske lite självrannsakan – möter vi andra kulturer när vi bor på ett all-inclusive-hotell och mest hänger med andra turister kring en pool?
Även om man är den typen av turist som söker sig till lokalbefolkningen, intresserar sig för landets traditioner och utforskar det mest genuina med resmålet så tycker jag också att det är rimligt att fundera ett varv till. Om det krävs att vi reser för att bli öppna och toleranta, innebär det då att alla som inte har råd eller kan resa är trångsynta och rasistiska? Eller finns det kanske fler sätt att bli öppna och toleranta människor, till exempel genom hur vi uppfostras, utbildar oss och läser på?
Världen är i högsta grad digital nu, vi kan möta kulturer på långt fler sätt än att kliva på ett flygplan. Vi lever dessutom i en värld som inneburit att människor flyttar från land till land, frivilligt eller av tvång. Sverige är fullt av människor från andra kulturer, hur många av oss som reser för att uppleva kulturer drar nytta av möjligheterna att uppleva detta på hemmaplan?
Foto: Brett Sayles/Unsplash
”Jag tror inte på skammande”
Det gör inte jag heller. Jag tror på att känna skuld däremot, och jag vill kunna se mina barn i ögonen i framtiden och berätta att jag förvisso gjorde massor av fel när jag var yngre men jag lärde av mina misstag och tänkte om. Istället för plågas av skuldkänslor för att jag visste bättre och ändå valde att fortsätta i samma gamla hjulspår.
Generellt tror jag mycket, mycket mer på morötter än pekpinnar. På inspiration! Dels är det en enormt skön känsla att faktiskt agera i linje med sina värderingar, dels finns det ju som sagt så himla mycket härliga resmål inom räckhåll med tåg. Europa satsar ju allt mer på tåg också, det kommer att gå att ta nattåget till Paris relativt snart – vakna upp där, liksom. Hur härligt?
Och det här kanske låter som något slags efterkonstruktion eller bara politisk korrekthet, men jag tycker faktiskt att det finns en frihet i att begränsa sig lite. När jag flög som mest var plånboken min enda begränsning, men hela världen låg öppen – vilket också gjorde mig lite blasé nästan. Är det tillräckligt speciellt att resa till Bali, typ? (Ja, jag hör hur det låter.) Och solresmål eller globala megastäder var det enda jag kollade på.
Nu däremot är jag sugen på att utforska helt andra saker. Höga kusten, Österlen, Jukkasjärvi. Norge! Danmark! Europa! En dröm vore att få åka mer tåg i Italien, för jag minns det som ljuvligt – och stanna till på diverse mindre orter och utforska dem. Och så vidare. Jag tycker att mina horisonter vidgats av att hela världen inte längre är inom räckhåll, och jag älskar det!
Foto: Charles Postiaux/Unsplash
”Jag har min familj i ett annat land, ska jag inte få träffa dem?”
Jo, det tycker jag verkligen att du ska få. För min del får du gärna ta min ”flygkvot” (även om den alltså är pytteliten, som allas är) för att du ska kunna återförenas med din familj i bland.
Jag förstår att vi inte klarar oss helt utan flyg så klart. Att politiker behöver träffas internationellt ibland för att till exempel sluta klimatpakter är rimligt, även om det krävs flygresor för att uppnå det. Att Läkare utan gränser och andra räddnings- och välgörenhetsorganisationer behöver flyga för att hjälpa människor i nöd är också självklart. Och att föräldrar och barn, syskon eller bästa vänner någon gång då och då måste kunna ge varandra en riktig kram istället för att vinka genom en skärm känns inte orimligt någonstans.
Men jag behöver inte flyga. Jag räddar inga liv, och hela min släkt (förutom en kusin) bor i Sverige. Du får mina flygmil, lätt. (Och så kanske fler av oss kan tänka?)
Foto: Rakicevic Nenad/Pexels
Mina 10 flygpunkter
Här kommer mina tankar om flyg, sammanfattat i 10 korta punkter. Med de här punkterna i bakhuvudet är det lätt som en plätt att hålla sig på marken, och jag tycker inte ens det är en uppoffring.
- Jag har inte mer rätt till utsläpp än någon annan, så varför ska just jag flyga?
- Flyget släpper ut långt mer än det är värt, jag lägger hellre ”mina” utsläpp på annat.
- Det finns inga hållbara, kommersiella flyg just nu. Vi är inte ens nära att ha det.
- Klimatkompensering gör nytta sen. Flygutsläppen från min semester sker nu. Det funkar inte.
- Jag är inte villig att riskera min och andras framtid för en veckas charter.
- Tiden är knapp, livet är långt. Jag måste så klart inte flyga just nu, mitt i en kris.
- Jag behöver inte avlägga ett livslångt löfte. Jag behöver bara hitta alternativ tills vidare.
- Varannan person som får höra att jag slutat flyga, flyger själva mer sällan sen (enligt forskningen).
- En helt ny värld av möjligheter öppnade sig när jag plockade bort flygresmålen från utbudet.
- Det är resan jag njuter av, inte av flygplanet. Och resa kan jag göra utan att flyga!
Hur resonerar ni kring flygandet? Och har ni fler frågor?
Tänker också – hur härligt är det på en skala att resa långt bort om en ska vara realistisk? Ofta stressigt, en ska skynda mellan saker, upplevelsenojigt och ganska bökigt i allmänhet?
Ja, precis så – sällan är man riktigt utvilad när man kommer hem, just för att man känner behov av att MAXA.
Ok. Det här var faktiskt det bästa inlägget jag har läst om det här ämnet. Och den gav mig en klump i magen för att jag har bokat in en resa till Spanien i vår för att hälsa på min syster och älskade guddotter och jag längtar så egentligen men känner nu att jag kanske inte var tvungen. Att jag gott kunde ha väntat i tre månader på att dom skulle komma hem. O just resor har varit det svåraste uppoffringen för mig. Även om jag inte kanske flugit jätteofta, så har jag ju bidragit med min beskärda del såklart. Men det här inlägget gjorde nog att det kanske blir min sista flygresa ändå. Iaf på 8 år. Sen kan jag inte lova nåt. Kanske. Tack för välformulerad och tänkvärd text utan att skambelägga läsaren.❤️ Gott så.
Så fint att inlägget landade rätt hos dig!
En viktig aspekt som ofta glöms bort, så även här, är att innan den s.k. klimatkompenseringen ens får effekt kan så mycket hända med träden. Eftersom det tar många år innan de har börjat binda koldioxid kan de t.ex. brinna ner eller huggas ner mm. Klimatkompensation är inget annat än ännu ett sätt för företag att tjäna pengar på personer som vill ha en ursäkt att fortsätta med business as usual.
Helt sant, mycket kan hända med träden. De suger förstås upp koldioxid så fort de börjar växa, men full effekt nås ju inte förrän en bra bit fram i tiden och mycket kan hända innan dess. Tack för tillägget!
Tack för att du delar dina kloka tankar. I
Tack för att du läser!
Suveränt bra inlägg! Känner igen mig själv. Hoppas på elflygplan, men det dröjer något decennium
Åh, härligt att höra!
Jag fattar inte hur man kan koldioxidkompensera genom att plantera träd. Brukar man inte säga att de är ju koldioxidneutrala i sig själva, dvs de konsumerar lika mycket som sedan produceras från dem?
Sedan inser jag hur påverkad jag blivit på ett positivt sätt men genom att läsa den här typen av inlägg men att alla verkligen inte är på samma nivå. Läste precis en annan blogg där det diskuterades om de skulle köpa semesterboende i Spanien och hur smart det var att resa med halvfull väska så de kunde shoppa mycket. I kommentatorsfältet fanns ingen reflektion alls över detta beteende utan bara glatt påhejande.
Det man brukar säga är väl att det som ingår i det naturliga kretsloppet på ett sätt är koldioxidneutralt, dvs eldar man upp ett träd så frigörs lika mycket koldioxid som trädet sugit upp. Men problemet är ju att vi har alldeles för mycket koldioxid nu, planeten hinner inte absorbera i den takt vi släpper ut. På det sättet skulle ju fler träd hjälpa planeten att absorbera mer, förutsatt att de får stå kvar (eller åtminstone får växa sig stora och sedan typ bli plankor, så att de fortsätter hålla kolet bundet). Men det är ju inte heller någon garanti längre, när regnskogar skövlas och skogsbränder blir allt vanligare.
Och ja, det är en otrolig spridning på nivåerna tyvärr, det är nog ett av de främsta problemen för hela klimatrörelsen.
Otroligt bra allt du skriver! Varmt Tack! Vi har också flugit väldigt mycket, min make och jag, mest i Europa. Sista gången var maj 2017. Nu blir det inget mer flyg i år, nästa år, nästa år igen! Vem vet, kanske längre fram om man har lyckats byta ut det fossila bränslet.
Men tills dess känns det väldigt bra att hålla mig på jorden. Hoppas tågresandet i Europa kan utvecklas rejält!
Tack igen!
Åh, vad fint att höra – tack!
Tack Maria, mycket kloka ord och väl balanserat. Gillar verkligen tonen och genomgången, gjorde något liknande för Vi håller oss på jorden för ett par år sen, men inte lika bra ton;) och missade alla mina historiska resor-grejen, den var mycket bra! Den snor jag. Saknar spontant ett argument utöver de du nämnt: de länder vi flyger till behöver turism för jobb och därmed överlevnad… Klimatkompensation går ju även att göra på andra sätt än träd, genom CO2-besparande projekt som annars inte skulle bli av, liksom numera även uppsug av CO2 (tex Climeworks). Inte för jag tycker det är argument för att flyga, mer för att dessa kanske inte bemöta i texten.
En annan sak jag brukar nämna är hur vi omvänt inspirerar andra att flyga när vi flyger precis som vi inspirerar andra att inte flyga då vi inte gör det. Den effekten är ju stor, inte minst som en hel del klimatengagerade trots allt fortsätter flyga, det gör att många ser det som ok. Och med den växande medelklassen i Kina och Indien… som du skriver ökar ju resandet generellt (bortsett från pandemin) Om alla flög som svensken skulle de globala utsläppen öka med 17% istället för att minska såsom vi behöver. En rätt häpnadsväckande och skrämmande siffra. Du har säkert koll på detta men iaf… Stort tack igen för toppenblogg, delar den
Tack Maria, vad fint att höra! Och ja, du har absolut en poäng ang turismen – samtidigt som många av de länder som lever på turism också är de som först stryker med i klimatkrisens fotspår, tex Maldiverna. Det är en svår balansgång, och jag tänker spontant att det borde ordnas sätt att stötta länder som lever på turism på andra sätt, snarare än att vi ska fortsätta flyga dit. Jag hoppas ju tex på världens medel- och överklass i stort ska bli bättre på att semestra i sitt närområde, dvs att länder som Thailand kanske kan få fler turister från närliggande länder (som kan ta tåget) medan vi semestrar i Europa. Men det är förstås en långsam process och mycket som ska ske för att det ska bli av.
Generellt tror jag människor ser lite för svart eller vitt på det mesta. Att jag slutade flyga 2018 har ju inte inneburit att turismindustrin i andra länder kollapsat över en natt. Vi som förstår poängen med att sluta flyga bör göra det, för att precis som du säger inspirera fler att avstå. Minskningen i turism kommer att ske stegvis oavsett, och förhoppningvis hinner arbetsmarknader och ekonomier anpassa sig. På samma sätt som att vi för 200 år sedan hade gott om hovslagare och exakt noll content managers.
Tack för fina ord, och bra input!