15-minutersstaden – allt du behöver veta om framtidens städer

Har du hört talas om 15-minutersstaden? Ett spännande sätt att tänka kring stadsplanering som ett antal städer i världen redan nu arbetar efter – och inte bara småstäder, utan även exempelvis Paris!

Men – jag stötte nyligen på en person som hade en otroligt negativ bild av vad en 15-minutersstad innebär, vilket fick mig att förstå att det florerar en hel del missuppfattningar om det här konceptet. Så jag tänkte försöka räta ut dem!

Vad är 15-minutersstaden?

15-minutersstaden är helt enkelt ett stadsplaneringskoncept. Över hälften av världens befolkning bor idag i städer, och fler kommer det att bli – år 2050 räknar man med att hela 70 procent bor i städer. Alltså måste städerna bli verkligt klimatsmarta, om det ska bli hållbart med enorma städer med stora befolkningar.

Problemet idag är att många städer går åt andra hållet. Investeringarna sker i innerstaden, medan de små centrumen i utkanterna av städen blir allt mer utarmade. Alternativt att stadskärnornas handel dör till förmån för stora köpcentrum strax utanför städerna på bilavstånd. Det blir då tydligt att elektrifiering av bilar inte är hela lösningen, vi får ändå sitta i bilköer och viga massor av plats till parkeringsytor.

Illustration: Micaël

15-minutersstaden handlar om att skapa möjligheter för medborgarna i en stad att klara av alla sina basala behov inom 15 minuters gång- eller cykelväg. Varje stadsdel ska alltså bli ”självförsörjande” med service, så att behovet av privata bilar blir minimalt. Smart, ju!

Konceptet är franskt och myntat av en innovations- och entreprenörsprofessor vid namn Carlos Moreno vid Sorbonne i Paris. Han har utgått från Paris arrondissements (alltså stadsdelar) och rekommenderar en slags omorganisering av dem. Tanken är att det ska bli möjligt att nå allt inom samma tid som pendlare annars tillbringar väntandes på en perrong. Hans stad utgår från att varje del av staden ska tillgodose living, working, supplying, caring, learning och enjoying – utan behov av bil.

Det är ett slags hyperlokalt tänk, som också tog fart under pandemin när vi inte skulle vistas så mycket bland andra människor utan försökte lösa det mesta i närområdet. Vilket ju är mer klimatsmart, så här fanns det ju onekligen bra saker att spinna vidare på.

Är Paris en 15-minutersstad?

Inte än, men på god väg! Borgmästare Anne Hidalgo gick nämligen igång på visionen om 15-minutersstaden, och jobbar hårt för att förvandla Paris med målsättningen att visa upp en stad i transformation under Paris-OS 2024.

Visualisering av hur Champs-Elysées kan komma att se ut om fotgängarna får företräde framför bilarna. Renderingar: PCA Stream

Hon håller bland annat på att begränsa biltrafiken kraftigt. Sänkta hastigheter, bilförbud på många gator (till och med Champs Elysées ska förvandlas!) och 72 procent av alla parkeringsplatser i innerstaden ska bort). På det sättet ska det bli lättare och tryggare att ta sig fram till fots eller med cykel.

Om vi ska ha max 15 minuters gång- eller cykelväg till allt så måste fotgängare och cyklister få ta större plats på vägarna.

Hon ska också göra om Paris till ett ”medborgarnas trädgård” genom att skapa ett slags urbana parker på olika tak i staden. Hon har också vävt in lite slow city-tänk där lokala aktörer får företräde till lokaler framför globala kedjor. Det hoppas hon ska öppna upp för ett rikare och mer varierat restaurangliv och så vidare.

Vissa stadsdelar är i princip redan där, som Batignolles – här finns ett svenskt reportage om den stadsdelen i SvD.

Finns det fler städer som ska bli 15-minutersstäder?

Ja, eller åtminstone finns det ambitioner i många andra städer!

Barcelona. Foto: Vitor Monteiro/Unsplash

Barcelona håller på att skapa 500 ”superkvarter” där biltrafiken ska stängas av mellan kvarteren, vilket kommer att göra hela 70 procent av gatorna bilfria.

I Montreal så har det anlagts 30 mil gång- och cykelvägar som ett led i att förvandla staden efter 15 minute city-konceptet.

Portland i USA har arbetat efter en slags 20-minutersstad sedan 2010 och har som mål att 90 procent av invånarna ska bo i så kallade ”kompletta stadsdelar” och därmed slippa äga bilar.

I Rotterdam finns det en övergiven hamn nära centrum som heter Kop van Zuid som ska förvandlas till en 15-minutersstad, och det ska också finnas ett område redan som i princip fungerat som en 15 minute city ända sedan 1960-talet.

Och i Londons utkant finns ett område som heter Brett Cross Town där man bygger en helt ny ”parkstad” som ska fungera som en 15-minutersstad och samtidigt bli netto-noll-stad till 2030.

Visionen för nya stadsdelen  och 15-minutersstaden Brett Cross Town i London, som ska också ska vara klimatneutralt senast 2030.

Andra städer som ofta nämns i 15- eller 20-minutersstads-sammanhang är exempelvis Milano, Seattle, Madrid, Edinburgh, Melbourne, Ottowa och Detroit.

En kartläggning av Seattles förvandling till 15-minutersstad. Klicka på bilden för att komma till en interaktiv version.

I Sverige då?

Jodå, det finns politiska förslag om 15-minutersstäder våra största städer. Några mindre har börjat prata om sig själva som 15-minutersstäder redan nu – däribland min gamla hemstad Sundsvall. Många större städer hävdar också att delar av staden redan fungerar som 15-minutersstäder.

Sundsvall är åtminstone till viss del en 15-minutersstad, och fortsätta utvecklas i den riktningen.

Rent historiskt finns det faktiskt också en slags variant av 15-minutersstaden i Sverige. På 1950-talet byggdes närförorten Vällingby i Stockholm utifrån ett koncept som heter ABC-staden, där Arbete, Bostad och Centrum skulle finnas inom gångavstånd. Även Farsta som invigdes 1960 är byggt med samma tanke. Men konceptet dog ut lite när bilen tog över inom stadsplaneringen.

Sweco pratar numera om ”Nära-staden”, som är en slags utveckling av ABC till ABCDE – där D står för Digitalisering och E för Environment/Ekosystem.

Rendering av Sätra som Närastad via Sweco.

Vad innebär 15-minutersstaden rent praktiskt?

Att oavsett var och hur du bor i en stad så ska du kunna få allt du behöver i närområdet. Det ska finnas vårdcentral och apotek, skolor, matbutiker och gärna även kultur, natur, övrig shopping och arbetstillfällen inom 15 minuters resväg för ”egen motor” så att säga – alltså promenad eller cykel.

Bra översikt över vad som behöver förändras i en stad som idag styrs av bilar. Illustration av Dave Walker.

I professor Morenos vision så handlar det också om att skapa bättre rytm och flöden i en stad, så att lokaler används smartare. En skola som är upptagen kontorstid måndag-fredag kan exempelvis användas för andra aktiviteter under kvällar och helger. Då får fler människor tillgång till lokalerna – och bättre service i närområdet. Det skapar också trygghet, eftersom fler områden har liv och rörelse under större del av dygnet.

Visst vore det intressant att se ett sånt här score-card för varje stad i Sverige? Bilden hittade jag här.

Viktigt att ha i åtanke är förstås att alla medborgares 15-minutersradie inte innehåller exakt samma utbud. Alla kan förstås inte alla ha 15 minuters promenad till stadens kulturhus eftersom det troligtvis bara finns ett, till exempel. Men däremot kan det finnas mindre bibliotek utspridda runt om i staden så att alla har tillgång till gratis litteratur och kultur. Samma med natur – alla har inte max 15 minuter till en badstrand, men man kanske har antingen nära till skog, ängar, sjö, hav eller annat naturområde.

Vad är fördelarna med en 15-minutersstad?

Förutom att alla stadsdelar blir härligare att bo i och behovet av transporter minskar, så finns det så klart också andra positiva bonuseffekter:

Ännu en vy av vad Paris ska bli. Rendering: PCA Stream

• Räddade liv – genom färre bilolyckor, mindre luftföroreningar och att invånarna rör på sig mer.
• Sundare städer – om de ytor som idag upptas av bilar kan användas till annat finns exempelvis möjlighet att plantera och anlägga fler grönområden och ytor för kultur och rörelse.
• Bättre för ekosystemen – avgaser, buller och brist på natur drabbar den biologiska mångfalden, och där kan 15-minutersstaden vända trenden och bädda för polllinatörer, svalkande grönska och friskare vattendrag. Ju färre parkeringsplatser som behövs, desto mer ytor för exempelvis träd.
• Sänkta utsläpp – genom minskade transportbehov och mer effektiva stadsdelar.
• Tryggare stadsdelar – genom att bostäder, service och näringsliv mixas upp mer är det mer liv och rörelse i alla delar av staden och med lokaler som har flera funktioner blir det färre ödsliga gator på kvällar och helger.
• Mer lokal prägel – om lokala aktörer exempelvis ges förtur till lokaler så blir varje stadsdel/stad mer unik, istället för att vi får samma mix av H&M, McDonald’s och Starbucks överallt.
• Mindre stress – det blir enklare att lägga livspusslet om inte långa pendlingssträckor, bilköer och transporter måste in i ekvationen.

Finns det nackdelar med 15-minutersstaden?

Det beror på hur strikt man försöker hålla sig till konceptet, föreställer jag mig. Det blir förstås väldigt svårt att tillgodose alla medborgares arbetstillfällen inom en så snäv radie. Även om rätt antal jobb finns så kanske inte alla vill jobba med just det som finns i närområdet.

Ser man 15-minutersregeln lite mer flexibelt så kanske det istället kan handla om att gynna företag som är flexibla. Man kan vara anställd av en arbetsgivare i andra änden av stan men inte sitta på det kontoret, utan istället ha tillgång till coworking-platser i närområdet. Eller möjlighet att jobba mer hemifrån (för de yrken som detta fungerar för så klart).

Jobba på kafé är mysigt, flexibelt och bekvämt – men kan också bli lite ensamt. Och långt ifrån alla jobb kan skötas så här. Foto: Davey Heuser/Unsplash

Här måste man ju också se till sociala värden – det finns ju viktiga poänger med att ses fysiskt, ha kollegor och få ta del av en kultur på arbetsplatsen också. 15-minutersstaden ska ju inte skapa fler ensamma människor, och inte begränsa oss helt till digitala möten utan måste också tillgodose våra behov av relationer. Viktigt också att verkligen skapa lokala arbetstillfällen – det vill säga all vårdpersonal ska inte behöva jobba på de största sjukhusen, utan det ska finnas gott om jobb på vårdcentralen, närakuter och liknande också.

En annan nackdel som ibland lyfts är att det finns en klassaspekt här. Alla har inte råd att bo i innerstaden och alla har inte möjlighet att ha den typ av jobb som kan skötas på distans eller hemifrån. Det kan leda till att många 15-minutersstadsdelar kan bli väldigt homogena med ett slags medel-/övre medelklass, och det skulle kunna öka på segregeringen istället för att motverka den.

Här skulle man ju till exempel behöva väga in hur stor del av bostäderna i innerstaden som borde få ombildas till dyra bostadsrätter, och hur många som borde förbli hyresrätter för att möjliggöra för fler att bo centralt. Och detta är faktiskt professor Moreno inne på också – i hans vision ska det finnas subventionerade bostäder i alla delar av staden.

Och slutligen så måste man förstås verkligen se till att skapa möjligheter för gång- och cykeltrafik samt kollektivtrafik om biltrafiken plockas bort. Vi ska ju kunna hälsa på vänner i andra änden av staden utan att först behöva åka långt åt ena hållet, och sedan tillbaka åt andra hållet – vilket kan bli resultatet om busslinjer inte planerats rätt eller om cykelbanorna inte vävs ihop till ett fungerande nät.

Måste invånarna stanna i sitt 15-minutersområde?

Nej. Naturligtvis inte, 15-minutersstaden handlar om smart stadsplanering – inte om att låsa in folk i sina kvarter. Men detta är en relativt vanlig missuppfattning, och jag är lite fascinerad över att den ens uppstått med tanke på att världsstäder som Paris arbetar utifrån detta koncept. Och fransmän är ju inte direkt kända för att finna sig i saker de inte tycker om – demonstrationer och gatans demokrati skulle ju sätta stopp för detta direkt om det handlade om att låsa in folk i zoner.

Upprinnelsen till alla missförstånd verkar vara att det här och var förekommit protester mot bilförbud, exempelvis i Oxford. Där finns det inte ens ett uttalat mål om att Oxford ska bli en 15-miutersstad utan man nämner det bara som inspiration, däremot jobbar man för att skapa fler low-traffic nighbourhoods och vill därför begränsa trafiken. Ändå används ofta protesterna i Oxford som argument emot 15-minutersstäder – trots att det verkligen är äpplen och päron. Denna artikel reder ut detta väl. Det finns med andra ord ett stort behov av vettig kommunikation kring hur detta ska funka för medborgarna och vad vinningarna är, för om alla inte förstår varför förändringar genomförs riskerar man att skapa en väldigt negativt inställd befolkning – och bränsle för grupper i samhället som vill skapa polarisering.

Illustration: Michaël

Så nej, du behöver naturligtvis inte stanna i ditt område, du är fri att röra dig helt fritt i hela 15-minutersstaden (och resten av landet också så klart). Det säger sig själv, eftersom min 15-minutersstad inte är den samma som din, om vi bor en kilometer ifrån varandra. Vi kan alltså röra oss fritt – men vi är inte tvingade att göra det. Det är den stora vinsten med detta. Idag är vi ofta tvungna att pendla kors och tvärs över en stad, för att många samhällsfunktioner centraliseras. Fyra små vårdcentraler kanske slås ihop till en större, vilket kan vara bra ur vissa synpunkter (som resurshantering), men som helt säkert också innebär att fler måste resa längre för att träffa en läkare. Samma sak med mataffärer – de små kvartersaffärerna konkurreras ut av stora matbutiker på bilavstånd i utkanten av staden.

I 15-minutersstaden arbetar man aktivt för att det inte ska vara så. Utan tanken är att alla invånarna i staden, oavsett vilken stadsdel de bor i, ska ha lika nära – max 15 minuters gång- eller cykelväg – till allt de behöver för att klara av basbehoven. Alltså ska det finnas apotek, skola, matbutik et cetera med så pass jämna mellanrum över hela staden att ingen (normfungerande) medborgare behöver bil, eller behöver resa längre än en kvart mot sin vilja.

Sen står det så klart alla fritt att ändå handla på andra sidan staden om man så vill, men målet är förstås att alla ska se vinningarna med att vi i 15-minutersstaden har nära till allt – och därför kanske göra sig av med bilen och nöja sig med promenader, cykel och kollektivtrafik. Färre bilar = mindre olyckor, mindre avgaser, mindre trängsel och mindre tidskrävande resor.

Vad tycker jag om 15-minutersstaden?

Tja, det har nog framgått vid det här laget att jag tycker 15-minutersstäder är framtiden. Mer lokal prägel, bättre fungerande ”byar” även i stora städer, mysigare närområden och bättre service generellt – samtidigt som bilar försvinner och vi får mer levande ytor för människor istället för asfalt och plåt. What’s not to like, så att säga.

Miljöpartiets vision av hur Skeppsbron i Stockholm ska bli när parkeringsplatser försvinner och biltrafiken minskar. Hade önskat lite mer lockande renderingar om jag ska vara ärlig, det ser fortfarande inte riktigt så attraktivt ut som det skulle kunna vara. Men de politiska förslagen är ett bra steg på vägen.

Jag skulle gärna se att massor av svenska städer satsade på att förvandlas till 15-minutersstäder, så att nya bostadsområden planeras rätt från början. Men jag ser också ett otroligt stort behov av tydlig och bra kommunikation kring detta, så att inte Bensinupproret och liknande initiativ kan förvränga visionen likt det som hänt i Oxford. Massor av visualiseringar av hur exempelvis Stockholm kan se ut om många bilar försvinner, precis som de jag hittat från Paris behövs – för att bara säga att bilar ska bort är inte helt lätt att förstå poängen med om man inte samtidigt får se vad som ska ersätta bilarna. Så kommunikation, kommunikation, kommunikation – och sen full fart in i framtiden med satsningar på 15-minuterstaden tycker jag.

Vad tycker ni?