Efter en hel vecka av strålande majväder med sol, pizzamiddagar i trädgården, joggingturer längs vattnet och pollennysningar i parti och minut kom spöregnet. Idag är det grått, blött och svalt i Stockholm, och jag älskar det faktiskt – jag föreställer mig att all den grönska som exploderat under den våg av värme som svept över stan nu lapar i sig allt vattnet med tacksamhet.
På många sätt älskar jag maj mer än något annat. Jag har kanske lite för mycket att göra för att verkligen njuta fullt ut – det är mycket som ska hinna bli klart innan semestern och det är slutspurt för barnen i skolan med aktiviteter och avslutningar på olika sätt mest hela tiden. Men, jag älskar ändå denna månad väldigt mycket. Den skira försommargrönskan, den första riktiga värmen, häggdoften, rabarberpajerna, vitsipporna, det första doppet – och så vetskapen om att hela sommaren fortfarande ligger framför oss.
Foto: Maria Soxbo
Det finns något så fint i det där att allt fortfarande är ett oskrivet blad. Vi vet inte ännu om det blev en ”fin” sommar vädermässigt (även om det pratas om att den ska bli oerhört varm) – så den kan fortfarande bli det perfekta sommarlovet. Vi vet inte ännu hur ledigheten blev, hur glassen smakade, vilka loppisfynd vi kommer att göra, vad vi kommer att äta, hur varmt vattnet kommer att bli under alla kvällsdopp. Inte heller hur många rastlösa regndagar, myggbett och punkor på cykeln vi får förvisso, men det hör till, tänker jag. Sommarknän med plåster, gräsfläckar och utspilld saft likaså.
Ibland tänker jag att majkänslan av att allt bra ligger framför mig också kan appliceras på omställningen. Jag vägrar ju tro att den innebär sämre saker för mig, när allt pekar på motsatsen. Ett liv inom planetens gränser är också ett tryggt, fint och rättvist liv. Och det är ju inte omställningen som hotar our way of life – det är ju vår nuvarande livsstil som är hotet. Som leder till konsekvenser som, oavsett vad vi vill och tycker, kan förändra förutsättningarna för vårt liv på jorden.
Omställningen däremot, är ju bara ett ord för den bästa vägen framåt. Där vi bygger bort problemen vi har idag, hittar smartare lösningar och tar hand om både varandra och naturen.
När jag tänker på mitt potentiella liv efter omställningen, på samhället när vi tagit oss igenom systemförändringarna som måste ske, då får jag samma känsla som maj ger mig inför sommaren. Pirr, förväntan, nyfikenhet, längtan och en känsla av att allt är möjligt. Av att det här kan bli den bästa tiden i mitt liv.
Hur förmedlar vi den känslan till fler?
