Att frustration ofta går hand i hand med klimatengagemang är vi många som kan skriva under på. Frustration med regeringar och världsledare. Frustration med stora företag som inte tar sitt ansvar. Frustration med kommunen man bor i som satsar på fel saker. Frustration med media som ”glömmer” frågan om klimatet. Frustration med människor i ens omgivning och flöde som flyger och shoppar som att det inte fanns någon morgondag.
I feel you – jag är nästan ständigt lite frustrerad.
Mitt allra bästa tips för att stå ut med all denna frustration och inte bli galen på kuppen är ändå att engagera sig i frågan. För när jag blir galen på att journalister inte ställer rätt följdfrågor eller regeringen höjer momsen på reparationer, så kan jag kasta mig in i mitt eget engagemang och omsätta ilskan i action. Det jag gör kanske inte alltid riktar sig mot eller påverkar det som skapat frustrationen (som momshöjningen), men om jag gör något i frågan – som att planera nästa kampanj inom Klimatklubben – så lindrar det verkligen både klimatoron och frustrationen. Jag kan inte göra allt, men jag kan göra mycket, mycket mer än jag tror – och så länge inte alla jobbar med de här frågorna är mitt (och ditt!) bidrag extra viktigt, känns det som.
Frustrationen syns inte i den här bilden, men den är där – jag lovar. Duktig fotograf, bara. Foto: Appendix fotografi
Att engagera sig kan se ut på väldigt många olika sätt också, det är viktigt att komma ihåg. Är man som jag en gammal kommunikatör och journalist som har det skrivna ordet som främsta verktyg är ju debattartiklar, insändare och att skapa kampanjer något av det lättaste att göra – och också det jag förmodligen kan skapa bäst effekt med. Men engagemang kan vara allt från att dra igång en lokal klimatklubb i kommunen man bor i (för att man är superbra på att mingla, nätverka och lära känna nya människor), att påverka policies och miljöarbete på sitt jobb (för att man har bra kontakter på sin arbetsplats och koll på vilka personer som är bäst att kroka arm med) eller dra igång loppisar eller klädbyten (för att man är en jäkel på att skapa bra stämning och peppa igång andra). Eller tusen andra saker!
Vet du inte riktigt var du skulle göra mest nytta, eller på vilket sätt? Ingen fara, det viktiga är att du gör nåt, inte att du valt exakt rätt. Man kan börja någonstans, och sen utveckla sitt engagemang längs vägen. Ta ett snack med den mest likasinnade du känner, och se om ni kan hjälpas åt att reda ut vad du kan göra (eller vad ni båda kan hitta på!). I Klimatklubben har vi också gjort en hel guide kring hur man kan engagera sig, som också kan vara till hjälp.
Och ett litet bonustips: Under hösten ska vi inventera och kartlägga vilka volontärer vi har inom Klimatklubben och vilka som anmält intresse för att hjälpa till på något sätt. Kanske vill du hjälpa till med något? Skicka ett mail till hej@klimatklubben.se, berätta lite om dig och vad du jobbar med eller gillar att göra så hör vi av oss!
+1 på den. Jag har nu kommit till en punkt då jag känner att jag blir lite FÖR frustrerad för mitt eget bästa, när det börjar ta upp en orimligt stor portion av min energinivå. För samtidigt kämpar jag med en rykande färsk ADHD-diagnos (där rättvisetänket ofta är väldigt förstorat allaredan) som förmodligenvar/är en stor orsak till min utmattning. Energinivån är minimal, så jag känner ofta dåligt samvete över att jag inte gör mer ”stora” saker, som det du nämner; ta fighten med att folk är så jäkla kassa att sopsortera på jobbet, dra igång eller ens medverka på en loppis/klädbytargrej/volontärjobb i lokala klimatklubben, våga riskera stämningen på tjejträffen när folk shoppar skit från Shein… vad skulle passa en sån som mig liksom? Jag håller redan på att slå knut på mig själv för att göra så bra val som möjligt på ett personligt plan, men det känns som det inte ”räknas” om jag inte tar mitt engagemang utåt betydligt mer också.
Jag engagerar mig på flera sätt och håller helt klart med om att det hjälper för att lindra frustrationen, även om den såklart finns där och samtidigt får mig att engagera mig.
Jag gör detta:
– Cyklar varje dag till jobbet och sonens skola. Det känns som ett statement här där jag bor på landsbygden att verkligen cykla, när många andra åker bil.
– Jag planterar blommor hemma och i mina föräldrars trädgård samt pratar med mina föräldrar och även så smått mina grannar (som jag har gemensam gräsmatta med) om att inte klippa allt gräs hela tiden.
– Jag är med ibland och röjer i naturreservat med Naturskyddsföreningen. Vi klipper bort björnbärssnår och andra taggiga växter som gör att betesdjuren inte kan beta och vissa blommor missgynnas. När vi klipper bort detta kommer det mer ljus till de sällsynta blommorna och populationen av dessa ökar.
– Jag skriver om vad jag gör på min blogg och på min instagram. Det roliga är att jag kan se att de som gillar mina inlägg på instagram till största delen inte är sådana som jag betraktar som ”medvetna omställare” utan snarare folk jag har i min närhet, och det känns extra bra för då påverkar jag (kanske) folk som inte redan ”är inne i detta”.
– I helgen anordnade jag också för första gången en gårdsloppis på min radhusgård, inspirerad av din bok Ställ om! Kul att du delade detta på insta, Maria! 🙂
Rebecca! Allt du gör räknas! Det behöver inte vara stora grejer. Att ta hand om sig är också ett hållbarhetsarbete i allra högsta grad. Kram från andra sidan internet