Om skräpet vi omger oss med

I går besökte jag Slow Fashion Week för att lyssna på ett intressant panelsamtal (med Alice Bah Kuhnke och Sara Olsson/Hållbara Sara, modererat av Filippa Nielsen/Fairfashionistafilippa) som handlade om fast fashion, vår syn på mode och hur vi kommer till rätta med den bedrövliga och smutsiga textilbranschen. Ett litet sidospår handlade om psykisk ohälsa, och Sara sa något så bra. Fritt citerat ur minnet här, så det är inte ordagrant – men andemeningen är rätt:

Vi har garderoben full med skräpkläder, äter skräpmat och scrollar genom dåliga TikTok-flöden – inte konstigt att vi börjar må dåligt

Här finns något viktigt tror jag. Vi har under loppet av bara en eller ett par generationer skapat en skräpkultur, som spridit sig till i stort sett alla delar av livet. Från billiga, massproducerade kläder i fossil polyester till transfett-mättad skräpmat baserat på tillsatser och dåligt framställda råvaror. Kvaliteten – från det handvirkade överkastet till den skräddarsydda kavajen och det stabila träfönstret av kärnfuru – har alla ersatts av något som faktiskt i många fall skulle kunna beskrivas som just skräp. Fast fashion, fast design, fast food. Engångsfönster, takeawayförpackningar, plagg som bara överlever en tvätt (om ens det), möbler i MDF som inte går att underhålla. Lågprisflyg och snabba kickar.

Addera våra flöden på det, där vi matas med nykonsumtion varvat med ouppnåeliga kroppsideal och hem/garderober/resor varken vi eller planeten har råd med. Jag säger som Sara – ”inte konstigt att vi börjar må dåligt”.

Sedan något år tillbaka har jag faktiskt som princip att skala bort från mina flöden. Allt från mailflödet där alla typer av nyhetsbrev från företag som vill att jag ska köpa saker är bannlysta, till Instagramflödet där jag konsekvent avföljer personer vars content bara skapar missnöje eller ångest hos mig. Innehållet må vara gratis, men gratis är inte alltid gott.

Sen handlar inte det här inlägget om att bli renlevnadsmänniska, laga all mat från grunden och aldrig unna sig en takeawaykaffe när flergångsmuggen glömts hemma. Det tror jag ni fattar. Livet kommer emellan och vi får inte heller glömma att skräpkulturen är ett systemfel som vi alla befinner oss mitt i. Det är inte helt lätt att agera på ett sätt när systemet dikterar något annat.

Men jag tror att det är nyttigt att ibland bara marinera en tanke en stund. Fundera över hur något påverkar just mig, just nu, just här. Och tanken om skräpkultur tror jag är nyttig att ha med sig. Om samtiden är skräp – kanske vi ska unna oss att byta ut den (och ställa om), istället för att bara addera mer skräp?

Foto: Danilo Alvesd/Unsplash