Jag föreläste om Ställ om-boken i Trosa häromkvällen, otroligt roligt och en superengagerad publik som ställde många frågor och delade med sig av egna tankar (tack!) – jag missade nästan bussen hem för att det var så bra samtal efteråt. En tanke som slog mig efteråt var just att så mycket börjar med samtalet. Att lyfta sin egen klimatoro kan leda till att fler öppnar upp, att söka kunskap genom att fråga någon kunnig person sprider kunskap, att tipsa om hållbara knep i vardagen sänker trösklarna för andra, att erbjuda sig att låna ut (eller fråga om man får låna något) blir en byggkloss till ett delningssamhälle och så vidare. Bara bra saker!
Och nästa tanke blev också att det är en klimatinsats som inte beror på storleken på plånboken. Just nu blir nästan allt en plånboksfråga tyvärr, eftersom världsläget är som det är. På vissa håll leder det till att vi gör mer hållbara val (som att inte överkonsumera, äta upp maten eller spara in på elen), på andra håll att vi kanske väljer bort det vi vet är bäst (det ekologiska eller närproducerade alternativet i matbutiken till exempel). Men – att prata om klimatet, det är helt gratis.
Det KAN så klart kosta, jag har vänner som upplevt att det blir jobbigt när de försöker lyfta klimatfrågor i en bekantskapskrets som inte uppskattar det eller som slår dövörat till. Men förhoppningsvis kan de flesta av oss lyfta klimat, omställning och hållbarhet långt mer än vi gör idag, utan att det kostar oss något. Att berätta om en tågresa, tipsa om bra secondhandbutiker eller bjuda vänner på vegomiddag är riskfritt, roligt och kan leda till fler och djupare samtal.
Jag är nämligen helt övertygad om att det vi inte pratar om, det kommer inte heller att hända. Så hörni, även om ni sitter fast i något ohållbart mot er vilja som ni inte kan förändra (som att vara bilberoende på landsbygden till exempel) – satsa på samtalet istället! I det långa loppet kommer det att vara viktigare än att en glesbygdsbo tar bilen i vardagen, jag lovar!
Vem pratade du med om omställningen senast? Foto: Harli Marten//Unsplash
Ja men bra! Jag älskar att prata men tycker ändå det är svårt att prata om detta, rädd för att vara jobbig och verka ”frälst”.
Igår pratade jag dock med en granne. Han sa att han vill åka till typ Indonesien när han fyller 40 om 2 år. Jag ställde genast frågan ” Varför vill du åka så långt bort?” Hans svar var att det är exotiskt. Han pratade även om Maldiverna vilket jag fetdissade…
Senare bjöd vi in samma granne på middag (soppa kokt på kräftskal fr kräftskiva i somras), närproducerade ägg och hembakt bröd. Passade på att berätta var vi köpt äggen (direkt fr producenten, hönsen går ute osv) och så pratade vi även om en bra secondhandbutik. Så ja, på det stora hela fick han nog ändå med sig NÅT, tror jag…
Jättebra tänker jag! Och här kan det ju vara bra att veta att 50% av de som känner någon som slutat flyga pga klimatet själva flyger mer sällan. Dvs din granne känner dig och om du inte flyger och han vet det så kommer han att tänka till och välja bort åtminstone någon flygresa framöver. Det kanske inte blir just 40-årsresan, men kanske slentriansemestern nästa år?