Näst sista dagen av Beredskapsveckan, mitt samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och även för den påhittade kris i form av ett långt strömavbrott (Sju dagar) som vi utgått från den här veckan. Idag är det dags för mitt favorittema – gemenskap!
Vad spelar gemenskap för roll i en kris?
MSB:s Anna Teljfors frågar mig ganska omgående om jag känner mina grannar, och här får jag svara både ja och nej. Jag känner absolut inte alla, men tillräckligt många för att känna mig trygg med att åtminstone någon av dem borde vara hemma om jag behöver hjälp i en kris. (Och jag hoppas att de känner samma sak för mig och min familj förstås – för vi hjälper gärna till!)
Ta dig tid att småsnacka vid brevlådan när någon du känner i området går förbi! Det är trevligt – och en bra grej ur beredskapssyfte. (Maria Lagerman lärde jag känna via Instagram, då bodde vi en halvmil ifrån varandra. Sen började vi jobba ihop. Sen flyttade hon ännu närmare mig – så nu bor vi en 20 minuters promenad från varandra, och kan absolut hjälpas åt i en kris.)
Om jag dessutom vidgar den geografiska cirkeln lite så kan jag tacka min fäbless för lokalt nätverkande för att jag faktiskt har en krets av människor i närområdet, även om de flesta bor snäppet längre bort än närmaste granne. Jag har lärt känna dem genom Instagram, och här vill jag varmt rekommendera att ta kontakt med personer du är nyfiken på via sociala medier – det är ett jättebra sätt att få nya bekantskaper!
Jag har så klart inte lärt känna mitt nätverk i något slags beredskapssyfte, men jag skulle absolut kalla ett par av dem för mina närmaste vänner nu – och inför att jag skulle göra det här samarbetet med MSB började vi till och med prata löst om att vi borde skapa något slags översikt över nätverkets resurser ifall en kris skulle uppstå. Vem har möjlighet att elda, vem har extra stort matlager, vem har bäst förutsättningar att laga större mängder mat, vem har bäst krislåda? Vi bor alla inom gångavstånd, så det hade varit fullt möjligt för oss att ta oss till varandra. Det är en enorm trygghet!
Hur kan jag hjälpa andra?
Förutom att det är en trygghet för mig att kunna förlita mig på människor i mitt närområde, så ska jag förstås också vara en trygghet för andra. Knackar någon på och undrar om jag kan hjälpa till ska jag förstås göra det om jag kan. Och det finns ju olika sätt att göra det på – har jag inte tillräckligt med batterier för att ge bort några till grannen som saknar till sin radio kan jag ju bjuda in grannen att lyssna hos mig! Och så vidare.
Jag pratar om gemenskap och goda grannar med MSB:s Anna Teljfors.
Här finns det olika saker att dela med sig av, exempelvis:
- Värme – kläder, ved, kamin, tändstickor, filtar. Ju fler ni är desto varmare blir dessutom ett rum. Kanske läge att samlas flera i samma bostad?
- Vatten & mat – slå ihop matförråden så kan ni säkert laga fler rätter! (Och den med störst grill kan ju laga till många så räcker kolen längre än om alla ska grilla.)
- Kunskap – vem är bäst på krismatlagning? Vem har bäst koll på hur kommunens krisberedskap ser ut? Vem är van vid friluftsliv och stormkök? Vem är bäst lämpad att hugga mer ved?
Hur blir jag beredd när det gäller gemenskap?
Jag hoppas mina grannar både törs knacka på för att fråga om de får hjälpa oss att ta hand om äpplen, för att bara säga hej eller för att de behöver hjälp i en kris!
Nu kände ju jag mig faktiskt rätt bra rustad på den här fronten, jag vet vilka jag skulle kunna knacka på hos och jag hoppas förstås att alla omkring mig känner sig trygga med att knacka på hos mig. Men det fina med lokalt nätverkande är ju att man aldrig blir färdig! Nya personer flyttar hit, man lär känna vänners vänner och ju mer man engagerar sig i sitt närområde desto bättre chanser att lära känna människor.
Det bästa med detta är att det är win/win även när det inte är kris! Att lära känna fler i området är både trevligt, praktiskt och trygghetsskapande, och underlättar också vardagen (samåkning, låna saker av varandra, hjälpas åt med snöröjning och så vidare). Det är dessutom bra ur hållbarhetssynpunkt av samma skäl – att dela på resurser är ju toppen!
Så – lär känna åtminstone några av dina grannar, och se om du kanske har något gemensamt med andra personer i närområdet – genom barnens aktiviteter, egna fritidsintressen eller jobbet till exempel.
Lyft också gärna beredskap med andra du kommer i kontakt med, även om ni inte bor nära varandra. Har du en god vän på andra sidan stan som du troligtvis inte kommer att ha möjlighet att hjälpa själv om krisen kommer vill du ju att hen ska klara sig bra på egen hand! Själv funderar jag på att starta en tråd i den lokala facebookgruppen bara för att lyfta beredskap i hela området, det blir ju förhoppningsvis en bra grej även för de jag inte känner personligen.
Och – glöm inte. Skriv ner viktiga telefonnummer på papper, för det är inte alls säkert att du har tillgång till din egen telefon eller internet. Och du vill ju kunna nå dina nära och kära!
Lär dig mer!
Hos MSB rullar kampanjen Sju dagar vidare, och har du inte testat denna krisutmaning på nätet ännu är det ett perfekt tillfälle att göra det idag. Missa inte heller att Emma också skriver om gemenskap i sin blogg idag, och med hennes landsbygdsperspektiv blir detta ju ännu viktigare förstås! När det inte bor tusentals människor i närheten utan kanske bara ett dussin blir det extra viktigt att kunna lita på varandra och hjälpas åt.
Och! I morgon är det sista dagen på Beredskapsveckan, och nu är det dags att summera allt jag lärt mig! Kika in i morgon för en sammanfattning!
