Lite hårt formulerad rubrik kanske, men låt mig utveckla. Jag pratar ofta om normer när jag föreläser, att de ohållbara normer som styr i samhället är väldigt starka och att det inte är lätt att gå mot strömmen även om viljan finns. Det handlar inte bara om att stå emot att ”alla andra” flyger på semestern, det handlar också om saker som att städerna byggts efter en bilnorm – vilket gör att det kan kännas farligt att ta cykeln till jobbet. Vi är trafiken, och allt det där.
Och det här gäller egentligen det mesta – systemet är byggt för att vi ska bete oss ohållbart.
- Fri, blixtsnabb frakt och fria returer, i kombination med att de bästa secondhandbutikerna ofta ligger i industriområden som kräver bil, gör tröskeln hög för den som vill gå från nykonsumtion till preälskat.
- De matnormer som barn vaggas in i med köttbullar och falukorv gör tröskeln hög för den som vill äta mer vego.
- Planerat åldrande och aggressiv marknadsföring kring nya telefonmodeller gör tröskeln hög för den som vill ge sina teknikprylar ett långt liv.
- Krångliga tågbokningssystem och subventionerade flygresor för tröskeln hög för den som vill se världen utan att flyga. Och så vidare.
Joina motståndsrörelsen! Foto: Inanc Avadit/Unsplash
Något som hjälpt mig när jag stör mig på att det enkla valet nästan alltid är det ohållbara är att se mig själv som en rebell. Att jag utgör en liten del av en motståndsrörelse som helt enkelt vägrar bidra till Apples vinstmarginaler när iPhonen jag använder dagligen börjar bli slö, och istället byter till en bättre begagnad telefon. Som vägrar acceptera den dåliga kvaliteten i fast fashion-världen och därför lagar barnens brallor när de går sönder istället för att köpa nya. Som sover på saken, sätter mig på tvären när Black Friday-hetsen drar igång, avprenumererar på företagens nyhetsbrev och tycker att förra årets (begagnade) vinterjacka både är good and enough även detta år. Oavsett vad trenderna dikterar.
Allt detta må vara små handlingar i det stora hela, men tänk om vi var massor som joinade motståndsrörelsen? Om vi till och med var i majoritet, så att efterfrågan på renoverad teknik plötsligt var större än efterfrågan på tech direkt från fabriken, till exempel? Då skulle inte bara utsläppen störtdyka – normerna skulle också förskjutas.
Jag brukar även prata om mindset i mina föreläsningar. Att ekonomisk trygghet inte behöver handla om att tjäna massor av pengar, utan det kan också vara att ha låga utgifter. Att målsättningen med karriären inte behöver vara en chefstitel, utan kanske istället balans mellan jobb och fritid så att det finns tid och ork över till annat skoj. Omställningen blir lite av en inställningsfråga – den går mycket snabbare och lättare om vi inte kämpar emot.
Jag tänker att mitt nya mindset som rebell också gör att eventuellt krångel och större tidsåtgång som ett hållbart val kräver blir lättare att stå ut med. En motståndsrörelse har ju lite uppförsbacke i början, inga konstigheter. Det jag i gengäld får är ju den sköna känslan av att ha lurat ett väldigt skevt system. Och då känns det också så mycket mer värt när jag går i mål med lagade brallor, favoritkappan från ifjol och hela min beggade iPhone full av bilder från sommarens tågäventyr till Bremen!
Jag tänker också att oavsett om vi är rebeller inte är det fullt möjligt att ändra vanor. Och till slut blir de nya vanorna det nya normala. Bra att du lyfter att vi faktiskt kan välja annorlunda, även om vägen dit är lite bökig. Men att t ex köpa återtillverkad elektronik är inte svårt. Igår undersökte jag om jag kunde öka på minnet till min S8 (beggad från 2019) och det GÅR – jag får köpa till ett minneskort. Sen ska jag göra en fabriksåterställning och luren blir som NY! 🙂 Jag ser mig själv som en klimatidrottare – jag går igång på att leva mer hållbart 🙂
Älskar ”klimatidrottare”!!
Bra text!!
När jag läste rubriken så tänkte jag ”jag är ju bara en medlöpare som borde göra mer”, men när jag läser dina exempel så inser jag att jag är en rebell. Jag försöker ifrågasätta och göra lite tvärt emot, även om det inte alltid lyckas.
Men hurra, bra att du känner dig stärkt i rollen som rebell! Vi kan så klart alltid göra mer allihop, men bara att börja gå emot systemet kvalificerar oss som rebeller i liten skala tycker jag.
Just de där med karriären är spännande, har (och blir) ofta ifrågasatt när jag väljer/har valt bort en högre titel med högre lön till förmån för tid med mig själv, mitt barn och vårt hus. Många tycker det är jättekonstigt. Känner själv att tiden inte går att köpa för de extra tusenlapparna i månaden. Jobbar nu otroligt hårt på att få min familj till att förstår att begagnade julklappar är helt ok, men det är allt annat än lätt.
Fattar det, det tar tid och kraft att bryta mot normer. Men heja dig, tycker att det är SÅ viktigt att fler börjar prata om andra värden är karriär/pengar!
För två år sedan fick jag en stor temugg från vårt närmaste loppis av min man i julklapp. Prislappen satt kvar, 15 kr hade den kostat! 🙂 Hehe… Jag blev glad och använder den nästan varje dag på jobbet.
Underbart!
Camilla,
jag gjorde precis samma reflektion och reaktion som du.
Heja oss och de andra som stretar på!
Ja! Verkligen!
Åh! Så peppad jag blev! Jag känner mig så dålig för att jag inte lyckas engagera mig i politik eller föreningar av något slag och verkligen göra något. Men jag och min man lagar ju allt vi äger nästan in absurdum (jag blir kränkt när mina kläder går sönder. Så kan de ju inte bete sig!) har inte flugit på 9 respektive 12 år och min telefon köpte jag 2014. Och jag är jobbig nog att jag gärna berättar detta för min stackars omgivning dessutom. Så fint att få känna att jag är en rebell!
OM du är! Heja! Och särskilt att du berättar för omgivningen – då ökar du chanserna till fler rebeller!
Ja, så tänker jag också. ”Idag har jag iaf berättat om/pratat med denna om detta…” och då har jag gjort nåt. T ex pratat om att jag åkt tåg nånstans, cyklat nånstans, lagat vegetarisk mat, köpt ägg av närmsta småskaliga hönsbonde, köpt nåt på second hand osv. Ett exempel var när en vän sa att hon varit på Ullared och handlat massor för några veckor sedan. Jag frågade lite, och hon förstod att jag aldrig varit där. Men hon rekommenderade mig att åka dit, en upplevelse osv. Jag sa att jag är så glad att jag hittat secondhandbutiken i vår närmsta stad. Så bra priser, även där! 😉 Och hon höll med, köper mycket där också, sa hon.
Så även om jag inte kommer få henne att sluta åka till Ullared, eller dra ner på sitt shoppande, så sa jag ändå NÅGONTING och det kändes långt bättre än alla de gånger jag inte gjort det.
Superbra, verkligen! Jag tror vi sår små frön varje dag om vi tänker så!
Skön läsning! Jag blir pepp av att inse att motstånd och att vara rebell inte bara är att gå i demonstrationståg och liknande, utan också ”det lilla” jag gör (min känsla av det alltså, ”nämen jag gör ju inte så mycket…”)!
(Jag tänkte också på att ”pre-loved” eller ”preälskat” skulle kunna översättas med ”för-älskat”, ”förälskat”, hur vackert är det inte att vara förälskad i sina beggade prylar istället för nya?)
Åhåååå, håller med! SÅ kul sätt att använda språket ju! Ah, måste klura på om jag kan få användning av det i något sammanhang, vore ju fantastiskt!
Att kött är norm fick jag verkligen upp ögonen för under förra veckan när jag fick mail inför en mindre konferens om att maila ”allergier eller andra preferenser” inför lunch-beställning, inte mailade (för jag äter allt utom typ inälvor) och insåg att ALLA blev serverade kött förutom EN som fick helvegetarisk mat. Rätten var sallad i burk med kycklingfilé, alternativt veg-kött. Tänk om exakt samma mail gått ut men alla fått vegetarisk mat förutom de som angett att de ville ha kött! Det hade varit intressant…
Ja och där är ju ett perfekt tillfälle att förskjuta normen, att på konferens kalla kött för specialkost och servera veganskt som standard!