Om det här med männen

Förra veckan blev frågan om männen och klimatet aktualiserad på två sätt för mig. Först hade vi en frukost för att presentera Årets Medvetna Julklapp, och där ställde Anitha Clemence frågan om varför det var bara verkar vara kvinnor som intresserar sig för den typen av event. Relevant fråga, med tanke på att det var en (1) man på plats – underbara Svante Öquist – trots att många hade bjudits in.

Sen var jag inbjuden att föreläsa på ett stort svenskt industriföretag som stängt ner en av sina fabriker för en heldag med inspiration och kunskapslyft kring allt från fördomar till hållbarhet. Så vad hade detta med män att göra? Jo, arrangören frågade mig innan föreläsningen vad jag skulle prata om och på vilket sätt, eftersom publiken enligt honom skulle bestå av 500 personer varav mestadels medelålders män som ”kanske inte hade hållbarhet högst upp på agendan”.

Nu visade det sig vara obefogad oro, det var en jättetrevlig publik som lyssnade uppmärksamt och skrattade igenkännande på de flesta ställen där jag brukar förvänta mig skratt – trots att majoriteten var män. Den stora skillnaden var istället efterspelet. När jag föreläser på bibliotek och liknande ställen där det i princip alltid är övervägande kvinnor blir det alltid diskussion efteråt, och det märks att de har funderat massor på de här frågorna själva. De har tankar, idéer och åsikter, och vill gärna bolla med andra. Medan fredagens publik med en majoritet män inte hade några inspel alls. Det kan förstås bero på annat – som att kvinnorna på biblioteket kommit dit självmant, medan männen satt i publiken som en del av sin arbetsdag. Men ändå – visst är det intressant?

Anithas iakttagelse är också spot on. Det dyker alltid upp en majoritet kvinnor på alla typer av klimatevent. Frukostar, demonstrationer, föreläsningar, panelsamtal, nätverksträffar. Enda undantaget är nog rent aktivistiska tillfällen, exempelvis verkar den typ av aktioner som Greenpeace gör (när de klättrar upp i oljeriggar och liknande) locka fler män. Kanske är det för att det är fysiskt? Även preppervärlden verkar bestå av en majoritet män. Vad beror det på? Att männen redan ställt in sig på att detta kommer att bli en fråga om att klara sig själv, att överleva krisen?

Foto: Joshua Earle/Unsplash

Jag har inga bra svar på det här. Men den 19 november är det internationella mansdagen igen. Enligt Wikipedia handlar dagen om detta:

Dagen avser att fokusera på mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder.

För många år sen bestämde vi oss för att försöka lyfta detta i Klimatklubben, just för att få med fler män i klimatkampen (vilket behövs eftersom behövs politiken och näringslivet domineras av män). Men efter att två år på raken lagt tid och energi på manskampanjer som blev totala fiaskon eftersom gensvaret var närmare noll blev vi tvungna att omprioritera. Det var helt enkelt inte värt en kamp i kampen, sorgligt nog.

Men jag är fortfarande lika fascinerad över att klimatet upplevs som en kvinnofråga. Män är exakt lika beroende av en beboelig planet som kvinnor. Eller av mat att äta och rent dricksvatten. Män är ofta föräldrar, precis som kvinnor. Och män har precis samma behov av att kunna försörja sig även i en fossilfri, när vissa branscher/yrken spelat ut sin roll. Det borde alltså vara högst relevant även för män att engagera sig i hur framtiden kommer att se ut. Men av någon obegriplig anledning verkar den polletten inte riktigt ha trillat ner.

Jag känner så klart många män som ÄR engagerade, men jag känner många, många fler kvinnor. Och är det något jag hoppas förändras SNABBT så är det just männens synlighet i den här kampen. I de allra flesta situationer önskar jag att de vita männen kunde ta en lite mer undanskymd position och lämna större plats åt kvinnor och icke-binära, eller minoriteter av olika slag. Så att fler röster än den vite mannens hörs. Men i just det här fallet är den vita mannens röst nästan helt frånvarande – förutom i klimatförnekarnas läger. Jag tror verkligen att vi är i akut behov av fler män generellt och kanske fler vita män i synnerhet som höjer sin röst för omställning och klimat. Inte minst för att fler vita män lyssnar till vita män.

Jag vet däremot inte hur vi uppnår detta. Vad tror ni?