Utan att ha någon statistik på detta så tror jag att skälet till att omställningen går så långsamt till stor del beror på att många inte vet hur de ska bidra. För något år sen kom en undersökning som visade att 9 av 10 svenskar är villiga att ändra livsstil för klimatet. 9 av 10! Och ändå lever vi fortfarande som att vi har fyra jordklot. Något hindrar oss från att göra det vi borde.
Jag fick ett tips via Peppes förträffliga nyhetsbrev om det här TED talket av Ayana Elizabeth Johnson, som bland annat är marinbiolog och policyexpert, hållit. Det är bara tio minuter långt, men sätter verkligen fingret på hur vi måste tänka. Det handlar om att förena sina styrkor – det vi är bra på och det vi tycker är roligt – med det som behövs, och framför allt att se sig själv som en ”doer”, någon som utför de förändringar som ska ske.
Ett Venndiagram över hur vi alla kan hitta vårt bidrag i omställningen.
Lite ironiskt att jag skriver om detta kanske, eftersom Ayana är inne på att väldigt många föreslår att de ska kommunicera om klimatfrågan på olika sätt (varpå hon säger att vi inte bara kan prata utan också måste göra). Jag håller ju med om det, men nu råkar ju mina främsta styrkor och det jag tycker är roligast vara just att kommunicera, så jag får väl helt enkelt ta på mig rollen att sprida Ayanas TED talk istället så att fler ser det och börjar göra. (Sen tror jag också att det finns en poäng i att fler börjar prata klimat i alla sammanhang, så att frågan hamnar upp på allas agendor – både politikers, företags och individers. Men jag förstår verkligen Ayanas poäng också. Vi måste göra, mycket mer än vad vi gör idag.)
Ayana tar upp några olika exempel på personers Vennresultat, bland annat en journalist – vilket kändes bra för mig. Det GÅR att bli en doer även som kommunikationsperson.
Så kolla på talket, vettja! 10 minuter kan vi alla avsätta. Och diagrammet hon visar kan vi alla fylla i, och se om vi kan få några konkreta idéer som resultat av övningen. Ett första steg kan ju vara att berätta vad just ni landade i när ni gjorde det, och inspirera andra! Kanske via mitt kommentarsfält? Och sen – gå ut och gör något konkret. Bilda en klimatgrupp på jobbet och lägg tillsammans förslag om en vassare klimatpolicy, gör om planerna för trädgården nästa år så att den blir så bivänlig som möjligt eller sätt ett mål om att lägga ett medborgarförslag i månaden under 2024 (och du hinner ett 2023 också). Det finns tusen sätt att bidra på!
Ett annat exempel – Ayanas egen mamma som är pensionär hittade sitt sätt att bidra.
Och för er som, liksom jag, tycker att Ayana Elizabeth Johnson har världens mest behagliga röst att lyssna på kan jag tipsa om att hon tidigare var en av ”programledarna” för How To Save A Planet. Numera gästar hon bara ibland, men börja lyssna från början så har ni massor av Ayana-klokheter att ta del av.
Fint också att publiken fick ett tomt diagram att fylla i – de flesta satte igång medan de lyssnade!
Jag är en görare. Men jag kan också bli sjukt ÖVERVÄLDIGAD av allt som borde göras. Och att bli överväldigad kan bana väg för att man till slut bränner ut sig – just för att frågan är så viktig och saker behöver hända NU (igår). Ska titta på hennes talk. Sophia Schyman hade jättebra stories kring hur man ska kommunicera kring klimatet (alltså vilka ORD man ska använda för att det ska slå igenom, också sjukt spännande).
Åh, så inspirerande! Vilken smart ingång… även för företag. Den ska jag göra och specifikt tänka extra på hur jag kan agera eller skapa förändring på riktigt, inte bara ord.
Actions speak louder than words.
Jag blir glad av att baka bröd, laga mat, skriva, prata, dansa och vara ute i naturen. Jag tycker också om att planera och att åka tåg, samt att planera tågresor. Även att cykla tycker jag är himla härligt. Odla och plantera.
Jag bakar ibland bröd och ger till folk i min närhet som jag tror behöver lite extra uppmuntran. Jag har nyss lärt en vän att baka bröd (vi hade lite bakabröd-workshop tillsammans med barnen). Jag hjälper min sons fd förskolefröken att hitta bra tågresa ner i Europa. När jag var yngre (2001 och framåt) var jag med i organisationen Food not Bombs i Göteborg. Vi lagade veganmat av mat som mataffärerna ändå skulle slänga och sedan delade vi ut den gratis mitt i stan i Göteborg en gång i veckan. Det kom en hel del folk och var en väldigt fin gemenskap att vara med i. Det borde startas fler sådana grupper, tycker jag. Även Folkkök är en fin grej. Jag har aldrig jobbat på folkkök men jag käkade där en hel massa gånger i Umeå. Veganmat för 25 spänn, var det då. Nu känner jag dock att jag inte har tid att dra igång något sådant, men jag skulle kanske kunna peppa andra.
Odla och plantera gör jag i mina föräldrars trädgård samt litegrann på min altan vid radhuset där vi bor. Kanske kan jag sätta upp några pallkragar på den gemesamma gräsmattan framöver, vi får se. Kanske kan jag uppmana mina grannar att lämna lite blommor när de klipper gräset, samt sätta info om att inte klippa på lägsta nivån på gräsklipparen (då räddar man några vitklöver eventuellt). Jag har två höstar i rad (de höstar jag hittills bott i radhuset) planterat vårlökar i de gemensamma gräsmattorna till glädje för grannarna och de vårpigga insekterna.
Jag skulle kunna gå med i den där Facebookgruppen jag hört talas om. Tågsemester tror jag den heter. Cykla mer med mina vänner. Typ arrangera små cykelutflykter lagom för folk med barn. Det får bli när det är lite varmare dock.
Annars tänker jag mycket att jag agerar som rätt god förebild i vardagen, men jag vet inte. Folk kanske bara tycker att jag är präktig och jobbig.
Jag tänker mycket på att omställningen måste vara BRED. Det är absolut inte bara vi som redan är engagerade som behöver göra mer utan framförallt att ALLA måste ställa om sina liv ganska mycket.
Jag tittade på TED-talket igår och det var intressant. Bland annat sa hon att vi säkert redan har ett jobb där vi kan göra mycket. Att det inte handlar om att säga upp sig. Och jag tänker också så. Jag jobbar som lärare och försöker påverka min arbetsgivares miljöarbete så mycket jag orkar mellan varven och jag har ett guldläge att sprida hållbarhetsbudskap till eleverna på olika sätt. Bland annat brukar jag be dem hitta på ethos, pathos och logos-argument för att ta tåget på utomlandssemestern istället för att flyga, för att testa om de har tillräckliga kunskaper om argumentation.
Ja, alla kan inte göra allt men alla måste göra mycket mer än idag…