Idag gjorde jag ett Instagraminlägg om Naturskyddsföreningens nya rapport Monstret i mobilen om hur vi pushas att konsumera genom köptriggers i sociala medier. Det är ett så sjukt medielandskap vi navigerar i, och inte blir det bättre nu när civilsamhället får allt svårare att nå ut med sina kampanjer som motvikt (läs mitt inlägg om Metas förbud här).

Hur mycket styr monstret i mobilen – eller datorn din konsumtion? Foto: Rachel Esperida/Unsplash
Jag grubblar ganska mycket kring konsumtion. Vad som styr den, vad som triggar just mig, vad jag konsumerar och varför. Numera köper jag ju i princip bara secondhand och förbrukningsvaror, så klimatavtrycket har minskat drastiskt – men jag påverkas förstås ändå av mina flöden, reklambudskapen, influencers och trender. Köper jag den där secondhandkavajen för att jag verkligen behöver en kavaj, eller för att någon jag tycker är cool hade köpt en liknande på nyköpsmarknaden?

Är min garderob verkligen i behov av fler plagg? Nej, så klart inte – ”jag har inget att ta på mig” stämmer ju i princip aldrig. Men mode är också ett intresse och ett kreativt uttryck. Foto: Andrej Lisakov/Unsplash
Här vill jag vara tydlig – jag tycker att det är på tok för tidigt att problematisera secondhand. Ja, vi ska så klart använda det vi redan har i första hand så allt får ett långt liv, och det är klart att vi ska tänka på ”sista milen-utsläppen” (som sker när vi tar ett köp från butiken och hem, vilket även gäller secondhandbranschen). Men att som modeintresserad vilja utforska sin stil och variera sin garderob måste få vara okej om det sker med begagnade kläder. Annars blir omställningen bara en lång rad piskor och inga morötter, och hur ska vi då få med oss den stora massan så länge politikerna inte tar sitt ansvar?

Det måste vara okej att gilla färg och form – OCH vilja leva ett hållbart liv inom planetens gränser. Foto: Marcus Santos/Unsplash
Det är samma med tågresor. Det är klart att de fortfarande har en klimatpåverkan (inte minst när vi reser i andra länder än Sverige med en smutsigare elmix). Men eftersom tågets utsläpp är så väldigt mycket lägre än flygets måste vi ändå kunna locka människor att minska sin klimatpåverkan genom att säga att de får fortsätta att resa, bara det sker med tåg (eller elbil) istället.
Det är klart att det går att överkonsumera secondhand. Det är till och med rätt enkelt eftersom utbudet är enormt och priserna ofta låga. Ingen vinner på en överfull, oanvänd garderob. Men många vänner som ställt om sin konsumtion vittnar också om att de behövde den där fasen av att ”shoppa loss” i början. Både för att kunna lära av sina misstag (att shoppa secondhand är inte samma sak som att köpa nytt), för att få in vanan att tänka andrahand i första hand och för att hitta sitt sätt att förhålla sig till behov och begär utan att köpa nytt.

Att köpa secondhand skiljer sig från nyköp och kräver lite övning för att inte gå på så många missar. Det måste vara okej att testa sig fram! Foto: Alyssa Strohmann/Unsplash
Det är alltså en inlärningskurva som är lättare att hantera om det inte är så mycket pekpinnar, regler och måsten – utan att det kan få ske med lust och nyfikenhet. Och de flesta av mina vänner som gått över till secondhand har, efter den där initiala shoppingbonanzan, lugnat ner sig betydligt och kommit ut på andra sidan som medvetna, skickliga secondhandkonsumenter med ett sunt förhållningssätt till konsumtion.
Vi ska inte heller glömma att vi genom att gynna secondhandaktörer styr våra pengar till en cirkulär ekonomi, och skapar en efterfrågan på rätt typ av utbud. För att klara oss med så lite nyproduktion som möjligt behöver vi ju ha ett bra utbud av begagnat och aktörer som ser till att göra det tillgängligt för oss. Så handla begagnat, testa hyrtjänster, köp remake och upcyclade produkter, använd reparationstjänster och se till att dina pengar främjar istället för att motarbeta omställningen.

Allt på bilden går garanterat att hitta på secondhandmarknaden. Låt dig inspireras, men styr samtidigt konsumtionen i en rimlig riktning och gynna cirkulära aktörer. Foto: Leslie Leon/Unsplash
Vi måste kunna fortsätta inspirera kring färg, form, personliga uttryck, ombonade hem och fantastiska reseupplevelser, och samtidigt uppmuntra människor att ta steget till bättre alternativ på alla fronter. Omställningen måste vara lika härlig – eller MER attraktiv – än samtiden för att den överhuvudtaget ska övervägas av den stora massan. Och vi måste se till att efterfrågan styr utbudet i rätt riktning.
Sen – när secondhand är norm – DÅ kan vi börja problematisera de aspekter av begagnathandeln som kanske skaver en smula. Men vi tar det sen.
Vad tycker ni?



Håller med på många sätt. Men: jag upplever att många ”rättfärdigar” sin shopping av nytt genom att säga ”jag kan alltid skänka den vidare sen” eller liknande. Men second hand-marknaden är redan mättad! Det behövs inga fler nya plagg alls. Att man kan skänka/sälja sin gamla Arket-kappa gör inte att man kan köpa en ny. Dessutom är det ju jättemkt av det som skänks till typ Myrorna som inte går att sälja, ingen vill köpa det. En annan sak är att om man fortsätter shoppa MYCKET, second hand istället för nytt, är det ju bättre men man ändrar ju inte inställning till shopping. Man legitimerar ett sätt att leva där shopping för shoppingens skull känns okej. Då känns det svårare att lappa, laga, använda saker tills de verkligen tar slut (jag går själv runt i trasiga kläder hemma, haha.) Svamligt inlägg, sorry 🙂
Håller med dig! Det är ju ingen klimatgärning i sig att skänka/sälja plagg vidare, särskilt inte om det inte handlar om att minska mängden plagg utan de ersätts av nyköp. Det finns ju också forskning på att många som köper mer secondhand också köper mycket nytt, så överkonsumtion är ju ett beteende – oavsett vad man köper.
Men jag tänker att det ändå finns skäl att uppmuntra secondhandkonsumtion generellt, eftersom normen fortfarande är nyproduktion.
Ja absolut! Jag håller helt med. Det andra är liksom nästa steg 😉
Tack för intressant blogg!