Lördagsintervjun: Anna Kraitz

Anna Kraitz estetik tilltalar mig mycket för att hon smyger in modereferenser i många av sina produkter – ett skärp här, en knapp där. Nya koppen Mine för Designhouse Stockholm saknar förvisso den kopplingen, men jag älskar den mjuka formen och att det nästan ser ut som att handtaget håller på att krypa ner i koppen! Jag tog ett snack med Anna om den och om hennes jobb i övrigt.

Anna Kraitz och nya muggen Mine för Designhouse Stockholm. Foto: Pressbilder

Berätta om kopparna Mine för Designhouse Stockholm – hur fick du idén till dem?
– Jag jobbar ofta med flera projekt parallellt och då finns det oftast ett gemensamt tema som jag jobbar efter som handlar om mitt liv, saker som jag ser och gör och upplever, och det jag inspireras av just nu. Det är svårt att göra en ny kopp, för precis som med glas och tallrikar är det mesta ju redan gjort. Jag bestämde mig för att jobba med handtaget, att låta det ta en annan väg än det oftast gör – handtag är ju oftast fäst helt och hållet på utsidan. Koppen är också ganska sinnlig med den mjuka formen på handtaget som nästan doppar sig i drycken. Men det är nog egentligen upp till var och en som ser den vad man tolkar in i formen.

Varför fick den namnet Mine?
– Det är nog för att mina saker känns väldigt mycket som mina. När koppen stod klar så kändes den verkligen som min, och då döpte jag den till det. Koppar är något som kan vara ganska intimt, något som man kommer väldigt nära när man dricker ur den och om man använder den på morgonen så är frukosten också en nära stund när man kanske sitter med sin familj.

Byrå och soffa Mama look, klädhängare Babe.

Hur kommer det sig att du blev formgivare?
– Jag gick på Beckmans och sen blev jag det, haha. Jag kommer från konsthållet från början och för mig var det lite otippat att jag skulle bli formgivare. Jag var inne på att jag skulle jobba konstnärligt i någon form och det blev en ganska långsam process där jag en dag märkte att jag satt och gjorde saker. Hade jag inte blivit designer så hade jag jobbat med något annat där jag kan uttrycka mig samtidigt som jag ger något till andra människor. Kanske med film eller fri konst till exempel. Men jag tycker egentligen inte att det är så viktigt vad man gör, utan snarare hur man gör det.

Var hämtar du inspiration när du jobbar?
– Från många, många ställen samtidigt. Jag var nyligen och såg utställningen Avantgardens kvinner om kvinnor som var verksamma mellan 1920 och 1940. Den var jättefin och inspirerande med namn som Dora Maar och Claude Cahun. Jag tycker om att gå och titta på konst och se hur andra uttrycker sig och hur de speglar nutiden eller den samtid då de var verksamma. Sen korsar jag det med inspiration från mitt vanliga liv och vardagssaker som att läsa tidningen, vara med mitt barn och allt annat som man gör om dagarna.

Bänken Closer.

Idag är du ett etablerat namn på den svenska formgivarscenen. När kände du själv att du hade slagit igenom? Vad blev ditt genombrott?

– Det är så konstigt, jag vet inte om jag har haft något genombrott! När jag gjorde soffan Mama look så blev den väldigt synlig och lite av en snackis, men jag tror inte att jag kände att jag slog igenom för det. Jag bara jobbar på och det är väldigt roligt i sig, så jag har aldrig funderat över om eller när jag slagit igenom.

Vi har sett modedetaljer på flera av dina produkter, som soffan Mama look och klädhängaren Babe som båda har en skärpdetalj, tallrikarna Bloom med knappmotiv och serien Early bird. Vad har kläder och mode för betydelse för dig?
– Även här finns det många anledningar till varför jag gör något. En anledning är att mode är så vardagsförankrat, vi klär på oss varje dag och alla använder kläder. Mode är också något som speglar tiden väldigt väl och vi är nära våra kläder precis som vi är nära våra möbler. Det är ett sätt att föra ihop föremålen vi har nära oss.

Av alla dina produkter, vilken är din egen favorit?
– Oftast är det ju något man gjort alldeles nyligen, så just nu får jag nog säga att det är koppen Mine.

Du har gjort allt från stora soffor till små koppar. Finns det någon typ av produkter du tycker extra mycket om att formge?
– Nej, jag tycker att det är roligt med bredden! Jag skulle vilja ha ännu större bredd på det, att få göra ännu fler olika typer av saker. Det spelar liksom ingen roll om det är en stor möbel eller en liten sak, det är lika roligt och utmanande oavsett vad jag gör.

Vad jobbar du med just nu?
– Just nu gör jag fler möbler för Källemo, och så handleder jag och Dennis Dahlqvist tredjeårseleverna på Beckmans i deras examensjobb. Jag har hoppat in och undervisat på Beckmans någon gång då och då och det är väldigt stimulerande eftersom jag annars sitter rätt mycket själv och jobbar. I små doser är undervisning en perfekt krydda för mig och Beckmans är en rolig plats att vara på.

Hur ser det ut hemma hos dig?
– Jag bor i en vindsvåning med en rätt stor terrass där jag kan odla. Jag har förvånansvärt få av mina egna saker, jag tänker ständigt att jag borde ha fler av dem hemma hos mig också. Och så har jag ett piano som min dotter övar på just nu!