Tack vare en mysig adventshelg med svägerskan och hennes barn så hann adventsdekorationerna faktiskt komma upp i tid för en gångs skull. Jag har än så länge gått ut ganska lugnt eftersom jag vet att jag annars kommer att hinna ledsna, så gran och övrigt hardcorepynt får vänta två veckor till. So far, so white skulle man väl kunna sammanfatta läget.
Alla foton: Maria Soxbo
I burspråket där vårt matbord står trädde jag vita pappersstjärnor på snören och hängde upp som ett stjärnfall i fönstren. Barnen älskar det till den milda grad att de berättar för varje ny person vi träffar att vi minsann har stjärnor i fönstret. Jag gillar att de knappt är synliga mot den vita novemberhimlen utanför fönstret, men syns desto bättre efter att mörkret lagt sig.
I barnens lekrum har de gamla vita adventsljusstakarna från vårt förra hus hamnat, de är lite för underdimensionerade för våra nuvarande fönster men i barnens rum passar ju det mesta som är i ”miniatyr”. Alfred tyckte att det krävdes lite fauna för att den skulle komma till sin rätt dock, och det kan han ju ha rätt i.
Och det här är min utsikt från dagens kontor (eh, soffan) – en pappstjärna som aldrig kom upp ifjol eftersom jag hade en stor ljusstake i det här fönstret istället. I år har jag möblerat om julpyntet lite (ett bra tips för övrigt om man börjar ledsna på sina julgrejer – ställ dem på nya platser så får de nytt liv!), och då fick stjärnan debutera mot ett regnpiskat fönster.
