Häromdagen lunchade jag i solen på Djurgården med Emma som numera jobbar på Nordiska museet, och efter lunchen tog hon med mig in bakom de låsta dörrarna till ännu ett underbart hus i museets ägo.
Alla foton: Maria Soxbo/Husligheter
Villa Lusthusporten, eller Wicanderska villan som den också kallas, ligger precis mittemot Nordiska museet, och tidigare satt museets vd med flera i det här huset och arbetade. Men numera sitter personalen i museet för att vara närmare verksamheten, och Wicanderska villan står … tom. Tänk, att det här magiska huset bara står där och väntar på att någon ska flytta in?
Tänk er att ta med det här huset i en moodboard inför en nyproduktion …
Jag tyckte att det var så fint med de ljusrosa rosorna mot den rostbruna stenen.
Det urpsrungliga huset byggdes 1873 av en grosshandlare Brink, och vid förra sekelskiftet tog korkhandlare Wicander över och byggde om huset i en medeltidsromantisk stil med riklig jugenddekor.
Det här fantastiska taket finns precis över entrén.
Så himla vackert!
Förstå hantverket som ligger bakom varje liten del av det här huset.
Jag hade tyvärr bara med mig ett fast objektiv och kunde inte föreviga hela rummen, men visst får ni en känsla av hur underbart vackert det är?
Tomma rum. Vy från vd:ns rum in i sekreterarens.
Vem säger att ett innertak måste vara slätt?
Jag undrar så vad det här rummet användes till ursprungligen som krävde en sån här uppmaning.
Klocka över den öppna spisen. Som ny, fast gammal.
Huset donerades till Nordiska museet 1940, och har använts av institutionen för folklivsforskning vid Stockholms Universitet i många år innan ledningen för Nordiska flyttade in. Några av er som läser kanske har pluggat i huset? Jag hoppas allmänheten kan få tillgång till detta vackra på något sätt i framtiden. Så glad att jag fick smyga runt i några av de tomma rummen, och ja – jag skulle så klart vilja återvända, med mer tid och fler objektiv i bagaget.
Vilken tur du har som fått titta runt i det huset! Häftigt!