Ibland blir inte allt som en hade tänkt sig.
Idag skulle jag och Emma egentligen ha hållit i vår första ordinarie klimatlunch. Vårt sprillans nya digitala koncept, som vi tänkte skulle kombinera nytta med nöje. Nytta för oss i form av nya, små intäkter i en tid då stora intäkter – i form av föreläsningar, workshops, bloggsamarbeten och klimatfrukostar – försvunnit. Nöje för alla inblandade i form av ett nytt, spännande sätt att jobba på och förhoppningsvis ett sätt att göra mångas hemmajobbarluncher lite mer kreativa och sociala. Win/win, tänkte vi peppat och satte igång.
Foto: Maria Soxbo
Men, så blir det inte. Intresset för klimatlunch var jättestort inför den första testlunchen, när webinaret var gratis. När det nu däremot kostade en liten slant sjönk intresset markant. Så pass mycket att vi faktiskt ställer in, för hur roligt vi än tycker att det är att genomföra detta så måste vi samtidigt kunna försörja oss. Och gratis är gott för alla utom den som arbetar gratis, så att säga.
Vem vet, kanske handlar detta bara om dålig tajming. Att lansera något nytt med relativt kort varsel veckan före löning mitt i coronakrisen var kanske för svårt. Och i en orolig tid sjunker förstås betalningsviljan, det förstår vi också. Så vem vet, kanske kommer vi att plocka upp och damma av den här idén igen längre fram, under andra omständigheter. Vi får se.
Foto: Maria Soxbo
Och vissa idéer flyger helt enkelt inte, så klart. Alla kan misslyckas, detta är varken första eller sista gången som jag gör det. Däremot har den här upplevelsen triggat igång något annat hos mig. Funderingar kring framtiden, och inte bara min egen utan egentligen framtiden för alla oss som helt eller delvis försörjer oss på att skapa innehåll för digitala kanaler. Är det kanske dags nu att lyfta frågan om vem som egentligen ska betala för allt innehåll vi vant oss vid att få serverat gratis varje dag?
För faktum är ju att alla de tusentals dagliga inlägg som inte är reklammärkta har skapats av någon begåvad person – oftast en kvinna – genom obetalt arbete. Ett sponsrat inlägg kan ibland innebära en fin intäkt för en bloggare, absolut. Men om vi tar de pengarna och sprider ut dem över allt osponsrat innehåll i samma blogg, då blir det plötsligt en timlön som blir ganska svår att livnära sig på för de allra flesta. Lite som att rörmokaren skulle få betalt av var tionde, femtionde eller hundrade kund, och förväntas jobba gratis hos alla andra. Att teatern bara skulle ta inträde var tionde, femtionde eller hundrade föreställning, och bjuda på resten. Det är få förunnat att kunna arbeta på det sättet.
Foto: Maria Soxbo
Så vad är lösningen? Ju mer jag tänker på det, desto märkligare känns det nämligen att jag kan konsumera så vansinnigt mycket innehåll utan att betala en krona. För det gör jag inte idag. Inte en spänn lägger jag på att ta del av alla dessa recept, proffsfoton, pyssel, inspirationsinlägg och kunskapsspäckade texter. Trots att jag mycket väl vet hur mycket tid, kraft och passion som krävs för att leverera allt detta. Inte heller tar jag betalt av er som följer mina kanaler på något vis.
Missförstå mig rätt, jag vill egentligen inte att mina kanaler ska kosta pengar att följa. Jag tycker att det finaste med bloggosfären är att den är demokratisk. Att alla med tillgång till internet kan följa vem de vill oavsett samhällsklass, bakgrund och inkomst. (Innehållet kan ju däremot provocera den som inte har samma möjligheter som andra förstås, men en annan fin grej med sociala medier är att det är fritt att följa – och att avfölja.)
Och naturligtvis är det ett privilegium att kunna arbeta med sånt här över huvud taget, det är jag övertygad om att alla mina bloggkollegor också tycker. Men om vi någonstans utgår från att så många som möjligt ska kunna försörja sig på något som de älskar att göra, oavsett om det är att skriva böcker, klippa hår, meka med bilar, lära barn att läsa, ta hand om skadade djur eller att laga mat så är detta ju precis som allt annat en sorts jobb. Och de flesta av oss i bloggosfären gör dessutom fler saker vid sidan om bloggandet, för att kunna försörja oss.
Samtidigt har jag aldrig fått så mycket hurrarop som när jag skärpte min annonspolicy, tog bort alla adlinks och begränsade antalet tänkbara annonsörer till en liten, hållbar skara. Att begränsa mina inkomster gav mig er kärlek, men den betalar ju inte hyran. Samtidigt är det ett beslut som får mig att må bra. För jag vill inte att mina kanaler ska driva konsumtion, även om jag skulle tjäna mer pengar på det. Drömmen för mig är ju att kunna lyfta de allra bästa företagen helt gratis istället, för att de förtjänar att överleva och för att de bidrar till att göra världen mer hållbar. Men vem ska då betala min hyra?
Foto: Maria Soxbo
Nu står förmodligen jag, och ganska många andra, influencers och bloggare vid något slags vägskäl. För över en natt försvann de flesta av de intäkter vi brukar räkna med. Företagens marknadsföringsbudgetar frös inne, workshops, föreläsningar, samarbeten, banners – det allra mesta har gått upp i rök. Trots att många av oss har mer trafik än normalt, nu när många följare letar förströelse för att ta sig igenom karantänvåren.
Intäkterna kanske återuppstår framåt hösten om vi bara håller ut, men ingen vet. Och fram tills dess har vi fortfarande följarskaror som förstås förväntar sig uppdateringar i samma takt som vanligt. Just nu slår till exempel fantastiska skaparbloggar och pysselkonton all time high-besöksrekord tack vare Corona – men tjänar mindre pengar än någonsin, på grund av Corona.
Och var jag än tittar på Instagram just nu bjuds det på underbara, intressanta live-sändningar – som är helt gratis, trots att innehållet inte sällan motsvarar föreläsningar som hade kostat tiotusentals kronor att arrangera. När allt vi gjort live och tagit betalt för flyttas till den digitala världen måste det plötsligt erbjudas utan kostnad, för sånt är det system vi byggt upp.
Foto: Maria Soxbo
Och möjligen är det läge för en omställning på fler än ett sätt ändå? Kanske blir den här krisen en vändpunkt för synen på ”konsumtion”? Vi vet ju innerst inne att vi inte kan shoppa kläder, kuddfodral, möbler och prylar i den takt vi vant oss vid, planeten håller ju inte för det.
Så istället kanske vi ska vänja oss vid tanken på att konsumera andra saker? Inspiration kring hur livet kan levas, kunskap kring allt från matlagning och odling till hållbarhet och skapande, kultur, tankeväckande texter som kan göra oss klokare, tips på guldkanter på tillvaron, lifehacks … ja, allt det där som gör att vi kan navigera oss fram genom livet och njuta av det längs vägen.
Foto: Ruben Nero
Och där skulle ju jag och alla mina makalöst skickliga bloggkollegor kunna bli länken mellan ”gammelkonsumtion” (= villighet att betala för prylar vi vill unna oss) och ”framtidskonsumtion” (= villighet att betala för andra värden vi vill unna oss). För är det något vi kan så är det ju att skapa innehåll som många vill konsumera. Och helt ärligt, med tanke på att i princip hela bloggosfären består av kvinnor – har vi inte gratisjobbat tillräckligt genom historien? Är det inte dags att vi får betalt nu? Att vi TAR betalt?
Emma gick redan i dessa tankar sedan närmare ett år tillbaka, och står redo att börja laborera med patreon-modellen (att ge mervärde till de bloggläsare som är villiga att betala för hennes innehåll). Jag håller alla tummar för att hon lyckas. Elin och Sara är två andra bloggare som redan är igång med betalväggar. De banar förhoppningsvis väg för att inte ytterligare ett utpräglat ”kvinnoyrke” ska bli en ekonomisk fälla för den som väljer det.
Och det blir också win/win! För på detta vis slipper deras följare översköljas av reklambudskap. Innehållet kan skräddarsys ännu mer efter följarnas önskemål och bli ännu bättre. Samtidigt som fler multiskickliga yrkespersoner (för ja, att skriva, styla, fota och paketera är yrken, precis som kock, trädgårdsmästare, kreatör och alla andra yrken som ”döljs” bakom samlingsnamnet influencer) kan få betalt för sitt arbete.
Är det detta som är framtiden? Jag vet inte. Och jag har inte fattat några beslut alls kring min egen framtid än.
Jag vet bara att även i en hållbar värld måste det gå att försörja sig, inte minst som kvinna. Allt annat vore ohållbart. Och jag tror och hoppas att såna röster som min och Emmas, som sätter hållbarhet i fokus, fortsätter vara en viktig del av bloggosfären på ett eller annat sätt.
Hur går era tankar?
Pingback:emmasundh.com 2.0! - Emmasundh.com
Massor av tankar kors och tvärs… ska se om jag kan få några på pränt.
Först tänker jag att det som känns rimligast just nu är en motsvarighet till Netflix/Bookbeat för bloggar. Många verkar ju vara beredda att betala en klumpsumma för att få tillgång till ett stort utbud.
Sen tänker jag att den bloggare som börjar ta betalt får andra krav på sig att publicera. Om jag betalar för en tidningsprenumeration t ex vet jag ju på förhand hur många nummer jag ska få och när. Finns det en risk för en annan typ av fälla här, där en bloggare aldrig kan vara sjuk eller ta ledigt?
Resonemang kring timlön för bloggare (eller författare, eller många andra) blir alltid så svåra tycker jag. Klart man kan se hur lång tid det tog att skapa ett inlägg, men samtidigt måste ju värdet på något sätt vara beroende av hur många som läser det? På samma sätt som att den som skriver en bok inte får betalt i proportion till hur lång tid den tog att skriva utan hur många som köper den. Menar inte nödvändigtvis att det är önskvärt, bara att det är något att fundera över.
Klart det är kul att den som vill kan försörja sig som bloggare, men samtidigt måste det ju stå i relation till en marknad. Förstår poängen i jämförelsen med rörmokaren men tycker samtidigt inte att det går att jämföra alls. Rörmokaren får betalt för ett konkret arbete som något har beställt, och han kan också bli utan uppdrag och får då inte betalt. Kanske är det mer relevant att jämföra bloggare med skådespelare, författare, musiker eller ståupp-komiker?
Många tankar som sagt, och inte så många svar. Alltihop välvilligt menat i alla fall.
Åh, vad spännande att du nämner Netflix etc, just såna tankebanor har jag också laborerat med. Kanske värt att nysta vidare i då?
Väldigt intressant med det du säger kring press på leverans också. För naturligtvis är det så, om vi säljer vårt material istället för att ge bort det måste vi naturligtvis hålla det vi lovat. Samtidigt tror jag många av oss känt press på att ständigt uppdatera även utan att ta betalt. Jag har bloggat i över tolv år, men det är först de senaste 2-3 åren som jag unnat mig att stänga bloggen sommartid till exempel. Jag tycker också det verkar bli vanligare att blogga mer sällan, vilket känns som ett sundhetstecken. Och jag hoppas att det blir lättare att planera när man vet hur mycket som är utlovat, istället för att himlen sätter gränsen så att säga. Men ja, mycket bra poäng!
Jag tycker också det är svårt att prata timlön, inte minst för att en blogg bygger på ”dagens outfit”, vilket inte behöver ta supermånga minuter när vanan sitter. Andra bloggar om sitt liv rätt och slätt à la dagbok, och även det KAN ju gå fort om bildbehandling et cetera inte är så avancerad. Andra däremot skapar DIY-projekt, där steg för steg ska dokumenteras, färg ska torka, instruktioner ska skrivas och allt ska fotas och stylas. Ohyggligt mycket jobb för ett enda inlägg. Om alla ska få samma ”timlön” blir det nog snabbt knasigt. Jag ville mest lyfta att det ju produceras otroligt mycket mer material än de sponsrade, betalda inläggen, så att vi inte glömmer hur mycket obetalt arbete (i många år) det ligger bakom varje betalt inlägg.
Kanske var rörmokaren inte den bästa liknelsen, men risken att stå utan uppdrag och inte få betalt gäller ju även bloggare? Exakt det har ju hänt de flesta av oss just nu till exempel. Och tar vi en framtida patreon-bloggare som exempel, så kommer ju vissa inlägg då bli betalda för att ”någon” (patreonmedlemmarna) har beställt dem – medan övriga blir obetalda. Men ja, det finns säkert bättre exempel. (Skådespelare kan ju dock vara anställda vid en teater tex, och ha en lön precis som en lärare eller liknande.)
Bra tankar, tack för att du tog dig tid!
Hej! Tror inte ni behöver slå ner er Ide redan här. Er föreläsning idag missade jag helt att ni skulle ha (hörde om det för en vecka sedan, men sen har jag missat allt info om det). Mer reklam för det i framtiden? Kan man tänka sig en annan tid, kväll? Helg? För tyvärr är vi fortfarande endel som arbetar och inte har möjlighet att koppla upp oss 45 minuter runt lunch (skola, sjukvård mm). Om man har bra material tror jag absolut på en betalväg – säger lite att här är det kvalite och påverkan av reklam är mindre. Hoppas ni inte ger upp på att få ut alla era bra idéer ni har till folket!
Tack Anna! Ja, kanske skulle vi ha tänkt kvällstid istället, samtidigt är vi båda föräldrar med relativt små barn och det är inte alltid lätt att få ihop kvällstider – vilket förmodligen också gäller stora delar av vår målgrupp. Men tack för peppen, vi tar med oss det!
Jag tänker att kanske handlar om att när man ska betala för något så kräver det ett större engagemang från betalaren också som man inte är redo att ”comitta till”. Att avsätta tid för något..? Man är liksom inte så van vid sånt (förutom när man lämnar huset och går på bio/teater/museum/Hyrfilm/föreläsning) på nätet. Nu, hemma, är det svårt att avsätta tid för lunch (utgår bara från mig själv som har barnen rännandes hemma osv.) Är det gratis kan man bara stänga ned när man måste och så känner man bara ”synd”. Har man betalt känner man liksom ”nu måste jag göra detta”. 🙂
Men tror helt klart att typ Netflix och PodMe är framtiden för att få betala för bloggen.
Hälsingar/ den som betalar för Netflix, PodMe, Storytel osv. varje månad och tycker det är helt rimligt
Tack för bra tankar! Och ja, så är det ju – jag har märkt det på föreläsningar till exempel, att när det har kostat en slant att komma på föreläsningen så kommer många fler medan det alltid blir ett litet bortfall när det är gratisevenemang. Så det kan ju vara positivt, men det hänger förstås på att det finns en villighet att betala den där slanten till att börja med.
Kul att fler är inne på ”Netflix”-spåret, det är jätteintressant att höra!
Så trist att inte Klimatlunchen blev av jag jobbade just denna fredag utan möjlighet till rast…jag hoppas ni testar snart igen. Heja heja!
Tack snälla för peppen!
Hänger på i Annas tankar däruppe. Jag skulle jättegärna vilja vara med men jobbar på sjukhus så lunchtid funkar oftast inte för mig tyvärr. Såklart svårt med kvällstid ibland också men då tänker jag att det får bli som att man ska ha egentid en kväll på stan men istället stänger man in sig i ett rum och slipper kvällsbestyren 🙂
Skulle jättegärna vara med när sånt klaffar. Och betalar gärna en slant då och då till kanaler som jag följer som ger mig mervärde, inspiration och kunskap. Som din, Emmas, krickelin, några instagrammare osv. Jag köpte några extra klimataskar som jag ska ge bort och läste första boken igår. Så bra!! Tack!
Hoppas ni testar att köra klimatlunch fast på annan tid snart! Kanske kan man ha lite studentrabatt för studenter som det också brukar vara på lunchställen? Kanske kan locka. Och sprid mer info! Be era följare sprida! Det är ju det vi också är tillför. Att hjälpa er sprida det ni står för och det ni gör. Det är ju sannerligen det minsta vi kan göra för att få ta del av allt ni delar med er av. ❤️
Men åh, vilken peppboost till kommentar! Tack fina du för köp av extra askar och ett helt batteri av ideer!
Intressant.
Ser kommentaren ovan om liknelse med Netflix.
Tänker att en liknande portal faktiskt skulle funka i samma stil som att man är kopplad till en viss portal, tex Elle/Mama etc
Varför inte gå ihop ett härligt gäng bloggare där man få betala en månatlig summa för att läsa samtliga bloggar under portalen?
Ja, visst är det spännande! Frågan är bara hur många såna ”abonnemang” man har råd med per person? Får många betalar ju redan för minst en, gärna flera, streamingtjänster. Och så kanske Spotify, Storytel, Readly osv. Nånstans går det ju en smärtgräns, frågan är bara var?
Intressant inlägg och kommentarer! I och med att de flesta av oss följer många bloggar tror jag att fler skulle vara intresserade av en Netflixliknande tjänst så att man får tillgång till flera bloggar med ett abbonemang.
Håller med Flora att man vill veta vad man får också om man prenumererar. Och bloggaren måste kanske bestämma hur det fungerar om hen blir sjuk eller vabbar eller vill ta ut semester och inte hinner producera den utlovade mängden.
Sen tror jag att det kommer ta tid att vänja sig vid att betala för något vi vant oss vid att få gratis. Hur ser det ut för tidningarnas webbsidor? Nästan alla har ju betalväggar nu men dn till exempel har ju jättemycket gratis erbjudanden för att locka betalande läsare.
Varför inte prova och se? Jag tror också det kan vara en ide att samla bloggar utifrån tematiker och sedan sälja abonemang. Själv hade jag gärna betalat för pysselbloggar, men inte klimat då jag arbetar med det på jobbet och känner att jag har tillräckligt med verktyg att hämta där.
Ja jo, det ligger ju väääldigt mycket jobb (och förmodligen en hel del pengar) bakom en sån satsning, så inget man drar ihop över en natt tyvärr.
Men ja, svårt att veta innan idén testats live förstås.
Det som är fördelen med typ Netflix istället för en lunch är att man betalar för något som man kan titta på när det passar en själv. En fast tid är svårare än att erbjuda en ”lunch” man kan delta i när man själv kan 😉
Förstås! Bra input, tack!
Jag tycker att det är rimligt att den som producerar något som andra efterfrågar ska få betalt för det, men som du säger är det svårt att definiera hur detta ska ske i praktiken. Den som prenumererar på ”vanliga” streamingtjänster av olika slag har ju ändå ett brett utbut och någon typ av garanti att luta sig mot, hur löses detta när det är en enskild person som ständigt ska leverera? Inte kritik i sig, bara en sådan sak som jag tror att måste tänkas över. Sen kanske det heller inte är självklart vad folk vill betala för, du kanske tror att det är en typ av innehåll, medan mottagaren uppskattar och efterfrågar något annat. Kunde man tänka sig ett alternativ där du har en ”preview”, och sen får den som vill betala för just det enskilda inlägget? Över tid kan du ju då också följa upp vad folk faktiskt är villiga att köpa.
Det jag dock reagerade på i din text var jämförelsen med det arbete som kvinnor gör gratis, för jag antar att du ändå känner till historien (och även samtiden) så väl att du förstår att detta inte är det arbete som åsyftas! Att bloggare börjar få (välförtjänt) betalt för sitt arbete löser inga av problemen inom den diskurs där kvinnors arbete i hem och omsorg av närstående inte värderas i monetära termer. Att bloggare (eller vilken titel man väljer som sin) blivit en ny yrkeskategori bör istället likställas med annan typ av professionalisering, inte som en kategori inom ”kvinnors gratis arbete”. Det känns om att ni med denna motivation riskerar både att kapa den viktiga debatten och i förlängningen orsaka någon typ av historieförfalskning där den som vill kan använda detta för att underminera det verkliga problemet. Det måste gå att motivera att bloggare ska få betalt utan att dra in kvinnors oavlönade arbete.
Har lämnat samma kommentar som ovan åt Emma.
Därtill håller jag med om det som någon ovan skrivit om att det blir konstigt att jämföra med en rörmockare eftersom det är så fundamentalt olika typer av tjänster. Den som inte behärskar rörmockarens tjänster kommer att behöva anlita hen, inte minst eftersom det också i anslutning till den typen av tjänster ofta finns krav vad gäller byggstandard och försäkring och därmed legitimering. Det samma gäller definitivt inte de tjänster som en bloggare erbjuder. Det tror jag du håller med om. Om du vill göra jämförelser tycker jag istället att det bör göras på ett rättvist sätt, med en profession som ligger närmare, mycket för att det annars också urholkar argumenten på så enkla grunder som de jag ovan nämnt.
Som sagt, jag tycker att den som producerar något som andra efterfrågar ska få ersättning för det. Kanske det räcker med just den motiveringen? Varför krångla till det.
Tack för bra input kring streamingtjänster etc, håller med dig om mycket av det! Svårt att mejsla fram ett koncept som tar hänsyn till alla variabler, men vem vet – det kanske går?
Ang kvinnors arbete så är det klart att jag vet vilket arbete som åsyftas, men jag håller inte riktigt med dig om att vi riskerar att kapa debatten om vi vidgar diskussionen. Kvinnors gratisarbete i hemmet är ju inte det enda problemet, utan när det gäller kvinnor och ekonomi finns också frågan om lika lön för lika arbete, om att traditionella ”kvinnoyrken” värderas lägre, om att kvinnor halkar efter i karriären när de föder barn, om att kvinnor tenderar att stå för de ”mjuka” värdena i hushållsinköpen (som mat, barnkläder etc) och män de mer beståendena värdena (bil, teknik etc) vilket slår hårt vid en eventuell separation. Och så vidare. Och då tänker jag att debatten stärks av att olika infallsvinklar på samma problem – att kvinnors arbete undervärderas – lyfts.
Jag märker också en tydlig tendens i att det sällan finns en kommersiell eller öht ekonomisk tilltro till det kvinnor blir experter på och tycker om att göra, medan mäns hobbies oftare anses ha nåt slags startup-potential. Jag gjorde till och med ett gräv om det på journalisthögskolan för mer än 20 år sen, där det var uppenbart att kvinnliga entreprenörer mycket oftare fick kalla handen när det gäller startkapital. Och omvänt, tyvärr märker jag att många kvinnor inte vågar ta vettigt betalt, oavsett om det gäller att föreläsa, göra reklam för ett företag, lära ut sin expertkunskap, sälja sin konst eller sitt hantverk osv. Samhället undervärderar ofta kvinnor, så kvinnor undervärderar ofta sig själva.
I en tid när ALLA, från presidenter och kungahus till idrottsmän, börsnoterade företag och organisationer behöver behärska sociala medier, engagera sina följare och nå ut med sina budskap borde rimligtvis bloggosfären som är så dominerad av kvinnor värderas högre än den gör. Men så är det inte, och bara för att de flesta kvinnor som bloggar började med det som en passion och hobby bör vi inte underskatta varken arbetet som läggs ner eller värdet i att kunna fånga en publik i detta enorma brus. Hade män ”ägt” denna arena på det sätt som kvinnor gör tror jag definitivt att det hade varit många fler affärsmodeller och mer pengar i omlopp vid det här laget.
Därför ville jag påminna om att allt arbete inte bör vara gratis bara för att det är roligt/bygger på ett fritidsintresse/inte krävt en utbildning/rattats vid sidan om ett vanligt jobb. Att det kanske inte bör vara självklart att med tiden blogga mer, utöka med en podd, bjuda på rörligt material, sända live på Instagram osv osv för att utveckla sitt varumärke, utan att samtidigt börja ta mer betalt någonstans.
(Trots att män är i minoritet är min uppfattning att många ganska snabbt hittar modeller för att kunna ta betalt, oavsett om det är smala nischpoddar om obskyr musik eller YouTubers om gaming.)
Jag vill ändå hålla fast vid att detta handlar om professionalisering likt hur andra professioner vuxit fram. En debatt kan givetvis ha många bottnar, men med det sagt är det då viktigt att definiera det ”gratis arbete” som åsyftas för att fokusera frågeställningarna, för här handlar det om en, åtminstone med professionella mått mätt, ny yrkeskategori. Jag gillade denna motivation bättre än den som byggde på en jämförelse med rörmockaren. Värdefullt arbete är värdefullt arbete i sig. Hoppas att ni kan hitta ett fungerande koncept.
Vilket intressant inlägg och kommentarer. Jag har aldrig haft intresset av att vara med på någon av era klimatluncher, gratis eller inte men jag tycker formatet verkar jättevettigt (och smart!) och något som känns som framtiden.
Vidare har jag som medveten mediekonsument (är inte alls pretto:)) i flera år tänk på allt man konsumerar gratis och med vilket rätt man gör det. Jag tror dock inte på ett abonnemang så som Netflix eftersom det fort blir dyrt och att man kanske inte nyttjar tjänsten så mycket att man tycker det är värt det. Tex. jag hade gärna prenumererat på flera tidningar än DN:s digitala men det blir för mycket pengar för mig om jag även skulle ha SvD och Sydsvenskan, är samma sak med Netflix, alternerar mellan det och HBO. Det fungerar inte annars eftersom jag bor ensam och inte tjänar så jättemycket. Jag tycker dock att man ska få betalt för det arbete man gör! Tro inte annat än att jag och de flesta andra förstår vilket arbete ni lägger på det här:) Och vilket kvalitativt innehåll sedan som du Maria med flera bjuder på.
Mina funderingar kring att ni ska få betalt har snarare rört sig mot crowdfunding eller att göra som Wikipedia. En gång om året ber Wiki om ett bidrag och varje år betalar jag dem en valfri summa för att jag tycker de gör ett fantastiskt jobb! Jag hade lätt gjort samma sak för er! Jag tror att det är lättare att göra så samt att man själv får fundera över och värdera ert jobb samt vad det ger mig (förströelse, innehåll, nya kunskaper osv.).
Lycka till med allt- läser med stor behållning och hoppas kunna göra det länge till!
Hej Magdalena, så kloka tankar! Jag tar allt detta med mig, och fortsätter fundera kring vad som är en rimlig modell. TACK för att du tycker till!
Utan att ha läst alla kommentarer utan bara inlägget i sig så vill jag bara säga att jag tycker det är så intressanta tankar och inte alls orimligt att ta betalt för tjänster som dessa. Själv gillar jag väldigt mycket det upplägg som Sara Bäckmo har där man betalar en summa varje månad för att få tillgång till en massa material som är skräddarsytt för medlemmar, där jag kan sitta och titta när det passar mig och där det finns en massa material att gå tillbaka till. Vill jag av någon anledning inte vara medlem så kan jag gå ur och sedan komma tillbaka igen vid ett senare tillfälle då det inte är någon bindningstid 🙂
Tack Amanda, och kul att höra att Saras modell funkar så bra för dig! Hon gör ett grymt jobb med att visa att det GÅR att ta betalt, och jag hoppas att fler följer efter!
Jag har inte läst någons annans svar så det här kanske blir en upprepning men men. Jag tänker att det alltid är svårt att börja ta betalt för något som tidigare varit ”gratis”. Det första jag tänker på är ekosystemtjänster. Träd som ger oss syre, bin som pollinerar växter, våtmarker som renar vatten etc etc. När vi börjar plocka bort dessa tjänster märks det inte förrän det börjar tippa över dvs när vi måste börja göra kompensationsåtgärder. För sådant vi aldrig behövt göra innan. Och det finns en stark misstro till att börja göra det också. Det är extremt svårt i början att omvända exploatörer att betala för kompensationsåtgärder. Likadant är det här.
När ni börjar erbjuda något till synes gratis och sedan tar betalt för det kan det bli en ganska lång omställning. För mig personligen kommer det nog ta lång tid att vilja betala för innehåll på bloggar. Om det inte finns någon liknande Spotify/readly tjänst där jag får tillgång till massa material med en fast månadskostnad. Samtidigt så vill jag ju att den som gör ett bra jobb ska få betalt för det. Ändå ser jag till mig själv i första hand och då kommer jag med största sannolikhet inte prioritera att lägga pengar på blogginnehåll.
Tack för ditt ärliga svar! Det är ju precis den här typen av invändningar jag själv ser, så det är nyttigt att höra dem från andra också!
Kort kommentar gällande förslagen ovan: jag skulle lätt tänka mig betala 150-200 kr i månaden för tillgång till en sajt med mina favoritbloggare! Det knepiga hade nog varit att få till en bra mix av bloggare. De får ju inte vara alltför lika varandra i profil men ändå rikta sig till ungefär samma målgrupp. Tycker att ni borde vidareutforska denna ide!
Spännande! Och tack för pepp, vi får fila vidare och se om det skulle gå att genomföra!