Vi har rejäla syrenhäckar på båda sidor av tomten, men trots sju år i huset har jag aldrig gjort annat än att sniffa doft och offra ett par kvistar då och då för kortlivade buketter. Men i år fick jag ett ryck, tack vare Anna María som tipsade mig om My Feldts recept när vi gick en promenad i de syrentäta kvarteren där jag bor.
Alla foton: Maria Soxbo
Vi har bara ljuslila och vita syrener på tomten, och Anna María tipsade mig om att knepet för vacker saft var att använda den mörklila varianten också. Jag efterlyste i en lokal facebookgrupp, och fick många gulliga erbjudanden om att komma och plocka. Det slutade med att jag bytte en burk vincruvsmarmelad mot 20 blomklasar.
Hur härligt är det med syrener? JÄTTEhärligt!
Receptet är busenkelt – 1 liter vatten, 1 kg socker, 4 citroner och 30 klasar syrenblommor. Ekocitroner så klart, särskilt eftersom zesten ska användas också (och då vill en ju inte ha besprutade citroner).
Sen är det bara att avsätta tid och börja pilla av blommorna. Tips, gör inte detta med en timme till nästa möte, för det tar längre tid än så …
Så fina, och härliga att hantera! Jag körde merparten mörka blommor, men blandade i cirka en tredjedel av mina egna syrener för att känna att det är ett äkta hemmakok…
Så, klart! Dags att koka upp vatten och socker tills sockret löst sig. Krama i citronsaften, riv i zesten (endast det gula) och häll den varma lagen över blommorna. Täck med folie och låt stå i kylskåpet ett par dygn.
Ett par dagar senare var saften klar, och det är bara att konstatera att den blev hallonröd och inte syrenlila (som på de lätt bildbearbetade fotona i receptet …). Men så vacker, och otroligt god! Den håller inte så länge i kylskåp, så jag frös in det mesta för att få sommarsmak senare i höst också.
Skål!
