Den här boken har jag velat läsa ända sedan jag hörde att den var på gång, och nu har jag äntligen haft tid att plöja Erika Bjerströms otroligt viktiga Klimatkrisens Sverige – Så förändras vårt land från norr till söder. Det är så otroligt viktigt att så många av oss som möjligt läser denna bok, eftersom ”klimatkrisen” allt för ofta uppmålas som något som antingen händer långt bort i framtiden, eller långt bort på andra sidan jorden. Erikas bok visar att det verkligen inte är så, klimatkrisen har redan börjat rubba Sverige i grunden och vi har enorma förändringar att vänta.
Alla foton: Maria Soxbo
Det är, förstås, ganska jobbig läsning på många sätt. Jag, som växt upp i Norrland och som tycker att något av det allra bästa med Sverige är att vi har fyra så tydliga årstider, tycker att det är otroligt jobbigt att läsa om torra, varma somrar och varma, blöta vintrar. Den gångna vintern, där vi faktiskt gick direkt från höst till vår i Stockholmstrakten, är alltså en försmak av vad som komma skall. Att kalfjällen är på väg att försvinna för att björkskogen håller på att klättra uppför fjällsluttningarna när vädret blir varmare gör mig oändligt sorgsen, och att trädgränsen redan klättrat 230 meter på 100 år visar att det bara är en tidsfråga innan hela fjällvärlden byter skepnad.
Det är så oerhört mycket i den här boken som var nytt för mig. Att Värmland, södra Dalarna och delar av Jämtland får allt fler snöfattiga vintrar gör att vinterturismen inom kort hotas. Att samma sak händer i Europa, där 186 (!) italienska skidorter redan övergivits (uppvärmningen går snabbt i Alperna där uppvärmningen går dubbelt så snabbt som genomsnittet).
Att Karlstad är ett av 25 områden i Sverige som räknas som högrisk för översvämningar (och där Centralsjukhuset och reningsverket är bland det som hotas värst om vattnet svämmar över). Att Norrköping, som ligger i ett riskområde, varit duktiga på att identifiera riskerna och redan ligger långt fram i klimatanpassningarna, medan många andra kommuner måste öka takten.
Att vi förvisso lever i en del av världen där klimatförändringarna sker snabbare än snittet, men att vi tack vare vårt nordiska klimat ändå kommer att ha en fördel gentemot många, många andra länder eftersom det ändå kommer att vara drägligt att leva här (till skillnad från längre söderut, där 40–60 graders värme kan bli standard). Vad innebär det? Jo, att väldigt, väldigt många människor kommer att söka sig hitåt när det inte går att överleva på varmare platser. I boken tippas en framtida befolkning i Sverige på 50 miljoner människor vara en rimlig gissning. Dags att börja förbättra flyktingmottagandet?
Att värmeböljor som den vi hade 2018 kommer att ske allt oftare – vilket inte bara innebär enorma problem för jordbrukare och mjölkbönder till exempel – utan också kommer att innebära enorma utmaningar för äldrevård, sjukvård och skolor som måste skapa drägliga miljöer för gamla, unga och sjuka, förhindra att mediciner förstörs och många andra konsekvenser av ökad värme. Det krävs kyllösningar – som förstås driver upp elförbrukningen, vilket i sin tur går emot klimatmålen.
Väldigt, väldigt många människor kommer att söka sig hitåt när det inte går att överleva på varmare platser. I boken tippas en framtida befolkning i Sverige på 50 miljoner människor vara en rimlig gissning. Dags att börja förbättra flyktingmottagandet?
Att vi inte bara kommer att tampas med översvämningar vintertid och vattenbrist sommartid, utan att vi också behöver investera i bättre reningsverk så vi kan hantera ett varmare dricksvatten där bakterier lättare får fäste.
Att, till skillnad från många andra länder, så är det ofta höginkomsttagarnas hem som hotas först. De lyxiga villorna i Falsterbo. De nybyggda bostadsrätterna vid strandpromenaderna i många svenska städer. I Vellinge vill kommunen bygga en 23 kilometer lång vall för att skydda de mest utsatta hemmen – men de boende protesterar, eftersom de är rädda för förstörd utsikt och ökad insyn. Vad sänker fastighetsvärdet mest – en skyddsvall mitt i utsikten, eller ett totalförstört boende när havshöjningen börjar skörda offer?
Att skogsbränder blir allt vanligare, och de eldar dessutom bokstavligen på klimatkrisen (som referens släppte bränderna i Kalifornien 2017 ut lika mycket koldioxid på en vecka som Kaliforniens alla bilar och lastbilar normalt gör på ett år). Att lerskred är en konsekvens av det varmare och blötare klimat vi snart har även här, vilket gör att många bostäder riskerar att rasa sönder.
Att vår svenska flora och fauna kommer att förändras i takt med klimatförändringarna, då växtzonerna snabbt flyttar norrut – en halvmeter i timmen eller fyra kilometer per år – och många växter hinner inte med. Blåsippan ute i backarna står – men hur länge, när de inte hinner hänga på när deras växtzon packar ihop och drar norrut? En blåsipperot i skogen kan bli upp till tusen år gammal.
Att för oss nya arter av fästingar och myggor riskerar att invandra när vårt klimat börjar likna deras, vilket gör att vi får nya smittor att hantera. Både hos djur och människor.
Att flyttfåglarna börja anlända till Sverige aningens för sent, här har våren redan dragit igång och det gör att det finns mycket mindre mat än normalt eftersom insektstoppen redan passerat. Sälgen har inte sällan redan blommat ut när humledrottningarna vaknar efter vintervilan och behöver all näring de kan få. En miljon arter världen över hotas av utrotning de närmaste 20 åren.
Blåsippan ute i backarna står – men hur länge, när de inte hinner hänga på när deras växtzon packar ihop och drar norrut? En blåsipperot i skogen kan bli upp till tusen år gammal.
Att de 63 000 svenska lantbruken har en helt ny typ av utmaningar framför sig när nya skadeinsekter invaderar, när värmeböljor gör att grödorna slutar växa och plötsliga översvämningar eller bränder kräver att stora mängder djur kan flyttas snabbt. Sverige är självförsörjande till 45% – lägst i Europa. Som jämförelse är Finland självförsörjande till 85%. Vi är sårbara och vana vid att importera billig mat. För att rusta oss mot kommande kristider måste vi öka graden av självförsörjning, vilket i sin tur kommer att göra maten dyrare.
Det här blev mycket längre än jag hade tänkt, men jag vill verkligen trycka på hur viktigt det är att vi läser den här boken och förstår vad som är på gång. Inte bara för att klimatkampen ska bli starkare, utan för att faktiskt kunna förbereda oss på mycket av det som inte längre går att förhindra.
Tack Erika Bjerström för en av årets – decenniets – absolut viktigaste böcker. Och ni som orkat läsa ända hit, leta upp ett eget ex på biblioteket eller i bokhandeln och läs, även om det känns obehagligt. Vi kan inte strutsa för evigt. En liten passage i boken etsade sig fast hos mig.
På Island hölls i augusti 2019 en avskedsceremoni för glaciären Okjökull, den första glaciären som fallit offer för den globala uppvärmningen. Okjökull förlorade sin status som glaciär för fem år sedan och det är första gången som det rests ett minnesmonument över en förlorad glaciär. På minnesplaketten står det:
Brev till Framtiden: Detta monument är ett erkännande av att vi vet vad som händer och vad som måste göras. Bara ni vet om vi gjorde det.
Jag har just läst ”Åtta steg mot avgrunden”, lika skrämmande den.
Jag läste Klimatkrisens Sverige häromveckan och kan bara hålla med. Den är viktig läsning för alla, jag hoppas att våra politiker läser den och jag hoppas att våra skolor tar upp den i sin undervisning. Fylldes av ren och skär sorg under stora delar av läsningen, över allt som redan gått förlorat och faktiskt inte kan räddas. Att mycket nu handlar om att anpassa sig till de förändringar som redan är här samt de som kommer att komma. Det är ofattbart att vi lyckats ställa till med så mycket skada på ett par århundraden.
Ja, verkligen. Att läsa denna bok gjorde att jag för första gången förstod vad klimatsorg innebär. Visst, vår värld är i ständig förändring, men det har ändå funnits en tröst i att allt går så långsamt att det alltid handlar om generationer innan det verkligen märks. Så är det inte längre, och det smärtar verkligen.