Jag brukar oftast göra ett inlägg per bok när jag tipsar om läsvärda böcker i Hållbara bokhyllan. Men dessa två passade så bra ihop – både ämnes- och omslagsmässigt – att de får dela på rampljuset. Två författare som båda berättar om en självupplevd livsförändring, två sätt att rucka på heltidsnormen, två intressanta synvinklar på hur privatekonomi kan fungera.
Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete
Premissen: Läraren Åsa går in i väggen och blir sjukskriven. Under sjukskrivningen börjar hon tänka efter, och inser att familjen lagt väldigt mycket pengar på onödiga saker. Kan en förändring av utgifterna leda till ett bättre liv?
Åsa Axelssons bok har väckt ganska mycket uppmärksamhet, och en hel del kritik utifrån perspektivet att det är få förunnat att kunna sluta jobba helt och att det är genom att betala skatt vi bygger upp ett samhälle som kan fånga upp de svagaste. Det finns verkligen en poäng i kritiken – för att kunna kapa i utgifterna krävs att många av dem inte är nödvändiga. Och har man icke nödvändiga utgifter lever man förstås ett privilegierat liv (som jag, och säkert många av er som läser). Slutar man jobba betalar man inte skatt på samma sätt längre, och det innebär förstås i förlängningen att man bidrar mindre till samhället. Åsa lever också i en relation, vilket betyder att de är två om de nödvändiga utgifterna. Men med det förbehållet i åtanke så är det ändå intressant läsning. Så här skriver Norstedts om boken:
Det som börjar i ekonomisk nödvändighet blir snart en livsstil – och en tillvaro i balans. Livet är roligare, friskare och rikare än på länge. Märkligt nog råder balans även på bankkontot. Lönearbetet och stressen visar sig ha skapat utgifter.
Det jag tar med mig från den här boken är inte att det potentiellt är möjligt att sluta lönearbeta. Jag tycker om att jobba, jag älskar att betala skatt (präktigt men sant) och jag har svårt att se att jag skulle bli lyckligare av att inte jobba alls. Jag vill inte leva på min mans bekostnad, jag vill ha en jämställd relation där vi bidrar på lika villkor. Däremot skulle jag gärna ha bättre balans mellan jobb och fritid, ha färre utgifter och lån och hitta alternativa sätt att fylla mina behov på.
Den stora behållningen av boken är för mig alltså inte att Åsa lyckades spara 300 000 kronor på ett år (vilket är mer än hon tjänade per år på sitt lärarjobb), utan att hon gjorde en lång rad ”uppoffringar” i familjens livsstil för att spara pengar – och blev lyckligare på kuppen. Det här är inte en bok om hållbarhet egentligen, men det Åsa gör genom att till exempel offra utlandsresorna och därmed spara 50 000 kronor på ett år är ju också att minska familjens utsläpp rätt drastiskt. Åsa har mer tid nu och kan odla sina egna grönsaker, vilket också är ett steg mot ett mer hållbart liv – även om det inte var på grund av klimatet hon började odla.
Sammanlagt gör hon en lång rad ganska drastiska förändringar, många av dem i en hållbar riktning, och börjar må mycket bättre på kuppen. Och det tycker jag gör den här boken läsvärd. Tipset är inte förbehållslöst, jag tycker att vi ska ha en kritisk blick när vi läser den, men det är ett intressant perspektiv och det finns en hel del konkreta idéer att ta med sig för att kunna minska onödiga utgifter.
Delad – min berättelse om tillit, teknik och att hyra ut sin toalett
Premissen: journalisten Maria Eriksson är lite less på sitt jobb som ledarskribent och bestämmer sig för att under ett år utforska delningsekonomins möjligheter istället.
Maria Eriksson dokumenterade sitt år på bloggen 366 days of sharing och så till slut i boken Delad. Den fick också mycket uppmärksamhet, media var nyfiken på hennes erfarenheter redan medan året pågick och en del intervjuer hon fick göra är till och med dokumenterade i boken.
Så här skriver förlaget Volante:
Det här är Marias berättelse om året i delningsekonomin, om de reflektioner det väckte, om personerna hon mötte och tillitens roll i samhället. Det är en berättelse om akrobater och nudister, om äventyr på budgetens gräns, om den stora kärleken som väntar där man minst anar det, om att våga och att öppna sig. Men framför allt är det en berättelse om hur kontakt med människor som lever annorlunda kan förändra ens eget liv för alltid.
Den här boken älskade jag. Delningsekonomin är ju framtiden, ska vi kunna leva inom planetens gränser utan att helt göra avkall på allt så måste vi bli bättre på att dela på de resurser som finns. Maria kör stenhårt på, varje delningsapp och tjänst hon stöter på testar hon – från coachsurfing till toalettuthyrning. Hon går så långt att hon börjar hyra ut inte bara gästrummet utan sitt eget sovrum på AirBNB, själv sover hon på en madrass i matrummet.
Alla delningstjänster funkar så klart inte optimalt, och Maria har det ganska knapert under sitt delningsår. Så inte heller här skulle jag säga att bokens ämne är ett recept som vi alla borde kopiera. Men precis som i den andra boken är det inte delningsekonomin i sig som är behållningen med läsningen, utan den positiva bieffekten Maria upplever. För genom att öppna sitt hem, dela med sig av sina saker och våga lita på främlingar knöt Maria massor av nya vänskapsband (och mer än så), och hennes liv blir oändligt mycket rikare av alla dessa människor som börjar korsa hennes väg genom olika delningstjänster. Och det gör den här boken fantastiskt läsvärd och fascinerande!
Sen kan vi förstås lära oss en hel del om ekonomi och delningstjänster också, om förra boken var en crash course i ekonomiska besparingar blir den här boken en crash course i alternativa inkomstkällor. Intressant, det med!
Har ni läst böckerna? Vad tyckte ni?
Hej, det var väldigt spännande.Allt är vettigt! Tack för artikeln.
Jag tog ett bra tips från dig!
Vänliga hälsningar