Om “hållbart mode” och att shoppa oss till rent samvete

Varje dag ser jag allt från nyhetsbrev och pressreleaser till reklamkampanjer, artiklar och influencersamarbeten som handlar om hur vi ska få en mer hållbar garderob. Och inte bara betalda influencersamarbeten för den delen, utan även “vanliga”, osponsrade inlägg hos olika modebloggare som tipsar om de bästa fynden under hållbarhetsflagg. Eko, återvunnet, conscious, bra val, sustainable, svenskproducerat, HÅLLBART. Kom å köp.

Foto: Ylanite Koppens

Jag tycker att det här är problematiskt på flera sätt. Främst för att jag i grunden tror att dessa influencers vill väl, men istället lyckas med något slags dubbelfel genom att ge sina shoppinguppmaningar en grön godkänt-stämpel. Som att vi gör något bra när vi köper just dessa plagg. Problemet är bara att det inte finns några kläder som är “miljövänliga”. Inga alls. Inte ett enda nyproducerat plagg gör miljön en tjänst när vi köper det.

Här kommer ett gäng fakta kring modeindustrin som jag tycker vi alla måste ha med oss i bakhuvudet både när vi själva köper kläder och när vi möts av modetips och reklam – oavsett om det är företagen själva, modemagasin eller influencers som är avsändaren.

Det produceras helt sjuka mängder kläder varje år

Foto: Karolina Grabowska

Närmare bestämt omkring 100 000 000 000 kilo (100 miljarder kilo). Den produktionen kräver 215 000 000 000 000 liter vatten, utöver de kemikalier som hamnar i naturen och den koldioxid som hamnar i atmosfären.

Detta är ohållbart i sig.

Modebranschen behöver sättas hårdare under lupp, läs mer om detta hos Anna Branten (och här är Svt-klippet hon refererar till).

Våra garderober växer för varje år

Foto: Karolina Grabowska

Svenskar är bra på mycket, men inte på att skapa en hållbar garderob. Varje år handlar vi 14 kilo textilier, varav 10 kilo är kläder. Av dessa skänker vi 3,8 kilo till secondhand, men köper bara 0,8 kilo från andrahandsmarknaden – vilket gör att Sverige drunknar i avlagda kläder som ingen vill ha och därför exporteras.
Vi slänger också 7,6 kilo textilier direkt i soporna, det vill säga de bränns. Av dessa hade 59%, alltså mer än hälften, kunnat användas av någon annan.

Om vi då snabbt räknar så tar vi in 14 kilo textilier i våra hem, medan vi skänker 3,8 kilo och slänger 7,6 kilo. Det blir en diff på plus 2,6 kilo varje år. Det kan vara kuddfodral, gardiner och bäddset, men främst är det kläder. Hinner vi verkligen använda allt detta? Behöver vi 2,6 kilo extra kläder varje år, utöver de vi redan har?

Alla processer har en påverkan

Foto: Karolina Grabowska

Bara för att något är “recycled” så innebär det inte att det har noll påverkan. Tvärtom, att återvinna något – ett material till exempel – och bearbeta det så att det kan användas på nytt genom att bryta ner det på fibernivå, spinna nytt garn och skapa ett nytt plagg kräver inte minst energi. Tänk dig själv om någon skulle be dig ta en billig fast fashion-blus av fyra olika material och be dig skapa ett helt nytt hållbart plagg av den. Från fibernivå. Inte helt enkelt.

Ett plagg av återvunnen polyester är snäppet bättre än ett plagg av jungfrulig polyester, men det är fortfarande ett nyproducerat plagg på en global marknad där det alltså redan produceras så mycket att vi slänger fullt användbara kläder värda 460 miljarder dollar i soporna varje år. Vi räddar inte världen genom att köpa saker.

Sen är det inte heller så enkelt att en polyesterblus från förr blir en ny polyesterblus med etiketten “recycled”. Det är oftast enklare att göra textilfibrer av annan plast, till exempel PET-flaskor. Men … PET-flaskorna behöver ju också tillverkas av återvunnen plast, om vi nu ska ha dem kvar på marknaden.

Att flytta PET-flaskan ur sitt eget kretslopp för att producera kortlivade plagg som troligtvis slängs i slutänden sluter inga kretslopp, utan öppnar kretslopp vi faktiskt lyckats ganska väl med. Läs mer om detta här. (Sedan har jag till och med hört om extremfall där klädfabriker köpt plastflaskor direkt från fabriken för att göra om dem till kläder …)

Frågan är felställd

Foto: Karolina Grabowska

Textilbranschen står för 10% av alla globala utsläpp – mer än alla flygplan och fraktfartyg tillsammans. Och branschen står dessutom för 20% av världens vattenföroreningar. Alla nyproducerade plagg har någon miljö-/klimatpåverkan, punkt slut. Det hjälper inte att det är ekologisk bomull, återvunnen polyester eller svensk ull – alla nya plagg belastar klimatet i någon utsträckning.

Så istället för att fundera kring vilket det mest hållbara köpet är, borde vi istället fråga hur befogad detta plaggs påverkan är. Är det en supertrendig partytopp som kanske får dansa en kväll och sedan kasseras? Eller är det en varm, slitstark skaljacka för barn som kan gå i arv till både syskon och kusiner i många, många år?

Går plagget att laga? Finns det en lagningsservice? Kommer det att kännas bärbart när trendvindarna vänt? Går det att kombinera med flera plagg i garderoben? Behöver jag ett till plagg?

PPA borde vara UPA

Foto: Anna Khomutsova

I snitt använder vi ett par jeans 240 gånger och en t-shirt 30 gånger. Hur många fler gånger skulle vi kunna använda jeansen om vi lagade dem när de gick sönder eller vädrade t-shirten istället för att tvätta den efter varje användning? Och eftersom otroligt många plagg hänger i garderober med prislappen kvar så blir snittanvändningen för alla plagg bara 7–8 gånger. Vi använder alltså våra kläder i genomsnitt i en ynka vecka innan vi kasserar det – ofta genom att kasta det i soporna.

I modekretsar pratas det ofta om Pris Per Användningstillfälle som ett sätt att motivera ett lite dyrare köp. Istället borde vi fråga oss om ett plagg kommer att användas så ofta att det motiverar den påverkan produktionen hade på miljön och/eller klimatet. Utsläpp Per Användningstillfälle.

Vi kan inte shoppa oss ur krisen

Foto: Ryutaro Tsukata

Senast häromdagen tipsade en stor, svensk influencer om hur bra det är att lämna in kläder till återvinning, eftersom de enligt hen plockas isär, sorteras och spinns till nya fibrer för att bli nya plagg till någon annan. Men det är, i princip, en myt. I nuläget är det bara en ynka procent (1%) av alla kasserade kläder som faktiskt går att återvinna inom befintliga system. Resten, 99%, återanvänds i bästa fall på secondhandmarknaden, men mest troligen bränns de eller hamnar i landfills.

Så länge vi ständigt matas med påståenden om att lösningarna redan är på plats och att det bara handlar om att shoppa “rätt” för att leva hållbart så blir det aldrig någon systemförändring. Och ansvaret att inse vad som faktiskt stämmer och inte i denna greenwashing-djungel kan omöjligen ligga på konsumenterna. Det måste istället ligga på företagen, reklambyråerna, livsstilsmagasinen och ja, på oss influencers.

Jag förstår att jag inte blir poppis bland vissa branschkollegor när jag skriver detta, men vi kan inte inspirera under hållbarhetsflagg och samtidigt sprida vad som rent krasst kan kallas fake news, det håller inte.

Foto: Julia Kuzenkov

PS. Det finns gott om undantag förstås. Byt ut, eller komplettera åtminstone, dina konventionella favoritmodebloggare med dessa konton för en mer nyanserad bild av vad en hållbar garderob är:

• Johanna Nilsson – (min gamla Klimatklubbenkollega) och en av Sveriges absolut skarpaste moderöster.
• Fash_rev – otroligt faktaspäckat och gigantiskt konto, vars svenska motsvarighet precis kickat igång igen.
• Mistra future fashion – forskningsbaserad fakta om mode och hållbarhet.
• Hallbarasaran – en sund och kunnig röst kring modekonsumtion.
• Greenwashing i Sverige – för kunskap om hur du ser igenom reklambudskapen.

Och tips! I morgon torsdag kl 11.30 pratar jag, Isabelle McAllister, Emma Sundh, Anna Branten och Frida Ramstedt om influencers roll på Club House. Här är länken, och vill du ha mer info om Club House rekommenderar jag detta inlägg hos Teknifik!