Jag är journalist. Föreläsare. Författare. Influencer. Eller greenfluencer kanske. Jag är med andra ord en mångsysslare. Alla mina yrkesroller är roliga, men allra bäst gillar jag dem i kombination.
På senaste tiden har jag funderat ganska mycket på det här med jobb. Jag har en vän som håller på att sadla om och går polishögskolan just nu. En annan har lämnat mediebranschen för att driva egen begravningsbyrå. En tredje jobbar numera som barnmorska – ett yrke många verkar drömma om att omskola sig till.
Såväl polis som begravningsentreprenör och barnmorska är yrken som alltid kommer att behövas. Men gissningsvis är andra yrken faktiskt en aning utrotningshotade. Att jobba på oljeplattform ska förhoppningsvis ingen behöva arbeta med i framtiden till exempel. Inte på kolkraftverk heller. Och även om vi inte tar till såna extrema ”fossilyrken” så lär omställningen i samhället röra om ganska rejält i arbetsmarknadsgrytan på alla håll.
Så har ju arbetsmarknaden alltid fungerat – just nu har vi många content managers och inte så himla gott om hovslagare – för 150 år sen såg det helt annorlunda ut.
Det fina är förstås att även om vissa yrken försvinner, blir mindre eftertraktade eller behövs i mindre utsträckning så kommer andra yrken tvärtom att växa. För när vi inte kan nykonsumera lika mycket behöver vi förstås reparatörer, skräddare och andra experter på återbruk istället. Och så har ju arbetsmarknaden alltid fungerat – just nu har vi många content managers och inte så himla gott om hovslagare – för 150 år sen såg det helt annorlunda ut. Det vill säga – människor kommer inte att stå utan sysselsättning bara för att vi drar ner på fast fashion-konsumtionen eller inte åker på flygcharter stup i kvarten. Världen anpassar sig alltid.
Allt det här är spännande tycker jag, och som en konsekvens av de här funderingarna går det inte att låta bli att undra om Sverige verkligen ser till att utbilda kommande generationer till de yrken vi kommer att behöva arbetskraft inom? Kompetensförsörjer vi för framtiden, eller kommer vi att ha akut brist på människor som kan det samhället behöver?
Illustration: Maja Säfström (TACK!)
Den senaste veckan har jag och Emma tillsammans med Frida från Våra barns klimat jobbat fram en lista på 101 framtidsjobb, som vi snickrat ihop tillsammans med Klimatklubbens medlemmar och en expertjury. Den har varit otroligt rolig att jobba med, just för att det går att ana hur framtiden kommer att se ut mellan raderna. Och jag gillar vad jag ser! Jag ser fram emot ett samhälle där vi kan jobba som delningsagenter, vegocoacher och byarkitekter. Eller som tågutvecklare, kretsloppskonsulter och skräpfiskare!
Kanske är ni några bland er som läser min blogg som går i tankar på att sadla om, skola om er eller bara är sugna på att utforska ett nytt spår i livet? Då hoppas jag att vår lista kan inspirera! (Och ja, jag har en vän som pluggar till solenergiprojektör också – ett av alla jobb på listan!)
Vi har några funderingar hemma kring frukostbordet som du kanske kan svara på (om du vill och kan förstås). Vad räknas in i matsvinn egentligen?
1. Kaffesump, tepåsa, löste?
2. Fiskdelar, typ ben?
3. Potatisskal, blast mm?
Jag tänker att man vid mätningar av matsvinn går på vikt och då får med alla ovanstående. Och de delar som nämns ovan är ju rätt svåra att reducera bort vilket borde göra att man överskattar hur stort matsvinnet faktiskt är. Eller är uppskattningen av matsvinn rensat för de delar av livsmedel som ej går att äta?
Hej Malin! Ofta delas det upp i en totalsiffra (matavfall) som inkluderar allt från den ätbara maten vi slänger (den halvätna mackan), maten vi kunde ha ätit upp (brödet som hann bli mögligt) och det som inte går att äta (ben, skal) och en specifik siffra för det onödiga matavfallet = matsvinnet. Så här skriver tex Naturvårdsverket:
Från hushållen uppkom det 2018 917 000 ton matavfall eller 95 kilogram per person. Av hushållens utsorterade matavfall och det som hamnar i restavfallet uppskattas andelen onödigt matavfall, det vill säga matsvinn, till omkring 28 procent. 100 procent av det som slängs i avloppet bedöms vara matsvinn. Tillsammans innebär det att svenska hushåll år 2018 slängde cirka 420 000 ton, vilket motsvarar 45 kilogram ätbar mat per person i onödan.
Siffran är som du ser ett par år gammal, nästa publiceras år 2022 och kommer att gälla år 2020.
Men det är ju i så fall helt sinnessjukt! 95 * 28%= 26,6 kg mat och 18,4 kg vätska. Som går att äta!
Förstår det iofs eftersom jag själv älskar att ha kyl som ekar och brukar roa mig med att rensa ur oätbara grejer ur folks kylar när jag kommer på besök. Och folk som kollar i min kyl frågar alltid om vi ska resa bort/flytta. Varför är det norm att vi ska ha överfulla kylskåp? Man klarar sig ju i månader på torrvaror och frysta varor?
Det är absolut helt sinnessjukt, och en stor bov är nog att många bara tittar på bäst före-datumet utan att lukta/smaka. Allt som passerat detta ”bäst före oftast bra efter”-datum slängs per automatik. Och att vi är dåliga på att ta reda på slattar, frysa in det som blir över osv. Bröd är ju en sån där grej vi svinnar massor av.
Men ja, håller helt med! Frysen borde vara vår främsta vitvara, kylen nummer två.
Denne listen var helt fantastisk! Bra jobbet!! Tror det er så fint for unge som skal velge utdannelse å bli inspirert her- samt voksne som skifter retning 😀 Hva med å sende det ut til skoleverket og Universiteter? Og håper det er greit at jeg deler til folk jeg kjenner- med kreditering så klart 🙂
Åh, du får hemskt gärna sprida den vidare, det blir vi bara glada för!!
Topp! Ser at de emojiene landet litt feil sted av en eller annen grunn? Skrev de inn et annet sted,- men jaja- ikke så farlig hehe.
Deler herved jobblisten! Og takk for en flott blogg<3
Japp! Bröd svinnas både i leverantörsledet, i butik och i hemmen. Ofta helt i onödan. Men det har vi ju diskuterat tidigare. Obs! Att bröd ej ska förvaras i kyl. Det mår det dåligt av. Jag rostar allt bröd och då går det precis lika bra att förvara det fryst. Man ska äta ganska många brödskivor om dagen (remeber brödinstitutet 6-8 skivor om dagen) för att förbruka ett bröd som ligger framme innan det blir torrt.