Det pågår en spännande diskussion om inspiration just nu. Jag lyssnade till exempel på senaste avsnittet av Billgren Wood som handlar om just detta, där Elsa och Sofia pratar framför allt om hur ett frö av inspiration kan leda till en hel kedja av idéer om man bara stannar upp och gräver lite djupare istället för att scrolla vidare på jakt efter nästa inspirationsfrö. De nämner också att inspiration inte alls alltid behöver leda till handling, det vill säga bara för att vi ser något vackert behöver det inte betyda att vi måste gå ut och köpa en likadan.
Jag håller med om allt det här, jag kan bli som mest inspirerad av att exempelvis hitta ett mysigt kafé där allt från pajen till kaklet talar samma språk och ger mig en känsla av att plötsligt befinna mig i Paris. Men det betyder ju inte att jag måste kakla om hemma eller ens baka pajen, utan bara att upplevelsen väckte något mer inom mig än att bara stilla min hunger och vila mina ben så att säga.
Däremot kanske det leder till att jag också ser en krukväxt i kafeets fönster jag inte känner igen, att jag frågar personalen vad det är, får ett växtnamn, går hem och googlar och upptäcker att det också var en favorit hos en känd svensk konstnär – och så googlar jag vidare och hittar bilder på hens verk, och så rullar inspirationståget vidare.
Foto: Maria Soxbo
Inspiration kan också vara lite vad som helst för mig. En miljö där det går att ana historiens vingslag, som trappan ovan. En oväntad färgkombination som uppstår när en blomma växter mot en husvägg. Ett fint omslag på en bok. Ett annorlunda sätt att lägga upp maten eller duka bordet. En knasig mönstermix som fick mig att le. En film där varje detalj porträtteras med omsorg. En inspirerande person som brinner för något. En vy. Ni fattar.
Så jag håller helt med om att inspiration inte behöver leda till konsumtion. Däremot kan jag tycka att det allt för ofta numera kopplas till konsumtion. Ett vackert hemma hos-reportage i en tidning följs nästan alltid av en plocksida med ”sno stilen”-tips. En snygg outfit presenteras inte sällan på nätet med reklamlänkar i bildtexten. För att hamna i inspirerande miljöer förväntas vi oftast kliva på ett flygplan först. Och så vidare. Och då tycker jag att inspirationen ramas in på ett sätt som inte längre känns så inspirerande?
Lite luddigt resonemang kanske, men jag vill gärna hålla vattentäta skott mellan det jag älskar att se, inspireras och njuta av – och klimatfrågan. Jag vill liksom inte att någon svärtar ner en fantastisk filmupplevelse, ett vackert konstverk eller en inspirerande person med konsumtionsuppmaningar.
För mig räcker det oftast med att bara låta ögat njuta, och är det något jag verkligen drömmer om att få ha själv också är det helt okej om jag måste kämpa lite. Göra research, bildgoogla, försöka hitta ledtrådar, hålla ögonen öppna på loppis. Tiden det tar mig att spåra upp något blir också tid att reflektera över om det bara var en tillfällig förälskelse eller ej. Jag tycker om att jag inte kan gå från tanke till handling på en sekund, utan tvingas känna efter ordentligt.
Så – istället för en radda köplänkar kommer här några helt andra saker som inspirerar mig just nu. Kanske kan det väcka något i er också?
En surdegsdrottning
Jag när en dröm om att kunna baka surdegsbröd, och efter vårt brödavsnitt så har jag så smått börjat experimentera. Första försöket såg lovande ut, men föll lite på målsnöret. Men skam den som ger sig! Jag inspireras som tusan av @acrumbonyou och hennes närmast magiska bakverk.
En ny bekantskap
Foto: Auktionsverket
Flera konton jag följer har nämnt namnet Hildur Haggård den senaste tiden – ett namn jag aldrig hört tidigare. Min farmor hette Hildur så mitt intresse väcktes redan där, och när jag googlade lite blev jag förtjust i både hennes verk och hennes historia. En av alla dessa fantastiska kvinnor ur den svenska historien som borde få mer utrymme i vårt kollektiva medvetande. Och så önskar jag att jag hade haft koll redan 2015, för då hade jag gärna varit med och slagits om denna vackra terracottaskulptur.
En oväntad vänskap
Foto: @mimmistaaf
Älskar att följa Mimmi Staaf sen hennes flytt till landet, och det blev inte sämre när kattungen Saffran visade sig fatta tycke för de nykläckta kycklingarna. Kattallergikern i mig avundas detta mys, men är glad att jag kan följa det på instagram. Så fint!
Ett vardagsögonblick
Foto: @saffiies
Ibland krävs det inte mer än en vackert patinerad bordsyta, en sirlig kopp, söta penséer, en strimma sol och ett ögonblick av lugn och ro för att jag ska känna mig inspirerad.
Ett stycke blivande halmbalshus
Foto: Emma Sundh
Är ju lite partisk här förstås, men jag tycker att det är så inspirerande att följa Emmas blivande husbygge. Varje litet steg som tas – träden som fälls på tomten, sågas upp till plankor som ska torka och bli golv. Byggritningarna som ändras och ändras igen. Jakten på halm. Jakten på plockhugget virke. Jakten på gamla fönster till orangeriet. Det är något otroligt fint med att pussla ihop sitt hem bit för bit, från naturen och från andrahandsmarknaden, utan brådska och med så få kompromisser som möjligt.
Hur ser ni på inspiration vs konsumtion? Och vad inspirerar er just nu?
Det är en smal balansgång mellan inspiration och konsumtion. Jag känner ofta ett villhöverbehov när jag ser något inspirerande. Just nu inspireras jag av fina trädgårdar och längtar efter varma vårdagar.
Håller med, jag balanserar också på den smala spången mellan inspiration och konsumtion. Men märker också att jag mår bättre och njuter mer av inspirationen när jag kan frikoppla dem från varandra. Lättare så här års, när naturen tar fart!