Klimatkompisar – så hittar du dem!

När jag lade upp en bild från en trevlig uteserveringslunch jag hade med stora delar av mitt ”klimatgäng” (Emma Sundh, Johanna Leymann (som inte hade kommit än när jag tog bilden), Isabelle McAllister och Frida Berry Eklund från Våra barns klimat) så började DM:en trilla in. ”Åh, jag vill också ha klimatkompisar, det är så ensamt!”

Emma Sundh, Frida Berry Eklund och Isabelle McAllister, fångade på en extremt risig mobilbild – men känslan är där!

Jag började inse hur otroligt privilegierad jag är, som numera har ett stort och underbart nätverk av människor som delar mina värderingar, som också är engagerade i klimatfrågan och som jag kan stöta och blöta allt med. Jag kan ventilera min frustration när politikerna gör klimatkorkade utspel, jag kan be om råd när jag inte är säker på hur jag ska agera i ett visst läge och jag får massor, massor och åter massor av lästips, länkar och fakta utan att ens behöva be om det.

Ingen av dem kommer någonsin att be mig hänga med på en flygresa, ingen av dem kommer att tipsa mig om en Black Friday-rea, ingen av dem kommer att ifrågasätta varför jag väljer bort vissa saker per automatik. Det är ett så tryggt, skavfritt umgänge att jag verkligen önskar att alla kunde få uppleva det.

Jag och Johanna Leymann. Vi jobbar inte längre ihop i Klimatklubben, men hörs ofta ändå för att stöta och blöta. Foto: Caroline Solberg

Särskilt med tanke på att jag också haft motsatsen. När jag jobbade inom modemagasinsbranschen träffade jag massor av otroligt smarta, roliga och yrkesskickliga personer som jag också njöt av att umgås med (och vissa av dem har jag ju fortfarande kontakt med), men den stora skillnaden är hur jag själv betedde mig för att passa in i denna välklädda, beresta och trendkänsliga flock. Jag överkonsumerade kläder, flög hit och dit och ägnade betydligt mer tid åt att oroa mig för att vara ”fel” än hur min livsstil påverkade klimatet.

Nu är det tvärtom, jag kan fokusera på det som är viktigt för mig – för jag vet att jag är i ett tryggt sällskap som är på min sida (och som verkligen inte bryr sig om vad jag har på mig – men däremot förmodligen tar för givet att det är secondhand).

Min allra främsta klimatpolare – kompis, kollega, partner, samvete. Emma Sundh alltså.

Så hur bar jag mig åt för att byta flock?

Svaret är faktiskt otroligt enkelt – jag började engagera mig. Här är bara några exempel på vad det lett till:

• Livsförändrande ögonblick. Genom sociala medier lärde jag känna Emma Sundh och Johanna Leymann, som jag sedan hastigt och lustigt startade Klimatklubben med den 8 oktober 2018 – trots att vi knappt lärt känna varandra än. Men vi delade värderingar, så hur fel kunde det bli? (Inte alls, visade det sig – Emma jobbar jag ju fortfarande med varje dag, vi driver podd och projekt ihop.)
• Bekantskap blir vänskap. Egentligen hade jag och Isabelle McAllister redan lite koll på varandra, genom att vi varit i mediabranschen, har gemensamma vänner och så vidare. Men hållbarhetsintresset blev det som tog bekantskapen till vänskapsnivå. Nu är Isabelle med i Klimatklubbens styrelse och ett ständigt bollplank för mig i alla möjliga frågor.
• Nytt yrkesnätverk. Att starta Klimatklubben ledde i sin tur att vi började ha kontakt med andra klimat- och miljöorganisationer för att se om vi kunde samverka på olika sätt, och på så vis har jag fått kontakt med en lång rad otroliga eldsjälar som brinner för samma sak – Frida Berry Eklund är bara en av många.
• Nya influencerkollegor. Genom att klura ut konceptet #klimatfrukost fick jag, Emma och Johanna anledning att bjuda in influencers som vi anade kunde vara intresserade, och vips växte mitt nätverk med många, många fler.

Evelina och Gurgin, två så genomgrymma personer som jag inte hörs med varje dag men som jag alltid vet har vettiga saker att säga. (Foto: Caroline Solberg, från en klimatfrukost.)

• Bekantas bekanta. Det ena leder också till det andra, så via att jag lärde känna Johanna Leymann har jag också blivit bekant med flera ur hennes nätverk, som Ahmed Al-Qassam (som nu sitter i Klimatklubbens styrelse), Jennie Dahlén (som numera är projektledare hos Klimatklubben), Evelina Utterdahl (som gjort ett liknande resa som jag, fast från att vara reseinflluencer till att gå all in på hållbarhet) och Gurgîn Bakircioglu (som lever ett liv helt annorlunda än mitt, men som jag vet alltid har något otroligt vettigt att säga.
• Helt nya bekantskaper. Genom att tipsa mina följare om det då nystartade kontot @greenwashingisverige började jag DM:a med kontots grundare, Yrsa Lindberg, och det ena ledde till det andra och nu både ses och hörs vi på regelbunden basis.
• Återknuten kontakt med barndomsvänner. Genom att prata om hållbarhet i mina egna sociala medier så började människor som höll med mig höra av sig. Att jag i våras tog en långlunch med en kompis från högstadietiden som jag inte sett på närmare 15 år berodde inte alls på nostalgi utan på att vi tog upp kontakten via DM för att hon ville bolla ohållbara vardagsdilemman. Nu DM:ar vi med jämna mellanrum, trots att vi bor 40 mil ifrån varandra. Så mysigt!
• Nya sammanhang – med lokalanknytning. Genom något så trivialt som instagrams geotaggningsfunktion upptäckte jag att återbruksälskarna Malin Jensen och Maria Lagerman båda bor kring samma sjö som jag. Det ena ledde till det andra, vi lärde känna varandra, Malin och Maria startade företag ihop – och jag blev en slags hangaround som numera åker på konferens med dem. Nu har vi till och med börjat fnula på gemensamma projekt ihop!

Maria Lagerman, Malin Jensen och jag på två av våra konferenser.

Ja, ni fattar – när omställningssnöbollen börjat rulla så kan den leda till precis vad som helst. Och jag fattar så klart också att jag hade en fördel i att jag hade en upparbetad blogg och räckvidd i mina kanaler eftersom jag varje dag når många människor som potentiellt kan bli nya bekantskaper, men glöm inte att jag byggde upp de kanalerna kring något helt annat än hållbarhet. Jag bloggade om inredning i många, många år innan jag hakade på klimatspåret, så jag hade ingen trovärdighet inom hållbarhetsområdet alls. Sånt kan man förändra!

Jag fattar också att listan ovan kanske mest provocerar dig som känner dig fast i en bekantskapskrets som inte bryr sig ett skvatt om klimatet, eller som har svårt att få gehör för dina tankar hos familj eller på arbetsplatsen. Men det är så klart inte menat som något slags rub it in-grej, utan snarare bara för att visa att en sak ofta leder till fler. Det kan mycket väl räcka att du förändrar en grej eller tar ett initiativ, så kommer resten av bara farten.

Med Frida Berry Eklund efter en middag på stan.

Men, faktum kvarstår ju – inte alla har en plattform i sociala medier som kan göras om och bli starten till ett helt nytt nätverk. Så hur gör man då? Här kommer mina bästa tips för dig som helt enkelt vill utöka ditt nätverk med nya bekantskaper med klimathjärtat på rätt ställe:

• Hitta en organisation att engagera dig i. Det kan vara något så enkelt som Naturskyddsföreningen eller WWF, och poängen är att ta det snäppet längre än en swishad slant. Maila eller ring och säg att du vill engagera dig mer – lovar att alla organisationer blir glada över detta! Min version blev ju att starta en helt ny organisation, men så långt behöver man så klart inte gå. Det finns med att engagera sig ideellt är ju också att man mår bra av det, av att känna att man bidrar till ett bättre samhälle.
• Sök upp något lokalt! Klimatklubben har ett gäng lokalklubbar som förvisso är mer eller mindre aktiva nu efter pandemin, men det betyder ju också att nya medlemmar som vill kavla upp ärmarna och hugga i är mer än välkomna. Finns det ingen där du bor? Testa att starta en!
• Använd sociala medier! Oavsett om du har flera tusen följare eller 23, så funkar sociala medier jättebra som ett enkelt sätt att knyta nya kontakter. Börja kommentera flitigt hos människor du tror du delar värderingar med, och skicka ett DM då och då. Med tiden känns det som man känner varandra, och då blir steget inte så långt att faktiskt ses om man får chansen. (Att söka upp någon som finns geografiskt nära är förstås en bonus, men det behöver inte vara så. Jag har vänskaper i både Umeå och Göteborg som började via instagram, och det går jättebra det med.)
• Tänk bredare än enbart klimat! Man kan brinna för hållbarhet på massor av olika sätt, det behöver inte handla om aktivism. Kanske är det lättare att bli tjenis med den som driver din favoritloppis i närheten? Eller någon som jobbar på ett vegokafé nära ditt jobb? (Eller någon av de andra stammisarna som också går dit?) Cirkulära och klimatsmarta verksamheter lockar förstås både personal och kunder med samma värderingar. I mitt växande hållbarhetsnätverk finns både Fruängens retros Karin och Vint:ish markets Sofia med numera, så glad över det!
• Gå i klimatdemonstrationer! Inte alla orter har egna klimatstrejker, men bor du hyfsat nära en större stad finns det säkerligen en strejk att gå med i. Ja, det kräver förstås att du inte jobbar just då, och går du helt själv kräver det också lite mod att börja snacka med den som av en slump hamnat närmast dig i tåget. Men luta dig mot vetskapen att du vet att ni brinner för samma fråga, och ta chansen. Även om jag oftast går med ett gäng jag känner brukar det ofta också bli så att jag pratar med någon helt främmande person också.
• Engagera dig politiskt! Den här vägen har jag ju inte riktigt gått själv eftersom jag valt att stå på opinionsbildarsidan istället, men det är ingen tvekan om att du kommer att träffa likasinnade om du engagerar dig i ett politiskt parti med klimatet högt på agendan! Vill tipsa om Linda Hörnfeldt här (som jag själv lärt känna via sociala medier), som i år gjort just detta inom lokalpolitiken – jag vågar nog lova att hennes nätverk växer snabbt just nu!
• Gå en kurs! Det finns ju gott om hållbarhetsinriktade kurser inom allt från karriär till hantverk, mode och kunskap. Kolla närmare på utbudet och ta chansen att både lära dig något nytt och lära känna andra människor. Är man i ett sammanhang på kanske 8-10 personer är chansen stor att man hinner prata med alla och att någon faktiskt är en match personlighetsmässigt. (Jag ska gå drejkurs i höst, så pepp!)

Har du fler tips? Fyll gärna på!

PS! Även om jag lyckats få fantastiskt många nya bekantskaper de senaste fyra åren, så ska jag faktiskt steppa upp lite själv också. Höstens projekt blir att försöka få till fler fikadejter med människor jag gillar på sociala medier för att se om vi klickar privat också! Plus, bli ännu bättre på att höra av mig till personer i andra städer när jag ändå har vägarna förbi, så vi kanske faktiskt kan få ses live!