Om att bli medveten om normer – och att våga bryta mot dem

Vilka normer styrs du av i din vardag? Svaret blir inte samma för alla, för det kan råda helt andra normer på olika platser och i olika bekantskapskretsar. Jag bor i en villaförort till Sveriges största stad. Det är förvisso minst en bil per infart här ändå – men väldigt många promenerar ändå till pendeltågsstation och buss på morgnarna för att åka kollektivt till jobbet. Det finns en bilnorm, men den är långt ifrån lika stark som i glesbygd där kollektivtrafiken är sämre och cykelbanorna färre.

Gammal norm. Och ny norm. Foton: Koushik Pal och Jennifer Latuperisa Andresen/Unsplash.

Vilka andra normer påverkar just mig? Här kommer ett gäng*:

Flygnormen

Vilket semesterflöde bidrar du till? Foton: Natali Quijano och Adam Rhodes/Unsplash

Att semester = flyg gör sig påmint varje sommar, varje jul och rätt ofta även kring påsk- och höstlov. Numera har jag fler vänner som väljer bort flyget och mitt flöde kryddas med rätt så många tågresor också. Men vänkretsen på facebook har ju till exempel byggts upp under 20 år eller så – långt innan jag själv ställde om. Och trots att det faktiskt känts både världsfrånvänt och rätt omodernt så dyker det fortfarande upp flygplansvingar och incheckningar på Arlanda i flödet i semestertider. Dessutom matas vi ju alla fortfarande av reklam från resebranschen, och där är flygcharter fortfarande det första och främsta valet – sjukt nog.

Köttnormen

Vad hamnar på tallriken i de sammanhang du rör dig? Foton: Vitor Monthay och Ruth Georgiev/Unsplash

Nu har jag turen att bo i en storstad där det finns gott om helvegetariska restauranger, så om jag vill behöver jag inte ens läsa menyer som innehåller kött. Men går jag på en mer klassisk restaurang blir köttnormen tydlig. Köttalternativen kommer först, sen fisk och sist vego (och då oftast lakto-ovo-vego – det vill säga rätter som innehåller mejerier och ägg). Event och konferenser börjar faktiskt förändras, där serveras det oftare vegetariskt per automatik nu – men får jag gissa är vego fortfarande specialkost i merparten av fallen. Kött är norm.

Heltidsnormen

Ständig övertid eller tid att plocka blåbär (själv eller med barnen). Foto: Michael Soledad och Markus Spiske/Unsplash

Det här har jag skrivit en del om på sistone, främst på instagram. Att jobba mindre än det som samhället definierar som heltid sticker ut – och straffar sig ofta i form av sänkt SGI och sämre pension. Det är svårare att få och behålla ett deltidsjobb, inte sällan får man jobba 100% på 80% av tiden och generellt blir vi sällan uppmuntrade att jobba mindre än 40 timmar i veckan. Eftersom inkomst och utsläpp hänger tätt ihop borde vi kanske alla jobba mindre än 100%, och med ett samhälle som definieras av ekorrhjul, livspussel och stressrelaterade sjukdomar skulle vi förmodligen alla må bättre av det också. Men att säga att man inte jobbar heltid idag innebär helt klart att man bryter mot normen.

Nyköpsnormen

Well, nyköpsnormen och begagnatnormen KAN ju se likadana ut! I synnerhet när det gäller teknik. Så då får vi vara extra noga med orden istället. Foto: Julius Drost/Unsplash

All reklam jag ser handlar om att köpa nytt. Många teknikprylar har en planerad livslängd och jag förväntas köpa en ny smartphone när den gamla blir seg istället för att reparera eller köpa en ”ny” begagnad. Massor av teknik i mitt liv är helt hopplöst svårt att laga, som laddare, hörlurar och småel som stavmixrar. Många klädesplagg är av så dålig kvalitet att det närmast ses som förbrukningsvaror, som underkläder och strumpor. Köpa begagnat, vårda och laga är inte norm. Än.

Så hur kan vi förskjuta dem i en vettigare riktning? Det finns egentligen två vägar att gå – och jag tror vi behöver använda oss av den ena medan vi jobbar för att påverka den andra.

Den första är helt enkelt att bryta mot normen och prata om det/visa det så att fler människor möts av något annat än normen. Det vill säga: cykla till jobbet, beställ vegetariskt, laga vegetariskt hemma och bjud på det, handla begagnat, ta tåget på semestern och så vidare – och försök synliggöra dina val för andra. Ett bra exempel är att välja vad du visar i sociala medier. Om du inte kan undgå att flyga (för att du har familj i ett annat land eller för att ditt jobb kräver det) – skippa bilderna på flygplansvingarna och helst även bilder från resmålet om det är ett som bara går att nå med flyg. Samtidigt som vi ökar alternativa bilder i flödet måste vi hjälpas åt att minska de normförstärkande bilderna. Först då sker en förskjutning.

Det andra är att jobba för ny lagstiftning eller ändrade spelregler i samhället. Några såna saker kan vara det man gör i Paris där man bestämt att hela staden ska vara en ”15 minute city”, det vill säga alla ska tillgodose sina vardagliga behov på 15 minuters gång- eller cykelväg. Samtidigt tar man bort 72% av alla parkeringsplatser i innerstan, så att det ska bli oattraktivt att ta bilen. Om alla vi som bor i storstäder skulle börja kräva liknande åtgärder – där kollektivtrafik redan finns – skulle vi kunna få bort massor av bilavgaser snabbt. Att åstadkomma såna samhällsförändringar går mycket, mycket snabbare än att ändra människors attityder.

Så – börja normförskjuta i din egen bekantskapskrets genom vad du själv gör och visar upp. Och börja samtidigt se om du kan föreslå saker som skulle förskjuta normen snabbare och mer effektivt genom lagstiftning, styrmedel och regleringar. Då kan det hända saker!

Vilka normer skulle ni helst vilja förskjuta?

*Förutom dessa normer finns förstås en rad andra som också spelar in i de flestas vardag. Vithetsnormen, mansnormen, heteronormen och funktionalitetsnormen till exempel. Men just här fokuserar jag på de normer som påverkar våra utsläpp mest.