Att göra något med händerna – en kärleksförklaring

Minns ni mina 5 mål från i höstas? Ett av dem var att arbeta med händerna, för att ge mig själv ett tydligt skäl att släppa scroll och skärm.

Jag och en kompis anmälde oss till en drejkurs, så varje måndag ägnade jag tre timmar åt att försöka tämja leran och få mina händer att översätta det jag hade i huvudet till ett föremål på drejskivan. Verkligen inte lätt för en nybörjare, men också spännande att försöka göra något man inte behärskar alls. En nyttig övning i ödmjukhet kanske?

En liten skål att lägga ringarna i på sängbordet. (Alla foton: Maria Soxbo)

Alla mina saker blev väldigt … små, haha. Och att glasera var kanske det mest utmanande av allt – man har verkligen ingen aning om hur det kommer att se ut efter bränningen. Men, det blev något – och framför allt var det väldigt många givande timmar i studion som förgyllde hösten.

En liten … urna? Skål kanske. Gillar att glasyren skiftar så i ljushet, det var precis det jag ville – för ovanlighetens skull.

Det jag tar med mig från detta är att jag verkligen njöt av att fokusera helt och hållet på ett projekt under flera, oavbrutna timmar. Så nyttigt och vilsamt för hjärnan.

Om man gör små saker så ligger ju en saltskål nära till hands. Testade att dekorera denna med prickar, det blev faktiskt helt okej!

Att försöka släppa loss kreativiteten var också nyttigt, för det gör jag verkligen inte så ofta. Jag kände själv att jag först blev lite låst – hur gör man? Men efter en stund lossnade det, och idéerna kom tätare.

Här testade jag att doppa i glasyr i flera omgångar. Det blev lite ojämnt och okontrollerat, och det som inte syns på bilden är att det blev märken från tången på insidan av skålen. Men det blev ganska nära hur jag hade tänkt i alla fall!

Jag tror inte drejning är riktigt min grej, även om jag gärna skulle gå en kurs till. Just nu tror jag snarare att jag vill prova många olika saker, för att få känna samma känsla av att vara total nybörjare igen. Next up – en heldagskurs i sashiko!