Igår var jag ju i Umeå över dagen och föreläste två gånger på tre timmar – fantastiskt kul! Inte minst för att båda publikerna (som också överlappade varandra delvis) var så engagerade och det blev intressanta diskussioner och frågor efteråt.
Den andra föreläsningen handlade om min bok Ställ om! Allt att vinna på ett klimatsmart liv, och där nämner jag bland annat konceptet med ”slow cities” – alltså städer där man anammat ett koncept som handlar om att skapa ”the good life” i en takt som passar människan. Det här gör man bland annat genom att värna om platsens/stadens/ortens särprägel, det vill säga man låter hellre familjerestaurangen som drivits i tre generationer får förtur till en attraktiv lokal än att låta McDonald’s eller Starbucks flytta in.
Tanken är att varje plats ska vara unik, istället för hur det ofta blir i vårt globaliserade samhälle – att vi möts av samma loggor var vi än beger oss i världen. H&M, 7Eleven, Zara, IKEA, Burger King, Apple. Ja, ni fattar.
Jag älskar slow city-konceptet! Och jag tror väldigt mycket av vad som gör att vi trivs på en plats är just det som gör den unik. Kvarterskrogen, ”tantkonditoriet”, den lilla blomsterbutiken, skomakaren som funnits där sedan 1970-talet, den lilla butiken med handplockat urval av secondhand och så vidare. Jag har liksom aldrig hört någon som har sagt ”jag funderar på att flytta till Linköping, för där finns både KappAhl, Gina Tricot, Zara och Lindex i samma kvarter, plus att man kan ta ett fikastopp på Espresso House”.
Planerade nya området Norra ön i Umeå. Rendering: SWMS Arkitektur
Efter föreläsningen började vi prata om Umeås utveckling. Umeå växer, det byggs nytt och förtätas och bland politikerna pratas det (tydligen, jag är ju inte superinsatt själv, men enligt flera i publiken) om hur viktigt det är att Umeå ska fortsätta växa. Det ledde till en intressant diskussion om varför allt måste växa? Vi kom in på tillväxt i ekonomin som ett sidospår, och det får bli ett eget inlägg kanske, men också just varför städer prompt måste fortsätta svälla. Kan inte en stad vara ”good and enough” till sin storlek, och ambitionen istället vara att människorna som bor där ska bli allt mer nöjda, lyckliga och välmående? Förbättra service, luftkvalitet, utbildning, kulturliv, folkhälsa – istället för att bara räkna huvuden, så att säga.
För risken med städer som till varje pris ska växa är ju att de som redan bor i den istället blir mer missnöjda. Trafiken ökar, nya höghus byggs som förstör utsikten för de som redan bor där, grönområden kanske offras till förmån för nya kvarter och om inte alla samhällsfunktioner som vård, skola och omsorg sväller i samma takt kanske det inte finns förskoleplatser i närheten eller tillräckligt med bussar i alla områden. Vad har vi vunnit då?
Tomtebo Strand – ett annat område under utveckling i det växande Umeå. Rendering: White Arkitekter
Och en annan fråga är ju – om Umeå ska växa, var ska människorna komma ifrån? Ska de flytta från andra stora eller mellanstora städer, som Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Uppsala? Kommer inte dessa städer också att vilja växa, och då behålla sin befolkning? Eller ska de flytta in till Umeå från Västerbottens inland och Norrlands landsbygd? Ska tillväxten bestå av nyanlända och invandrare? Eller ska Umeås befolkning uppmanas att föda fler barn, som min vän P-O som satt i publiken undrade.
Och allt detta är ju högst relevant – för ska en befolkning växa måste det ju antingen ske genom inflyttning, invandring eller nya generationer. Vad är umeborna själva mest positiva till? Och hur ser man till att rätt behov tillgodoses baserat på hur befolkningen växer? Inflyttade vuxna från andra städer behöver jobb, nyfödda barn behöver BB-platser och barnomsorg, nyanlända behöver språkutbildning och stöd för att komma in i samhället – och sen på sikt också jobb förstås. Och alla behöver bo någonstans.
På White Arkitekters renderingar för Tomtebo Strand syns inte en enda bil – underbart! Går det att genomföra också? Satsar samhället (kommun/region) tillräckligt mycket på allt som krävs för att denna nya stadsdel ska funka som en 15-minutersstad?
För en liten kommun, särskilt i glesbygd och landsbygd, är befolkningens storlek otroligt viktig. Att en enda familj flyttar ut från en liten glesbygdskommun blir ett hårt slag mot kommunens budget och skatteintäkter, vilket i sig gör det än svårare att locka andra att flytta in om service och samhällstjänster blir svårare att upprätthålla. Ska hela Sverige leva borde fler lockas att bosätta sig i mindre kommuner, snarare än att flytta in till våra redan välmående städer. Men utvecklingen går åt andra hållet. Enligt SCB bodde 90% av Sveriges befolkning på landet för 200 år sedan. Idag är det nästan tvärt om, 85 procent av oss bor i tätorter. Enligt Världsbanken bor 56% av världens befolkning i städer, och till 2050 räknar man med att 7 av 10 kommer att göra det (samtidigt som befolkningen totalt fördubblas) – vilket gör att städerna också kommer att bli allt större.
Men varför ska en stad som Umeå absolut växa? Och om den ska det, vad görs för att samtidigt bygga bort problem och ohållbara beteenden? Städer kan vara klimatsmarta, eftersom det finns möjlighet att effektivisera och dela på resurser. Men att bygga nytt med en tanke om 0,3 bilar per hushåll är bara en bra idé om det samtidigt satsas på cykelbanor, kollektivtrafik och närhet till service – annars kommer det bara sluta med att folk parkerar längs gatorna och försämrar sikt och trygghet för områdets barn. Och så vidare.
Inte heller på Norra Ön verkar bilar behövas. Så bra! Men behöver Umeå växa för att bilarna ska byggas bort? Eller kan man bygga bort bilar i befintliga områden först?
Nu blev det här ytterligare ett megalångt inlägg (vad bra det går, det här med att blogga ofta och lite istället för sällan och långt, haha) – men jag tycker detta är så intressant! Vill vi att alla städer ska bli storstäder på sikt, eller ska vi värna om de små och mellanstora städernas charm och fördelar genom att ta bästa möjliga hand om de som redan bor där?
Platsvarumärken och konkurrensfördelarna i att skapa regioner där det går att leva ett hållbart, gött liv inom planetens gränser kan jag prata hur länge som helst om. Men sätter stopp för den här gången – och lämnar över ordet till er. Vad tänker och känner ni kring era hemorter och hur de utvecklas?
Hej Maria,
Jag kommer från Karlstad där politikerna länge haft visionen om 100 000 kommuninvånare. Staden växer, men det är på bekostnad av de mindre orterna i Värmland som sakta dör ut. Vem vill handla i centrum av Kristinehamn där butiksdöd råder sedan Karlstad byggde ett stort köpcentrum vid motorvägen 25 minuter bort? Och hur kul är det att bo i en insomnande småstad?
Samtidigt förtätas Karlstad. I parken jag lekte i som barn bredvid tjärnen har höghus byggts och mitt emot mina föräldrar, i ett område med trävillor från 1920-talet, står nu ett sexvåningshus och dominerar stadsbilden. Enligt politikerna smälter det in väl…
Jag bor i Göteborg sedan studietiden och förstår att många lockas att flytta till större städer, men för att städerna ska vara attraktiva behövs ju såväl bostäder till rimliga priser och grönområden för återhämtning. I Göteborgs fall är det många som flyttar ut till kranskommunerna då de skaffar barn, då dessa kommuner är bättre på att erbjuda just det. Det är en svår balansgång, men jag önskar att politikerna kunde tänka lite bredare och se till att hela regionen lever istället för endast tätorten. Och se till att tätorterna får behålla sina gröna områden, sin karaktär och det som lockat folk dit från första början.
Ja, det där är ju dilemmat – ska staden växa måste ju inflyttningen komma någonstans ifrån (i alla fall om den ska ske snabbare än att det fylls på med nya generationer), och då är det ju ofta på bekostnad av bygderna omkring tyvärr. Och precis som du säger kan man prioritera helt annorlunda beroende på var man är i livet, jag har otaliga kompisar som bott länge i lägenhet i Stockholm men som när de får barn väljer att antingen flytta ut från stan eller till och med hem till sina hemorter där avstånden är mindre och tempot lägre. Och det är ju bra, för då frigörs ju lägenheter i bostadsbristsstockholm samtidigt som mindre tätorter får inflyttning. Men då måste ju dessa orter också kunna leverera den service som barnfamiljer behöver, annars går det ju inte.
Och på samma vis ska ju de som vill bo i stan (kanske också äldre med utflugna barn som vill flytta tillbaka in till stan och bo mindre) få ha lite grönområden och sin karaktär. Håller med dig till fullo!
Vill bara skicka ett hejarop, så himla kul att du bloggar mer!
Men vad FINT med pepp, tack!
Ja Citta slow är något som intresserat mig länge. Älskar idéen och hoppas att politiker också anammar det då det ger så mycket livskvalitet. Jag har bott i Gbg i många år, flyttade sen över kommungränsen till Mölndal och till ett nytt bostadsområde precis i kanten av Änggårdsbergen med massa natur precis utanför dörren och samtidigt nära stan. Det var i början lite av en by, lugn och mysig, men i takt med att den byggdes ut försvann alla de värden som jag uppskattade i början. Efter en tid flyttade jag istället till Skåne, till ystad. En sak jag verkligen gillar med ystadområdet är att det finns inga köpcenter. Visst finns några av de vanliga kedjorna på gågatan i stan men inga stora köpcenter och det gillar jag. Det finns inte heller några höghus, än så länge, men politikerna vill gärna bygga höghus som inte alls passar in i stadsbilden. Jag hoppas att ystad får behålla den charmiga småstadskaraktären med sina gamla korsvirkeshus och inte förfulas
Detta är ju så intressant, tycker jag – att du faktiskt valt att flytta när de värden du uppskattar med en plats försvinner. Det visar ju hur viktigt det är att kommuner/städer/platser vågar värna om det som gör just den platsen unik, istället för att exempelvis växa till varje pris eller försöka jämföra sig med andra städer och vilja ha samma utbud av tex shopping. En stad utan köpcenter låter underbart, tycker jag!
Jag kommer ursprungligen från en mindre kommun i Västerbotten. Idag bor jag inte där, utan i en större stad i södra Sverige. När jag besöker mina föräldrar talar de ofta om detta med att Umeå växer och de små orterna krymper. De vill på något vis att den tillväxten ska ske istället på deras lilla ort.
Nu tror jag dock att det där inte är en framkomlig väg. Städerna växer överallt i världen. Det hänger väl samman med att vi numera lever i ett tjänstesamhälle och att dessa tjänster i större utsträckning skapas i städer än på landsbygden.
Jag tänker också så här. Umeå är inte en särskilt stor stad i Sverige och definitivt inte i världen. Men av de platser som finns i Västerbotten idag, finns det nog ingen annan plats än Umeå som jag skulle tänka mig att flytta till.
Jag gissar att Umeå förutom att växa genom inflyttning från övriga Västerbotten ändå lockar ganska många studenter som pluggat i stan och är från hela landet att stanna kvar. Det blir ju ofta så kanske om man träffar någon på sin studieort, flyttar ihop och skaffar arbete.
Den kritik som hela tiden riktas mot Umeås ambitioner att växa känns ur mitt perspektiv så himla trångsynta. Det är inte en stor stad. Och om Norrland ska ha en framtid och en röst behövs det orter och platser som liksom står sig i konkurrensen med övriga landet.
Förstår absolut hur du tänker också, förstås. Jag menar inte heller att man till varje pris ska förhindra att städer växer – gör de det naturligt så bör man förstås anpassa sig efter det. Det jag vänder mig emot är när det uttalade målet är att städer ska växa, för då sker det på bekostnad av bygden omkring städerna och då blir det svårare att bo där. Jag tror också risken är stor att andra hänsyn kommer i kläm om tillväxt är det främsta målet. Det är tex billigare att bygga många bostäder snabbt om man gör det i betong och på konventionellt sätt, än att använda metoder som är bättre för klimatet.
Jag skulle hellre vilja se tillväxtmål för regionen som helhet om det målet ska fortsätta finnas. Då skulle satsningarna kunna spridas mer jämt, stadsbor slapp en del av förtätningarna och mindre orter och landsbygd slapp se servicen utarmas – och kanske till och med se förbättringar om regionen också ville se fler flytta från andra regioner men mer jämt spritt.