Vatten, vatten, vatten
En varm maj, gräsmattan ser redan plågad ut och jag föreställer mig att sommaren på Gotland kommer att präglas av värre vattenbrist än vanligt.
Om det nu blir en sommar på ön, eftersom vårt hus just nu är både vatten- och strömlöst efter en … översvämning. Ironiskt nog.
Hur jobbigt jag än tycker att detta är så är det förstås världsliga saker, alla är friska och det här kommer att lösa sig. Men, samtidigt pågår brutala översvämningar i norra Italien, min vän Emma bygger medvetet sitt nya hus på tomtens högsta punkt eftersom Värmland kommer att bli blötare och det börjar kännas allt mer bisarrt att spola toaletten med dricksvatten.
Samtidigt är det fortfarande attraktivt med sjötomt, folk bygger pooler och tja, större delen av västvärlden lever som om vi inte bara hade oändligt med vatten utan också flera jordklot. Och i själva verket är det bara 1% av allt vatten som går att dricka (97% är saltvatten, 2% är bundet i glaciärer.)
Har vi inte ett väldigt skevt förhållande till vatten?
Tacksamhet
Jag är lite grinig just nu. Vattenskadan på Gotland suger som sagt energi och så brottas jag för tillfället med en mer odefinierad skada på kroppen (som i och för sig ju består av typ 70% vatten den också, så det kanske också är en vattenskada?).
Jag vet vad som orsakat den senare, men inte exakt vad som är fel (spricka i revben? Skadat muskelfäste?). Det jag däremot vet är att jag inte kan träna just nu för då blir det värre – jag har dumt nog testat. Jag har nämligen för första gången i livet skaffat mig en riktig träningsvana, och den känns som ett skört litet ägg som jag måste hantera ytterst varsamt för att den inte ska gå i kras. Underhålla, gulla med, ständigt tassa på tå runt. Och nu har jag ingen aning om när jag är fit for fight igen, och därför känns det som att korthuset faller.
Och som alltid är det först när något inte längre är självklart som jag har vett att uppskatta det. Så TACK kroppen för att du bär mig fram varje dag, för att du står ut med stillsittande kontorsjobb, för lite sömn, slarv med mat och för mycket stress. TACK för att du vanligtvis funkar som du ska, det är verkligen inte alla förunnat – det vet jag. Förlåt att jag tagit dig för given.
(Men snälla, läk fort. För jag saknar redan gymmet, och om ett tag kommer jag tyvärr inte att sakna det alls om jag känner mig rätt …)
Att skapa ett hem
Min svägerskas yngsta tar studenten i år och det planeras firande och släktkalas. Vi rådfrågade svägerskan om presenter och fick det klassiska önskemålet – ”han önskar sig det mesta man behöver när man snart ska flytta hemifrån”.
Så rolig önskelista ändå, särskilt när man själv hunnit vara vuxen i flera decennier och också vet vad i kökslådor och skåp man uppskattar och använder mest!
Och så svårt det också är att välja presenter utifrån perspektivet att man vill att det ska komma till användning och behållas länge. Särskilt om man dessutom gärna vill nudgea presentnormer och tänka återbruk.
När jag växte upp hade jag en ”brudkista” (så skev grej ändå, finns såna fortfarande?) där mamma passade på att lägga ner saker då och då. En brödrost hon vunnit i ett lotteri, en kastrull som aldrig användes, ett par extra påslakan som köpts på rea, ett antal glas ärvda av någon släkting. Kistan fylldes på, år efter år, och det är klart att det var praktiskt på många sätt – men smaken hinner ju förändras – inte minst när man är ung. Den dag jag faktiskt flyttade hemifrån var det nog inte mycket i kistan som kändes klockrent längre rent stilmässigt. (Och framför allt var ju inget av det valt av mig.)
Presentkort i all ära, och på många sätt är det kanske det allra vettigaste i att köpa till någon som ska skapa sitt första egna hem. Men det känns så opersonligt och trist, och en gåva får ju gärna vara något mer än en ren förflyttning av pengar.
Några veckor kvar. Vi funderar lite till.
Vad tänker ni på idag?
En bra present är ju att köpa något utvalt på en bra second hand, tex fina glas plus ett presentkort på samma second handbutik att välja ut saker själv. Det hade jag uppskattat. Då blir det både något personligt utvalt av givaren plus att jag kan få välja själv utifrån egen smak och behov. Win,win,win
Ja, precis!
Hoppas du får ordning på båda skadorna!
Jag föreslår en gjutjärnsgryta eller en bra kniv som present, tidlöst och ingen speciell design som kanske inte uppskattas.
Tack! Och bra presenttips!
Kan du inte hitta någon alternativ träning? Dras själv med diverse skador, just nu får jag t.ex. inte cykla, men springa och styrketräna går bra. Så kna du hålla det lilla fröt groende även om du inte kan träna det du hade tänkt.
Byggde själv upp min ”brudkista” under många år, använder fortfarande mina glasassietter jag köpte på loppis som 7-åring. Själv tänkte vi ge bort en ”bukett” av loppade köksredskap med ett presentkort som kort.
Jo, simma skulle säkert gå bra till exempel, men jag har tillåtit mig själv att vila järnet nu i två veckor. Har en dejt med min PT den 5:e och hoppas vara fit for fight igen då!
Vilken fin presentidé!
Presenter tycker jag är så klurigt! På jobbet när någon slutat, har mina kollegor velat köpa saker som skall vara minnen, och det köptes till och med en tavla vid ett tillfälle. Personligen hade jag haft väldigt svårt att någon annan skall välja inredning till mitt hem, det är ju svårt att pricka precis rätt för någon annan… och prylar och grejer har vi ju oftast redan i överflöd.
Presentkort känns som du skriver opersonligt, och vid vissa tillfällen vill man ju kanske som sagt att det skall vara ”minnen”, men annars gillar jag alltid ”förbrukningsvaror” som någon finare olivolja, eller annat gott, eller varför inte t.ex. bivaxdukar? Saker som vi ändå ”måste” köpa nytt.
Ja, förbrukningsvaror tycker jag också ofta är de bästa presenterna! Alternativt upplevelser, som spabesök, massage eller kanske något oväntat och spännande – jag fick en ”takvandring” i Stockholm att göra med mina två barndomsbästisar när jag fyllde 40 till exempel. Escape rooms också roligt!