Igår möttes vi av rubriken ”Brittiska underrättelsetjänsten: Systemkollaps inom fem år”. Samtidigt som världens makthavare har fullt upp med att gulla med Trump så att han inte ska invadera Grönland, upplösa Nato och förändra världsordningen i grunden – när de egentligen borde visa en enad front och kräva hans avgång.
Det är sannerligen inte lätt att vara människa med tillgång till Internet just nu.
Hur ska man ens hantera allt det här? Jag läser Saras instagraminlägg där hon skriver ”En så märklig känsla när jag följer klimatkrisens framfart. Förr fick jag panik. Men numera blir jag typ bitter. Känner för att slänga huvudet tillbaka och hånskratta. ’Vad var det jag sa’. HAHAHA”
Å ena sidan kan jag verkligen relatera. Jag började jobba med klimatfrågan på allvar hösten 2018. Det är alltså 7,5 år sen. Och det är ganska många dagar jag ser mig omkring, läser rubriker, möts av reklam och tänker vi har inte kommit någon vart alls. Att rubrikerna blir värre för varje år är ju verkligen inte konstigt, det konstiga är ju att vi har vetat om det så länge utan att göra allt för att förhindra det.
Andra dagar känner jag kamplust! Hopp! Även om världen är galen just nu så börjar också människor samlas på gatorna och säga ifrån. Demonstrationer världen över mot Israel. I Iran mot regimen. I USA mot ICE. I Danmark mot Trump. Många, många har fått nog på galenskapen, och höjer sina röster. Det är så all förändring börjar.
Sen ser jag mig om ett varv till. Demonstrationstågen är många och långa – men … var är de som rör klimatet? 2019 samlades miljoner på gatorna (tack Greta för det), men efter pandemin lyser klimatkampen med sin frånvaro på gatorna. Och då sviktar orken igen. Var är alla? Jag tappar fart en stund, tills jag tänker ”men om jag inte gör något alls, hur hjälper det?” – och så kavlar jag upp ärmarna igen.
Det är en berg- och dalbana att leva just nu, det är ett som är säkert.
Jag har egentligen inga svar på hur man bäst hanterar allt det här, samtidigt som vi får till en faktisk förändring. Men en sak vet jag – och det är att ingenting blir bättre av att vi ger upp. Klimatkrisen är inte något som antingen löser sig eller innebär att det är kört. Det finns inte bara två lägen, utan det är en skala. Varje ton koldioxid vi låter bli att släppa ut innebär att vi bromsar framfarten mot den farliga änden av skalan. Varje ton koldioxid vi rycker på axlarna åt gör motsatsen. Det finns inte två lägen, det finns oändligt många möjliga framtidsscenarion.
Därför är det inget alternativ att ge upp. De flesta av oss ska leva på den här planeten i många decennier till, och när rubrikerna börjar handla om saker som kan inträffa inom loppet av några år är det hög tid att börja lyssna och agera. Om någon berättade vid frukostbordet att staden du bor i kommer att rasa ner i ett slukhål inom fem år hade du garanterat gjort flyttplaner redan innan lunch. Det är där vi är nu.
Och nej, individen har inte hela ansvaret. Vi löser inte detta enbart genom att vanliga människor som du och jag handlar secondhand, tar tåget och äter linser. Men individen saknar inte heller ansvar. Forskarna är eniga om att medborgarna och konsumenterna också måste dra sitt strå till stacken för att vi ska kunna vända det här. Och att handla secondhand, ta tåget och äta linser (= mindre kött) är tre enkla saker som de allra, allra flesta kan göra. Det är absolut viktigare att rösta fram politiker som tar krisen på allvar (och den chansen får vi om knappt åtta månader), men det är bara val vart fjärde år. Klimatkrisen pågår dagligen.
Och framför allt – om vi inte gör de enkla förändringar i vardagen som vi vet gör skillnad för klimatet, så gör vi ändå skillnad för klimatet. Åt fel håll. Att inte ställa om innebär inte att vi är neutrala, utan att vi går fossilindustrins ärenden.
Och kanske ännu viktigare – i en galen samtid där det är lätt att känna ångest över tidningsrubriker är den absolut bästa medicinen att engagera sig. Att göra något, istället för att stå apatisk vid sidan om. Samtidigt gör du skillnad på riktigt, glöm aldrig det.
Foto: Markus Spiske/Unsplash
Jag håller med dig! Många bäckar små, och samtidigt behöver folk rösta på det minst skadliga alternativet.
Jag undrar om du har tid att kolla på detta: https://tjorn.egnahemsfabriken.se/insamling/
Utöver att ställa om för egen del känns det också stärkande att titta in här och läsa. Det blir extra viktigt när miljöfrågor tar mindre plats i media och det känns som om hela världen har glömt frågan totalt. Vi är inte ensamma, vi får bara inte så mycket utrymme just nu. Här påminns jag om att det finns flera med mig som förstår allvaret och både önskar och agerar för en omställning. Tack för det <3
Hej J, vad fint att läsa! Jag är ju lite olika mycket aktiv i bloggen, men vill skriva mer (även om jag inte alltid hinner). Blev peppad av dina ord!