Det här inlägget ska handla om hantverk, inspirerat av den mest intressanta länk som passerat min skärm den gångna veckan. Nämligen Kammebornias blogginlägg Priset på ett par vantar, som på ett otroligt effektivt sätt visar hur lågt värderat framför allt kvinnligt hantverk är.
Foto: Kammebornia.se
Jag tänker ofta på det när jag går på loppis, där virkade dukar säljs för 5 eller 10 kronor styck. Där det hänger rader av hemstickade koftor som kanske inte alltid är helt moderna, men som ändå tagit timmar och åter timmar att skapa – och som säljs för under hundralappen. Där näverkorgar och vävda mattor tålmodigt väntar på nya ägare som kan uppskatta allt arbete som ligger bakom.
Jag tänker också på hur sällsynt det faktiskt är numera att vi skapar saker från grunden istället för att köpa dem färdiga. Min mamma stickade jämt när jag var liten, min arsenal av stickade tröjor och koftor var närmast outtömlig och på mammas och pappas säng låg ett mönsterstickat överkast för dubbelsäng (fatta hur lång tid det måste ha tagit!).
Jag tänker på de få gånger jag själv skapat något med händerna och hur otroligt belåten jag har känt mig då. Och hur glad jag blev när jag som nybliven mamma fick dubbla set med koftor, mössor, sockar och vantar till Tilda och Alfred – både mormor och farmor hade i smyg stickat nonstop sedan de fick veta att det var barnbarn på väg. Barnen växte ju ur dem på ett par veckor, men så kärleksfulla presenter sparas förstås så att de förhoppningsvis kan gå i arv till fler generationer. Det är själva motpolen till slit-och-släng.
Min förhoppning är att tiden vi lever i nu, när vi tänker allt mer på miljön, på att konsumera långsiktigt och på att välja naturmaterial framför plast också ska leda till att vi börjar värdera hantverket högre igen. Det är liksom dubbel vinst i det – vi håller liv i fantastiska konstformer och kan omge oss med saker som faktiskt skapats av mänskliga händer istället för maskiner.
Läslänkar om hantverk
”Är koppen dyr?” – Keramikern Calle Forsbergs inlägg har jag skrivit om tidigare, men det är värt att läsa igen. Och igen. Och igen.
”Mer slöjd åt folket!” – Åsa Linderborgs kloka svar på Anne-Charlotte Marteus mer än lovligt sorgliga debattartikel från tidigare i år. (Ännu fler reagerade på den, förträffliga bloggen Kurbits har samlat en hel hög länkar.)
3 roliga hantverkstecken i tiden
Monthly Makers – Även inom hantverk kommer bloggosfären att bli en viktig kugge. Detta roliga initiativ inspirerar!
Tälj! – Denna fina och alldeles färska bok trillade ner i min brevlåda häromdagen. Den ultimata hipsterpresenten 2016?
Skansens hantverkskurser – I fjol anmälde jag faktiskt mig till en kurs i fönsterrenovering på Skansen som dock blev inställd på grund av för få anmälda. I år är de första två kurstillfällena redan fullbokade, så jag tror det kommer att vara huggsexa om alla kursplatser framöver.
Tack för inspirationen! Håller med om allt. Min mamma sydde och stickade våra kläder när min lillebror och jag var små. Tänker på det ofta och det finaste mina pojkar har i garderoben är stickade tröjor från mormor.
Så fint!