Ingen kan väl ha missat att Rörstrand fyller 290 år i år (13 juni närmare bestämt), och tidigare i våras fick jag och ett par andra journalister chansen att resa till fabriksområdet i Lidköping och lära oss mer om detta anrika varumärke. Sedan tio år tillbaka ligger Rörstrands produktion utomlands, men några av de anställda startade en ny porslinsfabrik med det logiska namnet Porslinsfabriken så än idag bränns det porslin i lokalerna – bland annat Waldemarsuddekrukan görs här.
Alla foton: Maria Soxbo/Husligheter
Dessutom ligger Rörstrand Museum här och inte minst magasinet med omkring 18 000 föremål! Det är inte öppet för allmänheten, så jag känner mig lyckligt lottad som fick smyga omkring i de spännande källarkulvertarna och kika på alla fantastiska föremål (med en viss nervositet, man vill ju inte råka riva ner nåt …). Museet har planer på att bygga ut för att kunna visa fler föremål samtidigt, så förhoppningsvis kommer allt fler av dessa skatter att få se dagsljus framöver. Jag hade så klart med kameran och en del av bilderna har ni kanske redan sett i någon lokaltidning eftersom jag gjorde reportage för TT när jag var där, men några tog jag exklusivt för bloggen – häng med!
Sån perfekt dag att vara på utflykt! Fabriksområdet är enormt, och jag hade gärna haft många fler timmar att bara strosa runt och upptäcka det.
Rörstrand var inte först på plats, utan här låg ALP från början. Jag älskar att man dokumenterade historien för framtiden redan då – som denna kopp! Rörstrand flyttade hit på 1930-talet.
I en gammal hiss har man satt upp många av de vackra kopparplåtar som använts genom åren. ”Hissnande” skulle man kunna säga, om man vill briljera med sin dåliga humor.
I en monter visas en massa graveringsverktyg upp. Ingen tvekan om att även detta var ett hantverk.
Glasyrprover och färgkartor i en annan monter.
Sen var det dags att gå ner i magasinet under jord. Så spännande! Ni får ursäkta lite gryniga bilder, här var ljusförhållandena inte de bästa – men upplevelsen får fem stjärnor!
Den som bara förknippar Rörstrand med vardagsporslin – som till exempel jag – kunde förundras över alla enorma pjäser som fabriken skapat genom decennierna. Sigrid Richters Eden vann ju folkets omröstning om vilken servis som skulle återuppstå som jubileumsutgåva i år, i magasinet stod originalen förstås.
Förutom den stora lunchrestaurangen finns en ”skybar” med utsikt över hela fabriksområdet åt ena hållet och Vänern åt andra hållet. Där fick vi ljuvlig mat, serverad på Rörstrandsporslin förstås.
Det här fick man sommarkänslor av, vill jag lova.
En snabb sväng in i porslinsfabriken hann vi också med, här Waldemarsuddekrukan.
Sen fick vi chansen att testa något jag inte gett mig på sedan gymnasiet – drejning! Det finns en liten ateljé på området där det hålls kurser, och i sällskap med en riktig Rörstrandsräv (numera pensionerad) och en yngre drejare som leder kursverksamhet numera fick vi först imponeras av deras enorma skicklighet och sen förnedra oss själva på löpande band, hehe. Men kul var det! Här är jag in action.
Proffset visade oss hur man gör en ”enkel” skål. Tror inte någon av oss rookies kom ens i närheten …
Jag bestämde mig för att anfall var bästa försvar och satsade på enkel form och ruff finish. Så här blev den! Det pratades om att vi skulle få den bränd och hemskickad, men den dök aldrig upp så jag kan tyvärr inte bevisa att detta mästerverk är mitt, hehe.
Så kul att se alla verk som stod och väntade på att brännas eller var färdiga för dekorering!
Sen var det dags att bege sig hemåt igen, fullproppad med inspiration, god mat och en ökad respekt för det fantastiska porslinsarv vi har i Sverige. Har ni vägarna förbi Stockholm i sommar så har jubileumsutställningen öppet till och med sista augusti, och 11–12 juni firas jubileet på Rörstrandsgatan i Stockholm.
Lidköping är min hemstad och jag har mitt kontor på rörstrandsområdet. Man glömmer ofta vad som finns i sin egen stad. De stora pjäserna i utställningen är fantastiska.
Jag har haft förmånen att att ärva flera servicen bla Cobolti som är formgiven av Signe Persson Melin med mönster av Oiva Toikka. Jag är ofta förvånad att den inte förekommer i bloggsammanhang då den är en av de finare i modern tid. Min mamma var med i konstklubben och hade möjlighet att köpa prover och konstföremål som jag har ärvt. Jag tycker det är kul att kunna använda dessa föremål i inredningen som man inte ser i alla inredningsresultat. Lidköping är en gammal kulturstad med trevlig omgivning med Kinnekulle som har många fina slott och gårdar som är värda ett besök samt Läckö slott