Tidigare i höstas kom en inbjudan jag bara inte kunde tacka nej till. Att dels få besöka Transsylvanien, en plats jag varit fascinerad av ända sedan jag var liten, dels få gå bakom kulisserna och se exakt hur hantverket bakom en vacker produkt ser ut. Det är ju en favoritgrej för mig, som ni säkert märkt.
Så jag tackade ja till österrikisk/schweiziska mattvarumärket Tiscas inbjudan och förra veckan reste jag ner till rumänska Sibiu för att se hur deras vackra mattor blir till.
Alla foton: Maria Soxbo/Husligheter
När jag lämnade Stockholm var det barmark och plusgrader, men i Rumänien var det några minus och ett frostigt landskap som mötte mig. Bland det första jag fick lära mig var att det finns 10 miljoner får i Rumänien – men att ullen inte tas om hand utan oftast bränns. Det är precis så vansinnigt som det låter med tanke på att det är ett fattigt land vi pratar om, men eftersom de företag som brukade ta hand om och tvätta ullen försvann när kommunismen föll föder man idag bara upp får för köttet och mjölken.
Tisca vill väcka liv i ullproduktionen för att slippa importera ullen och kunna skapa fler arbetstillfällen, men det är ett megaprojekt som kräver tid och kunskap och som än så länge är på planeringsstadiet. Jag hoppas de lyckas – ni ser ju vilken fantastisk ull som finns bara utanför dörren!
Förutom själva ullfarmandet är det bara färgningen av ullen som Tisca inte sköter själva. Men om man tar en matta i naturlig färg som exempel så görs faktiskt alla steg – från blandning, kardning, spinning och tvättning till torkning, flätning, vävning och slutfinish under samma tak! Fantastiskt ur miljösynpunkt förstås. Den enklaste mattan går igenom minst fem steg från ”ax till limpa”, en mer komplicerad matta kan handla om mer än tio steg.
Vi fick se varje litet steg av produktionen. Här har olika nyanser av ull blandats enligt ett recept och finfördelats för att nyanserna ska smälta ihop bättre när garnet spinns. Nästa steg är att ullen kardas.
Varje litet steg, som att sträcka ut det tvättade garnet så att det inte blir knutar på det, eller att tvinna två ullgarner till ett mer komplicerat garn, kräver en egen maskin. Många av dem har många, många år på nacken, och Tisca köper också in gamla maskiner och renoverar dem så att de kan fortsätta vara i produktion. Maskinen ovan kardar ullen på olika finmaskiga spolar och i sista steget spinns ullen runt en kärntråd.
Tisca har också en kollektion med GOTS-märkta mattor, och det var väldigt intressant att se hur noga man separerade den produktionen från de övriga mattorna. Allt från ull till varpgarn (som syns på denna bild) är ekologiskt och fåren ullen kommer från är uppfödda på ekologiskt vis. Alla råvaror är noga uppmärkta och de GOTS-märkta mattorna vävs till och med på särskilda vävstolar – som den som syns här.
Jag insåg också snabbt hur otroligt lite jag kunde om vävning innan. Sådana här bollar i olika storlekar hängde till exempel på alla vävstolar, och vi fick lära oss att man istället för att hela tiden trä om vävstolen när man ska väva en smalare matta helt enkelt knyter undan de trådar som inte ska användas. Då behöver man inte byta varptrådrulle så ofta, och eftersom det tar 3–4 timmar att trä in alla trådar från en ny rulle så är det ett smart sätt att jobba på. Eftersom en enda matta kan ta allt från två timmar till tre dagar att väva så vill man inte lägga allt för mycket tid på annat.
Mängden av varianter var också häftig att se. Inte bara i färgtoner, utan också i garntyper – några ser ni ovan – och mönster, strukturer och vävnadstekniker. Tiscas mattor finns i 26 olika strukturer och 96 färger och att en vit matta kan komma i så otroligt många olika utföranden trots att grundmaterialet är detsamma är otroligt fascinerande.
Här är fyra varianter till exempel, med helt olika struktur och känsla.
Vi fick så klart också testa att väva själva, en liten minimatta i valfri färg. Roligt, svårt (att få kanterna raka) och rätt tungt för ryggen – jag fick definitivt en stor respekt för alla de kvinnor som ägnar hela sina arbetsliv åt detta hantverk.
Jag är också glad över att jag hann se lite av omgivningarna under vår ganska fullspäckade resa. Allt från porlande små vinterbäckar i den enorma parken utanför Sibius centrum och det pampiga men förfallna Brukenthalpalatset till … … den vackra stadskärnan med Lögnarnas bro och det stora torget vars julpyntning slog alla Disneydrömmar jag någonsin haft som liten. Men vi besökte också …
… den fattiga och avlägsna byn Tichindeal där många av de 200 invånarna aldrig lämnat byn trots att den bara ligger lite mer än en halvtimme med bil utanför Sibiu. Här drivs ett socialt projekt där sju kvinnor fått anställning för att handväva Tisca-mattor i ett litet väveri. Tisca bekostar även körkortsutbildning och bil för de som vill sikta på att få jobb på fabriken längre fram, och verksamheten går bara med en liten ekonomisk vinst till förmån för en stor social sådan. På bilden syns bara en liten, liten del av byn, här finns också mataffär och skola för den 100 barn som bor här.
Resan gav också många viktiga perspektiv. Inte bara när det gäller miljö och hållbarhet men våra middagsdiskussioner handlade om allt från lågprisprodukter till romernas situation i såväl Rumänien som i till exempel Sverige. Vår värd, Tiscas Walter Aigner, sa till exempel ”Något måste vara fel för att en produkt ska kunnas säljas väldigt billigt”, och det är ju en sanning vi nog alla vet innerst inne.
Nu är jag hemma igen, lite hög på att ha fått lära mig så mycket nytt och för att än en gång ha fått se hantverket som ligger bakom några av de fina designprodukter vi skapar ”wish lists” kring. Jag hoppas att ni också tycker att det var intressant att läsa om min resa, och eftersom jag hade otroligt mycket mer bilder och fakta än vad som var rimligt att få plats med i ett blogginlägg så är det fritt fram att ställa frågor så klart!
(Och för transparensens skull – jag har inte fått betalt för att skriva det här inlägget, utan blev inbjuden till en pressresa utan krav på motprestation. Däremot fick jag resan och boendet betalt av Tisca.)
1. 1997
2. Viktigast är att det inte är djurtestat, sedan bör det vara klimatsmart, ekologiskt och fair trade, gärna närproducerat. Och passar på att tacka för jätteintressanta reportaget från Transsylvanien med otroligt vackra bilder!
Vilken bra resa och fint du lyfter detta. Jag vill lyfta Karlshamnsföretaget Rumänska Fårskinn som också tar hand om det ullöverskott som finns samt skapar arbetstillfällen.
Åh, vad intressant, Madeleine! Så glad att höra att inte all den fina ullen går till spillo när djuren slaktas!
Galet inspirerande och fantastisk berättelse, verkligen kul att höra!
Vad glad jag blir av att höra det! 😀
Så himla fint och intressant inlägg! Jag älskar den här typen av blogginlägg, där en får följa med bakom kulisserna! Känner stor fascination av hur de där mattorna tillverkas (bara en sådan sak att ullen blandas enligt ”recept” – så fint!), måste då varit en verkligt häftig upplevelse att vara där på riktigt!
Ser gärna mer av den här typen av inlägg som är jätteintressanta och som hjälper till att sprida kunskap om en produkts värde och bakgrund. Skön kontrast när inredningsvärlden i mång och mycket handlar om att köpa nytt och ständigt byta ut saker. Du gör ett så viktigt och bra jobb, Husligheter!
PS. Så härliga vinterbilder! Det sista skulle kunna bli årets snyggaste julkort!
Åh, tack – vilket underbart fint beröm! Ja, jag är ju superintresserad av sånt här själv, men undrar ibland om det verkligen blir intressant för er som läser. Så glad att höra att ni uppskattar det!
Otroligt vilken resa! Och fantastiska bilder!
kram
Emma
Så bra skrivet och så fina bilder! Viktig läsning detta, de flesta brukar ju bättre förstå varför ekologiskt och hantverk måste kosta mer efter att ha fått historien bakom kulisserna. Fick du förresten nån hint om när produktionen med inhemsk ull kommer vara igång? Och förstår jag rätt om GOTSmattorna finns redan nu (hittade inget på deras egen sida)?
Hej Monika, de var på god väg med ullproduktionen fram tills att en av de inblandade var tvungen att dra sig ur av hälsoskäl och nu måste de börja om, så tyvärr kan ingen i nuläget svara på när det blir av.
GOTS-kollektionen kallas Respect och går att köpa nu. Jag vet inte på rak arm hur man enklast beställer en sån matta från Sverige, men jag tar reda på det och återkommer!
Hej igen! De mattorna skulle ev vara intressant för mig att sälja, så har du namn på en kontaktperson som du kan förmedla vore det fantastiskt 🙂
Monika, jag mailar dig! 🙂
Det här kan vara ett av dina bästa inlägg någonsin! Så otroligt intressant! En dum fråga kanske: men vad är det egentligen för skillnad mellan GOTS-mattorna och deras vanliga utbud?
Gick in på deras hemsida och blev så galet sugen på deras fina mattor. Tack för jätteintressant reportage (och för transparensen)!
Tack, vad roligt att höra! GOTS är en märkning som garanterar att tillverkningen skett både med hänsyn till miljö och sociala villkor, dvs ullen/bomullen har producerats ekologiskt, inga kemikalier har använts och alla anställda har levnadslöner till exempel. Här kan du läsa mer: http://www.medvetenkonsumtion.se/markning/gots-2/
Men så härligt inlägg. Intressant och bildande tillsammans med vackra bilder. Tack!
Tack Kim, det värmer som finaste Tiscaull! 🙂
Så intressant inlägg! Jag har själv en specialbeställd matta från Tisca som jag är så nöjd med, kul att få lite mer info om företaget. (Jag beställde den på Ullmans mattor vid St Eriksplan, kanske går det att köpa GOTS-mattor där också?)
Åh, vad roligt att höra att du är nöjd! Jag hittar inte GOTS-sortimentet hos Ullmans, men nu håller jag på att reda ut återförsäljare – återkommer när jag vet!
Vilket intressant inlägg och fantastiskt vackra bilder. Jag har aldrig hört talas om märket men ska kolla upp det nu. Det är alltid lika intressant att följa med bakom kulisserna hos just sådana här företag som vill göra skillnad social. Det är så bra att de får mer utrymme i media och att vi kan få en inblick i det. Tack!