I takt med att jag blir allt mindre intresserad av prylkonsumtion blir jag också allt mer intresserad av att konsumera upplevelser! Jag bokar biljetter till höger och vänster just nu, såväl löparlopp och natt på museer till escape rooms och konserter. Och jag älskar det! Jag har till och med infört inspirationsfredagar i mitt företag, där jag – om schemat tillåter – får ge mig iväg på utställningar, museer och andra spännande saker.
I fredags var det just en sådan dag, och jag, min väninna Anna och Helena gav oss iväg till Carl Eldhs ateljémuseum. Ett makalöst underbart ställe som sällan har öppet men som verkligen kan rekommenderas. Jag ville flytta in, be dem låsa om mig och stanna kvar för alltid. På den nivån var det.
Alla foton: Maria Soxbo/Husligheter (utom bilden på mig och Helena som är tagen av Anna Ander)
Redan utanför entrén möts man av statyer i den vackra trädgården. Carl Eldhs ateljémuseum ritades 1919 av Ragnar Östberg som också är arkitekten bakom Stadshuset, och de ritades ungefär samtidigt men kunde inte vara mer olika. Carl Eldhs ateljé är helt i trä, med stora glaspartier, och ligger lite undangömt i Bellevueparken i Stockholm.
Så makalöst vackert ställe! De gamla slitna trägolven, det enorma ljusinsläppet och så alla hundratals statyer och statyetter – den ena vackrare än den andra.
Även om museet förstås i första hand är ett minne över Carl Eldh själv (som dog 1954) så har de också tillfälliga utställningar av nutida konstnärer. Vid vårt besök var det Carin Ellbergs tur, vars fina och oftast abstrakta verk blev en spännande kontrast mot de klassiska porträtten och människoavbildningarna. Den tunna metallformen i förgrunden på bilden ovan är av henne till exempel.
Här syns ett annat av hennes verk, med en spegelskiva som fångade upp såväl rummet som ljuset.
Även den slingrande formen på väggen ovanför skåpet är gjord av Carin Ellberg, och den är skapad av … gamla strumpbyxor! Utställningen med Carins verk plockades ner nu efter helgen, men en intressant konstnär att hålla koll på i andra sammanhang också.
Trots att Carl Eldh gjorde så enormt många porträtt, bland annat av August Strindberg, så gjorde han inga avbildningar av sig själv. Den enda bysten på museet som föreställer honom är istället gjord av hans fru, Elise.
Så oerhört produktiv man – museet är verkligen fyllt till brädden av hans verk. Roligt också att se hur han experimenterat med olika stilar – i bland väldigt klassiskt, ibland mer realistiskt och ibland nästan överdrivet. Statyn av Engelbrekt med den knutna näven längst bak i denna sal är ju inte riktigt rimlig i sina proportioner till exempel.
Kontrasten mot den unga kuvade flickan under näven blev ett av de starkaste minnena för mig från besöket.
Mina favoriter i samlingen var nog de statyer som stack ut lite i sin stil och realism. Det här porträttet av en kvinna med sitt barn grep mig lite extra. Ett hårt liv, fångat i ett ögonblick utan poserande.
Några av alla ansikten Carl Eldh bevarat för framtiden.
Mästerlig på att fånga ansiktsuttryck, det var han verkligen. Varenda porträtt väcker känslor.
Miljön härinne också. Så inspirerande. Varje detalj, varje liten yta.
Utanför fönstret pågick något slags tvärsnitt av alla väder – från ösregn och hagel till solblänk och mulna himlar. Ljuset varierar från bild till bild, ser jag när jag kikar igenom de hundratals foton jag tog på museet.
Färgskalan här inne är så vilsam också – allt i naturfärger. Vilket ledde till viss munterhet när …
… jag och Helena insåg hur vi var klädda.
Jag kan som sagt varmt rekommendera ett besök här, vi hade en superbra guide och jag gick härifrån med såväl mer kunskap om flera av monumenten i Stockholm som en kreativ boost inombords.
Ta er hit! Men glöm inte att kolla öppettider – nu under hösten är det i princip bara söndagar som gäller, under vintern öppnar museet för särskilda gruppvisningar och sommartid är öppettiderna som mest generösa.
