Förra veckan var ju en lång rad inredningsinfluencers och journalister inbjudna till Sundborn apropå deras nya kokbok. Jag var inbjuden, men var med ont i hjärtat tvungen att tacka nej eftersom jag skulle föreläsa i Nyköping samma kväll. Mitt i sorgen över denna schemakrock hörde min favoritperson Emma Aspelin av sig och frågade om jag och mina Snickeriet-kollegor ville ta en tur bakom de låsta dörrarna på Nordiska museet samma datum. Om vi ville! Så här kommer ett bildsvep av rekordartat omfång från en av höstens bästa arbetsdagar. Ibland måste jag på riktigt nypa mig i armen för att inte glömma vilket fantastiskt roligt jobb jag har!
Alla foton: Maria Soxbo/Husligheter (förutom den på oss tre som är tagen av Emma Aspelin)
Jag älskar Nordiska museet, det är lätt en av mina favoritplatser i Stockholm. När jag var i stan på studiebesök i femte klass minns jag att jag tyckte lite synd om kungen som bodde i slottet och inte i Nordiska (eftersom det sistnämnda är mycket vackrare), hehe. Emma har berättat om alla fantastiska skatter museet innehåller utom synhåll, så jag har längtat efter den här inbjudan länge nu. Så glad att det till slut blev verklighet!
Vi började med att klättra ända upp på vinden, där ljuset denna soliga dag var helt magiskt! I mitten finns de vackra takfönstren ner till stora hallen, men just nu är de övertäckta för att julgranen där nere ska få lysa upp i vintermörkret. Så vad finns här? Jo, längs väggarna i hönsnätsburar finns …
… räddade kakelugnar! Hur många som helst, noggrant uppmärkta och arkiverade här. Många av dem från äldre hus som revs när Klarakvarteren i Stockholm byggdes, men även kakelugnar som räddats från andra städer. Tänk så fint att någon ändå tog sig tid att montera ner och bära undan dem innan huskropparna försvann.
För att inte tala om jobbet med att bära dem upp hit på vinden – innan det fanns hissar i huset …
Sen släpptes vi in i porslinsarkivet, där tallrikar, kannor, fat och tusentals andra porslinsobjekt samsas på trähyllor i smala gångar under Nordiskas tak. Så fantastiskt att se att vardagsporslin och dyrgripar samsas om utrymmet.
Så här ser gångarna ut, och här finns hur mycket fascinerande som helst att upptäcka. De stora brickorna/uppläggningsfaten till höger var helt gigantiska.
Så fint med de gamla etiketterna på hyllorna. Att de är sorterade efter sorts objekt och inte efter servis är av utrymmesskäl, det är helt enkelt enklare att förvara många saker av samma sort tillsammans.
Raka motsatsen till vår tids slit-och-släng-mentalitet?
Sen bar det iväg till fotoateljén! Denna dagsljusateljé är en av de äldsta i Sverige som faktiskt fortfarande är i bruk, även om det är sällsynt med fotograferingar här numera.
Stillebensfotografi förr i världen! Så fint att arbetet är dokumenterat också.
Alla har vi våra knep för att få till rätt ljus och bakgrund, inte sant?
Att ljuset härinne var något utöver det vanliga märktes nog ganska snabbt på oss besökare. Det blev många selfies tagna innan vi lämnade ateljén … Jag älskar hur ståtliga Helena så klockrent ser ut att höra hemma härinne!
Som ett litet fotomuseum i miniatyr också, med kameror, album och mörkrum från förr.
Så fina detaljer att upptäcka.
Någon (oklart vem) hade också bemödat sig om att julpynta lite härinne bakom låsta dörrar. Kärleksfullt!
För mig som faktiskt gick i skolan innan digitalkamerans tid och därför lekte i gammeldags mörkrum på gymnasiet var det här härligt nostalgiskt.
En sväng ut på balkongerna högt över Stockholms takåsar hann vi också med! Här blåste det rejält, men äntligen bjöd vädret på lite sol – Anna María in action!
Jag upphör aldrig att fascineras över mängden detaljer gamla hus utsmyckades med, trots att de i princip är osynliga för förbipasserande på gatan.
Så spännande att klättra upp för gamla trätrappor på vinden och komma ut på taket. Inget för höjdrädda …
Där i dunklet bland vindskontoren hittade vi också denna lite bortglömda staty, nersänkt där han fick plats i ett litet skrymsle. Inget vet riktigt vem statyn föreställer, och jag är så nyfiken på vem som bestämde att han skulle stuvas undan här? Den här delen av huset är en tillbyggnad dessutom, på en av väggarna syns utsmyckningar som en gång satt på husets yttervägg, men nu är en innervägg.
Avslutningsvis fick vi besöka arbetsrummen där nästa stora utställning, British så in i Norden, förbereds för fullt. Fantastiskt att få komma så nära och tjuvtitta på det som är på gång. Som denna underbara tygprovsbok från Liberty!
Vilken dröm! Och så klara färger än idag.
Eller denna brudklänning från mitten av 1800-talet, så oerhört delikat. Och inte för vem som helst – midjemåttet på klänningen är ynka 45 centimeter. Jag misstänker att bruden som bar denna inte direkt tog om av bröllopsmiddagen …
Så otroligt vackert hantverk!
Den här skapelsen, ett slags morgonrock, är från början av 1900-talet. När jag visade upp den på instastories under besöket fick jag flera kommentarer om att det såg ut som Rodebjer – inte fy skam!
Summa summarum, ett helt fantastiskt besök och ett privilegium som jag önskar att fler kunde få ta del av. Men jag hoppas att bilderna därifrån i alla fall förmedlar en bråkdel av hur spännande Nordiska museet är och vilka kulturskatter vi har i Sverige även om de är undanstuvade på vindar!
Translation: I got to go behind closed doors at Nordiska museet – such a treat!
De där FOTO-böckerna… Jag har dem också. Från 1939-1950. Min pappa fotograferade mycket och prenumererade på tidning FOTO som man sen kunde få inbundna årsvis.
Så härligt!