Den här veckan går äntligen min, Emmas och Johannas bok till tryck! Det har gått både blixtrande snabbt (Norstedts hörde av sig ynka två veckor efter att vi startat Klimatklubbens instagramkonto den 8 oktober, vi skrev kontrakt innan jul och hade deadline på hela manuset i mars – flämt) och oändligt långsamt (många korrvändor, intensiv faktagranskning, sista minuten-kompletteringar eftersom ämnet hela tiden utvecklas och så vidare och så vidare) – men nu är vi i hamn! 10 september släpps vår gröna bokbebis Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft, och nu längtar jag ihjäl mig efter att få hålla den i handen.
Foto: Madison Bersuch
Samtidigt som jag drar en lättnadens suck efter att min mest arbetsintensiva vår någonsin är över så planeras hösten för fullt runt omkring mig. Bokmässa, föreläsningar, klimatfrukostar, mediaförfrågningar – galet roligt och läskigt hektiskt på samma gång. Jag som har frilansat i över tio år är van vid att mitt arbetsliv förändras från år till år, men 2019 slår alla rekord. Från trivsam skribenttillvaro med rumpan tryggt placerad på kontorsstolen till något … helt annat. Spännande, och en ganska intensiv katalysator för hjärnkontoret, som just nu går på högvarv. För om allt detta nya – och kanske mer därtill – ska få plats så måste ju något annat … bort. Men vad? Och på vilket sätt? Vad är jag villig att ge upp? (Läs: Vad vill jag egentligen bli när jag blir stor?)
Framgång är ju att klara av allt och lite till, gärna bättre än alla andra också. Så trodde jag det var, för så fick ju ”alla andra” det att framstå.
För bara ett par år sedan hade jag tänkt att inget alls måste bort. Framgång är ju att klara av allt och lite till, gärna bättre än alla andra också. Så trodde jag det var, för så fick ju ”alla andra” det att framstå. Jag är så glad att jag just nu faktiskt tycker att merparten av de bloggar jag läser vinklar framgång på ett annat sätt. Allt fler skriver om lusten att vara ledig. Om vikten av vila. Om att sluta mäta framgång i pengar och fina titlar, ja – sluta mäta överhuvudtaget. Och istället värdera framgång utifrån en personlig skala där den egna balansen är målet.
Den som vill jobba så lite som möjligt vill hitta en ekonomisk balans där ens arbetstimmar ska betala sig så bra att det inte behövs så många. Den som vill jobba med något hen brinner för vill hitta en balans mellan måste och lust, så att så mycket av arbetstiden som möjligt ska kunna bestå av just passionen. Och den som älskar att jobba men också vill skapa ett utrymme för sig själv, vänner och familj drivs av att hitta balansen mellan självförverkligande och ”good enough och tid över till annat”.
Om hållbarhet ska vara fokuset för mitt arbete, så måste jag ju börja med mig själv.
Jag? Jag sladdar runt i alla personlighetstyper just nu. Ena dagen känns allt solklart och vägen framåt spikrak, nästa morgon vaknar jag och hittar knappt ut ur sovrummet. Vilket kanske också är ett tecken på att hjärnan gått lite väl mycket på högvarv denna vår. Jag har just nu tusen idéer och det senaste halvåret har en massa dörrar plötsligt visat sig stå på glänt, men jag vet också att jag måste våga välja – och framför allt välja bort. Inte springa på alla bollar samtidigt. Om hållbarhet ska vara fokuset för mitt arbete, så måste jag ju börja med mig själv.
Foto: Anita Austvika
Så vad vill jag säga med detta mycket svamliga blogginlägg? Kanske bara flagga för att jag är lite yvig i tankebanorna just nu, och att jag också längtar efter ledighet så att jag får tid att landa, ladda och hitta min egen kompass igen. Jag jobbar ett par veckor till, men sen gör jag som ifjol och loggar ut några veckor för den personliga hållbarhetens skull.
Och under tiden jag kommer att vara offline? Ja, då hoppas jag att jag får låna era hjärnor en stund, där i pausen mellan morgonkaffet på en solig trappa och kvällsdoppet i skymningen. Jag vill så gärna få era reaktioner på det jag grubblar på. Och jag hoppas att ni ska tycka att det vore spännande också, jag vet ju att jag har en försvarlig mängd läsare som hängt med i många, många år – och jag värdesätter verkligen era tankar.
Men mer om det när det närmar sig! Först firar vi midsommar, tycker jag! Och jag önskar er en riktigt fin sådan!
Vill du läsa mer? Här är några lästips!
Om att få ångest, inte inspiration, av texter om hållbarhet.
Vad definierar ett hem för dig?
(Alla mina reflektionsinlägg hittar du här!)
