Jag, Johanna och Emma har grottat ner oss i de delar av hållbarhetsfrågan som intresserar mig allra mest i vårt kommande bokprojekt med Novellix. Normer. Klassperspektivet. Rättvisa. Det är enormt intressant, och jag tror vi alla tre har en tegelsten till bok inom oss kring detta – och så ska alltihop få plats i en liten … ask. Det var utmanande, men roligt.
I arbetet med boken som berör klass funderade jag mycket kring hur hållbarhet gärna får en lite dyr och lyxig aura kring sig. Det talas om investeringar i designklassiker och om hantverksmässigt mode från hållbara märken. Kvalitet, kontroll, långsiktighet, hållbarhet.
Foto: Maria Soxbo
Och allt det där är ju å ena sidan alldeles rätt förstås. Om det nu ska produceras nya modeplagg så är det självklart att föredra att de produceras nära, av så genomtänkta (gärna lokala och förnybara) material som möjligt och av arbetskraft som fått ordentligt betalt och har bra arbetsvillkor. Om kvaliteten är hög så är det större chans att plaggen håller länge, är värda att lägga pengar på reparationer om de går sönder och har ett högt andrahandsvärde. Detsamma gäller så klart inredning.
Men – om en inte har pengarna som krävs då? Om möbler som kostar flera månadslöner inte ens är lönt att drömma om, för en hel månadslön kommer aldrig att ligga sparad på kontot? Om det är helt omöjligt att betala så mycket för en barnjacka som inte alls kommer att hänga med livet ut, utan kanske bara ett halvår innan den är urvuxen?
Det är därför jag tycker att det är viktigt att påminna om att hållbarhet främst handlar om beteende. För det är ju inte den som ständigt uppdaterar garderoben med nya, tidlösa plagg i miljömärkta naturmaterial och med dyra prislappar som gör den största klimatgärningen. Utan den som lagar och lappar vinterjackan som fyndades på lågpriskedjans rea för många år sedan – även om den är producerad i billig polyester.
Bara för att något är billigt, massproducerat och säljs i en butik vars affärsidé grundar sig på snabba trendskiften, så finns det inget som säger att plagget inte kan ha en lång livslängd. Ja, kvaliteten är förmodligen sämre, det är svårare att hålla det i fint skick och det känns kanske lite kluvet att kosta på en reparation när en ny skulle kosta samma summa. Men som någon av mina instagramföljare kommenterade en gång:
Slit-och-släng är en mentalitet, inte en bruksanvisning.
I den bästa av världar ska ingen behöva ha mycket pengar för att leva hållbart. Men här och nu är klassfrågan i allra högsta grad en verklighet för många, och ingen skugga ska falla över den som inte kan leva upp till samhällets bild av vad hållbarhet är.
Det bästa köpet är inte nödvändigtvis det som smäller högst i hållbarhetsbingot. Utan det som används, vårdas, repareras och används igen.
Ett riktigt bra inlägg som jag håller med om till fullo.
Handlar inte ofta dyra kläder då jag varken ha budget eller tycker det är värt det. De flesta av kläderna i min garderob är medelklass/tokbilliga kläder utan märke och jag har dem länge, många av kjolarna är över 10 år gamla. jag har dem länge för att jag tar hand om dem, tävttar dem endast när det typ är spillt på dem. Säkert tokute om du frågar någon modeinfluencer men jag är snygg i dem och jag trivs i dem. Kommer troligen hänga med tills man kan se igenom tyget!
Precis så ska det ju vara! Plaggen som används är det bästa köpet, särskilt om de hamnar hos en ägare som du som tar hand om och vårdar dem!
Håller verkligen med om det du skriver! Så bra initiativ att skriva om hållbarhet!
Jättebra inlägg! Bra att vi börjar lyfta på det här täcket och prata om klass.
Man måste också komma ihåg att valutan inte alltid är pengar, utan TID.
Det tar tid att leta vintagegrejer, tar tid att vårda sina saker etc. Och om man inte har möjlighet att styra över semester och arbetstider blir det också mycket svårare att leva upp till en hållbar livsstil ur ett miljöperspektiv.
Så är det ju! Men samtidigt, att leta saker begagnat går ju numera väldigt lätt att göra via tex bevakningar på Blocket och Tradera, så egentligen tror jag inte det behöver ta mycket längre tid att köpa något secondhand än något nytt. Ja, att reparera tar tid, men finns pengarna går det ju att använda tjänster som skräddare, Repamera etc för det (och den som inte har pengarna är ju tvingad att hitta tiden för att laga själv). Jag tror också att vi stressade nutidsmänniskor lägger mer tid än vi kanske inser på att bara hantera alla våra prylar (hålla ordning i förråd, organisera lådor, flytta runt prylar som är i vägen osv). Om vi konsumerar mindre får vi också mer tid över att ta hand om det vi redan har.
Jättebra inlägg! Är själv uppvuxen utan överflöd och budgetvarorna vårdades och nöttes på länge. Som vuxen har jag det bättre ställt och möjlighet att gå ner i arbetstid (vet att det inte är alla förunnat) men för mig med bra grundinkomst visade sig vara ett nollsummespel då jag nu hinner göra matlådor, hinner städa själv samt leta second hand när jag behöver något. Som sagt inte möjligt för alla men för mig har det lett till ett mer hållbart liv både för mig och miljön
Jamen precis! Och för andra finns kanske en möjlighet att börja i andra änden – att hushålla med maten, äta i säsong, handla secondhand etc kanske på sikt kan skapa en buffert som ger möjlighet att gå ner i tid etc. (Alla kan inte det förstås, men för vissa är det nog en möjlighet.)
Så bra inlägg! Helt rätt! Gillar också ”Jag tror också att vi stressade nutidsmänniskor lägger mer tid än vi kanske inser på att bara hantera alla våra prylar (hålla ordning i förråd, organisera lådor, flytta runt prylar som är i vägen osv). Om vi konsumerar mindre får vi också mer tid över att ta hand om det vi redan har.” Visst är det så. Vi är så högt uppe på behovstrappan att vi har det ”lite för bra” (generellt, gäller inte alla, men de flesta av oss), blir stressade och sjuka av det. Konsumera mindre, närvara mer.
Precis så! Prioriteringar, och när vi väl börjar fundera över dem tror jag det är ett ganska lätt val att konsumera lite mindre…
Pingback:Hållbar heminredning - Designinredning
Pingback:Hållbar heminredning 2020 - Designinredning