Jag håller sakta men säkert på att strukturera upp nya kategorier i bloggen efter snart 13 års bloggande, och bland allt matnyttigt (eller ”präktigt” om man så vill) kändes det viktigt att ha en livsnjutarkategori. Så här är den – Hygge & härligt liv! Jag är långt ifrån klar med omorganiseringen än, men målet är att det ska finnas en kategori med livsnjut, unn, guldkanter och eftertanke. Att visa att det härliga och lustfyllda går helt utmärkt att göra, utan att fläska på med extra allt-utsläpp på kuppen. Jag hoppas det kan bli en ganska härlig kategori!
Att definiera den här kategorin fick mig också att fundera lite kring ordet ”hygge”, och innebörden av det. Vi översätter det kanske lite slarvigt med ”mys”, men det handlar ju om mer än så – välmående, välbefinnande och frid. Att leva i nuet, att njuta av även små saker, att göra det man mår bra av och att känna att man bidrar.
Sedan har nog alla sin egen definition av hygge dessutom, där det för en person kanske handlar om det Ernst:iga och mer estetiska ”i det enkla bor det vackra”, för någon annan är det att skapa egentid utan måsten och för en tredje har det med att ta sig ut i naturen att göra.
För mig handlar hygge definitivt om mer än guldkant på vardagen, även om jag älskar att tänka i de banorna också. Att hälla upp te i en favoritkopp, att duka fint en vanlig tisdag, att garnera kakan lite extra, att plocka en bukett – allt sånt tror jag verkligen fyller en funktion för att få oss att enklare uppskatta det vi har istället för att ständigt sträva efter något bättre(/dyrare/finare). Men, visst borde hygge vara mer än det där pärlbandet av små fina ögonblick? Visst borde hygge också handla om att den röda tråden i livet ska vara lika väl utvald och genomtänkt som linneservetterna eller spellistan till lördagsfrukosten?
För mig är hygge 2.0 att leva efter sina värderingar. Att arbeta med något som känns bra i magen, att bygga ett liv i balans mellan jobb och fritid, att bo på en plats som känns hemma, att ha relationer som ger – inte tar – energi, att känna att man bidrar till ett bättre samhälle och att leva inom planetens gränser. Att ha ett solklart och positivt svar på frågan ”Om alla gjorde och levde som jag, skulle världen bli bättre eller sämre?”.
Lätt? Nä, inte det minsta. Särskilt inte just nu. Och själv är jag absolut inte i hamn än. Men det är okej, livet är inte en tävling. Perfektion är sällan eftersträvansvärt. Däremot känns det väldigt fint att ha mitt livshygge som målbild, som riktning för alla beslut som ska tas. Ett vackert, lagom klurigt och varierande tusenbitarspussel av livsnjut, lugn, fina relationer, balans och tid för eftertanke. Ju mer jag bygger, desto mer uppenbart kommer det att bli vilka bitar som faktiskt inte hör hemma i just mitt pussel – så att jag kan byta ut dem mot bitar som passar perfekt och inte behöver tvingas på plats.
Och nej, jag pratar alltså inte om ”livspusslet”. Den där hopplösa logistikhärvan där hämtningar, lämningar, övertidsjobb, storhandling, skjuts till aktiviteter, träning, födelsedagar, matsäckar, vattenskador, telefonköer, stress och storstädningar ska få plats.
Det pusslet har fått alldeles för mycket fokus, och är helt ärligt inte så jädra kul att bygga. (Typ 1000 snarlika bitar föreställande åskmoln, lervälling och slask.) Jag tänker istället att målet är att bygga det härliga pusslet med allt som verkligen betyder något, och att ju fler bitar som faller på plats där desto mindre relevant och akut blir det förhatliga livspusslet.
Där nånstans landar definitionen av mitt livshygge, tror jag. En rejäl utmaning, men också bränsle för tusen härliga dagdrömmar och ett helt knippe morötter för motivationen.
Hur ser ert hygge 2.0 ut?
Fina tankar.
Jag är med i communityt Friday Lab och det har verkligen hjälpt mig i just detta. En övning vi gör ibland är livshjulet, där man kollar om alla delarna i livet är ”i balans”, om de är i obalans så rullar inte hjulet särskilt bra 😉 Dock är nuvarande förutsättningar för ett rullande livshjul lite utmanande, men för mig är det just nu viktigt att t.ex. träna, promenera, inte jobba för mycket, prata med vänner/familj osv.
På sikt saknar jag Sverige och resorna, att träffa vänner och familj som inte bor i samma stad/land. Men den här pågående ”pausen” har också varit nyttig för att stanna upp och tvingas bli lite uttråkad, tror jag.
Ja, precis så tänker jag också! Är vi lite uttråkade så vaknar till slut kreativiteten till liv (som nåt slags självförsvar kanske?). Kul att du är med i Friday Lab, jag känner Peppe Öhman! =)
Ah vad kul att du känner Peppe! Det är fantastiskt vad de skapat hon och Maja 🙂
Pingback:Slow living | Vägra normen? | A little bliss