Idag inleds Formex, och jag är med på ett digitalt hörn under dagen idag och pratar om hur företag kan prata hållbarhet utan att syssla med (medveten eller omedeveten) greenwashing. Det här är ett superviktigt ämne och inte bara för företagen själva, utan också för oss konsumenter. Att känna igen greenwash-reklam när vi ser den är nödvändigt för att vi kunna göra val i vardagen som är bra på riktigt (och inte bara för att någon reklamslogan säger det).
Därför har jag plockat ut en liten del av min föreläsning här, eftersom jag tänker att det är en bra checklista att ha i bakhuvudet när vi vadar genom alla reklambudskap som sköljer över oss varje dag.
9 tecken på greenwashing
Foto: Alena Koval
1. Pengar på fel saker
Rullas det ut enorma reklamkampanjer om hållbarhet från ett företag som inte med bästa vilja i världen kan kallas hållbart? Att spendera mer på budskap än på faktisk omställning är solklar greenwashing.
2. Luddiga formuleringar
Fylls reklamen med begrepp som ”hållbar”, ”eco-friendly” och märkliga förkortningar av typ ”E.C.O.” som inte förklaras? Se upp. För att kunna hävda att något är ”hållbart” behöver man också förklara på vilket sätt det är det.
3. Krångligt språk
Om en produkt marknadsförs med mängder av forskartermer och okända beteckningar som inte förklaras kan det finnas anledning att dra öronen åt sig. Ett företag med rent mjöl i påsen vill förmodligen att du ska förstå vad du köper och använder därför ett lättillgängligt språk.
4. ”Naturlig” paketering
Vackra naturbilder, grön inramning, brun kartong, avskalad design. Allt detta kan förstås vara en självklar image för ett företag som verkligen är hållbart, men det är också en tacksam, grön kostym att dölja sämre produkter i eftersom symbolvärdet är så starkt.
5. Okända ”märkningar”
Ord av typen ”eco-friendly” formgivna som stämplar och gröna symboler i form av löv eller träd får oss lätt att tro att vi håller i en miljömärkt eller certifierad produkt, men kolla en gång till – är detta verkligen en etablerad symbol? Riktiga miljömärkningar som Svanen är förstås oberoende så vi kan lita på dem, men eftersom det finns en uppsjö mer eller mindre märkningar världen över är det lätt att greenwasha en produkt genom att ge intryck av att ha en märkning som egentligen inte finns.
6. Noll bevis
Ett företag som har koll på sitt hållbarhetsarbete vet inte bara hur stora utsläppen är, utan kan också backa upp varje förändring och påstående med fakta och forskning som bevisar dess effekt. Företag som sysslar med greenwashing och påstår sig vara ”hållbar”, ”ren”, ”grön” eller till och med ”mest” eller ”bäst” kan det förstås inte.
7. Onödiga påståenden
Ett företag som tar genvägar genom greenwashing kan till exempel påstå att deras produkter är fria från en viss miljöfarlig kemikalie, och det låter bra. Men om samma kemikalie numera är förbjuden enligt lag handlar det ju inte om hållbarhetsarbete utan laglydighet, och alltså är även alla konkurrenter fria från samma kemikalie. Företaget greenwashar, och hoppas att vi konsumenter inte har koll nog att inse detta.
8. Välgörenhet istället för omställning
Att stolt berätta att ett par öre per såld produkt går till att bevara regnskog eller rädda isbjörnar samtidigt som produkten i sig är en del av hotet mot miljö och/eller klimat är greenwashing. Välgörenhet är förstås ett fantastiskt komplement för företag att bidra till, men att skänka pengar istället för att minska sin negativa påverkan är inte rätt väg att gå. (Och glöm inte att fundera över storleken på donationen i förhållande till hur mycket företaget skryter om den.)
9. Meningslös hållbarhet i ett större sammanhang
Att slå på stora trumman för att etiketten på förpackningen numera är av återvunnet papper – när själva förpackningen fortfarande är av fossilplast och innehållet fullt av risiga kemikalier är greenwashing. Ja, bytet är bra – men för obetydligt i sammanhanget för att motivera ett grönt reklambudskap.
Foto: Boxed water. Snyggt formgiven papptetra istället för plastflaska = toppen? Jo, fast i USA är det färre som återvinner denna typ av förpackning än PET. Och sen har vi ju det lilla problemet med att det inte är så klimatsmart att hälla upp kranvatten på förpackningar och frakta runt dem överhuvudtaget.
Så kan du avslöja greenwashing
Ibland är greenwashing rent bedrägeri, ibland är det bara okunskap eller slarvighet från företagets sida trots att man egentligen menar väl. Ett bra sätt att påpeka greenwashing är att helt enkelt ställa några frågor.
Foto: Karolina Grabowska
Exempel på bra frågor att ställa:
”Hej, jag är nyfiken på den här produkten eftersom det står att den är eco-friendly. Vad exakt innebär det och på vilket sätt är den miljövänlig?”
”Hej, jag ser att ni pratar mycket om hållbarhet, vilket jag gillar. Men hur ser ni på överkonsumtion och klimatfrågan med tanke på att ni kommer med nya kollektioner så ofta/har så låga priser?”
”Hej, jag är intresserad av era produkter eftersom jag får intrycket att de är miljövänliga, men undrar varför det inte finns refill/går att återvinna dem/går att reparera dem?”
”Hej, jag gick igång på era budskap om hållbarhet, men undrar lite över all onödig plast i era förpackningar/varför ni har fria returer/varför jag inte kan välja miljövänlig frakt/varför bomullen inte är ekologisk?”
”Hej, vad fint att ni skänker en del av vinsten till en miljöorganisation! Hur jobbar ni på att minska er egen klimatpåverkan?”
”Hej, jag är nyfiken på era produkter eftersom ni pratar så mycket om hållbarhet, men förstås inte riktigt alla begrepp och ämnen ni pratar om. Kan ni förklara dem lite enklare så jag förstår?”
Och klimatkompensation då?
Foto: Morning Brew
Här finns den stora gråzonen. Jag är av åsikten att klimatkompensation ska ses som en frivillig straffskatt för ett företags misslyckanden. Det vill säga – när företaget strypt sina utsläpp så långt det går kan klimatkompensation vara ett sätt att ”betala böter” för det som återstår för att visa att man förstår att man inte är i mål ännu. Detta är rimligt, men målsättningen måste förstås vara att bli av med ”straffskatten” genom att ta bort även återstående utsläpp.
För mig blir det däremot greenwashing om företag med stora plånböcker börjar med klimatkompensation direkt och köper sig rätten att kalla sig ”klimatneutrala” eller till och med ”klimatpositiva” – trots enorma utsläpp.
Jag kommer att skriva mer om min syn på klimatkompensation längre fram, men i det här sammanhanget tycker jag klimatkompensation kan vara okej – om företaget är tydliga med att man redan har sänkt sina utsläpp rejält och hela tiden jobbar vidare på att minska det som återstår.
Hoppas ni fick med er lite matnyttigt om greenwashing! Vad har ni själva för tankar om det?
Hej! Intressant inlägg. Jag har på det senaste blivit glad åt att t ex Lindex GOTS-certifierat även damplagg o inte bara barnplagg. Men det som förvånar mig är att de plaggen inte är dyrare. GOTS ska ju se inte bara till miljön utan också arbetsmiljö, löner osv om jag förstår det rätt. Detta måste ju rimligtvis ge en högre slutsumma än 129 kr för ett linne, typ. Vem är det som betalar priset? Har tänkt maila o fråga men glömt det men nu blev jag påmind igen. Men får en verkligen nåt vettigt svar?
Hej Märta, vilket utmärkt fråga! Det är ju lite dubbelt det där, för om alla rimligt producerade plagg blir dyrare SAMTIDIGT som de ”fulproducerade” plaggen fortsätter att vara billiga kommer vi ju ingenstans. Alla plagg måste bli dyrare, och i synnerhet de som inte är hållbart producerade. Skriv gärna till Lindex och fråga hur matematiken går ihop, det vore otroligt intressant att höra svaret! Det är ju toppen att allt mer av sortiment blir GOTS-certifierat precis som du säger, men det är svårt att få ihop kalkylen … Återkom gärna om du får svar!
Pingback:Inredningsnyheter sommaren 2020 - Trendenser